Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 4 2866 503408 33060 2022-08-02T14:43:29Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki Wikisource har blivit till vad det är idag genom hårt arbete från dess flitiga och dedikerade användare, men också genom bidrag från många, ofta anonyma, nybörjare. Nya bidragsgivare är presumtiva "medlemmar" och därför en högt värderad resurs. Vi måste behandla nybörjare med vänlighet och tålamod - inget skrämmer bort potentiellt värdefulla bidragsgivare snabbare än fientlighet gentemot dem. Nybörjare, per definition, saknar kunskapen om hur vi gör saker - de flesta av oss har varit nybörjare en gång (*), och många av oss ser sig fortfarande som nybörjare efter månader, om inte år, av deltagande. =='''''Skräm inte bort nybörjare!'''''== === Nybörjaren === * Nybörjare är ofta tveksamma när det gäller att göra ändringar, särskilt större sådana, på grund av rädsla av att skada Wikisource (eller att förnärma andra Wikisourcener eller att bli flamade för sina ändringar). Lär dem att [[Wikisource:Var djärv|vara djärva]] och bli inte irriterade av deras skygghet. * Många saker som är självklara för en erfaren användare är okända för nybörjaren. * De första personer som nybörjaren kommer i kontakt med blir en sorts representanter för Wikisource. Ovälkomnande kommentarer och elakheter blir därför extra känsliga. Om nybörjaren inte känner sig välkommen, drar han sig naturligtvis bort från Wikisource. Anlägg en vänligt ton, och tänk på att man inte har något att förlora på detta. === Användaren === * Även om du aldrig var nybörjare, försök förstå deras värde för gruppen. * När nybörjarna gör några vanliga nybörjarmisstag, som exempelvis att glömma använda fetstil i titeln eller att lägga till wiki-länkar på värdefulla fraser, försök att fixa deras misstag och sedan artigt peka ut vad de gjort fel samt hur de bör göra i framtiden. Lämna en hälsning på deras diskussionssida för att de ska förstå att de är välkomna på Wikisource. * När du lämnar kommentarer efter rättning av nybörjarfel, försök då att inte göra fientliga kommentarer över nytillskottets okunnighet. Skrik '''''absolut inte''''' (om det går att undvika) ut '''"En Till Nybörjare Utan Någon Koll Glömde Bort Att Sätta Fetstil På Titeln!!!!"''' Om du tycker att det är motbjudande att rätta sådana fel, låt dem då vara kvar (men <u>under tystnad</u>). I många fall är nybörjare som blommar ut till vana bidragsgivare de mest ihärdiga i att söka upp och rätta deras små nybörjarfel från svunna dagar. Om detta inte inträffar finns det fortfarande någon som faktiskt känner belåtenhet över att [[Wikisource:Hur man redigerar en sida|wikifiera]] "patetiska stumpsidor". [[Fil:Wikilove cs.jpg|miniatyr|150px|Nybörjare ska behandlas med [[Wikisource:Wikikärlek|Wikikärlek]]]] * Om du ger råd åt nytillskott, tona då ner retoriken några steg från din vanliga samtalston. Försök att få nytillskottet att känna sig genuint välkommen, inte som om de måste vinna ditt godkännande för att få medlemskap i en exklusiv klubb. * Utgå ifrån att nytillskottet vill hjälpa Wikisource. Bara för att de inte vet allt om redigeringspraxisen betyder det inte att de inte vill lära sig. Ge dem en chans. <br clear=left> (*) Det är möjligt att du aldrig varit en nybörjare. Om du, till exempel, varit en bidragsgivare på andra wikis som fungerade enligt liknande principer eller om du var så redigeringsrädd att du läste all referensinformation möjlig innan du la till ett komma. Inget av dessa är legitimerade till sån stolthet att de får se ner på entusiastiska nybörjare. [[Kategori:Wikisource riktlinjer|{{PAGENAME}}]] gvskykp1j3ckt4udq5zf51cpqchkh0z 3 50314 503446 502651 2022-08-02T21:26:34Z Bio2935c 11474 /* Mellanslag eller inte? */ nytt avsnitt wikitext text/x-wiki {{c|''Det finns [[Special:Prefixindex/{{NAMESPACE}}:{{PAGENAME}}/Arkiv|'''arkiverade diskussioner''']] för den här sidan.''}} ---- == Mellanslag eller inte? == Hej Jag ser att du har "hittat" Mälaren. :-) Det var kul, men ... jag tycker inte att allt här behöver rättas enligt nutida regler. Visserligen har jag nog missat några saker, kanske många. Men på t.ex. [[Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/102]] har du tagit bort en del mellanslag som jag tror borde stå kvar. • Verket har många fotnoter, hundratals. Och alla — 100% — har ett utrymme framför som är lika stort som utrymmet mellan orden. Alltså, ett mellanslag. Kanske gör vi inte det nuförtiden, men på 1700-talet? I det här verket? Att ta bort dem blir väl ett fel? • I fotnoten har du också tagit bort ett mellanslag som tydligt måste stå kvar. Ett misstag förstås. Glad att se att det inte är bara jag som gör dem. :-) ... BIO [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.26 (CEST) 8l3u0p9xn8m9op1s3n00upigvur3rmx 503462 503446 2022-08-02T21:56:04Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{c|''Det finns [[Special:Prefixindex/{{NAMESPACE}}:{{PAGENAME}}/Arkiv|'''arkiverade diskussioner''']] för den här sidan.''}} ---- == Mellanslag eller inte? == Hej Jag ser att du har "hittat" Mälaren. :-) Det var kul, men ... jag tycker inte att allt här behöver rättas enligt nutida regler. Visserligen har jag nog missat några saker, kanske många. Men på t.ex. [[Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/102]] har du tagit bort en del mellanslag som jag tror borde stå kvar. • Verket har många fotnoter, hundratals. Och alla — 100% — har ett utrymme framför som är lika stort som utrymmet mellan orden. Alltså, ett mellanslag. Kanske gör vi inte det nuförtiden, men på 1700-talet? I det här verket? Att ta bort dem blir väl ett fel? • I fotnoten har du också tagit bort ett mellanslag som tydligt måste stå kvar. Ett misstag förstås. Glad att se att det inte är bara jag som gör dem. :-) ... BIO [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.26 (CEST) :Hur du än gör får du inte den gamla typografin på fotnoterna ändå. Saken är den att om man lägger ett mellanslag före fotnoten bryts sambandet till föregående ord så att fotnoten riskerar att komma på nästa rad om ordet ligger vid en sidbrytning. Det brukar inte anses vara bra typsättning. Men om det är genomgående kommer jag inte ändra på det i fortsättningen.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.56 (CEST) o6r0wnk9guhb7bqcdjtrvkn9d9fsgly 503472 503462 2022-08-03T01:00:12Z Bio2935c 11474 /* Mellanslag eller inte? */ Svar wikitext text/x-wiki {{c|''Det finns [[Special:Prefixindex/{{NAMESPACE}}:{{PAGENAME}}/Arkiv|'''arkiverade diskussioner''']] för den här sidan.''}} ---- == Mellanslag eller inte? == Hej Jag ser att du har "hittat" Mälaren. :-) Det var kul, men ... jag tycker inte att allt här behöver rättas enligt nutida regler. Visserligen har jag nog missat några saker, kanske många. Men på t.ex. [[Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/102]] har du tagit bort en del mellanslag som jag tror borde stå kvar. • Verket har många fotnoter, hundratals. Och alla — 100% — har ett utrymme framför som är lika stort som utrymmet mellan orden. Alltså, ett mellanslag. Kanske gör vi inte det nuförtiden, men på 1700-talet? I det här verket? Att ta bort dem blir väl ett fel? • I fotnoten har du också tagit bort ett mellanslag som tydligt måste stå kvar. Ett misstag förstås. Glad att se att det inte är bara jag som gör dem. :-) ... BIO [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.26 (CEST) :Hur du än gör får du inte den gamla typografin på fotnoterna ändå. Saken är den att om man lägger ett mellanslag före fotnoten bryts sambandet till föregående ord så att fotnoten riskerar att komma på nästa rad om ordet ligger vid en sidbrytning. Det brukar inte anses vara bra typsättning. Men om det är genomgående kommer jag inte ändra på det i fortsättningen.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.56 (CEST) ::Jag tror att det var några få gånger som fotnotsymbolen faktiskt <nowiki><u>var</u></nowiki> tryckt på nästa rad, men inte många. På nästa sida? Ingen, tror jag. ::• Men din kommentar om "bra typsättning" är intressant. Är det något som vi skall göra? Som du kanske har märkt så var jag med på Runeberg i många år. Och där var regeln att vi <nowiki><u>inte</u></nowiki> skulle ändra sådana saker, och istället försöka återgiva texten som den hade blivit tryckt. Är det olika här på Wikisource? Skall vi ändra typsättningen så att den ser mer modern ut? Eller spelar det ingen roll? Eller ...? ::• Om du kommer lite längre fram i verket så blir det en hel del latinska namn (på flora och fauna). I originalet står det nästan alltid som "( Släkte art )". Men <nowiki><u>där</u></nowiki> har jag tagit bort mellanslagen så att det blev "(Släkte art)". Alltså ... inte konsekvent jag heller. Mea culpa. Men det ser bättre ut! [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 3 augusti 2022 kl. 03.00 (CEST) 1nnucth5vehe5a8wrbhmckxah5ir219 503473 503472 2022-08-03T01:01:55Z Bio2935c 11474 /* Mellanslag eller inte? */ wikitext text/x-wiki {{c|''Det finns [[Special:Prefixindex/{{NAMESPACE}}:{{PAGENAME}}/Arkiv|'''arkiverade diskussioner''']] för den här sidan.''}} ---- == Mellanslag eller inte? == Hej Jag ser att du har "hittat" Mälaren. :-) Det var kul, men ... jag tycker inte att allt här behöver rättas enligt nutida regler. Visserligen har jag nog missat några saker, kanske många. Men på t.ex. [[Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/102]] har du tagit bort en del mellanslag som jag tror borde stå kvar. • Verket har många fotnoter, hundratals. Och alla — 100% — har ett utrymme framför som är lika stort som utrymmet mellan orden. Alltså, ett mellanslag. Kanske gör vi inte det nuförtiden, men på 1700-talet? I det här verket? Att ta bort dem blir väl ett fel? • I fotnoten har du också tagit bort ett mellanslag som tydligt måste stå kvar. Ett misstag förstås. Glad att se att det inte är bara jag som gör dem. :-) ... BIO [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.26 (CEST) :Hur du än gör får du inte den gamla typografin på fotnoterna ändå. Saken är den att om man lägger ett mellanslag före fotnoten bryts sambandet till föregående ord så att fotnoten riskerar att komma på nästa rad om ordet ligger vid en sidbrytning. Det brukar inte anses vara bra typsättning. Men om det är genomgående kommer jag inte ändra på det i fortsättningen.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.56 (CEST) ::Jag tror att det var några få gånger som fotnotsymbolen faktiskt <u>var</u> tryckt på nästa rad, men inte många. På nästa sida? Ingen, tror jag. ::• Men din kommentar om "bra typsättning" är intressant. Är det något som vi skall göra? Som du kanske har märkt så var jag med på Runeberg i många år. Och där var regeln att vi <u>inte</u> skulle ändra sådana saker, och istället försöka återgiva texten som den hade blivit tryckt. Är det olika här på Wikisource? Skall vi ändra typsättningen så att den ser mer modern ut? Eller spelar det ingen roll? Eller ...? ::• Om du kommer lite längre fram i verket så blir det en hel del latinska namn (på flora och fauna). I originalet står det nästan alltid som "( Släkte art )". Men <u>där</u> har jag tagit bort mellanslagen så att det blev "(Släkte art)". Alltså ... inte konsekvent jag heller. Mea culpa. Men det ser bättre ut! [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 3 augusti 2022 kl. 03.00 (CEST) qjknjkh3ny2z5k40ljxmbv5ffmopq8h 503486 503473 2022-08-03T11:46:16Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{c|''Det finns [[Special:Prefixindex/{{NAMESPACE}}:{{PAGENAME}}/Arkiv|'''arkiverade diskussioner''']] för den här sidan.''}} ---- == Mellanslag eller inte? == Hej Jag ser att du har "hittat" Mälaren. :-) Det var kul, men ... jag tycker inte att allt här behöver rättas enligt nutida regler. Visserligen har jag nog missat några saker, kanske många. Men på t.ex. [[Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/102]] har du tagit bort en del mellanslag som jag tror borde stå kvar. • Verket har många fotnoter, hundratals. Och alla — 100% — har ett utrymme framför som är lika stort som utrymmet mellan orden. Alltså, ett mellanslag. Kanske gör vi inte det nuförtiden, men på 1700-talet? I det här verket? Att ta bort dem blir väl ett fel? • I fotnoten har du också tagit bort ett mellanslag som tydligt måste stå kvar. Ett misstag förstås. Glad att se att det inte är bara jag som gör dem. :-) ... BIO [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.26 (CEST) :Hur du än gör får du inte den gamla typografin på fotnoterna ändå. Saken är den att om man lägger ett mellanslag före fotnoten bryts sambandet till föregående ord så att fotnoten riskerar att komma på nästa rad om ordet ligger vid en sidbrytning. Det brukar inte anses vara bra typsättning. Men om det är genomgående kommer jag inte ändra på det i fortsättningen.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.56 (CEST) ::Jag tror att det var några få gånger som fotnotsymbolen faktiskt <u>var</u> tryckt på nästa rad, men inte många. På nästa sida? Ingen, tror jag. ::• Men din kommentar om "bra typsättning" är intressant. Är det något som vi skall göra? Som du kanske har märkt så var jag med på Runeberg i många år. Och där var regeln att vi <u>inte</u> skulle ändra sådana saker, och istället försöka återgiva texten som den hade blivit tryckt. Är det olika här på Wikisource? Skall vi ändra typsättningen så att den ser mer modern ut? Eller spelar det ingen roll? Eller ...? ::• Om du kommer lite längre fram i verket så blir det en hel del latinska namn (på flora och fauna). I originalet står det nästan alltid som "( Släkte art )". Men <u>där</u> har jag tagit bort mellanslagen så att det blev "(Släkte art)". Alltså ... inte konsekvent jag heller. Mea culpa. Men det ser bättre ut! [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 3 augusti 2022 kl. 03.00 (CEST) :::Modernisering är inget mål i sig. Grundregeln på Wikisource är att det är text och information som ska överföras inte typografin. Mellanrum mellan ord och skiljetecken och andra tecken är exempel på sådant som vi normalt inte har överfört. Naturligtvis finns det fall där typografin är betydelsebärande och som hjälper läsaren att sortera informationen som till exempel indragna stycken eller högerställd text. Till det kan läggas att verket ska fungera oberoende av medium, skärm, telefon, olika exportalternativ samt tryckt. (Helst också uppläst, men det är vi nog inte så bra på.) :::Om man tar dina exempel: Fotnoter som hamnar på fel rad kan man kanske leva med men om ett parentesslutstecken står i början av en rad kan det vara svårt att tolka det rätt. :::--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 3 augusti 2022 kl. 13.46 (CEST) bhpbcgskqj4u5jyg1soqnkxszlgewxs 104 60480 503411 483935 2022-08-02T14:52:35Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="QubeCube" /></noinclude><center> <h1 style="border:none;">BIHANG</h1> TILL <h1 style="border:none;">RIKSDAGENS PROTOKOLL</h1> VID <h1 style="border:none;">LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM</h1> <b>ÅR 1935</b> {{linje|height=5px|4em}} {{linje|4em}} <b>''TIONDE SAMLINGEN''</b> ''Jordbruksutskottets utlåtanden och memorial nr 1–86'' {{linje|7em}} </center><noinclude> <references/></noinclude> pywit8udrm3kqnuqupo3jg4qsgrw64h 104 92827 503400 303284 2022-08-02T13:38:49Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>TOMTEN.</center></h3> 28. “Från Vissinge kust till Tavalitte hus“ är härmelse efter en tomte, som angav det område, han hade under sin uppsikt. (Sagesman agenten J. E. Bergström, Solberg, 56 år). 29. Fadern till Vedin i Bredbyn berättade, att i hans stall flätade tomten manen på hästarna. (Efter Nordlund se 11). 31. Bergsten (se 8): Farfar hade en vit häst. Om kvällarna brukade han hänga vattenämbaret högt på väggen i stallet, för att det ej skulle frysa. Om morgnarna stod det alltid i krubban hos hästen tomt. Tomten passade på och gav hästen vatten. Bergstens svärfar trodde icke detta, ända tills han en gång fick se det. 32. Samma man: Då jag rivit gammelbyggningen och höll på att bygga upp den nya, var det aldrig tyst en enda natt i bygget, tills taket kom på, utan det arbetade om natten likadant som om dagen. {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mxqw03ze4p9bn024nd697rg7nggfzfo 104 92828 503401 303300 2022-08-02T13:41:06Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>SPÖKEN.</center></h3> 33. “Hos Ol Ols i Berga var det aldrig fritt för spöken“, säger Nordlund (se 11) “Abrams Lasse och några andra pojkar sågo en gång en skjuts fara uppefter Bergaberget på den vägliknande randen. För åkdonet var en bock spänd, men folket såg ‘folklikt‘ ut.“ 34. Bergsten (se 8) berättar, att Lasse Julander och en annan pojke sågo en likskara på Bergaberget. Ovanför Ol Ols gick den in i berget under dunder och brak. 35. Hos Ol Ols — efter Nordlund — stod en bagarstuga ett stycke ut på gården. Ofta syntes eld brinna i bakugnen, fast ingen tänt på. 36. Morbrodern till Nordlunds hustru berättade, att han en gång låg på ett ställe, varest om natten en gumma kom in och gick fram till spisen, där hon med en liten sikt siktade öfver glöden. Hon hördes i dörren, hade tassande steg o. s. v. men var ett spöke. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ndx6b2h039es5x2ce1downjmghp94wc 104 92829 503402 303303 2022-08-02T13:45:30Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|22|''{{sp|SPÖKEN}}''||}} ----</noinclude>37. Efter Sjölund: (se 3) Ol Nilsson i Svala (26) var på hemväg efter att ha legat i hållet (skjuts-). På Oxtjärnsmon mötte han ett likfölje. Det brann i likkistan. Hästen blev så rädd, att han ej stod att hejda. Därför kunde ej heller Ol Nilssa vika av vid Svalavägaskälet utan måste fortsätta allmänna vägen ända fram till Stångom. Där gick kärråsen utav. 38. Folket i Å by hade fäbodar i Galtskären. “Där fanns ingen skrömt, fast nog ‘råkte dom i‘ men då ‘skavde dom‘ och kastade ut, så vart det bra.“ (F. nämndemannen Engström i Å, 75 år gammal). 39. I Solbergs fäbodar — Vikarbodarna — spökade det ofta och i alla tider. Fingrar ha synts i väggnåten (springorna mellan stockarna). — Torparen G. Hegner, Vikabodarna, 45 är gammal.) 40. Samme berättare: I kvarnen på samma ställe har det spökat. Ville någon mala om en natt mellan 12 och 1, stannade kvarnen och spånor och stickor kastades bak i hälarna på folk. Därför stängdes alltid vattnet utav strax före 12 och drogs ej på förrän efter 1. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rg9znla1xkrteoreimefve78qulctgd 104 92830 503403 303304 2022-08-02T13:47:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|SPÖKEN}}''|23|}} ----</noinclude>Den gick själv en nyårsnatt, fast hjulet var fastfruset. Då folk kom tillstädes, blev det värre. <h4><center>De dödas julotta.</center></h4> 41. Jan Anderssas hustru i Nyland, riksdagsmansmor, kom en julmorgon tidigt till Njurunda gamla kyrka för att få god plats. Det lyste ur fönstren och porten var öppen, likaså dörren. Hon trädde in, förvånad öfver att gudstjänsten redan börjat, och hukade sig ned, medan hon läste ingångsbönen. Hon slog sedan upp psalmboken och sjöng med, hörde prästen läsa vid altaret och församlingen sjunga igen. När hon då såg upp, varseblev hon endast sådana personer, som hon visste vara döda, även prästen. Hon tyckte icke att det var så underligt i början, men snart blev hon rädd, rusade upp och ut. Då slocknade ljusen och kyrkdörren smällde igen. I stegporten mötte hon klockaren, som kom för att tända julljusen. (Förre hemmansägaren O. Söderbergs hustru i Solberg.) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> c5tng8oo40uvclqvjw34p63dd96w02l 104 92831 503422 303305 2022-08-02T17:21:00Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>SKOGSRÅ. BERGRÅ.</center></h3> 42. Engström berättar (se 38): Min far höll på att kola. Det var under milans värsta dygn. Trött av att vaka hade gubben somnat in men vaknade vid att någon ropade: “Olle!“ Då han kom ut, var det ett stort hål på milan, som börjat brinna. 43. Hallbergs änka från Brunsta, 70 år gammal, såg ett fruntimmer komma ut ur Hummelviksberget och gå utöver backen till bäcken för att hämta vatten. Det skönjdes tydligt, huru hon böjde sig ned och öste. Emedan Hallbergs änka blev rädd, skyndade hon bort och såg ej, huruvida hon vände om till berget. {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2zrsii31opga2c8givuoxd9wqpktmsb 104 92832 503423 303306 2022-08-02T17:21:57Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>DRAKAR.</center></h3> 44. Å Trollhögen i Solberg ha drakar setts slå ned, varför fordom grävdes i hopp om att finna de skatter, som drakarna bevakade. (Nämndeman E. Hagner, Mjösund 75 år.) 45. Drakar synas ofta. De se ut som brinnande kornkärvar, som fara från det ena berget till det andra, och i vilka det knastrar och sprakar (Spelmannen P. E. Svedin, Nyland, 64 år.) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rsjagtoyoi8rgu16nntinbptb3cs1kh 104 92834 503424 303308 2022-08-02T17:25:42Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2><center>II.<br />FOLKSEDER.</center></h2><noinclude> <references/></noinclude> ml1vdrw4inqp9x2ksapikmsl3s6pjqy 104 92836 503425 303310 2022-08-02T17:30:25Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>FRIERI.