Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 3 129680 505213 501324 2022-08-17T06:03:46Z Bio2935c 11474 /* Mer än en hänvisning till samma fotnot? */ nytt avsnitt wikitext text/x-wiki {{välkommen}} [[Användare:Peter Isotalo|Peter]] ^{[[Användardiskussion:Peter Isotalo|Isotalo]]} 24 april 2021 kl. 12.38 (CEST) =="Låt" och "lät"== Tack för hjälpen med Johan Winbergs kokbok. Tänkte bara tipsa om en miss som är lätt att göra i tidigmoderna texter, särskilt i fraktur. En äldre form av "låt" är "lät" och det lätt att missa, särskilt när "å" och "ä" ser rätt snarlika ut (särskilt om upplösningen är dålig). [[Användare:Peter Isotalo|Peter]] ^{[[Användardiskussion:Peter Isotalo|Isotalo]]} 24 april 2021 kl. 12.50 (CEST) :Aha, ja, man lär så länge man lever. Tur att vi är flera som hjälps åt. --[[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 24 april 2021 kl. 15.06 (CEST) ==Synkrets== Tack för ditt intresse och hjälp med "Från Stockholms synkrets", men ... jag tror inte att mellanslagen i slutet på raderna behöver "rättas". --- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 25 oktober 2021 kl. 21.31 (CEST) :Hej. Du kan mycket väl ha rätt. Men i många verk som jag har gått igenom, så avslutas vissa rader på en sida med mellanslag och andra inte, till synes slumpvis. Men säkrast mot eventuella fel bli om alla rader avslutas på samma sätt. Då väljer jag att ta bort mellanslagen så att allt blir likadant formaterat. Med vänlig hälsning [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 26 oktober 2021 kl. 10.22 (CEST) ::Ja du har nog rätt att det är slumpvist. Men ... vad för sorts eventuella "fel" tror du att det kunde bli? Jag skulle tro att om det var ''möjligt'' att ett eller det andra eller lite av var kunde leda till "fel" så borde det läggas till eller tas bort automatiskt. Det händer ju inte. Alltså, ingen (i hela världen) har brytt sig om det och det betyder nog att det inte är ett problem. ::Och anledningen att jag frågade dig? När jag ser att någon har rättat en sida som jag har lagt till, så brukar jag kika och se vad jag hade missat; och särskilt om ändringarna inte är noll. Och då vill jag ju se de verkliga felen jag gjort, och inte bara bagateller. -- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 26 oktober 2021 kl. 21.03 (CEST) :::Hej. Som allt är formaterat när det används på Wikisource, så spelar nog mellanslagen ingen roll. Men om man kopierar text därifrån och klistrar in på andra ställen, så kan de övertaliga mellanslagen kanske orsaka problem. När det gäller att du får svårare att gå tillbaka och se vad du missat, så håller jag med om att det blir knepigare. Saken kompliceras av att det inte är enbart "fel" som rättas, utan även formateringar: det kan hända att ett verk har korrekturlästs av flera olika personer och de har formaterat texten var och en efter eget tycke. När jag går igenom hela verket från början till slut, så försöker jag förenhetliga så mycket som möjligt. Till exempel kanske någon anger sidnummer med mallen "ph|28" och andra skriver "huvud|||28". När jag förenhetligar det, så förändras antalet byte, utan att det är några fel som rättas. Ett exempel på annan sak som jag brukar förändra, är att jag använder < i > i st f två apostrofer då flera ord efter varandra ska kursiveras. Är orden på samma rad, så fungerar det på Wikisource med apostroferna, men om texten kopieras någon annanstans, så blir radbrytningarna annorlunda, och då är det bättre att ha använt html-formatet i stället för Wikipedias eget. Även här förändras antalet byte, trots att inga "fel" rättats. [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 26 oktober 2021 kl. 21.32 (CEST) '''Tack''' igen för att du har nu validerat alla sidor i »Från Stockholms synkrets». Hoppas att du också gillade åtminstone en del av innehållet. I så fall, kanske du vill läsa lite mer »Lundin»? Det finns ju mer att välja från här: [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]] :-) --[[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 15 december 2021 kl. 06.45 (CET) ::Hej. Ja, mycket var intressant. I min "kölista" ligger "Stockholmstyper förr och nu", men jag har lite annan korrekturläsning att göra dessförinnan. Jag gillar att blanda skönlitteratur med facklitteratur. --[[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 15 december 2021 kl. 09.46 (CET) ==Mälaren== Hej igen. Jag ser att du har gjort rättningar på "Mälaren". Tack så mycket för det! Men ... du har ju bara tagit bort mellanslagen på radernas slut. Ovan skrev du "säkrast mot eventuella fel bli om alla rader avslutas på samma sätt.", och det gör/gjorde de ju här. Inget slumpvis. <u>Alla</u> raderna slutar med ett mellanslag. Alltså onödvändigt. Men