</center></h3> 46. “''Rope på döra''” <poem>“Jänter och pojker! Stinter och gosser! Sjuttan plåtar och atan hakar! Ska ni int’ öppne på språklåa i kväll, så vi få höre, om ni ä’ hemma ell’ borte, ell’ borte, ell’ hemme? Så vi få höre, om ni vill hä’ på er jämfota skorna ell’ snefotatofflan och ta två steg fram och ett tillbaka. Ni kom ändå till döra. och vi få höre om ni ska öppne och ett som anne i kväll. Och få höre om ni ska hä tå’n den alderkroken, som går snett över ve’n och är alla pojker till men. Här stå vi på hälan och tine kälan och de’ ä stjärnkallt och halt och knaperklart är’e och store skinnsäcka flyg’ e’ i väre.</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ns2hhf19hthkpnxmnqbtlzrdogbsrwj 104 92837 503426 303319 2022-08-02T17:33:30Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|30|''{{sp|FRIERI}}''||}} ----</noinclude><poem> Gör i härmen och hä’n tå ärmen! Ta pojken på tåa och sprätt’n i vråa och kom hit till fönstre och språk’ ett par tre pasmer me’ pojkan och jag. Å så kan du väl ta på dig snett-för-randi’-kjoln och tofflan, som luter åt fönstre’. Och opp och hoppa och rusk tå dej loppa och fort som sjuttan, innan de’ kom nån som ä värre än jag förstår du.“</poem> (Efter hemmansägaren Karl Hegner i Berga, 40 år). 47. ''Variant''. {{Rättelse|Denn|Denna}} ramsa varierades i det oändliga, och voro varianterna just det roligaste för jäntan, som uppvaktades med denna vädjan. Efter agenten Bergström, Solberg (se 28), lämnas några brukliga tillägg till ovanstående. Efter 6, 9, 17, 19, 22, 29 o. 38 raderna tillades ofta: “som de’ ä i kväll.“ Då jäntan inte svarade, tillades: Kan väl säga så mycke’ <poem>som snusen i mjölka ell’ mjölka i snusen!“</poem><noinclude> <references/></noinclude> 5daezylaogfui95kxw7jpv2bm7dsjct 104 92838 503427 303320 2022-08-02T17:37:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|FRIERI}}''|31|}} ----</noinclude>eller också förklarade friaren, att han “skulle snyta sej och stoppa snorn i fickan, bara han fick komma in“. 48. ''En annan ramsa av samma slag:'' efter nämndeman Johansson (se 6). “Hm! Hm! Hm! Ha I tage er en tupplur nu på 24 timmar, eftersom ni ä’ så tyst och beskedlig och säg’ aldrig skapande orde’? Så kan väl jag, som passerat graderna, omtala huru man skall fria nu för tiden. Jojomen! ’Upplysningen stiger’ sa gubben, då han åkte och gumman drog. Men det skall gå snusförnuftigt till. Förr brukades det, som ni vet, utan krus och komplimenter men nu är det att vara ödmjuka tjänare med sås på. Rasker och snasker och sno, och sätt på eder jämfotabyxan och snöskorna, som löpa åt dörren och släpp gutten innanför, förstår du. <poem>Gör dig snäll och gemen och var ej klen eller sen, kvicka ben, skjut från regel och ten, ty han sitter långt in i ve’n och gör oss stor men.</poem> ’Heliga juveler!’ sa Fredman om en gammal sprucken skräppa. Sköna rim och<noinclude> <references/></noinclude> qobf7hmda6ey30tbv02ehw9rqdrig30 104 92839 503428 303321 2022-08-02T17:38:24Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|32|''{{sp|FRIERI}}''||}} ----</noinclude>goda strumpor! Men vem kan emotstå att taga två steg fram och ett tillbaka, då en högboren vikingason kommer och vill göra en påhälsning. Men i nödfall är ju allt gott verk tillåtet!“ 49. ''Giftesramsa.'' <poem>Tar du ung, så är hon girig, Tar du rik, så är hon lat; tar du gammal, är hon knarrig, tar du fattig, felar det mat.</poem> (Efter O. A. Bergströms hustru i Dingersjö, 60 år). {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l4rcw9o4yb3nox2rn0624l6ls067bcr 104 113155 503383 413013 2022-08-02T12:00:01Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|14|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>— Vart skulle han rymma? invände Ralph. Det finns ju intet land, dit han kan undkomma. — Det är väl för mycket sagt! svarade Stuart. Betänk, att jorden är stor. — <i>Har varit</i>, sade Fogg halvhögt. — Vad menar ni med det? Skulle jorden ha blivit mindre kanske? — Ja, svarade Ralph. Det har herr Fogg alldeles rätt i. Jorden har blivit mindre, därför att man nu för tiden kan resa den runt tio gånger på samma tid som en resa tog för hundra år sedan. Det ska påskynda efterforskningarna. — Men också tjuvens flykt! — Ska vi ta ett parti schack? frågade Fogg Stuart. De slogo sig ned vid schackbrädet, men Stuart kunde ej slita tankarna från samtalet. — Ni tror således, sade Sullivan till Ralph, att eftersom man kan göra en tur runt omkring jorden på tre månader, så… — På åttio dagar! avbröt Fogg. — Mycket riktigt, erkände Sullivan, sedan järnvägen genom Indien nu är färdig, behövs endast åttio dagar. Se här, hur Morgonposten har räknat ut det! {|align="center" |- |align="center" valign="top"|Från |align="left" valign="top"|London över Brindisi till Suez |align="right" valign="top"|7 |align="center" valign="top"|dagar |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|Suez till Bombay |align="right" valign="top"|13 |align="center" valign="top"|» |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|Bombay till Kalkutta |align="right" valign="top"|3 |align="center" valign="top"|» |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|Kalkutta till Hongkong |align="right" valign="top"|12 |align="center" valign="top"|» |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|Hongkong till Jokohama |align="right" valign="top"|6 |align="center" valign="top"|» |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|Jokohama till San Francisko |align="right" valign="top"|22 |align="center" valign="top"|» |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|San Francisko till New-York |align="right" valign="top"|7 |align="center" valign="top"|» |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|New-York över Liverpool till London |align="right" valign="top"|10 |align="center" valign="top"|» |- |} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pstqgkaxduaqrw5m9o1pjteqz2vq5fs 104 113156 503443 413014 2022-08-02T21:16:46Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud||<i>ETT SAMTAL</i>|15}} ----</noinclude>— Det där är mycket bra! sade Stuart. Men då har man inte tagit motvind, vindstilla, urspåringar, skeppsbrott och andra dylika missöden med i beräkningen! — Allt är beräknat, sade Fogg. Jag säger schack, Stuart! — Är det också beräknat, att infödingarna river upp skenorna, överfaller bantågen och skalperar passagerarna?<ref>Skalpera = avflå huvudsvålen. Indianerna brukade fordom som segertecken bära sina fienders skalper eller avflådda torkade huvudsvålar.</ref> — Allt, sade Fogg torrt. — Nå ja, på papperet kan det ju ta sig mycket enkelt ut, men i verkligheten… — I verkligheten också! sade Fogg. — Det skulle jag vilja se, innan jag tror det! sade Stuart. — Mycket lätt. Ska vi göra turen? genmälde Fogg. — Himlen bevare mig! utbrast Stuart förskräckt. Men jag skulle vilja hålla vad om hundra tusen kronor, att det är omöjligt. — Tvärtom. — Nå, så gör det då! — Jorden runt på åttio dagar? — Just det. — Ja, varför inte? Jag ska göra det. — När? — Strax. — Det är ju galenskaper! sade Stuart. Men efter ett ögonblick utbrast han: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> awnzgaj8egjz1tcihaauwfj112afg5k 104 113157 503444 413015 2022-08-02T21:19:59Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|16|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>— Nå väl, herr Fogg, jag slår vad om hundra tusen kronor. — Lugna er, Stuart! inföll Fallentin. Det är ju bara gyckel. — När jag slår vad, är det alltid på rama allvaret, förklarade Stuart med värdighet. — Jag antar vadet, sade Fogg. Jag har en halv million stående hos Baring Brothers. Den sätter jag på spel. — En halv million, som ett ögonblicks oförutsett dröjsmål kan beröva er! utropade Sullivan. — Finns ingenting oförutsett, förklarade Fogg lugnt. — Men ni måste hoppa från järnvägen över på ångaren och från ångaren på bantåget och göra det på sekunden. — Jag ska hoppa på sekunden. — Men det är ett skämt. — En god engelsman skämtar aldrig, när det gäller en så allvarlig sak som ett vad, svarade Fogg. Jag åtar mig således att göra en färd jorden runt på åttio dagar eller nittonhundratjugu timmar eller etthundrafemtontusen tvåhundra minuter. Vill ni hålla? — Vi håller! utropade Sullivan, Stuart, Flanagan, Fallenton och Ralph, sedan de ett ögonblick rådgjort. — Gott! Tåget till Dover avgår i afton klockan 8,<small>45</small>. Det reser jag med. — Nu — i kväll redan? — Ja. Han tog upp sin fickalmanack. — Det är i dag den 2 oktober. Jag ska således<noinclude> <references/></noinclude> gzlgcqym3s4ou1s45df97sph1wybhjw 104 128692 503447 440967 2022-08-02T21:27:33Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">XVIII.</h2> Då hände en söndagsmorgon, att Karin kom in i förmaket, och genom den öppna dörren såg hon fadern stå i matsalen, sysselsatt med att draga upp den gamla dalkarlsklockan. Så plägade han göra hvarje söndagsmorgon, och när Karin nu såg detta, erinrade hon sig den tid, då hon var barn. Då plägade hon följa fadern ur rum i rum och se på, hur han drog upp klockorna i hela huset, noga ställande dem efter sitt repeterur, som kunde slå, när man tryckte på en knapp. Som hon mindes detta, kommo tårarna ofrivilligt i hennes ögon. Så olikt syntes henne nu allt, mot hvad det då var. Och hon ämnade just smyga sig ut igen för att ej behöfva visa fadern sina tårade ögon. Då hörde hon Magnus Brandts röst, som ropade henne. — Karin, sade han. Ingenting mer. Och dock var det något i rösten, som kom Karin att spritta till. Det var henne, som om hon<noinclude> <references/></noinclude> h4vdepxy1idjpknxdrtz7s02lzp925x 104 128693 503448 440968 2022-08-02T21:28:31Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 206 —}}</noinclude>vetat, att något nu måste komma, något som rörde hennes väl och ve, något, som hon ville fly men icke kunde. Karin förstod, att hon måtte ha svarat något. Ty fadern gick utan att säga något förbi henne och satte sig i soffan. — Jag har något att säga dig, sade han. Men orden tycktes ej vilja komma öfver hans läppar. Till sist vinkade han dottern till sig, såg henne in i ögonen och fortfor: — Jag ser att du förstår mig. Och det är naturligt nog. Du är ju stora flickan nu. Och du har ej kunnat undgå att märka det. Det är om Fabian Skotte, jag vill tala. Så började denna söndagsmorgon i september, och mera af det, som då skedde, kunde Karin aldrig erinra sig. Samtalet måste dock hafva varat länge. Ty det är redan långt lidet på förmiddagen, och Karin har gått direkt från fadern och ut. Så länge hon lefver, tycker hon sig skola minnas hans röst, som ropade »Karin». Så länge hon lefver, skall hon komma att minnas, hur hans ansikte darrade, när han nämnde Fabian Skottes och systerns namn. Hon måtte ha svarat något, gifvit något löfte. Ty hon ser ännu, hur faderns ansikte ljusnar, känner hans hand stryka sitt hår. Eljest är det hela en<noinclude> <references/></noinclude> rpju0z843elx685jh6mmuttkq2ttpcz 104 128694 503449 440969 2022-08-02T21:30:13Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 207 —}}</noinclude>tung dröm. Och när hon ser sig omkring och småningom vaknar, märker Karin, att hon är midt ute i skogen. Stigen känner hon väl. Den leder rätt in i urskogen, där granarna stå tätt, och stenarna äro täckta af den djupa, mörkgröna mossan. Utan att hon tänker öfver någonting, verkar skogens lugna stillhet på hennes själ. Hon kämpar icke längre. Fram mot det, som måste komma, går liten Karin nu. Hvarken upprorisk eller tvekande känner hon sig. Ondt gör det inom henne, mycket ondt. Det som skett, har icke kommit från henne själf. Utan att hon kunnat göra något till eller ifrån, har det kommit, och där hon går fram under de höga granarna, där solljuset faller dämpadt, och tystnaden blir allvarlig och djup, känner hon det ej, som stode hon i begrepp att gifva ett offer. Hon gör det ej heller. Inom henne är allt i oro och vånda. Hon går som den, hvilken varit fången i en dröm. Så vacker har drömmen varit, att hon ej vill vakna. Ty i samma stund hon det gör, är drömmen borta, och hon ville somna om för att åter få fånga den. Men vakna måste hon dock, och när hon gjort det, är drömmen sin kos, och allt hvad hon drömde, var en villa. Längre och längre in i skogen går Karin.<noinclude> <references/></noinclude> lyb0e5vfmeqn298rhv89h5r89w8y2tb 104 128695 503450 440970 2022-08-02T21:31:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 208 —}}</noinclude>När hon kommer fram till berget, går hon icke upp för branten. Rundt omkring klipporna går hon, och i mossan vid bergets fot sätter hon sig ned. Genom tystnaden hör hon en kyrkklocka, som ringer. Höstluften är klar och blå. Sakta går Karin hemåt igen, och när hon så gör, märker hon, att inom henne skett en stor förändring. Hennes oro är borta, och hon vet, att för henne finns blott en väg att gå. Utan att hon gjort sig reda därför, har hon böjt sin vilja frivilligt under ett tungt kraf, och det synes henne, som hade hon aldrig känt sig bättre till mods än nu. Så lätt har allt blifvit inom henne, så ljust, enkelt och klart. Hon ser bruket på afstånd, smedjorna, kolhusen, bostäderna, och det är som om människorna, hvilka arbeta och bo där, kommit henne närmare. Hon går fram öfver spången och ser gården med dess brutna tak genom lönnarnas dunkelröda blad. Hon vet, att här skall hon lefva och verka. Här hör hon hemma. Här skall hon dö en gång. Stort och underbart blir henne alltsammans. Som om hon börjat på utförandet af en helig handling, så känner Karin sig till mods. Nu lämnar hon spångens bräder och hör trädgårdsgångarnas sand knarra under sina fötter.<noinclude> <references/></noinclude> 32oi6nkmbvgmzb840dim9rzjk5pkqsz 104 128696 503451 501568 2022-08-02T21:33:10Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 209 —}}</noinclude>Lätt stiger hon uppför stentrappan, som leder öfver terrassen och in på gården. När hon går förbi faderns fönster, står Magnus Brandt där, som om han väntat dottern, och Karin ser att han ler. Hon vet, att detta leende bör göra henne lycklig, men det är, som vore hon ännu ej färdig att möta det. En liten stund behöfver hon ännu för sig själf, bara en liten stund. Allvarligt möter hon emellertid faderns blick, och när hon går upp på sitt rum, är hennes hjärta fullt af lyckoblandad smärta. Däruppe stänger hon dörren om sig, och ur barmen tar hon fram en tunn guldring med blå sten, hvilken i ett smalt band hänger om hennes hals. Sakta löser Karin bandet, och på byrån står ett skrin af rosenträ med många lådor och hemliga gömmor, som hon öppnar. I den lilla lönnlådan bakerst i skrinet gömmer hon ringen, hvilken hon burit så troget. Så skjuter hon för konstlåset på skrinet, och när detta är gjordt, känner Karin, att hon är fri. Tyst står hon i fönstret och ser ut öfver trädgården, där träden bågna af frukt, och astrarna blomma. En stund senare går hon ned till middagen och möter fadern. Mycket blir icke taladt dem emellan. Men Magnus Brandt känner det, som om han ändtligen fått rättvisa af lifvet, och hans tacksamhet är större, än han förmår<noinclude> <references/></noinclude> 87ht5dzoxwk5j6lprqho8js66msg0v1 104 128697 503452 440972 2022-08-02T21:34:09Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 210 —}}</noinclude>visa. Karin anar något af faderns sinnesstämning, om hon än icke kan förstå den till fullo och för första gången under denna dag öfverfaller henne en känsla af trötthet, som hade hon tagit en för tung börda på sig och fruktade att icke förmå bära den fram. Hela den långa eftermiddagen sitter Karin på sitt rum och skrifver. Långsamt skrider arbetet framåt, och ända till aftonen dröjer det, innan brefvet är färdigt. Gång på gång måste hon afbryta arbetet. Ty tårarna vilja komma fram, och hur tappert än Karin strider emot, kan hon dock icke helt hålla dem tillbaka. Gång på gång måste hon också rifva sönder, det hon skrifvit. Illa motsvara orden, hvilka Karin nedskrifver, hvad hon innerst känner. Med stadig hand skrifver hon dock brefvet till slut, och inom sig anar hon dunkelt, att det är offret, som håller henne uppe, offret, som står öfver både kärlek och sorg. {{tre stjärnor}} Jag ville, att jag aldrig behöfde skrifva detta bref, älskade, skrifver Karin, och ändå vet jag, att jag måste göra det nu. Uppskjuta därmed vill jag icke. Ty kanske blir jag aldrig mera i stånd därtill. Då kommer du att<noinclude> <references/></noinclude> prhy7xlc0e7kw2v2ji4bqfozyvfkepj 104 128698 503453 440973 2022-08-02T21:35:02Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 211 —}}</noinclude>gå och vänta på mig och tro, att jag glömt dig och icke är dig trogen längre. Främmande människor skola kanske en gång berätta dig, att jag är gift. Ingenting skall du förstå, utan blott gå och tänka hårdt och bittert, när du minnes mig, eller också skall du glömma mig och aldrig ens vilja tänka på mig, därför att du tror, att jag svek dig. Men jag har icke glömt dig, Sigfrid, och jag skall aldrig glömma dig. Jag får bara inte älska dig längre. Gör jag det, då dör far, och aldrig får jag då en glad stund mera. När jag skrifver detta, märker jag, att af allt, som nu händt mig, kan du ingenting förstå. Och jag vill bara gråta, när jag tänker på, hur långt borta du är, och att jag aldrig får se dig mera. Du vet inte, hur gammal och tärd far blifvit, inte heller att det bara är sorg och olyckor, hvilka gjort honom sådan. Allt det har jag aldrig kunnat skrifva till dig. Ty när jag skrifvit till dig, då glömde jag allt annat, utom det som var ditt och mitt. Då mindes jag, hur blek och vacker du låg där, när jag första gången fick se dig, och jag satt där så liten och dum och hörde dig tala. Jag mindes skogen, där vi gingo ensamma, när solen sken, månskenskvällen i parken, när natten var full<noinclude> <references/></noinclude> 24spofeeqvidl8zfsy02tkrzmv7p6fv 104 128699 503454 440974 2022-08-02T21:35:52Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 212 —}}</noinclude>af skuggor och ljus, och ingenting fanns i världen mer än du och jag. Jag mindes alltsammans från den stund, då jag satt ensam i ditt rum och grät utan att veta hvarför, och du kom in och tog mig i dina armar och gjorde mig till din, alltsammans ända till den dag, då allt var förbi, och jag måste säga dig farväl i orangeriet, där regnet flöt öfver glasfönstret omkring oss, och jag bara kunde kyssa dig så många gånger till farväl, just som jag önskar, att jag kunde göra det nu. Allt det var vår värld, Sigfrid, vår lilla värld, där jag var så lycklig och glad, som jag aldrig kan bli mer. Om den världen skref jag, och om något annat kunde jag aldrig tala i mina bref till dig. Ty i den världen hade du slutit mig inne, och när jag lefde där, såg jag ingen annan, visste knappast af, att någon annan fanns. Så skild var din och min värld från alla andras, och så omöjligt var det, att någon annan skulle få se på det, som var vackert och heligt för oss. Därför har jag nästan ingenting skrifvit af sådant, som händt i världen omkring mig här, och jag tror, att jag heller aldrig förstått, hvad som där hände förrän nu. Du skall veta, att Cecilia är borta nu, och hon har varit borta mycket länge. Jag tror, att det blir två år denna höst, sedan hon första gången for. Hon<noinclude> <references/></noinclude> 57v8ko7xp2qkuk2qjxjbds6kr12de6l 104 128700 503455 440975 2022-08-02T21:36:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 213 —}}</noinclude>reste bort, därför att far ville tvinga henne att gifta sig med Fabian Skotte, som bor på Elfshammar, och som är vår granne. Det vet du. Men du vet icke, att Cecilia for till mormor på Malmhyttan, och mormor hjälpte henne, så att hon blef fri. Sedan dess har jag lefvat här ensam med far, och han har aldrig velat förlåta Cecilia. Jag har icke hört honom nämna hennes namn förrän i dag, när han talade med mig. Cecilia skrifver till mig ibland; i sista brefvet berättade hon, att hon var förlofvad och snart skall gifta sig samt att far gifvit sitt samtycke. Inte ens det har far nämnt för mig med ett ord. Däraf förstår jag det så, att far har grämt sig, så att han blifvit gammal, däröfver att hans döttrar bara gjort honom sorg. Och jag förstår nu, att det varit honom tungt att så länge lefva ensam. Kanske har han önskat en gång att få en hustru igen, han var ju ung ännu, när mor dog, och jag har ofta trott så, fastän jag ingenting vetat. Allt detta skrifver jag nu, för att du skall veta, hur ensam jag varit, och hur allt har blifvit så, som det nu är. Ty af de sista åren minns jag inte mycket. Jag minns bara, hur gammal och sorgsen far blifvit, och hur rädd jag varit, när jag gick här ensam och såg honom så. Långsamt har tiden gått för mig<noinclude> <references/></noinclude> jvk4obay6cnm8lp7p3txt4kmyc41iob 104 128701 503456 440976 2022-08-02T21:37:42Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 214 —}}</noinclude>under dessa år, och många gånger har jag gått här och inte vetat mig någon råd. Så rädd har jag varit, att far skulle bli sjuk och dö, innan han fått annat än sorg af hela lifvet. Fattig har han också blifvit. Jag vet, att om icke Fabian Skotte hjälpt honom, hade vi ej kunnat stanna här. Jag förstår inte detta. Men jag vet, att det är så, och aldrig har jag haft det så svårt, som när jag nu på sista tiden behöft gå och be far om pengar. Nu måste jag säga dig det också, som nu kommer. Och att säga det är det tyngsta af allt. Ty då skall du tro, att jag fått lida för din skull, och att jag ångrat, att jag älskat dig och blef din lilla brud, som du kallade mig, när jag satt hos dig och var lycklig. Så är det icke, Sigfrid min, tro icke det. Jag kan aldrig ångra, att jag varit så lycklig, som du gjort mig. Och hade jag inte varit det, kunde jag aldrig göra allt, hvad jag nu kan. Men du skall veta, att far har länge vetat allting om dig och mig. En natt kom jag in till honom, och då sade han mig det. Så ond på mig har han aldrig varit, och han sade mig det så hårdt, att ännu när jag tänker därpå, gör det bara ondt. Aldrig har han talat till mig därom sedan, men jag har ändå förstått, att han icke glömt det. Det är, som om han<noinclude> <references/></noinclude> hb7jzonspxierfliuoqaryq7gc2yq7l 104 128702 503457 440977 2022-08-02T21:38:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 215 —}}</noinclude>aldrig kunnat tro mig om något godt sedan dess. Och jag vet, att han heller aldrig förlåtit mig riktigt förrän i dag. Nu har jag sagt dig allt, hvad som är att säga, och nu förstår du, att jag icke kunde göra som Cecilia och lämna far ensam. Han har ju ingen mer än mig nu, och om jag nu sveke honom, kunde han icke lefva. När jag nu skall sluta, Sigfrid, då vill jag bara gråta. Ingenting kan jag säga dig mer, ingenting kan jag vara för dig, ingenting har jag kunnat gifva dig, som är likt den sorg, du får genom mig. Jag skulle vilja sitta hos dig, när du får mitt bref, och då ville jag hålla din hand och bedja dig så innerligt: Sörj inte för mycket din lilla brud! Ty det skulle jag ej kunna bära. Nu är det sista gången, jag skrifver till dig, och hvad jag icke säger dig nu, det får jag aldrig säga dig. Jag har ingenting kvar mer än din lilla ring. Den har jag gömt, så att ingen mer än jag vet, hvar den finns. Taga fram den ibland och se på den, det gör jag nog aldrig. Ty inte heller det får jag nu längre, och att tänka på dig, sedan jag gifvit mig åt en annan, vore synd. Men jag är glad ändå, när jag vet, att den får stanna kvar hos mig, och att den aldrig kommer på någon annans finger, då den icke fick komma på mitt. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4uutv0k6qq6yjkrt5wpc6cg4qfu1wog 104 128744 503458 441044 2022-08-02T21:40:04Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|― 216 ―}}</noinclude>»Men hela mitt lif skall jag tacka dig. Ty allt hvad vackert är har jag fått af dig.» <br>{{högertext|''Karin.''{{em|5}}}} Karin läser igenom brefvet, och sakta lägger hon det in i kuvertet. Därpå skrifver hon utanskriften och sticker det i sin ficka för att bära det, till dess att ett tillfälle kommer, då hon kan få sända det bort. »Så mycket som händt i dag,» tänker hon. »Och så nytt allting blifvit.» Det är, som handlade hon i brådska, önskade, att allt måtte gå så fort som möjligt, längtade, att världen måtte gripa henne snart och helt, så hon ej hinner tänka. Då åker det på gården, och Karin rycker till, men förhastar sig icke, ordnar blott sin dräkt framför spegeln och känner på brefvet, hvilket ligger doldt under näsduken i hennes ficka. Ännu tycker hon sig bära på något, hvilket hör hennes gamla värld till, och som hon måste göra sig kvitt för att vara färdig för den nya värld, hvilken väntar henne. När därför Sara kommer med hälsning, att fröken skall gå ned, därför att det kommit främmande, tar Karin hastigt brefvet, och utan att säga ett ord, räcker hon det åt Sara och ber henne skaffa brefvet bort, så att ingen vet det. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pe14mf44tznx1d0rnnuon97palxn00u 104 128745 503459 441045 2022-08-02T21:40:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 217 —}}</noinclude>Den gamla står där och väger brefvet i sin hand. Ännu en hemlighet har hon fått att bevara till de många, hon alltid gömt så väl. Sara förstår alltsammans, och med tårarna i ögonen betraktar hon den unga flickan, som står där så späd och vek, men med något af mogen vilja i det ungdomliga ansiktet. — Det är rätt, hvad hon nu gör, säger Sara. Gud signe henne. Karin nickar allvarsamt och går. I förmaket ser hon Fabian Skotte, som reser sig upp, när hon kommer in. Rak och stark står han framför henne, och hans kraftiga ansikte med den lätt böjda näsan och de lifliga ögonen har ett uttryck af ödmjuk tacksamhet, som vågade han icke tro, att hvad som nu händer, kan vara sant. Karin går fram och lägger utan att tveka sin hand i den mans, hvilken hennes far utsett åt henne. Magnus Brandt säger något, som Karin icke hör. Hon är helt fylld af den ödmjukt tacksamma blick, hvilken mött hennes, och hon drar icke tillbaka sin hand från den, som håller hennes kvar och skall behålla den. Allt är lugnt inom Karin nu, lugnt och stilla. Lycklig som hon icke känt sig på länge, lindar hon armarna om faderns hals och vet, att mellan dem båda är allt godt och skall så förblifva. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0ykln3oa3crgex8wzkoue7crhfjajv0 104 128746 503460 441046 2022-08-02T21:41:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 218 —}}</noinclude>Fabian Skotte far tidigt, och när han är borta, tar Magnus Brandt på sig sin rock och går ut. Karin följer honom, och arm i arm gå de båda utför terrassens trappsteg genom fruktträdgården och ut i den gamla parken, som sträcker sig ända ned emot sjön. Öfver parken lyser höstmånen gul och varm, och trädens skuggor darra mot gräsmattan och de slingrande gångarna. Länge gå far och dotter under de gamla träden, bland hvilka blåsten redan börjat skaka grenarna fria från blad. På gångarna under deras fötter knastrar höstlöfvet, hvari frosten bitit, och när de komma ned till sjön, ligger den ljus i månglansen, stränderna höja sig i dunkla linjer rundt omkring den ljusa ytan, och öfver strändernas kullar skymta barrskogens mörkare konturer, mjuka i månskenet. Tacksam mot allt, som händt, känner sig Karin, tacksam att allt blifvit så stilla och vackert just denna kväll. Mjukt stöder hon sig på faderns arm, och gläder sig åt att känna, hur hans gång blifvit lättare. Samman vända de åter till det gamla huset, som ligger i skymning mellan de höga träden, och när de gått uppför stentrappan, vänder sig Magnus Brandt om och ser ut öfver gården och nejden, som ville han med en blick famna allt det, hvilket genom dotterns offer ånyo<noinclude> <references/></noinclude> ka7yuul764cokjnv8gzhpz9ogpadr1c 104 128747 503461 441047 2022-08-02T21:42:32Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 219 —}}</noinclude>blifvit hans. På gården tänker han och på folket, som sofver rundt om eller arbetar i smedjorna, där hamrarna klockan sex på söndagsaftonen redan börjat gå. Ljudet tränger starkt genom tystnaden, och Karin förstår, att just därpå är det fadern lyssnar. — Nu kan jag lägga mina ögon ihop och dö i frid, när min stund kommer, säger Magnus Brandt. Därmed går han in och stänger själf ytterdörren med det stora låset samt lägger bommen för. Karin står och ser på honom och får som aldrig förr känslan af att äga ett hem, och att det är därför hon lefver. Tankfull böjer hon sig ned och kysser faderns hand. Karins dröm är till ända. Med vakna, kloka och goda ögon ser hon ut mot lifvet. Vemodigt och blidt synes henne allt. — Godnatt, säger Magnus Brandt, kysser dottern på pannan och går in till sig. Tyst går Karin upp för trappan in i de två små flickrummen, hvilka hon numera ensam bebor. {{linje|4em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oz36eo636o8fp963o9j96tq2qbd6zl6 104 139385 503420 463368 2022-08-02T15:24:11Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude>lika med hvarje rättskaffens vetenskapsidkare, med sann tillfredsställelse och de gladaste förhoppningar arbeta i vårt kall, i det vi med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet framhärde, {{c|{{st|Stormägtigste, Allernådigste Konung!}}}} {{c|{{st|{{sc|Eders Kongl. Maj:ts}}}}}} {{ph|underdånigste och tropligtigste undersåter|15}} {{ph|{{sc|H. S. Collin.}}&nbsp;&nbsp;&nbsp;{{sc|C. J. Schlyter.}}|18}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4o9e3o26l87p4gqzonm3o3gg1pkkyon 104 144518 503469 473343 2022-08-02T22:02:40Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude><h3 align=center><big>C. J. L. ALMQVIST.</big></h3> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> povooxsvggemt9wm1b2q7lwh240bb5l 104 144541 503445 473388 2022-08-02T21:21:14Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude>{{c|'''{{st|{{sc|Herr}} LAURITS BJÖRNRAM}}''' {{m|{{sc|och}}}} '''{{st|LILLA KARIN.|150}}'''}} {{linje|3em}} {{c|'''{{sp|Novelette}}.'''}} {{större|”J|200}}ag spår, att ingen aborre nappar på denna krok!” utropade Karin. Hvarför icke, söta Karin? sade Thomas. ”Åh — Gud vet just precist hvarföre; men jag har mina säkra vissheter.” Är det icke en bra mask på kroken? ”Du satte blott dit en fluga, om jag märkte rätt?” svarade hon med en liten förtrytelse. Blott en fluga? Det skall jag minsjäl se efter — ”Nånå, Thomas! Var bara icke för häftig: jag ber och anhåller, att få hafva mitt metspö i fred.” Karin sprang undan från stranden, der de stodo tillsammans och fiskade. Men unga Thomas var icke sen att följa sin lilla metkamrat, hvilken han alltid brukade benämna sin fästmö, emedan föräldrarne, åboerne på Lummelund och Hemmingsbo, på skämt kallat dem förlofvade, allt ifrån barndomen. De försvunno snart i<noinclude> <references/></noinclude> 8amo2otufn8fpxtn9i5jzbuwgs6hs01 104 148259 503384 482615 2022-08-02T12:28:55Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>4</u>}}</noinclude>en tät och grönskande småskog, som lag nära insjöns slrand. Straxt derefter kom Karin springandes ut ur löllunden på andra sidan, och ropade: "’det är ostädadt att läkta och nappa så der efter metrefven!” <■: Se så, nu är det icke längre en fluga på kroken. ”Minsann! jag tycker icke om det här.” Söta Karin, förlåt mig — utropade Thomas, fattade hen- nes hand och höll henne qvar. Jag lofvar, att nästa gång ta- ga endast det bästa bete med mig när vi gå ned till stranden. ”Hm, Thomas!” Kom, nu skola vi meta vidare; och du skall få se, att jag får aborrar, ropade Thomas. ”Men det förargar mig — utbrast hon, att jag ideligen får bara mört. Och det är, vet du, ingenting annat, som för- argat mig hela tiden.” Och skall du derföre vara elak mot mig? — Thomas ka- stade med dessa ord ånyo ut sin metref i viken. Men Karin, som beslutit att sätta sig i säkerhet, gick ett par alnar längre bort, och nedsatte sig på en kullrig sten i vattenbrynet. Hon besåg sin krok, sade intet, och kastade också ut. Så tillbragtes en hel stund under den mest oförklarliga tystnad. Men oaktadt den fullkomliga stillhet de iakttogo, ville det ändå icke nappa hvarken på Karins eller Thomas’ metkrok. Då kunde icke Karin till sluts bärga sig från att tala. ”Jag tror med säkerhet,” sade hon, ”att alla fiskar äro döda i dag. Det är icke värdt vi gå hit och fiska förrän i morgon.” Ah, det lönar icke mödan att vara otålig! inföll Thomas, och vände henne ryggen. ”Är jag otålig? Det har jag väl aldrig förr hört någon menniska säga!” — I detsamma slängde Ka'rin sin metref upp på land, och en fisk hängde sprattlande på kroken. Men som hon i ifvern icke gick varligt till väga, kom fisken af kroken, hvilken han alldeles icke sväljt, utan som endast löst fattat tag i hans underkäk. Han hoppade och for i gräset. Än vände han upp sin mörkgröna rygg full med hvassa fenor, på hvilka Karin stack sina händer, när hon ville gripa honom. Än vände han upp sin hvita, af silfverfjäll glän- sande buk: och denna var så glatt, att hennes fingrar, huru be-<noinclude> <references/></noinclude> 4h32gkqe05g933dsj5lzhdxcodwc8w1 503468 503384 2022-08-02T22:01:26Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>4</u>}}</noinclude>en tät och grönskande småskog, som låg nära insjöns strand. Straxt derefter kom Karin springandes ut ur löflunden på andra sidan, och ropade: ”det är ostädadt att fäkta och nappa så der efter metrefven!” Se så, nu är det icke längre en fluga på kroken. ”Minsann! jag tycker icke om det här.” Söta Karin, förlåt mig — utropade Thomas, fattade hennes hand och höll henne qvar. Jag lofvar, att nästa gång taga endast det bästa bete med mig när vi gå ned till stranden. ”Hm, Thomas!” Kom, nu skola vi meta vidare; och du skall få se, att jag får aborrar, ropade Thomas. ”Men det förargar mig — utbrast hon, att jag ideligen får bara mört. Och det är, vet du, ingenting annat, som förargat mig hela tiden.” Och skall du derföre vara elak mot mig? — Thomas kastade med dessa ord ånyo ut sin metref i viken. Men Karin, som beslutit att sätta sig i säkerhet, gick ett par alnar längre bort, och nedsatte sig på en kullrig sten i vattenbrynet. Hon besåg sin krok, sade intet, och kastade också ut. Så tillbragtes en hel stund under den mest oförklarliga tystnad. Men oaktadt den fullkomliga stillhet de iakttogo, ville det ändå icke nappa hvarken på Karins eller Thomas’ metkrok. Då kunde icke Karin till sluts bärga sig från att tala. ”Jag tror med säkerhet,” sade hon, ”att alla fiskar äro döda i dag. Det är icke värdt vi gå hit och fiska förrän i morgon.” Åh, det lönar icke mödan att vara otålig! inföll Thomas, och vände henne ryggen. ”Är jag otålig? Det har jag väl aldrig förr hört någon menniska säga!” — I detsamma slängde Karin sin metref upp på land, och en fisk hängde sprattlande på kroken. Men som hon i ifvern icke gick varligt till väga, kom fisken af kroken, hvilken han alldeles icke sväljt, utan som endast löst fattat tag i hans underkäk. Han hoppade och for i gräset. Än vände han upp sin mörkgröna rygg full med hvassa fenor, på hvilka Karin stack sina händer, när hon ville gripa honom. Än vände han upp sin hvita, af silfverfjäll glänsande buk: och denna var så glatt, att hennes fingrar, huru be-<noinclude> <references/></noinclude> 45jepwvttk9yfiji4mpjpj87q2xezp5 104 148260 503385 482618 2022-08-02T12:29:07Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>5</u>}}</noinclude>händiga de än voro, oupphörligt halkade, utan att kunna fatta riktigt tag i flygtingen. ”liahaha, se en kanalje!” utbrast Karin med barnslig munter- het. Thomas kom. Begge föllo på knä i gräset, för att fastlaga den sprattlande fisken, hvilken i sina hopp på stranden nalka- des allt närmare och närmare till sjön. ”Tänk om han når vattnet och simmar sin väg? Uff, Tho- mas — skynda dig bara — grip'en! grip honom!” ropade Ka- rin och for sjelf som en fisk i gräset. Det kallar jag en sate — skrek Thomas. Han hade lyc- kats få tag om fiskens sljert, men denne halkade ur hans hand, gjorde en sats, kom lyckligen i vattnet, och simmade bort i blinken. Unga Thomas stod der, alldeles som sjelf uppdragen ur sjön. Karin kikade utåt vattenytan, med snåla, men tillika skalkaktiga blickar. Adiö! adiö! sade hon och nickade åt böl- jorna. ”Seså, fästman Thomas!” fortfor hon, ”nu tycker jag det kan vara nog af fiskeri i dag. Yi se dagsklart, alt det fins ingen lycka på sjön i eftermiddag.” Ingen lycka? Det är icke värdt att stå handfallen för det. Gör du ingen lycka i dag, Karin, så har dock jag beslutit att göra det. Vi kasta ut metrefvarne ännu en gång. Karin såg på Thomas med en slug blick: ”det är icke värdt säger jag: det är icke värdt. Jag vet nu huru det är fatt, jag vet det bestämdt!” Huru är det fatt? ”Jag skall säga — utbrast hon — här är något hemligt, som gör, att vi ingen fisk kunna få. Jag har förstått det nu först; men jag har mina säkra vissheter.” Så, minsann. Och det skall jag tro? ”Det? Ja, det skall du tro, Thomas, om du vill vara min fästman.” Hvad är det för en hemlighet? ”Jo, ser du Thomas, det var i morgse min födelsedag: då blef jag femton år bestämdt. Och det är icke för intet man har sin födelsedag. Blef icke du aderton år i förra veckan, Thomas? så att du hade nu lof att gifta dig livad dag du ville, om du blott vore bonddräng, Thomas. Ja, ser du det bara?<noinclude> <references/></noinclude> jqplf8xrjivxgq9hw8d5pn4ggla71xe 503470 503385 2022-08-02T22:11:33Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>5</u>}}</noinclude>händiga de än voro, oupphörligt halkade, utan att kunna fatta riktigt tag i flygtingen. ”Hahaha, se en kanalje!” utbrast Karin med barnslig munterhet. Thomas kom. Begge föllo på knä i gräset, för att fasttaga den sprattlande fisken, hvilken i sina hopp på stranden nalkades allt närmare och närmare till sjön. ”Tänk om han når vattnet och simmar sin väg? Uff, Thomas — skynda dig bara — grip’en! grip honom!” ropade Karin och for sjelf som en fisk i gräset. Det kallar jag en sate — skrek Thomas. Han hade lyckats få tag om fiskens stjert, men denne halkade ur hans hand, gjorde en sats, kom lyckligen i vattnet, och simmade bort i blinken. Unga Thomas stod der, alldeles som sjelf uppdragen ur sjön. Karin kikade utåt vattenytan, med snåla, men tillika skalkaktiga blickar. Adiö! adiö! sade hon och nickade åt böljorna. ”Seså, fästman Thomas!” fortfor hon, ”nu tycker jag det kan vara nog af fiskeri i dag. Vi se dagsklart, att det fins ingen lycka på sjön i eftermiddag.” Ingen lycka? Det är icke värdt att stå handfallen för det. Gör du ingen lycka i dag, Karin, så har dock jag beslutit att göra det. Vi kasta ut metrefvarne ännu en gång. Karin såg på Thomas med en slug blick: ”det är icke värdt säger jag: det är icke värdt. Jag vet nu huru det är fatt, jag vet det bestämdt!” Huru är det fatt? ”Jag skall säga — utbrast hon — här är något hemligt, som gör, att vi ingen fisk kunna få. Jag har förstått det nu först; men jag har mina säkra vissheter.” Så, minsann. Och det skall jag tro? ”Det? Ja, det skall du tro, Thomas, om du vill vara min fästman.” Hvad är det för en hemlighet? ”Jo, ser du Thomas, det var i morgse min födelsedag: då blef jag femton år bestämdt. Och det är icke för intet man har sin födelsedag. Blef icke du aderton år i förra veckan, Thomas? så att du både nu lof att gifta dig hvad dag du ville, om du blott vore bonddräng, Thomas. Ja, ser du det bara?