det är ju bara min åsikt förstås. Tack i alla fall. --[[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 8 juli 2022 kl. 19.15 (CEST) :Hej. Ja, du kanske har rätt i att det är onödigt. Men det är inte bara det som jag rättat: ett och annat stavfel (t ex "insekt" i st f "insect" har jag rättat, samt även lagt till några kursiveringar där de saknats. Jag har för mig att du tidigare uttryckt önskemål att få se vad jag korrigerat (förutom mellanslagen). Det försöker jag ordna genom att kryssa i rutan för "mindre ändring" i de fall då det verkligen är en annan än kosmetisk ändring. Så vill du se dessa förändringar, så är det bara att hålla utkik efter denna markör och strunta i resten. Mitt system fungerar förstås inte om jag blir tvungen att göra stora rättelser, men det lär inte komma att inträffa. God kväll. [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 8 juli 2022 kl. 20.31 (CEST) ::Och nu :-( märkte jag det här förslaget. Det låter som ett bra alternativ, men ... varför inte göra motsatsen? Alltså kryssa i "mindre ändring"-rutan om du <u>bara</u> har ändrat mellanslagen? Då kan du fortsätta att notera <u>alla</u> andra rättelser, inklusive "stora", utan att göra det? -- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 10 juli 2022 kl. 08.04 (CEST) :::Okay, jag kan göra det. Jag kommer antagligen att glömma att kryssa i rutan ett antal gånger, innan jag fått in rutinen. [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 10 juli 2022 kl. 10.04 (CEST) == Mer än en hänvisning till samma fotnot? == Hej Visste du att det går att göra det? Som https://sv.wikisource.org/wiki/Sida:Zettersten-Svenska_flottans_historia_åren_1635-1680.djvu/29 t.ex. Förklaring (på engelska) här: https://en.wikisource.org/wiki/Help:Footnotes_and_endnotes#Multiple_references_that_point_to_the_same_footnote [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 17 augusti 2022 kl. 08.03 (CEST) lqqfmdidseb9v6aqfvtzuhji5dvdzuo 505215 505213 2022-08-17T08:36:40Z Gottfried Multe 11434 /* Mer än en hänvisning till samma fotnot? */ Svar wikitext text/x-wiki {{välkommen}} [[Användare:Peter Isotalo|Peter]] ^{[[Användardiskussion:Peter Isotalo|Isotalo]]} 24 april 2021 kl. 12.38 (CEST) =="Låt" och "lät"== Tack för hjälpen med Johan Winbergs kokbok. Tänkte bara tipsa om en miss som är lätt att göra i tidigmoderna texter, särskilt i fraktur. En äldre form av "låt" är "lät" och det lätt att missa, särskilt när "å" och "ä" ser rätt snarlika ut (särskilt om upplösningen är dålig). [[Användare:Peter Isotalo|Peter]] ^{[[Användardiskussion:Peter Isotalo|Isotalo]]} 24 april 2021 kl. 12.50 (CEST) :Aha, ja, man lär så länge man lever. Tur att vi är flera som hjälps åt. --[[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 24 april 2021 kl. 15.06 (CEST) ==Synkrets== Tack för ditt intresse och hjälp med "Från Stockholms synkrets", men ... jag tror inte att mellanslagen i slutet på raderna behöver "rättas". --- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 25 oktober 2021 kl. 21.31 (CEST) :Hej. Du kan mycket väl ha rätt. Men i många verk som jag har gått igenom, så avslutas vissa rader på en sida med mellanslag och andra inte, till synes slumpvis. Men säkrast mot eventuella fel bli om alla rader avslutas på samma sätt. Då väljer jag att ta bort mellanslagen så att allt blir likadant formaterat. Med vänlig hälsning [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 26 oktober 2021 kl. 10.22 (CEST) ::Ja du har nog rätt att det är slumpvist. Men ... vad för sorts eventuella "fel" tror du att det kunde bli? Jag skulle tro att om det var ''möjligt'' att ett eller det andra eller lite av var kunde leda till "fel" så borde det läggas till eller tas bort automatiskt. Det händer ju inte. Alltså, ingen (i hela världen) har brytt sig om det och det betyder nog att det inte är ett problem. ::Och anledningen att jag frågade dig? När jag ser att någon har rättat en sida som jag har lagt till, så brukar jag kika och se vad jag hade missat; och särskilt om ändringarna inte är noll. Och då vill jag ju se de verkliga felen jag gjort, och inte bara bagateller. -- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 26 oktober 2021 kl. 21.03 (CEST) :::Hej. Som allt är formaterat när det används på Wikisource, så spelar nog mellanslagen ingen roll. Men om man kopierar text därifrån och klistrar in på andra ställen, så kan de övertaliga mellanslagen kanske orsaka problem. När det gäller att du får svårare att gå tillbaka och se vad du missat, så håller jag med om att det blir knepigare. Saken kompliceras av att det inte är enbart "fel" som rättas, utan även formateringar: det kan hända att ett verk har korrekturlästs av flera olika personer och de har formaterat texten