<noinclude> <references/></noinclude> 95oqk4vsxeasg2lvyrulh6k8pc8r4s3 104 148261 503386 482617 2022-08-02T12:29:16Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>6</u>}}</noinclude>På sådana dagar skall man vara allvarsam, och icke skämta — sä- ger mamma. Och det bör också du förstå, Thomas. Fast vå- ra begge föräldrar gjort oss till fästman och fästmö, och alltid lätit kalla oss så från barndomen — så —” Ja, visst! ”Så skall man icke ändå springa och gifva slängkyssar så der, på sina födelsedagar: och icke hela den veckan. Det för- säkrar jag.” Ah — hvad är det! ”Jaja, Thomas, jag vet något mvckét mera, om jag ville tala om det. Men det skall jag låta bli, för du är otäck.” Du skulle ju berätta mig, hvarföre vi ingen fisk lå i dag? Det skulle ändå roa begge våra mödrar deruppe pä gårdarne, om vi kunde komma hem med några dugtiga kok aborrar, så- som det ofta händt att jag gjort. Men i dag ser det ut som det skulle vara verkligen förgjordt. ”Det är så också, Thomas.” Nå men hvarföre? ”Jojo, du. Man skall bära sig beskedligt åt, och icke lly- ga och fara med metrefven.” Gudbevars. Ån sen ? ”Jag vet något, jag, som du icke har begrepp om.” — Karin nickade härvid med en betydelsefull och hotande blick, som hon gjorde mycket allvarsam. Strunt! utbrast Thomas. Men Karin lät icke detta föraktfulla uttryck verka på sig. Hon sade blott med ännu en allvarsam blick till: ”ruinerna, du!” Ruinerna? eftersade junker Thomas med förundran. ”Och trollkarlen —” Trollkarlen? Herr Björnram? ”Ja, just han.” Hvad hafva vi att göra med honom? ”Nej — men han har göra med oss, Thomas.” Hvad vill det säga, Karin lilla? Jag blir alltid skygg,"när jag tänker på den der höga, mörka och besynnerliga gamla slottsbyggnaden, som har stått här i trakten sedan kung Orres tid, och som ingen borde få bebo i kung Oscars dagar, det tillstår jag. Det är en förvänd smak att lelva som eremit nu förtiden, liksom man ännu gick på fjortonhundratalet. Hvar-<noinclude> <references/></noinclude> fjczv6c02659ac1litio1hene0yihb0 503471 503386 2022-08-02T22:25:55Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>6</u>}}</noinclude>På sådana dagar skall man vara allvarsam, och icke skämta — säger mamma. Och det bör också du förstå, Thomas. Fast våra begge föräldrar gjort oss till fästman och fästmö, och alltid låtit kalla oss så från barndomen — så —” Ja, visst! ”Så skall man icke ändå springa och gifva slängkyssar så der, på sina födelsedagar: och icke hela den veckan. Det försäkrar jag.” Ah — hvad är det! ”Jaja, Thomas, jag vet något mycket mera, om jag ville tala om det. Men det skall jag låta bli, för du är otäck.” Du skulle ju berätta mig, hvarföre vi ingen fisk få i dag? Det skulle ändå roa begge våra mödrar deruppe på gårdarne, om vi kunde komma hem med några dugtiga kok aborrar, såsom det ofta händt att jag gjort. Men i dag ser det ut som det skulle vara verkligen förgjordt. ”Det är så också, Thomas.” Nå men hvarföre? ”Jojo, du. Man skall bära sig beskedligt åt, och icke flyga och fara med metrefven.” Gudbevars. Än sen? ”Jag vet något, jag, som du icke har begrepp om.” — Karin nickade härvid med en betydelsefull och hotande blick, som hon gjorde mycket allvarsam. Strunt! utbrast Thomas. Men Karin lät icke detta föraktfulla uttryck verka på sig. Hon sade blott med ännu en allvarsam blick till: ”ruinerna, du!” Ruinerna? eftersade junker Thomas med förundran. ”Och trollkarlen —” Trollkarlen? Herr Björnram? ”Ja, just han.” Hvad hafva vi att göra med honom? ”Nej — men han har göra med oss, Thomas.” Hvad vill det säga, Karin lilla? Jag blir alltid skygg, när jag tänker på den der höga, mörka och besynnerliga gamla slottsbyggnaden, som har stått här i trakten sedan kung Orres tid, och som ingen borde få bebo i kung Oscars dagar, det tillstår jag. Det är en förvänd smak att lefva som eremit nu förtiden, liksom man ännu gick på fjortonhundratalet. Hvar-<noinclude> <references/></noinclude> sw6f6xhpy2k42mpivzvjsm873g89x2e 104 148262 503387 482619 2022-08-02T12:29:43Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>7</u>}}</noinclude>före skall man trolla? Mannen, som bor deruppe i de hem- liga rummen, väcker icke hos någon glada tankar. Men jag vill hoppas, att han och hans ohyggliga näste icke har att göra med dig och mig. ”Men ser du, Thomas —” afbröt Karin. ”Han är en troll- karl, som du vet.” Och han skulle hafva förjagat fisken för oss i dag, kanske? ”Jaja, hvem vet?” Åh bah. ”Jag skall säga dig, Thomas, den der förnäma herr Björn- ram är väl en stygg karl, men icke destomindre går han stun- dom ut och spatserar i björklundarne. Han är också det gam- la slottets egare, sä han kan gå hvart han vill och behagar, fast jag tror ganska få sett honom med sina ögon, emedan det roar en sådan karl att göra sig osynlig; åtminstone har jag al- drig skådat honom. Någon enda gång har min mor träffat ho- nom på de der spatserturerna, och han har talat med henne ett par ord.” Han har väl lärt henne trolla litet? ”Nej. Men du skail icke skämta, Thomas, när jag vill tala annorlunda. Han har sagt min mor, att hon skulle se bättre efter mig, än hon gör.” Ser hon då icke bra efter dig? ”Icke ständigt, Thomas.” Huru mycket vill trollkarlen, att hon skall se efter dig? ”Han fordrade endast, att hon måtte hålla mig mera in- ne, och att jag ej skulle få gå ut så mycket med dig, Tho- mas. Det hade han ganska rätt uti.” Jag är ganska bra mot dig, om jag skall säga, Karin! ut- brast ynglingen med tillfÖrsigt. Och jag vet säkert, att du har ingenting att klaga på. ”Jo, men se, du är för bra, Thomas.” Hvad? ”Det menar trollkarlen.” Det är en dum karl! ”Min mor har derföre också förmanat mig och sagt, att ehuru du och jag kallas förlofvade, likasom ett par ifrån barndomen, så skola vi ändå vara mera folk. Ty, du vet, att den der stora herrn, som roar sig med att bo så illa i ruinerna deruppe,<noinclude> <references/></noinclude> 766jatw9a8scmcyd22jtb5wumblygj3 104 148263 503388 482620 2022-08-02T12:29:58Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>8</u>}}</noinclude>är egare till hela godset och rår om både din och min fars gårdar.” Rår om? utbrast Thomas med en vred uppsyn. Det är väl sant, att han är en rik karl, tror jag. Men min far har arrenderat Ilemmingsbo af honom och har kontrakt på femtio- sex år ännu; hvilket jag tänker skall komma mig rätt väl till pass efter min fars död. Och när vi betala arrendet, så har herrn i ruinerna ingenting vidare att pocka på. Hm, jag mät- te säga! Och är det icke äfven detsamma med dina föräldrar, Karin? Din far har Lummelunds gård också på en ganska lång tid. Din far har lemnat sin skatt lika ordentligt, som min, det känner jag med visshet. Hvad har då trollkarlen att säga din mor om oss begge? ”Åh, han säger endast, att när han går ut ur sin ruin och spatserar och trollar litet i bygderna, så vill han hafva tyst dit han kommer. Han påstår, att han någongång blifvit störd af dig, Thomas. Du vet nog med dig, att du kan föra ett stort väsen, när det bär åt: och kanske har han också någon endaste gång blifvit störd af mig sjelf; ty jag har heller icke alltid varit så tyst och trumpen när jag måst svara på dig, och köra bort en spektakelmakare.” Och sådant tycker icke trollkarlen om, kan jag förstå? ”Vet du hvad han påstår? Jo, han säger, att fastän dina och mina föräldrar nu äro förmögna, så skulle de ändock kom- ma ihåg, att de från början endast varit bondfolk. De borde derföre icke låta sina barn gå som herrskap, plocka blommor för ingenting, roa sig halfva dagarna med att meta mört — och allt hvad han säger. Minsann! går jag icke med min lars bond- pigor på ängen och hjelper till att räfsa hö, när det är brådt- om. Fast — tröska på logen, det gör jag icke; ty min mor säger, att jag orkar icke.” Trollkarlen ville väl, att du skulle vara helt och hållet en bondpiga sjejf, Karin? ”Jaja. Och kanske vore det nog också det klokaste,” in- föll Karin. ”Jag kan en dag komma att behöfva taga tjenst,” slöt hon med en sorgsen blick i marken. Hahaha! utropade Thomas, du skall blifva min hustru, ’ och vi skola Iefva på Ilemmingsbo. livad mig sjelf angår, så är jag ofta närvarande vid ryktningen af min fars hästar: jag<noinclude> <references/></noinclude> j9u827oyvirv9w9jk9jogybjzobjklv 104 148264 503389 482621 2022-08-02T12:30:06Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>9</u>}}</noinclude>är med både på åker och äng. Fast, icke står jag och dikar, eller hugger ved, som en dräng: det gör jag icke. I höst tän- ker jag resa till akademien, såsom min far vill; och sedan är jag en fullkomlig herre. Nu, så länge, har jag icke läst stort mera i bok än du, Karin: och far säger, att det kostar pen- gar, som han nu just är något i behof af. Men snart skall han få mycket penningar och jag böcker, påstår han. Hvad kan trollkarlen hafva emot allt detta? ”Ingenting. Men emellertid tror jag, att han skall för- derfva oss, om vi icke göra som han behagar. Han är bestämdt en farlig karl. Det är ingen annan än han, som förtrollat fisken för oss i dag.” Hvad hade han för skäl att göra det i dag? ”Det vet du nog, Thomas.” Vet jag det? Kanske för att du gick undan för mig ge- nom lunden der? Och jag sprang efter? Var det skäl att för- derfva hela metningen för det? Karin svarade intet, men blickade ut öfver vattnet. Hen- nes kinder purprade sig mera än vanligt. ”Ja, sådant under- ligt folk gör aldrig någonting med reson,” sade hon. Nå, men hvad gör han då för trollkonster? inföll Thomas. ”Känner du icke det?” Nej, icke just, om jag skall vara uppriktig. ”Det var besynnerligt! Du är ju lika hemma här på trak- ten som jag sjelf?” utbrast Karin. Visserligen har jag hört pratas, svarade han. Herr Björn- ram i Ruinerna skall ingen tjuf våga sig på; ty så fort någon, som han icke bedt stiga in genom dörren, bara så mycket som rör vid låset, (år han en knuff, så att han faller ölverända. ”Och aldrig reser sig mera!” Det har jag icke hört. Men det säger man, att trollkar- len kan gifva hvem han vill en stöt, blott han tager honom i hand eller annorstädes. Allt hvad han behagar, kan han (ör— vandla till guld, genom att koka det ett par omgångar i sin gryta. För öfrigt är han så god vän med åskan, att denna aldrig slår ner i hans röda torn eller i någon annan del al ru- inerna; men hvart han eljest vill att ljungelden skall träfiä, dit går han och slår han. ”Nä, är icke detta nog?” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ta40nh89isrh6686r8l16e7hodtrclq 104 148265 503390 482623 2022-08-02T12:30:15Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>10</u>}}</noinclude> Jo, om det är sant. Det jag räknar för värst, är att han kan skjuta utan krut. ”Och att han låtit folk se månen så nära, att de kunnat räkna getterna, som gå och beta på bergen deruppe.” Hvad? fins det getter i månen? ”Så talar en, som påstått att han varit hos trollkarlen.” Vet du, -Karin, alltsammans är snack. Det bästa blir, att den rika karlen har feta, goda åkrar. ”Ja; men de skola halva varit magra som grusbackar.” Det måtte halva varit före vår tid. ”Men det är sant, Thomas. Min mor, som är född på denna trakt, har berättat lör mig att allt hvad vi nu se i åkrar på Hemmingsbo och Lummelund, var i hennes barndom betes- hagar.” Och det har trollkarlen gjort om till så skön åker? Han måste då vara rätt gammal, när han kunde trolla redan i din mors barndomstid. ”Kanhända, att hans far gjorde det. Ty han var ock en trollkarl; och han bodde äfven deruppe i ruinkamrarne.” Vet du, kära Karin, nu har jag ingen lust att stå på stran- den med metspöet längre, utan jag tycker vi gå hem. Och den osynlige herr Björnram må vara en trollkarl, om han kan: men jag har ingenting sett af hans konster. Gif mig armen, Karin, så gå vi upp till Lummelund. ”Armen? Nej tack.” Hur nu? ”Jag skall ju vara och blifva en bondflicka, och du en såsom mor ibland säger att det är nöd- dräng, Thomas vändigt? För det kan till sluts nog inträflä, att min far icke har mera penningar än din lär, såsom de slä fram emellanåt. Och då duger det ej att vara herrskap.” Nå än sen? ”Och spatsera med hvarann under armen —” Gudbevars, kantänka! Ådiö då. Vill du stanna qvar, Karin? ”Ja, jag stannar.” Hm — jag måste säga! ”Adjös, Thomas.” Skall jag gå ensam hem? ”Det tänker jag du kan.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> b557ikkud35siqowpjc2z6w8iz4wfch 104 148266 503391 482624 2022-08-02T12:30:27Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>11</u>}}</noinclude> Men hvarföre dröjer du, Karin? ”Jag går ej hem utan ett kok fisk åt mor och far.” Nå, det var makalöst! Och du har ju sett, att vi ingen fisk få i dag? ”Det är för att du varit med.” Hvad? ”Det är ditt fel, att jag ingen fisk fått, Thomas; du har haft elaka ögon.” Såhå. Minsann, om jag skall hindra dig! ”Adjös, Thomas!” ropade Karin, då hon såg honom i half vrede ämna aflägsna sig. Ja, det får jag säga, att det kan gå en menniska till hjer- tat! utbrast han, slängde metspöet öfver axeln och skulle just gå. Likväl kunde han ej förmå sig härtill, utan att lörst nal- kas Karin, för att taga ett bättre afsked af henne. Skola vi ej se hvarann mera i dag, sade han, så — ”Adjö, Adjö — När vi råkas i morgon eller i afton hos föriildrarne, skall du i stället fä två, om det blir. Men nu lår du ingen — adjös!” — hviskade hon, bortvände leende sin mun och hela anletet, och gick några steg ifrån honom nedåt sjöstranden. Sådant förargade Thomas högeligen. Han hade sin stolt- het, han också, nickade ett mörkt farväl, och aflägsnade sig. Under hans bortgång såg Karin ett par gånger lörstulet efter honom; men yttrade ingenting. Hon utkastade sin met- ref i vågorna. Efter några ögonblick nappade det. Hon drog hastigt upp spöet, och en stor, fet aborre låg och sprattlade i gräset lör hennes fötter. Snabbt öppnade hon sin katse, och nu gick det icke som förra gången, dä hon hade att göra med den mot- spänstiga fisken. Hon fick in aborren utan svårighet. Hon utrustade sin krok med ny mask, och kastade åter ut. Rätt som det var nappade det ånyo. Hon drog i land en ännu fetare aborre. ”Hm,” tänkte hon, ”det gör mig ändå ondt, att jag skall vara så här lycklig, just när Thomas är borta. Men det kan icke hjelpas!” slöt hon, och kastade sin metref i sjön för tredje gån- gen. ”Det skall blifva en fägnad åt min mor,” sade hon för sig sjelf. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k2upjsmrr68gwkdwc4n7ezr8f63e83l 104 148267 503392 482626 2022-08-02T12:30:37Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>12</u>}}</noinclude> Under en liten stund, som aborrstimmet gick förbi grun- det vid udden, hvarpå flickan stod, metade hon sålunda upp sex, åtta herrliga fiskar. Sedan hon lagt den sista stora abor- ren in i katsen, klappade hon i händerna, under högljudd för- nöjelse öfver den fägnad, alla der hemma skulle känna vid blicken på det hon lyckats uppmeta; hon svängde sig i glädjen omkring på klacken. Hvad varseblef hon, när hon härigenom kom att se sig till- baka? En högväxt man i mörkröd slängkappa, med buskiga ögonbryn öfver de brinnande ögonen, svarta mustascher, sä långa, att de hängde i flätor på hvar sin sida om' munnen, och ett yfvigt skägg. — Vid denna uppenbarelse blef Karin så förfärad', att hon kände sig på väg att sanslös neddigna till marken. Men i det- samma framträdde ur den närliggande lunden en ung man af högt och ädelt utseende. Han gick vänligt fram till den bäf- vande flickan, fattade hennes hand, och bad henne utan om- svep följa sig. När hon kom så långt i besinning, att hon kunde full- komligt fatta hvad som tilldrog sig, sade hon till sig sjelf: ”en af desse måste utan tvifvel vara trollkarlen! Men hvilken- dera? Eller kanske begge? Den i röda kappan ser förskräck- lig ut: han griper mig, eller förvandlar mig, eller förgör mig genast, om jag icke gifver mig under den andres beskydd.” Hon gjorde följaktligen intet stort motstånd att följa, den andre, hvilken såg ganska mensklig och nästan undfallan- de ut. Han i röda kappan tillkännagaf ingen afsigt att förfölja dem. Likväl såg han bistert på de begge bortgående. Der- efter nalkades han Karins fiskkatse och tog upp den frän marken. Han tycktes väga dess tyngd i sina händer; hvarefter han hvisslade. En dvärg, i betjentlivré, framkom ur närmaste skogsdunge. Mannen i röda kappan gjorde ett tecken åt dvär- gen och lemnade honom fiskkalsen. Tigande och lydig aflägs- nade han sig dermed. Sedan detta var fullbordadt, vände sig röda kappan åt samma håll, som Karin i sällskap med den angenäma herrn nyss anslagit. Han gick efter dem; men likväl på stort afstånd. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8avlnyv3cwrp45vsumystw7tjdmonv4 104 148268 503393 482627 2022-08-02T12:30:46Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>13</u>}}</noinclude> Karin märkte snart, att den väg, hvarpå hennes följesla- gare förde henne, icke ledde hem till hennes föräldrars gård, ntan, ett litet stycke på andra sidan om lunden, afvek derifrän. Vid denna elaka upptäckt skulle hon halva velat slita sig från sin ledsagares arm. Likväl, när hon såg sig tillbaka, hade hon den förfärlige skäggmannen i spåren. Huru och hvart skulle hon fly? Och den, vid hvars sida hon gick, talade med henne på ett sätt, som ej injagade fruktan. ”Goda barn!” sade han, ”jag känner både dig och dina föräldrar, ehuru du icke känner mig. Dock har du säkert hört talas om mig. Det kan då vara tid, att du också personligen gör min bekantskap. Jag skall troget föra dig hem till ditt. Men slå en liten lof upp till ruinerna. Fast du är född här i trakten, tror jag ej, att du ännu någon gång gjort dessa förfallna mu- rar och gamla torn ditt besök? Fruktan har väl afhållit dig, likasom så många andra?” Karin svarade ingenting. Det var ännu långt qvar af da- gen. Hon kunde således komma hem i tid, oaktadt hon gjor- de en spatserfärd till ruinerna. För öfrigt tjenade det henne till ingenting att säga nej. Hon kunde ej annat föreställa sig, än att hon gick vid sidan af sjelfva egaren till det gamla i ruiner fallna slottet, hvarti 11 hela godset hörde. Det var utan tvifvel unga herr Björnram, af hvilken hennes och Thomas’ fä- der arrenderade gårdarne; den, om hvilken hennes mor talat, och som alla kallade en förundransvärd menniska. Det kunde också ej nekas, att han valt sig en hemsk boning, och att han bland folket förtjenade ett elakt namn, dä han så sällan visade sig bland sina underhafvande, att hans egna arrendato- rers barn, Karin och Thomas, ingen gång, så mycket de visste, hade sett och talat med honom. De spatserande gingo uppåt berget och kommo in i den småskog, som omgaf ruinernas yttermurar. Den långa mannen med skägget följde dem troget i spåren och gick upp till de förfallna murarne, lika väl som de. Om aftonen kom Karin icke hem till Lummelunds gärd. Hennes föräldrar råkade i bekymmer och ångest. I mörknin- gen inträdde en dvärg i köket, räckte fram en katse med åtta aborrar, och sade till matmodren: här har ni fisk, fru! Jag skall helsa er från er dotter. Hon kommer efter, när tider först med mig nu<noinclude> <references/></noinclude> ee3k6wq39kpoop3egw838jrymo0436z 104 148269 503394 482628 2022-08-02T12:31:19Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>14</u>}}</noinclude>blir. Dvärgen gick ut, aflägsnade sig och försvann från folkets ögon i Lummelunds hästhage. Ingen Karin kom på hela af- tonen. Fulle af undran och förskräckelse skickade hennes för- äldrar öfver till granngården, Hemmingsbo, att af Thomas’ far eller mor erhålla någon upplysning. Men här visste man ingen ting; ty Thomas hade icke heller hemkommit, sedan man sett honom i Karins sällskap gå ned till sjön att meta. <br>{{linje|6em}}<br> När Karin vid sidan af sin obekante följeslagare hann högre upp ibland stenrösena, såg hon, att byggnaderna voro långt mera förfallna, än de på långt håll förekommo. Hela högar af stenar, nedfallna öfver hvarann, stängde ofta vägen; och man måste göra en krok förbi dem, för att komma fram. Länga rader af trän och småskog fyllde platsen, der fordom murar stått. Ansenliga porthvalf tillkännagåfvo byggnadens forntida storhet. Karin gick ej utan rysning in genom dessa hvalfbågar, hvilka innanför sig icke längre hade något hus. Hon såg derinne blott ännu ödsligare ruiner. Stora nässlor, otaliga karborrar, bolmörtstånd och tistlar öfvertäckte ett fält, besådt med kullerstenar; och när de vandrande följde en smal gångstig, slingrande sig likt en omätlig orm mellan alla dessa hinder, kunde de likväl ej gå fram på den, utan att som oftast såras, brännas och stickas af de obehagliga buskarne. Giganti- ska ormbunkar i stora samlingar voro de hyggligaste växter här mötte; och Karin var mången gång på väg till höga rop af fruktan för ödlor och paddor, som hon såg kräla utmed gölarne och de sedan sista regnet qvarlemnade vattenpölarne mellan grus- och lerhögar. Hennes bröst sammandrog sig af bäfvan och undran. Hon tyckte att vägen borde vara slut, när de redan befunno sig bland ruinerna; men hennes ledsaga- re, utan att yttra ett ord, förde henne obevekligt vidare. Och röda kappmannen följde efter, på ett afstånd, som minskats, sedan man kommit upp i bergen. Yid en blick bakom sig, såg Karin till sin outsägliga förskräckelse, att han nu var all- deles inpå dem. Hon trängde sig tätt till sin unga ledsagares sida. Efter en stund slöt vägen vid en hög jerndörr. Den stac- kars flickan kunde åt alla häll intet annat upptäcka än sönder- fallna murar och hvalf, men intet hus, hvartill denna port<noinclude> <references/></noinclude> 83rgo1vzhtkb9j9j5ytkr4kj4s86w18 104 148270 503395 482629 2022-08-02T12:31:48Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>15</u>}}</noinclude>kunde leda. Hennes beherrskare stannade, och i detta ögonblick gick mannen med ylviga skägget om dem, ehuru med en vördnadslull åtbörd, drog upp en nyckel, så ansenlig, att dast han kunde bära den, satte axet i låset, vred om tvenne tag, öppnade den höga dörren, och stod stilla vid ingången, kammartjenare, bjuda sitt herrskap träda in. Karin märkte nu, att hon förut alldeles misstagit sig på denna person. Man steg in, och hon hörde jerndörren gnisslande tillslutas bakom sig. Porten ledde ej till någon gård. en- för att, likt en Karin såg sig stå i ett litet trångt, men högt rum, omgifvet af tjocka, rödsvarta vägr gar, och som måste befinna sig i sjelfva ledsagare stannade ej här, utan nalkades en liten dörr till ven- ster. Han bad henne här stiga in, och ursäkta att han sjelf icke följde med. Karin tvekade ett ögonblick. Hon skulle således i denna hemska boning skiljas vid den ende, hon åtminstone en half- timme egt till bekant? Men hvad hade hon att göra? Hon måste lyda. Hon trädde in. Den lilla dörren igenlästes efter henne. muren. Men hennes Hon märkte sig vara i ett fullkomligt mörker, och kunde ej urskilja, om hon stod i ett stort eller litet rum, i ett fän- gelse, eller hvar. Hon sträckte ut armarne, för att med hän- derna känna sig före, innan hon började gå vidare. Hon höjde ett sakta rop af klagan och ängslan. Knappt hade hon tillkännagifvit sin närvaro genom dessa ljud, förrän hon hörde ett öfverljudt skratt någonstädes i grann- skåpet. I detsamma öppnades en emot henne, och tvenne flickor inträdde med ljus i händerna. En behagligare syn kunde den stackars vackra Karin icke få. Men de anlända flickorna sade henne alldeles ingenting. De togo henne blott i handen, en på hvardera sidan, och förde henne in genom den dörr, som de sjelfva nyss öppnat. Karin fann sig nu i ett nytt rum, vackert möbleradt, gladt och hyggligt, men utan fönster. Man måste således här bruka ljus. Midt på golfvet stod ett marmorbadkar. Utan att göra sitt främmande någon fråga, förde de hen- ne fram till en soffa, och begynte afkläda henne. Skall jag bada? utbrast hon, och såg på sina begge artiga tjensteqvinnor. dörr på någon vägg midt<noinclude> <references/></noinclude> mcw0wjnq0pdvevmxliue7gon9evowy3 104 148271 503396 482630 2022-08-02T12:32:46Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>16</u>}}</noinclude>Ja! svarade den ena af dem, höfligt, nästan underdånigt; dot var den äldsta, som väl kunde halva sett sina tjugutre är. Efter det var nödvändigt, kunde Karin så gerna hjelpa till sjelf, och efter ett ögonblick