var och en efter eget tycke. När jag går igenom hela verket från början till slut, så försöker jag förenhetliga så mycket som möjligt. Till exempel kanske någon anger sidnummer med mallen "ph|28" och andra skriver "huvud|||28". När jag förenhetligar det, så förändras antalet byte, utan att det är några fel som rättas. Ett exempel på annan sak som jag brukar förändra, är att jag använder < i > i st f två apostrofer då flera ord efter varandra ska kursiveras. Är orden på samma rad, så fungerar det på Wikisource med apostroferna, men om texten kopieras någon annanstans, så blir radbrytningarna annorlunda, och då är det bättre att ha använt html-formatet i stället för Wikipedias eget. Även här förändras antalet byte, trots att inga "fel" rättats. [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 26 oktober 2021 kl. 21.32 (CEST) '''Tack''' igen för att du har nu validerat alla sidor i »Från Stockholms synkrets». Hoppas att du också gillade åtminstone en del av innehållet. I så fall, kanske du vill läsa lite mer »Lundin»? Det finns ju mer att välja från här: [[Författare:Claës_Lundin|Claës Lundin]] :-) --[[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 15 december 2021 kl. 06.45 (CET) ::Hej. Ja, mycket var intressant. I min "kölista" ligger "Stockholmstyper förr och nu", men jag har lite annan korrekturläsning att göra dessförinnan. Jag gillar att blanda skönlitteratur med facklitteratur. --[[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 15 december 2021 kl. 09.46 (CET) ==Mälaren== Hej igen. Jag ser att du har gjort rättningar på "Mälaren". Tack så mycket för det! Men ... du har ju bara tagit bort mellanslagen på radernas slut. Ovan skrev du "säkrast mot eventuella fel bli om alla rader avslutas på samma sätt.", och det gör/gjorde de ju här. Inget slumpvis. <u>Alla</u> raderna slutar med ett mellanslag. Alltså onödvändigt. Men det är ju bara min åsikt förstås. Tack i alla fall. --[[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 8 juli 2022 kl. 19.15 (CEST) :Hej. Ja, du kanske har rätt i att det är onödigt. Men det är inte bara det som jag rättat: ett och annat stavfel (t ex "insekt" i st f "insect" har jag rättat, samt även lagt till några kursiveringar där de saknats. Jag har för mig att du tidigare uttryckt önskemål att få se vad jag korrigerat (förutom mellanslagen). Det försöker jag ordna genom att kryssa i rutan för "mindre ändring" i de fall då det verkligen är en annan än kosmetisk ändring. Så vill du se dessa förändringar, så är det bara att hålla utkik efter denna markör och strunta i resten. Mitt system fungerar förstås inte om jag blir tvungen att göra stora rättelser, men det lär inte komma att inträffa. God kväll. [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 8 juli 2022 kl. 20.31 (CEST) ::Och nu :-( märkte jag det här förslaget. Det låter som ett bra alternativ, men ... varför inte göra motsatsen? Alltså kryssa i "mindre ändring"-rutan om du <u>bara</u> har ändrat mellanslagen? Då kan du fortsätta att notera <u>alla</u> andra rättelser, inklusive "stora", utan att göra det? -- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 10 juli 2022 kl. 08.04 (CEST) :::Okay, jag kan göra det. Jag kommer antagligen att glömma att kryssa i rutan ett antal gånger, innan jag fått in rutinen. [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 10 juli 2022 kl. 10.04 (CEST) == Mer än en hänvisning till samma fotnot? == Hej Visste du att det går att göra det? Som https://sv.wikisource.org/wiki/Sida:Zettersten-Svenska_flottans_historia_åren_1635-1680.djvu/29 t.ex. Förklaring (på engelska) här: https://en.wikisource.org/wiki/Help:Footnotes_and_endnotes#Multiple_references_that_point_to_the_same_footnote [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 17 augusti 2022 kl. 08.03 (CEST) :Tack. Detta visste jag inte. Tittade just på dina justeringar i Svenska Flottans Historia. Elegant! [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 17 augusti 2022 kl. 10.36 (CEST) ioaqyeem8mje4bs7al225tctjwjxt9c 104 153110 505202 494060 2022-08-16T15:37:19Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 129 )|}}</noinclude>der ingen gärna vågade angripa dem, i anseende til deras tiocka och höga förskansningar (Griotväggar). Konungar anlade åtskillige borgar, dels för egen hof-hållning, dels til hämmande af fiendtlige anfall och ströfverier <ref><i>Borge ok god fäste äru Landvärn,</i> läses i Konunga-Styrelsen. De kallas i äldre Skrif­ter, <i>burger, Wilkin, Kastali, &c.</i> Under de utländske Konungars regering, bygdes många Slott och Fästen åt deras Fogdar, som utmärglade landet. På en enda sommar år 1434, intog den tappre ''Engelbrecht'' öfver 30 sådane Slott, dem han til en stor del förstörde — Det var K. {{sc|Gustaf}} som först begrep den reglen: <i>At en välviljog Almoge är bättre än många Slott och Fästen.</i></ref>. Myn­dige Män förskansade sig på sine enskildte gårdar. Detta är orsaken at läm­ningar efter så många Fästen ännu hos oss upvisas. De anlades helst på högder och klippor, vid allmänna vägar och segel-leder, vid sund och trånga passager. De upfördes merendels af stor och grof sten, stundom af både sten, torf, träd och annat virke <ref>Sådan var Prinsessan ''Thorborgs'' fästning som omtalas i ''Rolfs'' och ''Göthriks'' Saga.</ref>). På åtskillige höga och branta berg i Mälaren, finnas qvar-<noinclude> {{huvud||I|lef-}} <references/></noinclude> q0498g2d62i98ryol2ni5zm82o9n6lk 104 153118 505205 494068 2022-08-16T18:51:16Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 130 )|}}</noinclude>lefvor af värn, borgar, ringmurar, dit folket kunnat undanfly och gifva tilkänna genom itände vårdkasar, när något fiendtligt var å färde <ref>Då utsattes <i>Byavård, Bötavård</i> och ''Strandvård.'' Hos ''Sturleson'' omtalas Hästvårder eller Ryttare-vakter. Förnämsta upmärksamheten var stäld på strandernas betäckning. Landet var indelt i skeppslag.</ref>. I synnerhet voro til Sigtunas och Biörköns försvar flere fästen anlagde på lämpelige ställen. Från Kiersön var en kädja dragen tvärt öfver, och skola märken härtil vid lågt vatten ännu skönjas. En sådan kädja eller bom, har äfven varit lagd i vatnet vid Stocksund, vid Kongshatt, vid Estspröten, och på flere ställen <ref>Stundom lades i Sund en stark Tross försåteligen i vatnet; när ovännen kom midt deröfver, spelades med vind stockar på bägge sidor, at fartyget stupade ned med bakstammen, tog vatten och hvälfdes. ''Sturleson'' talar härom.</ref> — Alt detta gifver tilkänna en hel annan beskaffenhet i landet under äldre tider. Detta var då allestädes häromkring bebodt af betydande och tiltagsne män, som genom ouphörlige härfärder, sjö- och handelsresor, inskaf-<noinclude> {{huvud|||fade}} <references/></noinclude> de72ny36t7zjxzeq7ramgajpamur9cl 104 153171 505206 494292 2022-08-16T18:53:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 131 )|}}</noinclude>fade rikedomar. Stranderne vid Mälaren vimlade af folk. Ansenliga städer voro vid detta farvatten belägne. Bönder och torpare finnas nu, der Konungar och mägtige män haft sine säten och hemvist. <br> Af {{sc|Runstenar}} kunna Fornforskare finna god tilgång, icke allenast på Mälarens öar, utan ock i angränsande socknar. Jag vil nämna: Runstenen på ''Alsnön,'' vid byn Hofgården, som gissas vara uprest efter K. ''Sigurd Ring;'' han som efter Bråvalla-slag, regerade öfver Sverige, Danmark och England. De 2:ne Runstenar på ''Aspön,'' nämligen den i kyrko-dörren, som innehåller: at en ''Ublub'' lät rista stenen åt sin son, hvilken med krigsfolket for til Gothland, för det de Gothländske icke ville hålla Guds bud; och den på säteriets Lagnö-ägor utmed sjön, som visar at ''Islög'' gjordt detta märke efter ''Thord,'' som anlagt väg <ref>At anlägga vägar och broar, räknades i första christendomens början för ett mycket til saligheten bidragande verk.</ref>. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud||I 2|Run-}} <references/></noinclude> h1jtkmoyghgzts5crtbgttuowy8i5iu 104 153183 505207 494305 2022-08-16T18:57:20Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 132 )|}}</noinclude>Runhällen i <i>Hillersjö-socken,</i> har en vidlyftig skrift, som innefattar en hel slägt-räkning. På Svartsjö-landet finnas dessutom åtskillige Runstenar. Kumlabergets Runabrott i <i>Skå-socken,</i> har ''Forkot'' och ''Folke,'' af tacksamhet låtit rista åt ''Iluge'' deras fader. Runstenen på Sela-ön i <i>Yttersela-socken,</i> den en ''Sigrid'' låtit göra åt ''Sven'' sin man, hvilken med stora skutor så ofta seglat til Lifland och Curland <ref>Seleborg, nu ''Seelburg'' vid Dünaström, torde fått sit namn af våre Sela boer. Kanske äfven det Danska Seland. Eljest då alt var gåtor, sades at ''Gefion'' fick af ''Gylfe'' sin fader ett plogsland; at hon förvandlade sina 4 söner til oxar, satte dem för plogen, och förde hela landstycket ut på hafvet, hvaraf blef Seland; men i landets ställe blef den stora sjön i Sverige, som kallas Laugern eller Mälaren.