låg hon i karet. Flickorna framtogo ett par förgyllda tiaskor och öste någonting i vattnet, hvarigenom en ånga af behagligaste lukt uppsteg ur vattnet. Snart var saken gjord. Med sina hyggliga uppasserskors tillhjelp uppsteg hon åter ur det aromatiska vattnet, som dof- tade om hennes långa, utfallna lockar. Hon ärnade nu kläda sig. Men hvad såg hon? Hennes kläder voro borta, stället låg för hennes ögon en drägt af finaste, skönaste tyg, tillskuren efter de förnämas sätt. Hon måste beqväma sig deruti. Färdigklädd, såg hon sig sjelf vara en dame af yp- persta slag. Kammarjungfrurna förde henne ut. Hon förmodade sig komma tillbaka till det lilla mörka rummet, hvarigenom hon först inträdt. Men tvertom. Man ledsagade henne åt ett all- deles motsatt håll. Hon såg sig, efter genomgången af en vacker sal, ute i friska luften. Men hvarest? Hon befann sig i en trädgård. Herrliga blommor doftade hvart hon vände sig; frukter prunkade på träden; buskar och gräs gladde ögat med den lilligaste och täckaste grönska. Hvar äro då de hemska ruinerna? sade hon till sig sjelf. Befinner jag mig verkligen hos en trollkarl; och har han lör- vandlat den rysligaste ödemark till ett paradis, för att göra mig ett nöje? När hon såg sig närmare om, fann hon likväl, att den vackra trädgård, hvari hon gick, icke var omfång. Den begränsades på alla håll af murar; och när hon betraktade murarne med uppmärksamhet, igenkände hon på dem flere af ruinernas drag. Hon insåg, att hela den skona boningen, med trädgård, källor och park, låg innesluten inom bergsträckornas branter, de skrofliga murarne och förfallna tor- nen. Ingen kunde utanföre ana, att allt detta befann sig in- nanföre. När hon betraktade sig sjelf, fann hon sig i hög grad förändrad. Hon var klädd i siden och liknade i allt ett fruntimmer af hög rang. Hon hade ej gått omkring här många slag, förrän hon såg en angenäm man nalkas. Hon igenkände genast följe- af alltför vidsträckt<noinclude> <references/></noinclude> ho0jlbircq66lhna5u1uryrd0j2r0u4 104 148272 503397 482631 2022-08-02T12:32:53Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>17</u>}}</noinclude>slagaren, som fört henne upp till ruinerna. Han helsade på henne med utsökt godhet, började spatsera vid hennes sida i trädgården och förde henne slutligen till en täck grässoffa i grannskapet. Karin! sade han med en skön stämma, det är tid, att jag säger dig livad som ligger mig på hjertat. Jag älskar dig, och jag har länge älskat dig. Jag vet icke fullkomligt hvad du tänker om mig; men förmodligen anser du mig lör ett elakt väsende: för en, som kan trolla. Tvertom, goda Karin! det är du, som har förtrollat mig. Jag erkänner väl, att jag kan något, men du förmår vida mer. Den unga flickan såg på sin värd, men teg. Jag vet, fortfor den förnäme herrn, att du, min goda Ka- rin, pä sätt och vis kan kallas förlofvad med en annan, denna beskedliga token Thomas, arrendatorns son. Men hvad är det för en förlofning? Hans och dina föräldrar hafva roat sig med att låta er kalla hvarann fästman och fästmö, utan att ni ens vetat betydelsen häraf. Ni har vant er på ömse sidor att gif- va hvarann dessa namn, likasom man kallar personer med mån- ga andra titlar. Men jag tror icke, att tycke och kärlek hos dig ställa Thomas i en vackrare och bättre dager, än hvem som helst. Med ett ord: jag anser icke, att du älskar honom; och jag är säker på, att han icke heller älskar dig på annat sätt än som en syster, eller en god vän och barndomsbekant. Öfver Karins kinder for en lätt rodnad; men hon fortfor oafbrutet att bibehålla tystnad. Hvad mig sjelf beträffar, fortfor herr Laurits Björnram, så skall jag med några ord förklara dig hvem jag är. Min far var egare till hela detta gods i södra Vestergötland; det är af honom, som dina och Thomas1 föräldrar arrenderat gårdarne, hvarpå de sitta. Min far har alltid varit en egen man, känd vid sjelfva hofvet i konung Gustafs dagar. Han egde kunska- per i naturen, som öfvergå andres, och var alltså i den menin- gen att kalla en trollkarl. Jag har ärft flere af hans hemliga recepter, och förmår således ett och annat: det tillstår jag. Men det märkvärdigaste hos mig, är, att jag till en del funnit smak i samma lefnadssätt som min far, men icke i allt. När han för mycket långt tillbaka — det var i hans ungdom — inköpte detta gods, var det egentligen kärleken till de stora<noinclude> <references/> {{ph|2}}</noinclude> eili9j3v87akzxvxu9a5bpcul0w34zv 104 148365 503442 482852 2022-08-02T21:15:05Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>20</u>}}</noinclude>stigar och genom lundar, har jag sett dig — mången gång — då du icke blifvit mig varse. Jag har bliivit intagen i ditt enkla behag: i ditt uttryck af klokhet och en skönhet, som — får jag säga ut allt hvad jag tänker? ”Ja, bevars!” Som till hjertat är ännu större, än till ditt anletes täcka utseende. ”Är det så säkert?” Ah, svarade herr Laurits småleende. Du vet icke, goda, älskade Karin — — nogaf, jag älskar dig. Jag har väl blifvit varse, att du skämtat med en annan, nemligen denna Thomas, hvilken jag visserligen intet ondt vill; men som jag tycker dig vara alltför god åt. ”Är jag för god åt honom? Det är icke så visst.” Jag har märkt, att han många gånger varit intagen i dig — skall jag säga allt? — han har förföljt dig, men du har smugit dig undan, du har flytt honom — såsom det hände icke längre sedan än i dag. ”Hvad?” Ja, ser du; jag vet det. ”Men — i alla dar! Nånå. Hvad rådde jag för det?” Också — fortfor den andre — känner jag, att både din mor och din far önska se dig i ett högre stånd, än deras eget. De vilja hafva dig till ett fint och ståtligt fruntimmer, såsom du förtjenar. ”Det är sant, de hafva tänkt det; men det är dumt. Jag har mången gång tyckt, att det varit enfaldigt af dem. Hvarföre skall jag just blifva så rar? Jag har flere gånger, då mina föräldrar icke vetat deraf, blandat mig i våra bondflickors arbete på åker och äng, för att lära mig blifva lika snäll som de. Ty — skall också jag säga allt?” Ja visst. Det är just hvad du skall. ”Först och främst är det mycket roligare att göra gagn, än att gå och spatsera. För det andra” — — hon slog ned ögonen. För det andra, min lilla Karin? ”För det andra,” sade hon och såg upp på sin medtalare med ett varmt, nästan tårfylldt ögonkast: ”kan icke jag blifva fattig? och kunna ej mina föräldrar blifva fattiga? Då menar<noinclude> <references/></noinclude> s8f0u347ceu7yk5ug904p9p73hzvxsj 104 148366 503441 482853 2022-08-02T21:08:49Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>19</u>}}</noinclude>Nu, Karin! kommer jag ifrån min far till mig sjelf. Jag finner intet skäl för mig, att i allt föra samma lefnadssätt som min far. Hvarföre skall jag sysselsätta mig med att pröfva menniskor? Hvad har jag göra med dem? ”Det tycker jag också. Hvad är det värdt?” sade Karin med en innerlig blick, som hon jemte ett godt småleende kastade på sin värd. Som sagdt är, vidtog den andre; jag frågar icke efter dessa undersökningar mer. Min far är bortgången. Jag rår mig alldeles sjelf. Jag älskar att vistas i den landsbygd, der jag blifvit uppfödd: jag har mycken kärlek för det forntida, hvarföre dessa gamla byggnader med sina kamrar och irrgångar äro så behagliga för mig. Men jag vill framför allt hafva en god och älskvärd maka: en af sjelfva det enkla landets döttrar: en flicka, som jag kan tycka om af själ och hjerta, af innersta håg: en flicka, vacker som en dag — ”Det är ganska rätt tänkt.” Din goda mor, fortfor ruinernas herre, har säkert berättat dig, att hon en och annan gång sett mig på mina ensliga promenader; ty jag nekar icke, att äfven jag har tycke för enslighet, då och då; men helst ville jag dela den med en älskad vän. ”Min mor har verkligen berättat mig om några trollkonster” — inföll Karin. Tänk ej på sådana, afbröt herr Laurits. Min far har förstått sig på att bruka åskledare, elektricitetsmachiner och några kemiska konster, hvarmed han roat sig med att förundra folk — ”Men — min — min herre här vill icke alls göra folk förundrade? Kors, hvad jag tycker om det!” utbrast Karin med en öppen och intagande uppsyn. ”Hvad är det värdt?” tillade hon fint leende, och fästade sina ögon på sin värds vackra mun, i väntan att få höra honom tala vidare. Hvad är det värdt! sade han efter. Att göra menniskor förundrade, hvartill tjenar det? Mera är att älska dem, och af dem få älskas tillbaka — om det blott är möjligt —? ”Åh — det går nog,” utropade den femtonåriga flickan, full af tillförsigt. Nåväl! fortfor den rika ungaherrn: jag har hyst detta hopp. Utan omsvep — under mina ensliga spatserfärder, på gång-<noinclude> <references/></noinclude> prstzazao5z1eqie4tdcmaenqjz74fr 104 148367 503398 482854 2022-08-02T12:33:01Z Thurs 138 /* Inte korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" />{{c|<u>18</u>}}</noinclude>antika ruinerna, som förmådde honom till handeln. Han äl- skade forntidens mystiska tänkesätt, dess byggnadsformer och ge- stalter. Långt ifrån att iståndsätta några murar här, lät han dem förfalla ännu mera; åtminstone i allt, som låg lör menni- skors ögon utomkring. Men innanför omkretsen af den gamla borgens belastade omhägnad anlade han denna trädgård, som kan kallas en lustgård. Hvad som ursprungligen förmått min far, att välja denna till utseendet ensliga boning, vet jag icke. Men han sysselsatte sig mycket här med ett nöje, som torde förekomma andre ovanligt. Han roade sig med att pröfva men- niskorna. Kan du inse, Karin, hvad glädje han kände deraf? På omvägar förde han ofta-personer hit, utan att de anade nå- got; och han frestade dem på många sätt. Pä karlar och äl- dre personer ställde han invecklade spörsmål, som de borde be- svara; och att beklaga var den, som icke ådagalade skarpsinne och klokhet i sina genmälen. Yngre folk och isynnerhet vack- ra fruntimmer bjöd han ofta hit, roade dem med sina konster, men slutade icke förr, än han genom medel, som voro en så- dan trollkarl alldeles egna, pröfvat deras karakterer, deras tän- kesätt, godhet, finhet, älskvärdhet ”Hffi,” utbrast Karin med oförställd uppriktighet, ”det må- ste hafva varit en underlig man, som ej kunde låta folk vara?” Jag tycker så också. Hvad hade han att göra med deras sinnelag, deras godhet, klokhet eller tänkesätt? Men — han hade sina fratser, likasom alla trollkarlar. Förmodligen hade han i sin ungdom lidit svåra motgångar, som gjort honom misstänk- sam mot folk. Nu ville han undersöka alla han kom öfver; och till hans beröm bör jag ej förtiga, att dem han fann hål- la profvet, visste han alltid att pä något sätt belöna och göra ganska lyckliga. ”Minsann! det kunde vara roligt nog, när han satt i sin enslighet. Men hade han ingen hustru?” Han hade haft. Men min mor dog tidigt; jag såg henne aldrig. Min far uppfostrade mig sjelf, och lät mig vistas än här, än på andra gårdar, såväl som i städer, der vi egde stora hus och vackra våningar. ”Jo, jag tackar, jag!” utbrast Karin med en ung flickas strå- lande blick, vid tanken på så mycken herrlighet och rikedom. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> q2hv9r9fx6yn1qk3eu5krn1lnx7ntb9 104 148978 503483 484250 2022-08-03T09:33:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>någon av hennes pigor kom ut för att hjälpa prästdottern och lilljänta ur släden. Ack, ack! Det blev Maja Lisa så trångt om hjärtat, alldeles så, som om bröstkorgen skulle ha snört sig samman, så att det inte hade rum nog att klappa i. På vägen hade hon varit mera hoppfull, men när hon nu steg ur släden, kände hon på sig, att moster inte skulle hjälpa henne. Det var en stor byggnad i Svanskog med ingång mitt på långväggen och inte borta vid ena hörnet, som det annars var brukligt på bondstugor. Framför ingången fanns en förstukvist, inte fullt så stor som den på Lövdala, men ändå snarlik den med samma slags tak och samma slags pelare. Verkeligen var det inte eget! Så många gånger, som prästdottern hade varit här förut, hade hon aldrig tänkt på detta med förstukvisten. Hon fick visst lov att stanna litet härute för att betrakta både den och allt annat. Boningshuset var gammalt, men det hade blivit reparerat och ändrat i mosters tid, och nog hade då barndomshemmet fått tjäna till mönster. Det fanns lika många och lika stora rutor i fönsterna här som där, och de halvrunda vindsgluggarna hade man gott kunnat flytta från den ena byggningen till den andra, utan att någon hade märkt skillnaden. Det blev genast litet bättre rum åt hjärtat. Kanske var det ändå ingen så stor dumhet att gå hit? Kanske att den gamla prästdottern inte var<noinclude> <references/></noinclude> 0ie1prqpnlqj2lsyj943el4cv0bbn8e 104 148979 503484 484251 2022-08-03T09:35:21Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>så alldeles försvunnen, som hon ville inbilla både sig själv och andra? Förstun var mindre än den på Lövdala. Liksom där fanns det halvrunda skåp i hörnena, och väggarna var gråstrukna och överstänkta med svarta och vita färgprickar. I trappuppgången syntes grova bjälkväggar just som därhemma, och vindstrappan var vådlig och brant med små, täta steg. Det gick säkert likaså bra här som i trappan på Lövdala att hänga sig fast i ledstången och glida utför utan att röra fötterna. Mitt fram i förstun fanns en dörr, som ledde till ett stort rum, som stod för de resandes räkning. Där råkade man aldrig någon av hemfolket. Men prästdottern vred i alla fall om nyckeln och tittade in. Det var, som hon hade väntat: där var möblerat med gula björkstolar och vita slagbord, alldeles som i saln på Lövdala. Inte en gång den stora kallan saknades borta vid ena fönstret. En sak var det dock, som var olika. De blå mattgångarna fanns där nog också, men de hade inte samma mönster. Men då Maja Lisa tänkte efter, förstod hon, att detta inte var mosters fel. Hon hade vävt efter de gamla mattgångarna, som fanns i hennes barndom. Det var de därhemma, som hade ändrat rutningen. Prästdottern låste igen dörrn och blev därpå stående stilla i förstun. Tårarna hade kommit henne i ögona. Men inte trodde hon, att moster tyckte om något slags hjärtnupenhet. Hon ville se lugn och glad ut, när hon kom in till henne. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> dnlrmhtq8sdpsfoivbs5ss0dgkgbkrt 104 152686 503463 503272 2022-08-02T21:57:00Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 86 )|}}</noinclude>''Engsön'' eller Ängsön, i Ytter-Tjurbo-härad i Västmanland, 2 mil ifrån Västerås, håller nästan tre-fjerdedels mil i längden, at räkna från norr til söder. Utgör en socken för sig sjelf, och består af 18 mantal, alle frälse. De omkringliggande holmarne, <i>Målholmen, Långholmen, Fagerön</i> och <i>Gisselholmen</i> äro härtil lydande. Ön skiljes af Oxfjärdens vik från fasta landet, och är ett Färje-ställe inrättat öfver sundet åt Björksta-socken. Sätesgården ''Engsö'', som herskar öfver hela ön, har på 1500:talet varit så befästad, at den med storm måste intagas af K. {{sc|Gustaf}}. Fordom var ön befriad från alla skatter och utlagor. Jag vet ej på hvad grund detta skedt. Engsö-ägare hade länge sin egen Jurisdiction, och sin Hallsrätt ända til år 1691 <ref>Efter Calmar-Recessen år 1483 ”skulle hvar god man, andelig och verldslig, vara Konung öfver sina egna landtbönder.” Adelen var då enväldig öfver sina gods; handterade sine underhafvande med sjelfrådighet, och dömde dem vid sina egna hallsrätter. Svensk lag och christelig billighet blefvo efter godtycke ansedde.</ref>. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Oknön,''}} <references/></noinclude> jtytl127o43lbk3u1xorpwmrhhd50lv 503478 503463 2022-08-03T08:10:12Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 86 )|}}</noinclude>''Engsön'' eller Ängsön, i Ytter-Tjurbo-härad i Västmanland, 2 mil ifrån Västerås, håller nästan tre-fjerdedels mil i längden, at räkna från norr til söder. Utgör en socken för sig sjelf, och består af 18 mantal, alle frälse. De omkringliggande holmarne, <i>Målholmen, Långholmen, Fagerön</i> och <i>Gisselholmen</i> äro härtil lydande. Ön skiljes af Oxfjärdens vik från fasta landet, och är ett Färje-ställe inrättat öfver sundet åt Björksta-socken. Sätesgården ''Engsö,'' som herskar öfver hela ön, har på 1500:talet varit så befästad, at den med storm måste intagas af K. {{sc|Gustaf}}. Fordom var ön befriad från alla skatter och utlagor. Jag vet ej på hvad grund detta skedt. Engsö-ägare hade länge sin egen Jurisdiction, och sin Hallsrätt ända til år 1691 <ref>Efter Calmar-Recessen år 1483 ”skulle hvar god man, andelig och verldslig, vara Konung öfver sina egna landtbönder.” Adelen var då enväldig öfver sina gods; handterade sine underhafvande med sjelfrådighet, och dömde dem vid sina egna hallsrätter. Svensk lag och christelig billighet blefvo efter godtycke ansedde.</ref>. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Oknön,''}} <references/></noinclude> c7dv7o9nqx6d2eneb0cojs993xayfzt 104 152687 503479 503277 2022-08-03T08:15:16Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 87 )|}}</noinclude><i>Oknön, Bond-Arnön, Grönsön</i> och <i>Engsholmen,</i> äro 4 särskildta öar, hvilka utgöra Bond-Arnö-socken, i Trögds härad och Upsala-län, bestående af 15 mantal, hvaraf 6 äro frälse. Af desse öar äro de 2:ne förstnämde de ansenligaste, hvardera öfver en half mil i längden. De omgifvas af Öknebo- Staby- och Grönsö-fjärdarne. Jag anmärker bland säterier, ''Marby'' på Oknön, ''Arnöberg'' och <i>Grönsö-gård.</i> ''Tidön'' belägen vid stora segel-leden i fjärden Blacken, räknas til Snäfringe-härad i Lilla-Rytters socken och Västerås-höfdingedöme. Ön lärer vara en mil i omkretsen vid stranderne; skiljes allenast med ett sund på västra sidan från fasta landet; är lydande under <i>Tidö-säteri,</i> ett ansenligt gods. Sjelfva sätesgården består af 3 {{bråk|1|4}} mantal. ''Ridön,'' som får namn af Väster-Ridön, til åtskilnad från den i Präst-fjärden varande Ridön, ligger i Tuhundra-härad, Barkarö-socken och Västerås-län, emellan Gran-fjärden, Blacken och Västerås-fjärden. Kronan hade fordom här sin skepsgård. Ön är belägen {{bråk|3|8}}:dels mil från fasta landet, och är be-<noinclude> {{huvud||F 4|bodd}} <references/></noinclude> olrmg2agatso091wz1fzmvp68wiomhf 104 152688 503464 503284 2022-08-02T21:57:43Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 88 )|}}</noinclude>bodd af 3 och et halft Krono-hemman, hvilka innehafvas under förpantning med Johannisbergs Kongsgård i Lundby-socken. ''Aggarön'' hörer til Siende-härad, Kierrbo-socken, i sidstnämde län, och ligger en half fjerdedels mil från fasta landet i Gran-fjärden. Segel-leden til Västerås går genom sundet. Rundt omkring stranderne kan ön räknas til en half mil. ''Aggarö-sätesgård'' är ej stor, men förmånlig. Den nära liggande ''Långholmen'' är äfven härtil lydande. ''Stäkesön'' ligger 3 mil från Stockholm och 4 från Upsala, just vid segel-leden. Här var från äldre tider et värn upbygt, som i gamla skrifter kallas Almar-stäket<ref>Eller Biskopsstäket, äfven Västra-stäket, til skilnad från Södra-stäket, Herra- eller Baggarsstäket i Vermdö-socken. ''Stäk'' betyder på gamla språket ett sund. </ref>, emot de fiendtlige folkslag som under hedna-tiden ströfvade i Mälaren. Det förvandlades sedan til ett Ärkebiskoppeligt befästadt slott; men detta onda näste blef förstördt, efter almänt beslut på ett herre-möte år 1517. Ön räknas til Bro-härad och Näs socken<noinclude> {{huvud|||i Up-}} <references/></noinclude> lltk0xgmownr4rck8j96sa5uub9ysa6 104 152704 503404 492910 2022-08-02T13:57:34Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 89 )|}}</noinclude>i Upsala-län, och skiljes af ett sund från fasta landet, hvarvid ett Färje-ställe är inrättat. ''Stäke-sätesgård'' har många naturliga förmåner. En half mil derifrån är en sträcka med de vackraste holmar. ''Tynnelsön'' räknas til Selebo-härad, Öfver-Sela-socken i Nyköpings län, icke långt från Strängnäs. Slottet var fordom väl befästat. Det var här som K. {{sc|Gustaf}} I. lät uphänga i en ek, den uproriske ''Junker Thomas''. Sätesgården ''Tynnelsö'' består af 7 ⅝ mantal. ''Lillön'' är belägen vid farleden emellan Strängnäs och Stockholm, i Färentuna-härad, Ekerö-socken och Stockholms län, Ön är öfver en fjerdedels mil i längden, och har säteriet Kaggeholm som består af 2 mantal. ''Malmviksön'' och ''Kongshatt'' räknas til Lofö-socken. Den senare skiljes af ett sund från fasta landet. På den förra märkes säteriet ''Malmvik'', som fordom kallades Hundskins torp, och består af 1 mantal<ref>Om Kongshatt finnes någon beskrifning s. 24.</ref>. ''Ellgarn'', fordom Helgegarn, vid Bro-fjärden, i Färentuna-härad och<noinclude> {{huvud||F 5|Sånga-}} <references/></noinclude> dietb2v7g26vts3tdrqj0wi2nymftjt 503465 503404 2022-08-02T21:58:17Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 89 )|}}</noinclude>i Upsala-län, och skiljes af ett sund från fasta landet, hvarvid ett Färje-ställe är inrättat. ''Stäke-sätesgård'' har många naturliga förmåner. En half mil derifrån är en sträcka med de vackraste holmar. ''Tynnelsön'' räknas til Selebo-härad, Öfver-Sela-socken i Nyköpings län, icke långt från Strängnäs. Slottet var fordom väl befästat. Det var här som K. {{sc|Gustaf}} I. lät uphänga i en ek, den uproriske ''Junker Thomas''. Sätesgården ''Tynnelsö'' består af 7 ⅝ mantal. ''Lillön'' är belägen vid farleden emellan Strängnäs och Stockholm, i Färentuna-härad, Ekerö-socken och Stockholms län, Ön är öfver en fjerdedels mil i längden, och har säteriet Kaggeholm som består af 2 mantal. ''Malmviksön'' och ''Kongshatt'' räknas til Lofö-socken. Den senare skiljes af ett sund från fasta landet. På den förra märkes säteriet ''Malmvik'', som fordom kallades Hundskins torp, och består af 1 mantal <ref>Om Kongshatt finnes någon beskrifning s. 24.