</ref>. Den på Slottsholmen, nu kallad Stallbacken, vid ''Gripsholm,'' för 30 år sedan funnen i jorden, hafva tacksame söner ''Qvikr'' och ''Ölver'' låtit rista til deras moder ''Isas'' åminnelse. Den bekanta stenen i Upsala, som föres til hedendomen, gissas vara uprättad K. ''Domar'' til åminnelse, ehuru<noinclude> {{huvud|||den}} <references/></noinclude> j5g3lvdyatepkiny5pjb2klybwketf5 104 153184 505208 494306 2022-08-16T19:07:17Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 133 )|}}</noinclude>den har ingen skrift, utan föreställer allenast en Drake och et Kors. — Eljest finnes öster i Upsala-domkyrka en Runsten, ristad öfver en vida berest sjöfarare, som der kallas ''Qwast'' — I gamla Upsala-kyrka träffas en Runsten, gjord efter någon Englands farare, kallad ''Witarf'' <ref>Vidare om Upsala-runstenar, kan ''Peringsköld'' rådfrågas — Jag får här nämna den på hospitalets grafplats af <i>Ol. Rudbeck</i> år 1698 reste stora Runstenen, efter den berömde fornkännaren <i>Ol. Verelius,</i> hvilkens graf, på nämde ställe, är med gråsten hvälfd, och i högden som en rund kulle, efter gamla sättet.</ref>. Runstenen i ''Waxala''-kyrkogårdsmur, vitnar, at en Näskonung låtit rista den efter ''Igelbiörn'' sin fader. Den i <i>Bondkyrke-socken,</i> i Norby, innehåller, at ''Ale'' och ''Jufur'' låtit göra Märket efter ''Jarl'' deras fader, som på sina sjö-tåg öster ut blef dödad. Den i <i>Danmarks socken,</i> vid Söderby, restes efter ''Helge,'' hvilken af ''Saser'' mördades, "som gjorde et nidingsverk och svek sin stallbroder." Runstenarne i <i>Håtuna-socken</i> och ''Råby'' — i ''Svingarns'' kyrkomur — i<noinclude> {{huvud||I 3|''Ytter-''}} <references/></noinclude> hlzuvhmmduvo9n8cdht5bjedfllsrva 104 158141 505197 505194 2022-08-16T14:42:13Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|168|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>grafvarna vid Vendel äro också några århundraden äldre än de yngsta. De förra höra nämligen till det 7:de århundradet, således till tiden före de stora af historien kända vikingatågens begynnelse; de senare förskrifva sig från det 10:de århundradets senare hälft. I en af grafvarna låg nämligen ett arabiskt silfvermynt, prägladt under den förra hälften af sistnämnda århundrade. Af de elfva grafvarna hade icke mindre än nio blifvit för lång tid sedan plundrade af skattsökare. Endast två hade undgått detta öde, men en af dessa två var tyvärr den, som nu af arbetarna först påträffades, och hvilkens innehåll derför så svårt skadades. I den enda graf, som d:r Stolpe träffade i orubbadt skick, hade den döde varit begrafven <i>sittande.</i> Äfven i de andra grafvarna hade liken utan tvifvel varit obrända, men om de suttit eller legat, kunde naturligtvis ej utrönas, enär skattsökarna lika litet skonat de dödas ben som de i grafven nedlagda vapnen och andra dyrbarheterna. Med afseende på den fråga, hvarmed vi nu egentligen sysselsätta oss, måste vi så mycket mera beklaga, att Vendelgrafvarna varit utsatta för en så omild behandling, då de alla, med undantag af två, visat sig hafva innehållit lemningar af stora båtar, naturligtvis en i hvarje graf. En båt hade varit högst 25 fot lång, men de flesta hade haft en längd af 30—32 fot. Båten i den först påträffade grafven hade varit icke mindre än 35 fot lång, 9 fot bred midskepps och 4,5 fot djup der; den hade, liksom troligen äfven de andra båtarna, varit spetsig i båda ändar. Emedan dessa fartyg ej stått på den ursprungliga markens yta och varit täckta af högar, hade det icke varit nog att, såsom vid Borre och på andra ställen, hala båten upp på land; man hade i marken gräft en stor, efter båten afpassad fördjupning, nedsatt båten i denna, lagt den döde ombord med sina vapen och sin öfriga utrustning för den långa färden, samt täckt det hela med jord. Jag har redan antydt, att utrustningen i flera af Vendelgrafvarna varit ovanligt präktig och dyrbar. Ur den först anträffade grafven upptogos lemningar af två tveeggade och ett eneggadt jernsvärd, af en hjelm, en sköld och en ringbrynja; ett par betsel; en spjutspets; några pilspetsar; en stor jerngryta; en »skerding», den med en krok i hvardera ändan försedda kedja, hvarpå grytan hängdes öfver elden; en mycket lång och smal<noinclude> <references/></noinclude> 6egro2lopyqg09k1aehcjgdk3v6is44 104 158142 505195 2022-08-16T12:53:52Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|8|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}} {{marginalnot börjar}}</noinclude>ombestyra de stora beslutade skeppsbyggnaderna, “absolute“ disponera dertill anvisade medel samt till- och afsätta alla under skeppsbyggerierna sorterande militära och civila tjenstemän och gemene. De facto blef härigenom bestämmelsen om amiralitetet i 11:e punkten af 1634 års regeringsform upphäfd; de jure upphäfdes den genom rikets ständers af konungen den 10 december 1680 gillade deklaration, att ko­nungen icke längre var bunden af någon regeringsform, utan allenast af Sveriges lag och laga stadgar.<ref>A. von Stiernman: riksdagars beslut II: 1873.</ref> {{vänster marginalnot|''Chef.''}}Riksamiralen var kollegiets sjelfskrifne chef. <i>Karl Karl­son Gyllenhjelm</i> till Sundbyholm, Karlberg och Kasby, fri­herre till Bergqvara,<ref>A. Z.: flottans hist. 29—31.</ref> blef riksamiral redan år 1620 och var vid den nya ordningens införande 1634 sextio år gammal. Han kunde ej sätta sig in i de nya kollegiala förhållandena, utan fortfor att sjelfrådigt afgöra ärendena. När sådant an­märktes vid den s. k. examen, som kollegiet undergick år 1636 inför regeringen,<ref>Rådsprot. {{bråk|29|3}}—{{bråk|1|4}} 1636.</ref> drog sig den gamle och till helsan brutne riksamiralen undan till sina gods och deltog derefter blott undantagsvis i kollegiets arbeten. Han dog d. 17 mars 1650 på sin egendom Karlberg utanför Stockholm. Den nu till det höga embetet sjelfskrifne borde hafva varit amiralen och riksrådet Erik Ryning, som under tjugu år arbetat och verkat vid amiralitetet. Men så ansåg ej drott­ningen. För att bereda sin dåvarande gunstling Magnus Gabriel De la Gardie tillfälle att såsom riksskattmästare er­hålla plats bland de fem höga riksembetsmännen, utnämnde hon den 31 januari 1652<ref>R. R. Årtalet 1651, som hittills uppgifvits, är orätt.</ref> riksskattmästaren grefve <i>Gabriel Bengtsson Oxenstjerna</i> till riksamiral. Han var då sextiosex år gammal och hade förut icke varit anstäld vid amiralitetet. Han hade varit guvernör, dels öfver Estland och dels öfver Finland, generalguvernör öfver Livland och riksskattmästare sedan 1634. Vid så hög ålder kommen till en för honom främmande verksamhet, kunde han icke utöfva chefskapet såsom sig borde. Rynings biträde förlorade han ock, emedan denne begärt och erhållit afsked. Derför befans nödigt att inrätta ett nytt embete, riksviceamiralsembetet. Till detta utnämndes d. 26 febr. 1653 riksrådet och fältmarskalken,<noinclude> <references/> {{marginalnot slutar}}</noinclude> hxdbkzwfxa5x6lf72m2riefftpifiic 104 158143 505196 2022-08-16T12:54:50Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'generalguvernören öfver Pommern grefve Karl Gustaf Wrangel. Han var i sin kraftigaste ålder, trettionio år, redan en känd fältherre och hade med framgång anfört flottan åren 1644 och 1645. Med bibehållande af sina fältmarskalks- och gene- ralguvernörsembeten skulle han i egenskap af riksviceamiral “b’etjenä“ amiralitetskollegmm med goda råd och jemte riks­ amiralen hafva ett vakande öga på rikets armada till sjös och skeppsflotta, att hon...' proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>CHEF.</small>|9}}</noinclude>generalguvernören öfver Pommern grefve Karl Gustaf Wrangel. Han var i sin kraftigaste ålder, trettionio år, redan en känd fältherre och hade med framgång anfört flottan åren 1644 och 1645. Med bibehållande af sina fältmarskalks- och gene- ralguvernörsembeten skulle han i egenskap af riksviceamiral “b’etjenä“ amiralitetskollegmm med goda råd och jemte riks­ amiralen hafva ett vakande öga på rikets armada till sjös och skeppsflotta, att hon årligen blefve väl försedd och prepare­ rad, äfvensom att med hennes byggning, tackling, tyg, am­ munition, artilleri och annan skeppsredskap flitigt och troget handlades. Han skulle ock tillse att mönstringarne med rikets sjöfolk förrättades på behöriga orter.1 Hlera bref från Wrangel, då han vistades i Pommern,2 visa hans intresse för amirali­ tetets angelägenheter och under förra hälften af ar 1655, da han vistades i Stockholm, deltog han i fyratiosju af amirali- tetskollegiets sammanträden.3 Riksamiralen Gabriel Oxenstjerna afled cl. 12 dec. 1656 på Edsberg nära Stockholm, men någon efterträdare utnämn­ des ej genast. Emellertid lyckades 'Wrangel d. 24 oktober 1657 att intaga den vigtiga danska fästningen Hredriksodde inu Eredricia) och nu fick han för denna lysande bragd sm belöning. Hen 11 dec. samma år skref konung Karl Gustaf, som då var i Wismar, till radet i Stockholm, atc han utnämnt löjtnant-generalen grefve Karl Gustaf W rangel till riksamiral.1 Under de dérpå följande två, åren tjenstgjörde Wrangel både till lands och sjös i kriget mot Danmark och hade öfverbe- fälet i den för flottan så hedrande drabbningen i Öresund d. 29 okt. 1658. Efter freden 1660 skotte han hufvudsakligen sitt generalguvernörsembete i Pommern, men stod i liflig korrespondens med amiralitetskollegmm samt deltog alltid i dess sammanträden, när han såsom riksförmyndare vistades i Stockholm eller från okt. 1660 till sept, 1661 och från juli 1663 till maj 1664.5 Oaktadt tidens små tillgångar satt han dock i gång de stora skeppsbyggnaderna på Skeppsholmen, i Göteborg och Bodekull och visade vid alla, tillfällen sitt lifliga intresse för flottan. Äfven sedan han lenmat amiralitetet, befordrade han dess skeppsbyggen i Lubeck och skogshygge i Pommern.1’ 1R. R. 26/2 16BS. - AK. ank. bandi :!AK. prot. 1R. R. 0AK, ank. handl. och AK. prot. uBref fr. Wrangel i AK.ank. liandl. Oförtjent<noinclude> <references/></noinclude> n82uzof9n9i1okevxvpms00aig9ehtj 505198 505196 2022-08-16T14:59:53Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>CHEF.