</ref>. ''Ellgarn'', fordom Helgegarn, vid Bro-fjärden, i Färentuna-härad och<noinclude> {{huvud||F 5|Sånga-}} <references/></noinclude> 2y8cxul6lgolp5uxw2hncpa78ga4c1g 104 152705 503405 492911 2022-08-02T14:03:13Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 90 )|}}</noinclude>Sånga-socken, har af ålder varit räknad bland Kronans enskildte skogsparker. Kongsängen prydes af de skönaste löfträn. Gården Ellgarn består af ett ottondels mantal och är til sin natur skatte. Ön kan räknas til en half mil i omkretsen. Länge troddes at Jättar varit här boende. ''Björkön'' i södra-Björk-fjärden, är lydande til den ofvannämde Alsnö-församling; ligger 3 mil från Stockholm; til större delen omgifven af ler-grund. Öster ut på ön förekomma en myckenhet af ättebackar<ref>Vidare om Björkön kan läsas s. 38.</ref>. Det var här som den namnkunnige Fylkis-konungen ''Olof'' bodde, hvilken betygade så mycken välvilja emot den helige ''Ansgarius'', som hitkom vid år 829. ''Ådön'' vid norra-Björkfjärden, räknas til Bro-härad och Lossa-socken i Upsala-län. Man omtalar der en vindbrygga hvaröfver kan köras, och fartyg likväl gå derunder. ''Ådö''-sätesgård är ett gammalt herre-säte. ''Arnön'', emellan Gåran och Ull-fjärden, hörer til Öfvergrans socken, i Håbo-härad och Upsala-län. Ärke-<noinclude> {{huvud|||biskop-}} <references/></noinclude> 3yjfafv2vzoqvnaoyhgye8wqvz19tg3 503466 503405 2022-08-02T21:58:43Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 90 )|}}</noinclude>Sånga-socken, har af ålder varit räknad bland Kronans enskildte skogsparker. Kongsängen prydes af de skönaste löfträn. Gården Ellgarn består af ett ottondels mantal och är til sin natur skatte. Ön kan räknas til en half mil i omkretsen. Länge troddes at Jättar varit här boende. ''Björkön'' i södra-Björk-fjärden, är lydande til den ofvannämde Alsnö-församling; ligger 3 mil från Stockholm; til större delen omgifven af ler-grund. Öster ut på ön förekomma en myckenhet af ättebackar <ref>Vidare om Björkön kan läsas s. 38.</ref>. Det var här som den namnkunnige Fylkis-konungen ''Olof'' bodde, hvilken betygade så mycken välvilja emot den helige ''Ansgarius'', som hitkom vid år 829. ''Ådön'' vid norra-Björkfjärden, räknas til Bro-härad och Lossa-socken i Upsala-län. Man omtalar der en vindbrygga hvaröfver kan köras, och fartyg likväl gå derunder. ''Ådö''-sätesgård är ett gammalt herre-säte. ''Arnön'', emellan Gåran och Ull-fjärden, hörer til Öfvergrans socken, i Håbo-härad och Upsala-län. Ärke-<noinclude> {{huvud|||biskop-}} <references/></noinclude> ezt894f3dw7apssp5addrmxbw7uy3cs 104 152706 503406 492912 2022-08-02T14:06:27Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 91 )|}}</noinclude>biskopparne hade fordom tilvålladt sig den samma, hvarföre den blifvit kallad ''Biskops-Arnön'', til skilnad från den förut omtalte Bond-Arnön. På sjelfva gården, der redan år 1332 stenhus bygdes, vistades K. {{sc|{{sp|Gustaf}} Ericson}} ofta. Vid Reductionen år 1684, blef Arnö-gård eller slott anslagit til boställe för Öfversten vid Lif-regementet til häst. ''Bryggholms ön'' emellan Staby- och Öknebo-fjärdarne, räknas til Trögds härad och Valby-socken och Upsala-län. Ön skiljes af ett sund från fasta landet. Säteriet ''Bryggholm'' består af 1 mantal. ''Nyckelön'' har sit namn deraf, at den ligger tvärt öfver de bägge stora fjärdarne Galten och Blacken; sträcker sig från Qvicksund i norr up åt det så kallade Mellansundet, hvarvid är färjeställe åt fasta landet. Ön som räknas til Snäfringe-härad och Stora-Rytters socken i Västerås län, har öfver en fjerdedels mil i längd och bredd. Här märkes ''Stensjö'' ¾ mantal frälse-säteri. ''Tråssön'', som äfven räknas til nyssnämde härad och socken, ligger snedt emot Nyckelön i Black-fjärden. Ett sund går emellan ön och fasta landet<noinclude> {{huvud|||vid}} <references/></noinclude> t8779t9qhlugb92d52qjzdt2i4s67wh 104 152707 503407 492913 2022-08-02T14:11:32Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 92 )|}}</noinclude>vid Fiholmen, hvilken sätesgård tilförne varit bygd på Tråssön, der ruiner ännu synas, som utvisa at gården varit befästad, den tid då Biskopparne i Västerås voro deröfver rådande<ref>De hade äfven flere befästade säten i Västmanland, såsom<i>Johannisberg, Wästlanda</i>, m. fl.</ref>. Desse omnämde 20 öar, äro märkbare i anseende til storlek, belägenhet, upodlingar, dervarande säterier och gårdar. Åtskillige öar finnas dessutom, som i storlek kunna vara svarande emot någre af desse, til exempel: {| |- || {{em|2}} ''Kiersön.'' {{em|2}} || ''Långholmen'' vid Engsö. |- || {{em|2}} ''Ringsön.'' || ''Hallingen.'' |- || {{em|2}} ''Rölingen.'' || ''Biörnön.'' |- || {{em|2}} ''Mersön.'' || ''Däfverön.'' |} Hvilka sträcka sig til en fjerdedels mil och deröfver i längden<ref>''Kongsholmen'' vid Stockholm borde här nämnas, om den icke vore införlifvad med sjelfva hufvudstaden.</ref>; men jag har eljest ingen ting märkvärdigt at anföra om dem. Öar, som kunna räknas til ⅛:dels mil i längden eller något deröfver, uptagas til 36, nämligen: {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Lång-''}} <references/></noinclude> glt3z8i3pq449rcx1evd4hyyn9yylvd 503467 503407 2022-08-02T21:59:36Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{huvud||( 92 )|}}</noinclude>vid Fiholmen, hvilken sätesgård tilförne varit bygd på Tråssön, der ruiner ännu synas, som utvisa at gården varit befästad, den tid då Biskopparne i Västerås voro deröfver rådande <ref>De hade äfven flere befästade säten i Västmanland, såsom <i>Johannisberg, Wästlanda</i>, m. fl.</ref>. Desse omnämde 20 öar, äro märkbare i anseende til storlek, belägenhet, upodlingar, dervarande säterier och gårdar. Åtskillige öar finnas dessutom, som i storlek kunna vara svarande emot någre af desse, til exempel: {| |- || {{em|2}} ''Kiersön.'' {{em|2}} || ''Långholmen'' vid Engsö. |- || {{em|2}} ''Ringsön.'' || ''Hallingen.'' |- || {{em|2}} ''Rölingen.'' || ''Biörnön.'' |- || {{em|2}} ''Mersön.'' || ''Däfverön.'' |} Hvilka sträcka sig til en fjerdedels mil och deröfver i längden <ref>''Kongsholmen'' vid Stockholm borde här nämnas, om den icke vore införlifvad med sjelfva hufvudstaden.</ref>; men jag har eljest ingen ting märkvärdigt at anföra om dem. Öar, som kunna räknas til ⅛:dels mil i längden eller något deröfver, uptagas til 36, nämligen: {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Lång-''}} <references/></noinclude> ga9ud3m6zj56u9xlj4ik1mip9zem9av 104 153901 503409 496288 2022-08-02T14:49:32Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{huvud|{{em|1}}72|<i>»Frihetens sångarätt» i Sverige.</i>|}}</noinclude>dem; men framåt måste de, om fienden skulle bort. Sommelius sprang då själf upp på en gärdesgård för att visa soldaterna vägen, drog sin sabel, svängde den öfver hufvudet och kommenderade: »Framåt! Hurr—»; hurraropet blef aldrig uttaladt, ty en fiendtlig kula bortslet dessförinnan öfre delen af hans hufvud. Men Vesterdybbel blef taget intill sista smyghål. Fyra dagar senare, d. 9 juni, åttonde dagen efter hans afsked från mig, blef Sommelius jordad på Augustenborgs kyrkogård.» — — — Så lyder berättelsen om Beppo-Sommelii död i sammanhangmed hans bägge stridskamraters. Emellertid blef han visserligen mycket svårt sårad i hufvudet, men dog dock ej genast, utan först efter timmar af svåra plågor. En af hans svenske stridskamrater vid detta tillfälle skrifver därom till oss i ett bref: »under slaget vid Dybbel hörde jag ett rykte, att han (Sommelius) blifvit sårad och förd till Augustenborg. Dagen efter slaget red jag dit för att möjligen kunna vara honom till någon nytta. Jag erfor då, att han dött under transporten. Man visade mig hans lik. Han hade tvänne förbindningar, — den ena om hufvudet, den andra om halsen.» — — — <poem> Som stjärnor, dem siarne prisa, Min hjälm eller sabel skall visa Er vägen på bragdernas stråt! </poem> Så har Beppo diktat, och så har han stupat; men i en annan af sina dikter framställer han en vemodig fråga, den vi kunna besvara; det är, då han aningsfullt yttrar: <poem> Jag fyller snart mitt nummer bland de döde, Och då mitt minne dör väl ut med mig? </poem> Och svaret blir, att hans minne »skall häfden bevara», och det för all eftervärld. Detta hans hjältemod, som var hans lifs innersta väsen, väckte för honom en sympati, som hans dikter ensamt aldrig förmått, det väckte hos hans folk, i hela Norden en större hänförelse<noinclude> <references/></noinclude> dan33wce8jp1vbxebyhzd9h5eu6hz8m 104 154281 503410 496858 2022-08-02T14:51:57Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|97}}</noinclude>Jim Blasco från Texas såg ingalunda nedslagen ut, när han med bakbundna händer fördes fram till polislöjtnanten, snarare tvärtom. »Vad heter ni?» frågade Pablo Estella i barsk och myndig ton. »Mitt namn är Jean de Blasco», svarade Jim, »fast på senare år har jag varit mera van vid att kallas Jim Blasco från Texas. Med vem har jag den äran att tala?» fortfor han i obesvärad ton och bugade sig. »Ni talar med anföraren för gendarmerna i Vuarico, don Pablo Estella», svarade polislöjtnanten i samma ton som förut, »och ni har att stå till svars för ett uppträde, som ni ställde till härom kvällen i en saloon. Dessutom vill jag veta, varför ni försökte komma undan lagens handhavare.» »Tillåt mig att svara på den sista frågan först», svarade Jim Blasco. »Jag hade ingen aning om att det var lagens handhavare, jag flydde för. Jag är obekant med förhållandena här i landet, och styrman Bill, som fick hästen skjuten under sig, sade åt mig att akta mig för er. Han sade, att det var ett band ohängda skurkar, som försökte komma åt mr Fosters karta, liksom den där boven Salandra. Hade jag vetat, att jag haft med gentlemän att göra, så skulle jag naturligtvis genast slutit mig till er.» Estella bet sig i läppen och såg skarpt på fången. Det syntes tydligt på honom, att han inte var säker på, om denne talade sanning eller endast drev med honom. »Vad har ni här i landet att göra?» frågade han därpå. »Jag kom hit, som så många andra, för att söka guld. Jag antar, att ni redan vet, herr löjtnant, att jag därvid råkade träffa unge mr Willy Foster, son till en man, som här brukade kallas för Galne John. Han<noinclude> <references/> <small>7 — <i>Upp med händerna!</i></small></noinclude> hc5v0c0js0owvoskendmy1ocg4wikqc 104 154906 503412 500019 2022-08-02T15:00:07Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Cassiodore89" />{{huvud|||207}}</noinclude><section begin=S191 /><poem> Och med den helga oljan Han Mig smörja vill, Och fylld med salighet En bägare Han ger; Hans godhet och barmhärtighet Var dag jag ser. '''4''' När tro och hopp förgå, Men kärlek bliver kvar, Jag Honom själv skall skåda få, Jag älskat har, Och bo i Herrens hus All evighet förnöjd Och skåda Honom som Han är I evig fröjd.</poem><section end=S191 /> <section begin=S192 /><h3 style="font-family:Serif; font-size:300%; border-top:none; font-weight:bold;">192</h3> <poem>'''{{mindre|S|150}}'''år du din säd, innan morgon gryr, Sår du din säd, medan dagen flyr, Sår du din säd uti solens sken, Sår du din säd i en afton sen; Ack tänk, vad det bliver för skörd! Sådd under natt eller sådd under dag, Sådd av en stark eller sådd av en svag, Skörden du finner en dag, du vet, Säkert i tid — eller evighet.</poem><section end=S192 /><noinclude> <references/></noinclude> i5749m565wrfvrci8zw48g3q5411qtn 4 157148 503475 502648 2022-08-03T07:25:44Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2022-08-03T00:35:51Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |ReferenceTooltips || data-sort-value="Infinity" | Standard || data-sort-value="Infinity" | Standard |- |hocr || 26 || 11 |- |ocr || 34 || 12 |- |proofread-editnext || 25 || 9 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: ReferenceTooltips,default,default hocr,26,11 ocr,34,12 proofread-editnext,25,9 --> p60ql15xx6rybm0npoear79tdqanhh8 104 157746 503480 503204 2022-08-03T08:32:30Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|90|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>ännu en blå sten. På baksidan ses lemningar af tre kedjor vid den öfre delen ocb tre kedjor vid den nedre. Vigt nu 3 ort 37 korn; guldhalt 97,8 %. Arbetet, som röjer romerskt inflytande, men från en sen tid, kan icke vara nordiskt; det förskrifver sig tydligen från midten af det första årtusendet efter Kristi födelse. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=424|bildtext=12. Guldprydnad, sedd från båda sidor. Claestorp i Skåne. {{bråk|1|1}}.}} Med major Ulfsparres samling erhöll Statens Historiska Museum ett stort antal värderika minnen från nu i fråga varande tid, liksom från andra delar af jernåldern. Många af dem äro afbildade i hans <i>Svenska fornsaker.</i> Bland de förut icke omtalade kunna här nämnas ett bältespänne och ett smalt beslag, båda af förgyld brons. Spännet är af samma typ som fig. 424 i Worsaae’s <i>Nordiske oldsager,</i> och beslaget är {{sp|alldeles}} likt fig. 29 å sid. 8 i tredje häftet af <i>Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum.</i> Dessa båda föremål höra till det stora fyndet från Vallstenarum i Vallstena socken på Gotland, som är afbildadt å sist anförda ställe, och som äfven är omtaladt i en föregående berättelse<ref><i>Svenska Fornm.-för:s tidskr.,</i> 4:de bandet, sid. 180.</ref>. — Såsom ett exempel på, huru lätt ett vigtigt fynd kan skingras, torde följande af major Ulfsparre meddelade berättelse om dessa båda föremåls öde här böra meddelas: »När fyndet från Vallstenarum infördes till Visby, rastade hittaren i handelsboden vid Öster port, då dessa pjeser förirrade<noinclude> <references/></noinclude> rqkkb4vktjbhfg2dhmzikxk5lntyxdj 104 157750 503481 503210 2022-08-03T08:33:46Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|93}}</noinclude>hade utmärkts endast med ett i jordytan liggande lag gråstenar af oregelbunden, ofta långsträckt form. Den vanligaste utstyrseln var: ett eller två ringspännen, en remsölja, en jernknif, en benkam, en eller två bronsnålar m. m. Ett par lik hade varit omgjordade med läderbälten, tätt besatta med små tunna bronsplåtar. Vid ett skelett hittades: på bröstet två ringspännen, ett större och ett mindre, en bronsnål, lik fig. 545 i <i>Sv. forns.,</i> och en jernnål; vid venstra sidan (medjan) lemningarna af en jernknif i träslida med bronsbeslag; mellan knäskålarna en spelbricka af ben, lik fig. 451 i <i>Sv. forns.; under</i> den på sidan hvilande hufvudskålen, instucket der antagligen öronöppningen varit, ett litet 3 cm. långt, trattformigt bronsföremål, afbildadt i naturlig storlek fig. 13; samt slutligen vid högra underarmen en liten tätt lagd rulle silfvermynt, nu 8 hela och bitar af 4 eller 5. De äro tyska och nederländska mynt från det 11:te århundradet; ett af dem är från Friesland och prägladt för grefve Bruno III (1038—1057). Grafven kan således icke vara äldre än från midten af nämnda århundrade. Något motstycke till det trattformiga bronsföremålet känner jag icke. Det är icke afbrutet; äfven den smala delen är ihålig. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=427|bildtext=13. Af brons. Hafvor, Gotland. {{bråk|1|1}}.}} I en annan graf låg öfver det högra bäckenbenet 3 silfvermynt och 2 små vigtlod af jern, öfverdraget med brons, lika fig. 645 <i>Sv. forns.,</i> hvilket allt troligen legat i en liten pung. Dessutom hittades i grafven ett ringspänne, en lång benkam och jernfragment. Ett af mynten var helt, af ett annat fanns endast {{bråk|3|4}} och af det tredje föga mer än {{bråk|1|4}}. De två förstnämnda äro anglosachsiska, präglade för konung Æthelræd, således i början af det 11:te århundradet; det tredje är tyskt. Äfven i ett par grafvar från den äldre jernåldern hade obrända lik från den yngre jernåldern blifvit nedlagda. Ett sådant fynd gjordes i en af en liten hög täckt, af fyra kalkstensflisor omsorgsfullt bildad grafkista, som var 1,40 m. lång, 1,15 m. bred utvändigt och 0,60 m. djup, med långsidorna noggrant stälda N.—S. På kistans botten träffades brända ben och åtskilliga föremål af former karakteristiska för den<noinclude> <references/></noinclude> 9412evw3byiigbnh0ou2pppjmftj912 104 157804 503482 503303 2022-08-03T08:35:02Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|94|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>äldre jernåldern; nedre delen af ett bronsbeslag till ändan af en rem, likt fig. 302 i <i>Sv. forns.;</i> flera af bålets eld skadade bronsbitar, bland hvilka en möjligen varit en nyckel, en ett sådant beslag som fig. 333 i <i>Sv. forns.</i> och två möjligen bitar af ett beslag till mynningen af ett dryckeshorn; samt smälta klumpar af hvitt glas och en bit af en halfrund benkam. Bland de brända benen märktes tre klor af säl. — Detta var den ursprungliga, men icke den enda grafven i högen. Täckhällarna öfver kistans norra hälft hade nämligen under den yngre jernåldern, många {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=428|bildtext=14. Spänne af förgyldt silfver. Hafvor på Gotland. {{bråk|1|1}}.}} hundra år efter grafvens uppförande, blifvit borttagna, och der hade man begraft ett obrändt lik. Detta var nedlagdt på tvären i kistan, men ej djupare än att hufvud och bäckenben sköto upp något öfver väggstenarnas öfverkanter. Då kistans bredd invändigt ej var mer än 95 cm., hade den döda kroppen endast med åtskilliga våldsamma böjningar kunnat få rum. Den hade blifvit nödtorftigt täckt med vårdslöst pålagda smärre stenflisor. I egendomlig motsats till det sätt, hvarpå den döda jordats, står hans, eller väl snarare hennes, utstyrsel. Hon hade nämligen fått med sig i grafven det präktiga, runda spänne af förgyldt silfver, som i naturlig storlek ses fig. 14. Detta hade<noinclude> <references/></noinclude> 79mnp7gs3qscp165w1pyr6dgfyh4772 3 157807 503399 2022-08-02T13:38:18Z Sofie Sigrinn 8499 roligt wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) 15qtf0q0eyra14bjw2j4o4rg1eooxav 503430 503399 2022-08-02T19:08:14Z Basingo 13803 Svar wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) 3zcqxexn5rrxf8xs4wvt6lwq966e463 104 157808 503413 2022-08-02T15:02:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|195}}</noinclude>sätt, i stället att ådraga honom någon förföljelse från den, hvars intressen det korsade, tvertom tvingat denne att låtsa enskildt bifall till den allmänna beundran och visa hjelten de utmärkelser, som han i allas ögon förtjenade. Af detta skäl och för att göra sig populär, se vi Fredrik under denna resa föra Stael såsom gunstling oupphörligt vid sin sida. Skåne var genom sitt läge, sin historiska betydelse och sin sjelfständiga adel en alltför vigtig och betydande provins för att ej bland de första blifva hedrad med konungens besök; och i Skåne var fröken Sophia Ridderskantz, på Araslöf, en alltför betydande ung fröken, att ej äfven förtjena en kunglig uppmärksamhet. Kung Fredrik ställde derför sin resa så, att han på vägen från Christianstad for upp på Araslöf för att frukostera. Trenne år hade förflutit sedan Stael lemnat detta ställe, der han mottagit den krossande underrättelsen om sin makas död, och der sorgen afpressat honom så många tårar och en så djup förtviflan. Det var med smärtsamma erinringar han återsåg det, men ut dessa framträdde tillika minnet af all den godhet och det deltagande, han här erfarit. Han hade icke förr reflekterat dertill, ty smärtan och saknaden hade undanträngt allt annat, men nu trädde de, med ett verkligt kraf på hans tacksamhet, för hans tankar, och han välsignade rörd de ädla hjertan, som gjort så mycket för att mildra hans lidanden. Emellertid var den gamla grefvinnan hädangången och fröken Sophia residerade nu ensam på stället. Hon var ståtlig och präktig; hade omgifvit sig med en passande fruntimmersuppvaktning, bibehållit den gamla trogna, i husets tjenst och ceremonier inöfvade, tjenarepersonalen, och fullföljde samma furstliga lefnadssätt som i grefvinnans tider. Med den vackra värdigheten, som ädla själsgåfvor och ett utbildadt medvetande om sjelfständighetens dyrbara rätt skänker den unga, sannt bildade qvinnan, visade sig fröken Sophia som värdinna för sina kungliga gäster. Älskvärdhet och behag, takt och en belefvad säkerhet stämplade hela hennes väsende. Då hon helsade Stael, sade hon, i det hon räckte honom sin hand: — Ni har gjort er ett stort namn, sedan jag sist såg er, herr öfverste; och jag skulle verkligen rodna öfver min ringa fosterlandskänsla, om jag icke med det varmaste hjerta dertill lyckönskade er. — Ni är mycket god, min fröken, och er lyckönskan kan icke annat än vara mig dyrbar; men jag förtjenar den icke,<noinclude> <references/></noinclude> h6jruoybhz0io2sn80klsx3rurshz11 104 157809 503414 