</small>|9}}</noinclude>generalguvernören öfver Pommern grefve <i>Karl Gustaf Wrangel.</i> Han var i sin kraftigaste ålder, trettionio år, redan en känd fältherre och hade med framgång anfört flottan åren 1644 och 1645. Med bibehållande af sina fältmarskalks- och generalguvernörsembeten skulle han i egenskap af riksviceamiral “betjena“ amiralitetskollegium med goda råd och jemte riks­amiralen hafva ett vakande öga på rikets armada till sjös och skeppsflotta, att hon årligen blefve väl försedd och prepare­rad, äfvensom att med hennes byggning, tackling, tyg, am­munition, artilleri och annan skeppsredskap flitigt och troget handlades. Han skulle ock tillse att mönstringarne med rikets sjöfolk förrättades på behöriga orter.<ref>R. R. {{bråk|26|2}} 1653.</ref> Flera bref från Wrangel, då han vistades i Pommern,<ref>AK. ank. handl.</ref> visa hans intresse för amirali­tetets angelägenheter och under förra hälften af år 1655, då han vistades i Stockholm, deltog han i fyratiosju af amiralitetskollegiets sammanträden.<ref>AK. prot.</ref> Riksamiralen Gabriel Oxenstjerna afled d. 12 dec. 1656 på Edsberg nära Stockholm, men någon efterträdare utnämn­des ej genast. Emellertid lyckades Wrangel d. 24 oktober 1657 att intaga den vigtiga danska fästningen Fredriksodde (nu Fredricia) och nu fick han för denna lysande bragd sin belöning. Den 11 dec. samma år skref konung Karl Gustaf, som då var i Wismar, till rådet i Stockholm, att han utnämnt löjtnant-generalen grefve Karl Gustaf Wrangel till riksamiral.<ref>R. R.</ref> Under de derpå följande två åren tjenstgjörde Wrangel både till lands och sjös i kriget mot Danmark och hade öfverbefälet i den för flottan så hedrande drabbningen i Öresund d. 29 okt. 1658. Efter freden 1660 skötte han hufvudsakligen sitt generalguvernörsembete i Pommern, men stod i liflig korrespondens med amiralitetskollegium samt deltog alltid i dess sammanträden, när han såsom riksförmyndare vistades i Stockholm eller från okt. 1660 till sept. 1661 och från juli 1663 till maj 1664.<ref>AK, ank. handl. och AK. prot.</ref> Oaktadt tidens små tillgångar satt han dock i gång de stora skeppsbyggnaderna på Skeppsholmen, i Göteborg och Bodekull och visade vid alla tillfällen sitt lifliga intresse för flottan. Äfven sedan han lemnat amiralitetet, befordrade han dess skeppsbyggen i Lübeck och skogshygge i Pommern.<ref name="s9">Bref fr. Wrangel i AK. ank. handl. Oförtjent</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e77vywxmghdxsewj5j7a7if4ugmqr7f 104 158144 505199 2022-08-16T15:11:42Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Den 13 maj 1664 nämndes Karl Gustaf Wrangel till riksmarsk. Då det lediga riksamiralsembetet nu skulle till­sättas, så kommo härvid hufvudsakligen två kandidater i fråga. Den ene var riksrådet friherre Herman Fleming, som vid tjugutre års ålder gått i holländsk örlogstjenst och sedan i svensk, varit holmkapten och holmamiral samt amiralitetsråd sedan år 1650. Den andre kandidaten var den kände fält­marskalken och generalguvernören öfver Skåne, Halland och Blekinge grefve <i>Gustaf Otto Stenbock.</i> Han hade visserligen inga meriter vid amiralitetet att uppvisa, men han var svåger med två af förmyndareregeringens medlemmar. Ty hans syster var gift med riksdrotsen Per Brahe och sjelf var han gift med systern till rikskanslern M. G. De la Gardie. Vid valet, som hölls i rådet d. 18 maj 1664, erhöll Stenbock 14 och Fleming 8 röster.<ref>Rådsprot.</ref> Riksdagen var samlad och ridderskapet och adeln ville ej godkänna Stenbocks val, men för­måddes slutligen dertill. Den 8 juni intog Stenbock sin plats bland regeringens ledamöter.<ref>Rådsprot.</ref> Riksamiralen grefve Stenbock blef ett offer för sin tid. Till följe af sin börd blef han satt på en plats, han ej mägtade fylla.<ref>Toskanska sändebudet Magalotti i Stockholm 1674 skref till sin regering om Stenbock, att “på sjöväsendet förstår han sig alldeles icke“, men karakteriserade honom för öfrigt som en hedersman. (Elof Tegnér: Svenska bilder från 1600-talet sid. 211).</ref> Han arbetade efter måttet af sina krafter, men saknade förmåga att bringa till utförande, hvad han ansåg för nyttigt. Kom så kriget eller den stund, då {{rättelse|flotten|flottan}} skulle visa, hvad hon dugde till. Uppvaknandet ur den dvala, som småningom utbredt sig öfver amiralitetet, blef förfärligt. På grund af 1675 års fruktlösa sjötåg, det enda i hvilket Sten­bock deltog och hvars sjelfskrifna öfverbefälhafvare han var, blef han genom dom d. 3 maj 1676 förklarad “incapabel att riksamiralsembetet vidare förvalta“, men blef genom konun­gens nåd d. 9 nov. 1677 åter “till sitt riksamiralsembete i alla afseenden fullt restituerad“.