2022-08-02T15:06:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|196}}</noinclude>och fosterlandet skulle vara mycket att beklaga om det skulle nödgas räkna till förtjensterna hos dess män, att de uppfylla sina pligter. Sophia log i stället att svara. Den skyldiga uppmärksamheten mot konungen och hans gemål tillät henne icke att längre uppehålla sig med Stael, utan kallade henne till kretsen af deras närhet; men så stor var tjusningen af hennes väsende, att hon med oemotståndlig makt drog Staels blickar till sig och fängslade dem under hela detta besök. {{linje|5em}} Efter återkomsten från denna resa fann Hysing, som alltjemt bodde och vistades hos Stael, att denne började visa en ömtålighet och retlighet, som egentligen voro fremmande för hans lynne och endast kunde tillskrifvas någon tillfällig stämning. Sedan han länge och väl funderat på orsaken, under det han dag efter dag fått lära sig alt tåla korta, tvära och afvisande svar, då han efter den gamla vanligheten ville inlåta sig i några förtroligare samtal, sade han en gång, sedan han blifvit ganska häftigt afklippt i sitt tal: — Vet ni hvad, herr öfverste? Det förefaller mig, att jag blifvit en öfverflödig, att ej säga besvärlig eller förhatlig person i er dagliga omgifning, och jag ernar derföre taga mitt parti, innan ni kanske sjelf en vacker dag jagar mig på porten. Vid denna oväntade anmärkning, spände öfversten upp sina ögon, såg på Hysing, som om han trott sig få se honom med ett nytt ansigte och sade: — Är ni klok, Hysing, eller hvad skall detta betyda? — Och kan ni tro, att jag skulle vara det, om jag ''icke'' märkte hur förändrad ni blifvit? Jag har sett er i många skiften af ert lif, men hvad det nu går åt er, vet jag icke, ty ni är icke mer lik er sjelf. — Ja-såå! — — Har jag förtörnat dig, förolämpat dig, så förlåt mig, kära Hysing! Ser du, med sina vänner kan man glömma sig, just derför att man känner dem som vänner. — Icke behöfver ni bedja mig om ursägt! Jag menade det icke så, kära öfverste! Men det gör mig ondt att se er så der konstig. Något fattas er. — Ja, Hysing, någonting fattas mig verkligen, mycket fattas mig, ''allt'' fattas mig. Det är så tomt omkring mig och så tomt framför mig, hela lifvet utåt, ända till grafven. Jag är<noinclude> <references/></noinclude> 6qs77dzu1fs4bs3pzqvwjhkmrdmwrqe 104 157810 503415 2022-08-02T15:12:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|197}}</noinclude>blott trettiofem år, kanhända har jag icke tillryggalagt halva min bana och likväl bar jag förlorat allt, allt som skulle ge den värde och glädje. Innan kort skall en beseglad fred också göra min verksamhet öfverflödig för fäderneslandet, och sedan — — hvad har jag sedan att lefva för? — Denna skildring är mörk, fasligt mörk; men har ni icke länge haft den för ögonen? — Utan tvifvel. — Och likväl är ni annorlunda nu. Det måtte ha något annat skäl. — Den tränger sig nu på mig med våldsammare kraft. — Såå. — — Och hvarföre? Det är just sedan ni kom hem från er resa med kungen, som en så stor förändring påkommit. — Kanhända… möjligt, — Den borde i stället hafva skingrat, muntrat er. — Tala icke om skingring eller muntran för mig! — Ni har med konungen varit på Araslöf? En färgskiftning, som af en rodnad flög öfver Staels kind och han svarade med ett kort: — Ja. — Hur fann ni det der? — Bittra minnen! Förstår ni icke Hysing, allt hvad jag der lidit och måste erinra mig? — Kära herr öfverste! Det är icke värdt att gå på omvägar längre. Tillåter ni mig att tala rent ut; säga hvad som fattas er och hvar ni borde finna tröst? — Ni tviflar väl ej att min gamla vänskap är densamma? — Nej! Ni lofvar alltså att icke bli förtörnad? — Den sjuke tar med erkänsla emot hvarje föreskrift. — Ni borde då tänka på att ersätta den förlust ni lidit och… Han hejdade sig, som för att iakttaga hvad verkan detta skulle åstadkomma på Stael. Denne satt stum som en bild, med ögonen nedslagna mot golfvet. — Ja, ni borde tänka på det, tänka på att gifta er igen — — återtog Hysing, — Och herr öfverste, har ni väl sett någon mera passande för denna plan, någon qvinna så värd att jemföras med er maka, ville jag säga, som fröken Ridderskantz? — Jag skulle alltid frukta begå en orättvisa emot min Ingeborg, om jag skulle våga jemföra någon med henne. — Att likheter ju verkligen existera kunna vi ju icke neka till? Men säg mig upprigtigt, har ni aldrig funnit någon sådan mellan den jag nämnde och er salig hustru? Stael teg. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> egxpxr4ynnfr0h8ytq9p82bl4wxcfa9 104 157811 503416 2022-08-02T15:15:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|199}}</noinclude>— Ni vill icke ut dermed! Ni har då verkligen gjort det. Ja, ni har återsett fröken Ridderskantz, och ni kan icke neka att ju hon skulle vara er värdig. — Kära Hysing! — — — Nej! Jag har icke tänkt på något sådant. — Och om ni hade det, hvad ondt vore i det? Menniskan är nu sådan en gång, att hon icke kan lefva nöjd med sorgen; hon måste trösta sig, glömma… — Det vore ovärdigt af mig att glömma en maka, sådan som min Ingeborg. — Jag ber er icke glömma. Tvertom, om nu verkligen fröken Sophia liknar henne, så äger ni ju blott er makas minnen?… — Men jag skulle då bedraga fröken Ridderskantz på den tillgifvenhet jag vore skyldig henne. Nej, min kära Hysing, jag tror det ändå vara det klokaste att slå sådane tankar ur hågen. — Och med dessa ord afbröt han samtalet. Åter förgick ett år, hvarunder detta ämne ej så sällan upptogs och ånyo diskuterades al våra begge vänner. Då man ofta hör ett förhållande upprepas blir man slutligen förtrolig med dess möjligheter; och då Stael noga öfvervägde de ovanliga egenskaper och naturens och lyckans gåfvor, som funnos förenade hos fröken Ridderskantz, kunde han ej neka, att de voro liksom afvägda, för att ersätta en sådan saknad, som den förlusten af en maka, liknande hans, efterlemnade, Men ändå var det honom svårt att förmå sig taga ett enda steg till närmande af detta mål, och himlen vet om han någonsin skulle hafva beqvämt sig dertill, om han icke slutligen sett sitt enda sällskap i ensamheten sig beröfvadt. Hysing blef nemligen utnämnd till kyrkoherde i Eskilstuna. Stael skulle alltså förlora äfven denne väns dagliga umgänge. Vid tanken på den enslighet, hvaråt han sedermera skulle finna sig öfverlemnad, började verkligen föreställningen af ett nytt äktenskap att allvarsammare sysselsätta honom; och Hysings uppmaningar började äfven vid denna tid blifva ifrigare, och skälen mera vältaliga. Så reste Stael ändtligen ned till Araslöf och skred till verket af en förklaring. Hans stora rykte och de personliga företräden, som utmärkte honom, tillvunno honom det hjerta, som hittills försmått tusendes hyllning. Nu trodde sig Stael i en ny förening kunna börja hoppet af en ny lycka. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s68sekttb48wbz7hp6k0pjngyordgkt 104 157812 503417 2022-08-02T15:19:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|199}}</noinclude>Ju mera han lärde känna Sophia, ju mera öfvertygades han verkligen att hon, endast hon var den som ännu en gång skulle kunna lyckliggöra honom. Men långt ifrån att denna öfvertygelse undanträngde Ingeborgs bild, qvarhölls densamma så mycket trognare, emedan det blott var minnet af hennes egenskaper och hennes själs ovanliga lyftning, som trädde honom till möte i dem en närmare bekantskap med Sophia allt mer och mer utvecklade. Så älskade han begge, i minnet och i verkligheten, utan att kunna skilja dem nog för att jemföra någonderas företräde. {{linje|5em}} <section end=kap26 /> <section begin=kap27 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">27 Kapitlet.</h2> I början af sommaren 1722 skulle Stael von Holstein och fröken Ridderskantz fira sitt bröllop på Araslöf. Hösten förut hade freden med Ryssland blifvit afslutad, hvarigenom alla krigsfångarne, å ömse sidor, erhöllo sin frihet, jemte rättigheten att återvända till sitt fädernesland. I anseende till den vidsträckta rymd, hvarpå de i Ryssland varit spridda, och den förestående årstiden, med sina svårigheter att komma fort på vägar och stigar, kunde de icke hinna blifva samlade på en punkt, för att derifrån öfverföras, förr än påföljande våren. Bland de fångne egde fröken Sophia tvenne bröder, hvilka så tidigt gingo ut i kung Carls krig, att kon knappast kunde påminna sig hafva sett dem, men genom hvilkas närvaro hon ville öka glädjen af sin bröllopsfest. Hysing, som på våren tillträdt sitt pastorat, men vid skiljsmessan från Stael lofvat att komma till hans bröllop, för att förrätta vigseln, hade äfven åtagit sig det uppdraget att infinna sig i Stockholm vid fångarnes väntade ankomst, för att underrätta brudens nyssnämnde bröder, jemte Ingeborgs alla syskon och anhöriga om den förestående föreningen och formligen invitera dem till brölloppet. Emellertid var lysningstiden redan inne och Stael, för att vara sin fästmö nära, nedrest till Christianstad, der äfven hans förra svärfar, general Horn, af sin tjenst var fästad, och derifrån de begge tillsammans ofta reste ut till Araslöf, på det äfven den gamle skulle lära närmare känna den, som skulle ersätta hans älskade Ingeborgs plats i Staels hjerta. Och oaktadt de mäktiga känslor, som talade för den käraste af hans döttrar, kunde den ädle gråhårsmannen icke vägra sitt bifall till Staels val. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ocl2dppjagz7bh1swr6gwdvpx53q23j 503418 503417 2022-08-02T15:19:47Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|199}}</noinclude>Ju mera han lärde känna Sophia, ju mera öfvertygades han verkligen att hon, endast ''hon'' var den som ännu en gång skulle kunna lyckliggöra honom. Men långt ifrån att denna öfvertygelse undanträngde Ingeborgs bild, qvarhölls densamma så mycket trognare, emedan det blott var minnet af hennes egenskaper och hennes själs ovanliga lyftning, som trädde honom till möte i dem en närmare bekantskap med Sophia allt mer och mer utvecklade. Så älskade han begge, i minnet och i verkligheten, utan att kunna skilja dem nog för att jemföra någonderas företräde. {{linje|5em}} <section end=kap26 /> <section begin=kap27 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">27 Kapitlet.</h2> I början af sommaren 1722 skulle Stael von Holstein och fröken Ridderskantz fira sitt bröllop på Araslöf. Hösten förut hade freden med Ryssland blifvit afslutad, hvarigenom alla krigsfångarne, å ömse sidor, erhöllo sin frihet, jemte rättigheten att återvända till sitt fädernesland. I anseende till den vidsträckta rymd, hvarpå de i Ryssland varit spridda, och den förestående årstiden, med sina svårigheter att komma fort på vägar och stigar, kunde de icke hinna blifva samlade på en punkt, för att derifrån öfverföras, förr än påföljande våren. Bland de fångne egde fröken Sophia tvenne bröder, hvilka så tidigt gingo ut i kung Carls krig, att kon knappast kunde påminna sig hafva sett dem, men genom hvilkas närvaro hon ville öka glädjen af sin bröllopsfest. Hysing, som på våren tillträdt sitt pastorat, men vid skiljsmessan från Stael lofvat att komma till hans bröllop, för att förrätta vigseln, hade äfven åtagit sig det uppdraget att infinna sig i Stockholm vid fångarnes väntade ankomst, för att underrätta brudens nyssnämnde bröder, jemte Ingeborgs alla syskon och anhöriga om den förestående föreningen och formligen invitera dem till brölloppet. Emellertid var lysningstiden redan inne och Stael, för att vara sin fästmö nära, nedrest till Christianstad, der äfven hans förra svärfar, general Horn, af sin tjenst var fästad, och derifrån de begge tillsammans ofta reste ut till Araslöf, på det äfven den gamle skulle lära närmare känna den, som skulle ersätta hans älskade Ingeborgs plats i Staels hjerta. Och oaktadt de mäktiga känslor, som talade för den käraste af hans döttrar, kunde den ädle gråhårsmannen icke vägra sitt bifall till Staels val. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> asxlbewcd8cbu9icm1rcxdtxbp29xkg 0 157813 503419 2022-08-02T15:20:43Z Thuresson 20 Kap 26 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf" from=202 to=207 fromsection="kap26" tosection="kap26" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Georg Bogislaus Stael v. Holstein|26]] j2kv9154we9vyshcdwy3f1r8qqni3xj 104 157814 503421 2022-08-02T15:28:56Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Illustration återstår at infoga. proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|97}}</noinclude>kommit i sjön vid det ryktbara tillfälle, då konungarna Anund Jakob och Olof den helige här kämpade med Knut den store»<ref>Snorre Sturleson, <i>Konunga-boken,</i> öfversatt af H. Hildebrand, 2 sid. 207—210 (Olof den heliges saga, kap. 159 och 160).</ref>. Ett annat märkligt fynd från den yngre jernåldern är nyligen gjordt i det på minnen från denna tid ej särdeles rika Skåne. Vid muddring i hamnen vid Simrishamn fann man hösten 1882 den vackra guldring med genombrutna sirater, som är afbildad fig. 15 i naturlig storlek (St. M. 7065). Ringen väger 7 ort 93 korn, och dess guldhalt är 98 %. Den hittades »ganska nära invid land, omkring 4 fot under hafsbottnen, sådan denna före muddringen befunnits». 15. Guldring. Simrishamn i Skåne. {{bråk|1|1}}. På en nyplöjd åker i Husie socken, Oxie härad, Skåne, hittades för ett par år sedan en armring af guld med derpå uppträdda sex små guldringar (St. M. 7143). Armringens båda ändar hafva varit lindade om hvarandra såsom å fig. 601 i <i>Sv. forns.;</i> äfven småringarnas ändar äro på samma sätt hopknutna. De väga tillsammans 8 ort 20 korn. Under planering af ett stycke jord, som skulle införlifvas med Sandby kyrkogård i Torna härad, Skåne, anträffades våren 1882 på ungefär 1 {{bråk|1|2}} fots djup under jordytan en silfverskatt, som vägde 1 skålp. 60 ort. Skatten, som nu låg löst i jorden, utgjordes af en liten Torshammare på en snodd silfverring, en bit af en större Torshammare, en snodd halsring, 3 armringar, 2 små ringar, ett litet sköldformigt hänge, 11 hela och söndriga perlor, 122 bitar af spännen, ringar, kedjor, tackor m. m.; 3 hela och 22 bitar af arabiska mynt; ett anglosachsiskt mynt, prägladt för konung Eadgar (död 975); samt 117 hela och brutna tyska mynt; allt af silfver (St. M. 6997). Det yngsta arabiska myntet i detta fynd är prägladt år 962, och bland de tyska mynten är ett prägladt för biskop Erkambold i Strassburg (965—991) och ett för kejsar Otto III (996—1002). Skatten kan således ej gerna hafva nedgräfts före år 1000, men den kan ej heller hafva kommit i jorden många år senare, emedan de kort efter detta år i Tyskland och för konung Æthelræd i England präglade mynten, hvilka<noinclude> <references/> {{sidfot|||7}}</noinclude> 022aupo2atu82osp2jen5ic2ht9lx63 503429 503421 2022-08-02T18:30:59Z Thurs 138 Lägg in illustrationsmall så att det ska vara lätt att hitta sidan senare. proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|97}}</noinclude>kommit i sjön vid det ryktbara tillfälle, då konungarna Anund Jakob och Olof den helige här kämpade med Knut den store»<ref>Snorre Sturleson, <i>Konunga-boken,</i> öfversatt af H. Hildebrand, 2 sid. 207—210 (Olof den heliges saga, kap. 159 och 160).</ref>. Ett annat märkligt fynd från den yngre jernåldern är nyligen gjordt i det på minnen från denna tid ej särdeles rika Skåne. Vid muddring i hamnen vid Simrishamn fann man hösten 1882 den vackra guldring med genombrutna sirater, som är afbildad fig. 15 i naturlig storlek (St. M. 7065). Ringen väger 7 ort 93 korn, och dess guldhalt är 98 %. Den hittades »ganska nära invid land, omkring 4 fot under hafsbottnen, sådan denna före muddringen befunnits». {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=431|bildtext=15. Guldring. Simrishamn i Skåne. {{bråk|1|1}}.}} På en nyplöjd åker i Husie socken, Oxie härad, Skåne, hittades för ett par år sedan en armring af guld med derpå uppträdda sex små guldringar (St. M. 7143). Armringens båda ändar hafva varit lindade om hvarandra såsom å fig. 601 i <i>Sv. forns.;</i> äfven småringarnas ändar äro på samma sätt hopknutna. De väga tillsammans 8 ort 20 korn. Under planering af ett stycke jord, som skulle införlifvas med Sandby kyrkogård i Torna härad, Skåne, anträffades våren 1882 på ungefär 1 {{bråk|1|2}} fots djup under jordytan en silfverskatt, som vägde 1 skålp. 60 ort. Skatten, som nu låg löst i jorden, utgjordes af en liten Torshammare på en snodd silfverring, en bit af en större Torshammare, en snodd halsring, 3 armringar, 2 små ringar, ett litet sköldformigt hänge, 11 hela och söndriga perlor, 122 bitar af spännen, ringar, kedjor, tackor m. m.; 3 hela och 22 bitar af arabiska mynt; ett anglosachsiskt mynt, prägladt för konung Eadgar (död 975); samt 117 hela och brutna tyska mynt; allt af silfver (St. M. 6997). Det yngsta arabiska myntet i detta fynd är prägladt år 962, och bland de tyska mynten är ett prägladt för biskop Erkambold i Strassburg (965—991) och ett för kejsar Otto III (996—1002). Skatten kan således ej gerna hafva nedgräfts före år 1000, men den kan ej heller hafva kommit i jorden många år senare, emedan de kort efter detta år i Tyskland och för konung Æthelræd i England präglade mynten, hvilka<noinclude> <references/> {{sidfot|||7}}</noinclude> ma1p19ssj1kbufcy344c8x7i94g2xzq 104 157815 503431 2022-08-02T20:02:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|55}}</noinclude>ett koppel hundar, kallade ''collies'', som hade till åliggande att jaga ''les chevaux de poste'' — hvilka voro för utsvultna och för utmagrade att röra sig utan en dylik eggelse — från den ena byn till den andra, tills deras besvärliga konvoj drifvit dem till slutet af deras skjutshåll. Det onda och dess botemedel — i fall det skall anses för ett sådant — finnas ännu; men detta ligger utom vårt närvarande ämne och är endast framkastadt till behjertande för dem, som underskrifvit mr Dents hundbill. [[File:Waverley Woldemar Friedrich 1876 05.jpg|miniatyr|center|stående=2.0]] Under det Waverley red framåt, stapplade här och der en gubbe, lika mycket krökt af mödor som af år, med ögon rödsprängda af ålder och rök, till dörren af sin koja för att betrakta främlingens drägt samt hästarnes utseende och rörelser, och han och hans grannar bildade derefter en liten grupp utanför smedjan för att afhandla den vigtiga frågan, hvarifrån den främmande vore och hvart han ärnade sig. Tre eller fyra af byns flickor, som med ämbar och baljor på sina hufvud återkommo ifrån brunnen eller bäcken, utgjorde behagligare företeelser, och<noinclude> <references/></noinclude> 358ij4dtrf0r63d6d7b833qnkb405is 104 157816 503432 2022-08-02T20:05:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />56</noinclude>med sina tunna, korta klädningar och sin enda kjortel, sina bara armar, ben och fötter, sitt obetäckta hufvud och flätade hår, påminde de om staffaget i ett italienskt landskap. Ej heller skulle en älskare af det pittoreska haft något att anmärka, vare sig emot smakfullheten i deras drägt eller symmetrien af deras växt, ehuru, sanningen att säga, en infödd engelsman, som letar efter det ''komfortabla'', ett ord, som är egendomligt för hans modersmål, torde önskat kläderna litet mindre knappa, fötterna och benen något skyddade emot vädret, samt hufvudet och hyn något bevarade emot solen; kanske han till och med torde ansett, att hela personen och drägten skulle betydligt förbättrats genom ett rikligt användande af källvatten i förening med ett ''quantum sufficit'' af såpa. Hela scenen hade något nedtryckande; ty den angaf vid första ögonkastet åtminstone bristande idoghet och kanske försoffning. Äfven nyfikenheten, som är den sysslolöses häftigaste passion, tycktes hafva en anstrykning af tröghet i Tully-Veolan; de förutnämnda byrackorna voro de enda, som utgjorde undantag härifrån; hos byinvånarne sjelfva var den passiv. De stodo och tittade på den vackra unga officeren och hans betjent, men utan att visa någon af dessa raska rörelser och lifliga blickar, som antyda den ifver, hvarmed de, som hemma lefva i enformig maklighet, utomhus se sig om efter förströelse. Och likväl röjde folkets ansigten, närmare betraktade, ingalunda dumhetens slöhet; dragen voro sträfva, men hade detta uttryck af skarpsinnighet och allvar, som är sjelfva motsatsen till dumhet; och bland flickorna skulle en artist funnit mer än en, hvars gestalt och anletsdrag kunnat passa till modell för en Minervas. Äfven barnen med sin solbrända hy och sitt af solen hvitblekta hår bade ett utseende och ett skick, som vittnade om lifaktighet och ett vaket förstånd. Det tycktes på det hela, som om fattigdomen och dess alltför vanliga följeslagare, hoglösheten, sammansvurit sig för att qväfva en rask, förståndig och tänkande allmoges medfödda anlag och förvärfvade färdigheter. Några dylika tankar kommo för Waverley, under det han i skridt red genom Tully-Veolans ojemna och steniga gata och endast afbröts i sina betraktelser af de kaprioler, hans häst emellanåt gjorde vid de fyrfotade kosackernas,<noinclude> <references/></noinclude> qv0p6tny0jazj9nmqo7ge8dq9qr8ath 503433 503432 2022-08-02T20:06:02Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />56</noinclude>med sina tunna, korta klädningar och sin enda kjortel, sina bara armar, ben och fötter, sitt obetäckta hufvud och flätade hår, påminde de om staffaget i ett italienskt landskap. Ej heller skulle en älskare af det pittoreska haft något att anmärka, vare sig emot smakfullheten i deras drägt eller symmetrien af deras växt, ehuru, sanningen att säga, en infödd engelsman, som letar efter det ''komfortabla'', ett ord, som är egendomligt för hans modersmål, torde önskat kläderna litet mindre knappa, fötterna och benen något skyddade emot vädret, samt hufvudet och hyn något bevarade emot solen; kanske han till och med torde ansett, att hela personen och drägten skulle betydligt förbättrats genom ett rikligt användande af källvatten i förening med ett ''quantum sufficit'' af såpa. Hela scenen hade något nedtryckande; ty den angaf vid första ögonkastet åtminstone bristande idoghet och kanske försoffning. Äfven nyfikenheten, som är den sysslolöses häftigaste passion, tycktes hafva en anstrykning af tröghet i Tully-Veolan; de förutnämnda byrackorna voro de enda, som utgjorde undantag härifrån; hos byinvånarne sjelfva var den passiv. De stodo och tittade på den vackra unga officeren och hans betjent, men utan att visa någon af dessa raska rörelser och lifliga blickar, som antyda den ifver, hvarmed de, som hemma lefva i enformig maklighet, utomhus se sig om efter förströelse. Och likväl röjde folkets ansigten, närmare betraktade, ingalunda dumhetens slöhet; dragen voro sträfva, men hade detta uttryck af skarpsinnighet och allvar, som är sjelfva motsatsen till dumhet; och bland flickorna skulle en artist funnit mer än en, hvars gestalt och anletsdrag kunnat passa till modell för en Minervas. Äfven barnen med sin solbrända hy och sitt af solen hvitblekta hår bade ett utseende och ett skick, som vittnade om lifaktighet och ett vaket förstånd. Det tycktes på det hela, som om fattigdomen och dess alltför vanliga följeslagare, hoglösheten, sammansvurit sig för att qväfva en rask, förståndig och tänkande allmoges medfödda anlag och förvärfvade färdigheter. Några dylika tankar kommo för Waverley, under det han i skridt red genom Tully-Veolans ojemna och steniga gata och endast afbröts i sina betraktelser af de kaprioler, hans häst emellanåt gjorde vid de fyrfotade kosackernas, {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6undq3rsldf2q3hi2r0dfmwt1rgqo02 104 157817 503434 2022-08-02T20:07:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Waverley Woldemar Friedrich 1876 06.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|Edward Waverley kommer till Tully-Veolan.}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> j8yob84uxxv2vtwkd6v6cgezer146z5 104 157818 503435 2022-08-02T20:09:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />58</noinclude>de ofvannämnda hundarnes, upprepade anfall. Byn var öfver en half mil lång, men kojorna oregelbundet skilda från hvarandra medelst trädgårdar eller täppor, som invånarne kallade dem, af olika storlekar, hvarest — ty det var för sextio år sedan — den nu så allmänna potatisen var okänd; de voro i stället försedda med gigantiska kålplantor, omgifna med dungar af nässlor, och här och der uppsköt en väldig odört eller den skotska tisteln, öfverskuggande en fjerdedel af den lilla inhägnaden. Den kuperade mark, hvarpå byn blifvit bygd, hade aldrig blifvit planerad, så att dessa inhägnader framstälde alla möjliga slags sluttningar, in höjande sig i form af terrasser, än nedsjunkande som garfvargropar. De nakna stenmurar, som inhägnade eller tycktes inhägna — ty de voro i ett jämmerligt skick — dessa Tully-Veolans hängande trädgårdar, voro genomskurna af en smal gata, som förde till det gemensamma fältet, der åboernas förenade arbete frambragte en ringa afkastning af råg, hafre, korn och ärter på särskilda åkerlappar och tegar, och der hvarje fläck var af en så liten utsträckning, att fältet på något afstånd liknade en klädeshandlares mönsterbok. I några få gynnade fall syntes bakom kojorna ett eländigt skjul, hopflickadt af jord, kullerstenar och torf, der den förmögnare kanske herbergerade en utsvulten ko eller en hudflängd häst. Men nästan hvarje koja var framtill på ena sidan om dörren förskansad med en väldig svart torfstack, medan på den andra dynghögen reste sig i ädel täflan. Omkring ett bösshåll från ändan af byn syntes de inhägnader, som buro det stolta namnet Tully-Veolans park och bestodo af några fyrkantiga fält, hvilka voro omgifna af och afdelade genom fem fot höga stenmurar. I midten af den yttre muren låg den yttre inkörsporten, som öppnade sig under ett med tinnar försedt porthvalf, hvilket ofvanpå pryddes af två stora, af tidens tand frätta, upprättstående stenklumpar, hvilka, om man fick tro byns traditioner, fordom förestält, eller åtminstone skolat föreställa, två upprättstående björnar, familjen Bradwardines sköldhållare. Sjelfva uppfartsvägen var rak och af måttlig längd och gick mellan en dubbel rad af gamla kastanier och lönnar, hvilka reste sig till en sådan höjd och voro<noinclude> <references/></noinclude> af15e83i2xn1uasdyaoxuhdsd58krlr 104 157819 503436 2022-08-02T20:10:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|59}}</noinclude>så lummiga, att deras grenar fullkomligt öfverskuggade den breda vägen. På båda sidor om dessa vördnadsvärda alléer och i samma riktning med dem befunno sig två höga murar, efter utseendet af samma ålder, öfvervuxna af murgrön, kaprifolium och andra slingerväxter. Allén tycktes mycket litet begagnad och nästan endast af fotgängare, så att den, emedan den var mycket bred och skuggrik, var bevuxen med högt, mörkgrönt gräs, utom der en gångstig, upptrampad af en och annan vandrare, angaf vägen från den yttre till den inre porten. Denna inre port öppnade sig, liksom den nyssnämnda, på yttersidan af en med klumpigt bildhuggeriarbete prydd och ofvantill med tinnar försedd mur, öfver hvilken syntes, till hälften dold af träden i allén, herrgårdsbyggningen med dess höga, spetsiga tak och smala, trappformiga gaflar samt i hörnen prydd med små torn. Den inre porten var till hälften öppen, och som solen spred sitt fulla sken öfver den innanför belägna gården, föll genom porten en lång ljusstrimma utåt den mörka och dystra vägen. Det var en af dessa färgskiftningar, som målare älska att framställa, och den harmonierade med det dallrande ljus, som letade sig väg mellan grenarne af det skuggrika hvalf, hvilket öfvertäckte den breda, gröna allén. Hela omgifningens lugn och stillhet hade något nästan klosterlikt, och Waverley, som vid inträdet genom den yttre porten lemnat sin häst till sin betjent, gick långsamt uppför allén, njutande af den angenämt svalkande skuggan och så intagen af de behagliga tankar om hvila och enslighet, som väcktes af denna instängda och fridfulla scen, att han glömde eländet och smutsen i byn, han lemnat bakom sig. Anblicken vid inträdet på den stenlagda borggården motsvarade ställets öfriga omgifningar. Boningshuset, som tycktes bestå af två eller tre smala, med branta tak försedda, byggningar, hvilka i räta vinklar utsköto från hvarandra, bildade ena sidan af gården. Det hade blifvit bygdt på en tid, då borgar ej längre voro behöfliga och då de skotska arkitekterna ännu ej förvärfvat konsten att utkasta planritning till ett boningshus på landet. Fönsterna voro otaliga, men mycket små; taket hade särskilda små utsprång och var vid hvarje af de talrika hörnen försedt med ett litet torn, som snarare<noinclude> <references/></noinclude> fvu0nibonbgz9483hggrhgovbcql0pc 104 157820 503437 2022-08-02T20:16:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />60</noinclude>liknade en peppardosa är ett götiskt vakttorn. Ej heller antydde framsidan fullkomlig trygghet för fara. Der funnos skottgluggar för musköter, och de nedra fönsterna hade jerngaller, sannolikt för att drifva tillbaka något kringstrykande ziguenarband eller motstå ett ströftåg af det angränsande höglandets cateraner (röfvare). Stall och andra uthus upptogo en annan sida af fyrkanten. De förstnämnda voro låga hvalf med smala springor i stället för fönster och liknade, efter hvad Edwards betjent anmärkte, »snarare ett fängelse för mördare, röfvare och dylika, som voro dömda vid tinget, än en bostad för något kristet kreatur». Ofvanför dessa fängelselika stall befunno sig sädesbodar och andra uthus, till hvilka man uppgick medelst utanpå anbragta, klumpigt uppförda trappor. Två tinnbekrönta murar, af hvilka den ena låg midt framför uppfartsvägen och den andra skilde gården ifrån trädgården, fullbordade fyrkanten. Gården saknade ej sina prydnader. I ena hörnet stod ett stort, rundt, tunnformigt dufslag, till skapnad och proportioner liknande den märkvärdiga byggnad, kallad Arthurs ugn, som skulle förvridit hjernorna på alla fornforskare i England, om den värde egaren ej nedrifvit den för att iståndsätta en närbelägen dam. Detta dufslag eller ''columbarium'', som egaren kallade det, var på den tiden en ganska stor hjelp för en skottsk laird, hvars knappa inkomster upphjelptes genom de extra pålagor, som dessa vingade furagörer indrefvo på bondgårdarna, och genom de utskrifningar för bordets behof, som gjordes bland dem. Ett annat hörn af gården framvisade en springbrunn, der en väldig, i sten uthuggen björn stod öfver ett stort stenbäcken, hvari han utsprutade vattnet. Detta konstverk beundrades i hela nejden, tio mil vidt omkring. Vi få inte glömma, att alla slags björnar, stora och små, i half eller full storlek, voro uthuggna öfver fönsterna och vid ändarne af gaflarne, att takrännorna hade björnhufvud, och att björngestalter uppburo tornen, med det gamla familjevalspråket, »''akta dig för björnen''», inristadt under hvarje hyperboreisk figur. Gården var rymlig, omsorgsfullt stenlagd och utmärkt snygg, emedan det förmodligen fans en annan utgång på baksidan af stallen för gödselns<noinclude> <references/></noinclude> pbc5vjw5zyv9ne76ka447qysi4b61kj 104 157821 503438 2022-08-02T20:16:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|61}}</noinclude>bortskaffande. Allting rundt omkring tycktes förkunna enslighet, och en fullkomlig tystnad skulle herskat, om ej vattenkonsten oupphörligt hade plaskat; hela scenen bibehöll fortfarande den illusion af kloster, som Waverleys fantasi frammanat. — Och här bedja vi om tillåtelse att få sluta ett kapitel om ett verkligt ''still-leben''. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1f2rity4h0kkcdba4h1ugjraezx10on 104 157822 503439 2022-08-02T20:19:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">NIONDE KAPITLET.<br /><b>Mera om stället och dess omgifningar.</b></h2> {{Initial|S}}edan Waverley tillfredsstält sin nyfikenhet genom att några minuter se sig omkring, fattade han i den massiva portklappen på förstugudörren, hvars arkitrav bar årtalet 1594. Men intet svar gafs, fastän dånet genljudade genom en mängd rum och återskallade från de utanför huset befintliga gårdsmurarne, så att det uppskrämde dufvorna från den vördnadsvärda rotunda, de bebodde, och på nytt oroade de aflägsna byhundarne, som begifvit sig till hvila på sina respektive dynghögar. Trött vid det larm, han förorsakade, och de gagnlösa gensvar, det uppväckte, började Waverley tro sig hafva kommit till Orgoglios slott, då det beträd- des af den segrande prins Arthur: <poem>När genom slottet klang hans stämma, hög och klar, {{em}}Sig ingen brydde om att honom ge ett svar; Det hvilade en dyster tystnad öfverallt — {{em}}I salar och gemak ej syntes en gestalt.</poem> Nästan väntande att få se någon »gammal, gammal gubbe, med snöhvitt skägg», hvilken han kunde fråga om detta öfvergifna hus, vände vår hjelte sig till en liten, med jernspikar tätt beslagen ekport, som var anbragt i den ändan af gårdsmuren, som bildade en vinkel med boningshuset. Oaktadt portens fasta utseende, var den blott tillstängd med en klinka, och sedan den blifvit öppnad, inkom han i en trädgård, som erbjöd en ganska behaglig<noinclude> <references/></noinclude> 9rxax81godvaqw7i59shskpucptfn5h 0 157823 503440 2022-08-02T20:21:04Z Thuresson 20 Kap 8 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Waverley 1879.djvu" from=58 to=65 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Waverley|08]] [[fr:Waverley/Chapitre VIII]] ri8pxty2nox7ndbyiwolklq30oggqz5 104 157824 503474 2022-08-03T02:58:34Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">INLEDNING.</h2> Svea Rikes Hufvud-Stad och Konunga-Säte, ligger väl i Stockholms Höfdinge-döme; till en del i Upland och Dannery skeppslag, och till en del i Södermanland, Södertörn och Svartlösa Härad, efter utmärkt råskillnad emellan förenämde Provincer<ref>Tillæi stora Charta, 1733.</ref>; men hafver dock sin enskildte Jurisdiction, under en Öfverståthållares styrelse och inseende. På Västerlånggatan vid Huset N:o 30, står gränse-stenen emellan Upland och Södermanland. Den förmenes ifrån älldre tider, derstädes hafva varit upprest; och då den 1633 var alldeles förfallen, skall på Erke-Biskopens Doct. <i>Petri Kenicii</i> anhållan, en ny blifvit uppsatt, med ett korss tecknad. Den samma blef 1680 sönderkörd, då den nuvarande, med bägge Landskaps-vapnen upprestes, hvarå läses: <i>Uplands och Södermanlands Skillnad</i>. Stockholms observatorii Polhögd, är efter 59 gjorde observationer, af Secreteraren <i>Wargentin,</i> 59 grader, 20 minuter, 31 Secunder. Dess Geographiska longitud 35 grader, 36 minuter, 15 Secunder, Öster om Ön [[w:El_Hierro#Meridianön|Ferrö]]<ref>Vett. A. Handl. 22 Vol. p. 251.</ref>. Dess belägenhet der Mälaren faller ut i Östersjön, genom Norr- och Söderström; der sjelfva Staden är till en del byggd på en Sandås, omgifven af det hälsosammaste vatten och försedd med goda brunnar, af hvilka den nya framför Börsen, på Stortorget, skall hafva det skönaste vatten någon stad i hela Europa kan uppvisa<ref>Odhelii tal om dödligh. i Stockh. 1785, p. 9.</ref>; och der malmarna, vissa trackter undantagne, äro högländte, och hafva breda gator, samt Staden i allmänhet är vidträckt; sy-<noinclude> {{huvud|||nes}} <references/></noinclude> ochtb6zce1167b5pdoto40l174k1j42 104 157825 503476 2022-08-03T07:35:21Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|98|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>eljes äro så vanliga i Norden, alldeles saknas här. Att döma efter närvaron af Torshammarna har skatten tillhört en hedning<ref>Fyndet är beskrifvet af riksantikvarien H. Hildebrand i <i>Månadsbladet</i> 1882, sid. 103-104.</ref>. Föga mer än en månad före upptäckten af nyss nämnda skatt påträffades en annan, mindre silfverskatt i Skåne. Vid fällning af ett gammalt askträd å n:o 12 Östra Herrestad i Östra Herrestads socken, Ingelstads härad, fann man nämligen invid trädets rot och ungefär en fot under jordytan ett lerkärl, som innehöll ett präktigt, med upphöjda djurslingor, förgyllning och niello rikt prydt, treflikigt spänne, en snodd halsring, en liten ring, i hvilken 5 kedjestumpar hänga, en tacka, bitar af tenar m. m., samt 8 hela och 23 bitar af arabiska mynt, allt af silfver och vägande tillsammans 87 ort (St. M. 6998). Det yngsta myntet är prägladt år 921, hvarför denna skatt sannolikt blifvit nedgräfd något tidigare än den förra<ref>Spännet är afbildadt och fyndet beskrifvet af H. Hildebrand <i>Månadsbladet</i> 1882, sid. 104—106.</ref>. Vid plöjning af en till n:o 3 Hörup i Hörups socken och Ingelstads härad, Skåne, hörande åker, har man funnit en snodd halsring af silfver (St. M. 7174). Ringen, som nu är ofullständig, väger i sitt nuvarande skick 19 ort 55 korn. En liten silfverskatt upptäcktes år 1883 under gräfning i en potatesåker, hörande till hemmanet Mölndal Trädgårdens egor i Fässbergs socken, Askims härad, Vestergötland, nära Göteborg. På ungefär en fots djup fann man här ett armband, en fingerring, 15 bitar af ett rundt spänne, af ringar m. m., samt 299 hela och 33 bitar af mynt, allt af silfver och vägande tillsammans 447 gram (1 skålp. 5 ort). Mynten äro tyska, anglosachsiska och danska från förra hälften af det 11:te århundradet (St. M. 7219). Fyndet är utförligt beskrifvet af riksantiqvarien H. Hildebrand i <i>Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia,</i> 3:dje bandet, sid. 120—144. Vid Ljungå i Hellesjö socken, Jemtland, har man funnit ett arabiskt silfvermynt, prägladt i Bagdad år 777—78 eft. Kr. (St. M. 7500). I en till Lindby på Adelsö i Mälaren hörande åker har man funnit ändan af en tjock, slät ring, samt 2 hela och 6 bitar af<noinclude> <references/></noinclude> dosta1bbt7phg02dmhtv4ua5phxpgef 104 157826 503477 2022-08-03T08:03:46Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|99}}</noinclude>arabiska mynt, allt af silfver (St. M. 7344). Detta hittades på samma ställe som den halsring af silfver, hvilken omtalas i förra berättelsen<ref><i>Sv. Fornm.-för:s tidskrift,</i> 5:te bandet, sid. 51.</ref>. Å Sköldinge kyrkobys egor i Oppunda härad, Södermanland, har man hittat ett arabiskt silfvermynt, prägladt år 909—10 eft. Kr. (St. M. 6933). Det har, liksom många andra dylika mynt, varit buret som prydnad; nära kanten ses ännu två hål. I en hage å Blacksta Prestgårds egor i nyss nämnda Oppunda härad upptäcktes i juni 1883 en silfverskatt, vägande 1 skålp. 62,5 ort (St. M. 7218). Den bestod af ett kors, 3 ringar, 6 bitar af prydnader, samt 605 hela och 92 bitar af tyska, engelska och danska mynt från det 11:te århundradet. Silfret låg ungefär 1 fot djupt under kanten af en stor sten, som skulle sprängas. Efter bortförandet af ett stenrör å en till n:o 1 Broby i Voxtorps socken, Södra Möre härad, Kalmar län, hörande åker fann man hösten 1883 i jordytan två hela och några bitar af arabiska silfvermynt (St. M. 7301). På egorna till n:o 1 Broby och »efter bortförandet af ett stenrör hittades i jordytan» äfven 2 bitar af silfvertackor, samt 4 hela och 12 bitar af arabiska mynt, som i början af 1884 insändes till Statens Historiska Museum (n:o 7358). Troligen är allt funnet på samma ställe. I Vickleby socken på Öland har man funnit en tjock armring af silfver, lik fig. 597 i <i>Sv. forns.</i> och vägande 15,76 ort (St. M. 7399). De flesta fynd af detta slag hafva emellertid under de senaste åren, liksom förut, gjorts på Gotland. Följande hafva blifvit inlösta för Statens Historiska Museum. Vid Asa i Lojsta socken hittades under plöjning 14 {{bråk|1|2}} arabiska silfvermynt, präglade åren 895—933 e. Kr. (St. M. 6949). Vid Bölske i Gröttlingbo socken hittades i en åker 4 tyska silfvermynt, präglade för Otto III och Adelheid samt Henrik II (St. M. 6950). Vid Stora Enbjenne i Hogräns socken har man, på samma ställe som ett stort, i förra berättelsen<ref><i>Sv. Fornm.-för:s tidskrift,</i> 5:te bandet, sid. 50.</ref> omtaladt fynd gjordes,<noinclude> <references/></noinclude> jnka0kv6v34urdzc3dwlzxyrh22gqrp 104 157827 503485 2022-08-03T09:52:08Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|100|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>hittat en böjd silfvertråd och 9 arabiska, tyska och anglosachsiska silfvermynt (St. M. 6951). Vid Ringvide på Fårö är ett arabiskt silfvermynt funnet (St. M. 6953). Vid Hejslunds i Hafdhems socken hittades våren 1882 en fingerring af guld af 1 ort 87 korns vigt, samt 2 präktiga armringar, 3 fingerringar, en hängprydnad och 17 perlor af silfver, 7 i silfver infattade bergkristaller och 4 mynt, vägande tillsammans 68 ort<ref>Fyndet är afbildadt och beskrifvet af H. Hildebrand i <i>Månadsbladet</i> 1882. sid. 106-108.</ref>. Af mynten äro ett byzantinskt och 3 arabiska, förgylda och försedda med öglor. Den lilla skatten, som anträffades vid nedmyllning af korn i en åker, hade tydligen legat i en kopparask, af hvilken bitar medföljde (St. M. 6996). Detta fynd tillhör visserligen tiden omkring år 1100 och är således något senare än de öfriga, men omtalas här i sammanhang med dem, emedan det i flera afseenden visar stor likhet med dem. Vid Grausne i Stenkyrka socken fann man hösten 1882 två smärre runda prydnader, en i tre delar bruten, tjock armring, hälften af en dylik, en fingerring och 33 bitar af tenar m. m., samt 179 hela och 165 bitar af arabiska, 19 tyska och 1 anglosachsiskt mynt, det sistnämnda prägladt för Eadgar; allt af silfver och vägande något öfver 2 {{bråk|1|2}} skålp. (St. M. 7063). Skatten anträffades i en åker, under potatesplockning<ref>Detta vigtiga fynd är beskrifvet af Es. Tegnér och H. Hildebrand i Månadsbladet 1884, sid. 53—74.</ref>. Det yngsta österländska myntet är prägladt år 954—55 efter Kr., några vesterländska äro präglade efter år 962, men troligen intet af dem efter år 973. — Till detta fynd hör troligen ock en flätad halsring af silfver, vägande 15,9 ort och funnen i en till Grausne hörande åker (St. M. 7271). Vid Pilgårds i Närs socken äro 33 arabiska, tyska, anglosachsiska m. fl. silfvermynt funna (St. M. 7070). De hittades år 1882 i en åker, der ett silfverfyud från samma tid och af 1 skålp. 66 orts vigt anträffades år 1874 (St. M. 5335). Vid Majner i Boge socken har man under potatesupptagning funnit en spirallagd silfverten, som väger 1,74 ort (St. M. 7171). Vid Kyrkljufves i Vänge socken har man i en åker funnit en tjock, öppen silfverarmring, vägande 45,4 ort (St. M. 7259). {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cxxq931zte1gfb35t5fs25gs7rf7kzl