<ref>R. R.</ref> Någon egentlig verksamhet såsom riksamiral kom han dock icke mera att utöfva. <ref follow="s9">är derför omdömet om Wrangel i P. O. Bäckströms Sv. flottans hist. sid. 127, att han som riksamiral uträttade föga, utom när han förde flottan i striden och att han såsom administratör var på intet sätt utmärkt.</ref> Flottans dåliga administration var så uppenbar, att<noinclude> <references/></noinclude> h8l6j0cdna6u03m1dmg7b5bi3rtdv5z 505200 505199 2022-08-16T15:12:21Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|10|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>Den 13 maj 1664 nämndes Karl Gustaf Wrangel till riksmarsk. Då det lediga riksamiralsembetet nu skulle till­sättas, så kommo härvid hufvudsakligen två kandidater i fråga. Den ene var riksrådet friherre Herman Fleming, som vid tjugutre års ålder gått i holländsk örlogstjenst och sedan i svensk, varit holmkapten och holmamiral samt amiralitetsråd sedan år 1650. Den andre kandidaten var den kände fält­marskalken och generalguvernören öfver Skåne, Halland och Blekinge grefve <i>Gustaf Otto Stenbock.</i> Han hade visserligen inga meriter vid amiralitetet att uppvisa, men han var svåger med två af förmyndareregeringens medlemmar. Ty hans syster var gift med riksdrotsen Per Brahe och sjelf var han gift med systern till rikskanslern M. G. De la Gardie. Vid valet, som hölls i rådet d. 18 maj 1664, erhöll Stenbock 14 och Fleming 8 röster.<ref>Rådsprot.</ref> Riksdagen var samlad och ridderskapet och adeln ville ej godkänna Stenbocks val, men för­måddes slutligen dertill. Den 8 juni intog Stenbock sin plats bland regeringens ledamöter.<ref>Rådsprot.</ref> Riksamiralen grefve Stenbock blef ett offer för sin tid. Till följe af sin börd blef han satt på en plats, han ej mägtade fylla.<ref>Toskanska sändebudet Magalotti i Stockholm 1674 skref till sin regering om Stenbock, att “på sjöväsendet förstår han sig alldeles icke“, men karakteriserade honom för öfrigt som en hedersman. (Elof Tegnér: Svenska bilder från 1600-talet sid. 211).</ref> Han arbetade efter måttet af sina krafter, men saknade förmåga att bringa till utförande, hvad han ansåg för nyttigt. Kom så kriget eller den stund, då {{rättelse|flotten|flottan}} skulle visa, hvad hon dugde till. Uppvaknandet ur den dvala, som småningom utbredt sig öfver amiralitetet, blef förfärligt. På grund af 1675 års fruktlösa sjötåg, det enda i hvilket Sten­bock deltog och hvars sjelfskrifna öfverbefälhafvare han var, blef han genom dom d. 3 maj 1676 förklarad “incapabel att riksamiralsembetet vidare förvalta“, men blef genom konun­gens nåd d. 9 nov. 1677 åter “till sitt riksamiralsembete i alla afseenden fullt restituerad“.<ref>R. R.</ref> Någon egentlig verksamhet såsom riksamiral kom han dock icke mera att utöfva. <ref follow="s9">är derför omdömet om Wrangel i P. O. Bäckströms Sv. flottans hist. sid. 127, att han som riksamiral uträttade föga, utom när han förde flottan i striden och att han såsom administratör var på intet sätt utmärkt.</ref> Flottans dåliga administration var så uppenbar, att<noinclude> <references/></noinclude> 1659lvj5a5pzcleozdy11496a4ihhnp 104 158145 505201 2022-08-16T15:13:04Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'konungen ansåg nödvändigt att sätta nya personer i spetsen för liennes styrelse. Han vände sig dervid först till personer utom vapnet. Den förste af dessa t. ft chefer var riksrådet ocli kammarrådet friherre Lorents Creutz. Han nämndes redan ( d. 11 december 1675 till amiral och amiralitetsråd med sär- skildt uppdrag att utreda flottan till nästa års sjötåg; till högste befälhafvare utnämndes han den -1 april IbTö,1 oaktadt Stenbocks dom ännu...' proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>CHEF.</small>|11}}</noinclude>konungen ansåg nödvändigt att sätta nya personer i spetsen för liennes styrelse. Han vände sig dervid först till personer utom vapnet. Den förste af dessa t. ft chefer var riksrådet ocli kammarrådet friherre Lorents Creutz. Han nämndes redan ( d. 11 december 1675 till amiral och amiralitetsråd med sär- skildt uppdrag att utreda flottan till nästa års sjötåg; till högste befälhafvare utnämndes han den -1 april IbTö,1 oaktadt Stenbocks dom ännu ej fallit. Hans bana lyktades snait. Den 1 juni 1676 gick han till botten med sitt amiralskepp Kronan (1). Otvifvelaktigt var Creutz en förmåga och det kan ej begäras, att han på några månader skulle bota, hyad som under ett tiotal år försummats. Ej heller kan man rätt- visligen fordra, att den gamle civile embetsmannen äfven skulle vara en duglig amiral. Den andre t. f. chefen var riksrådet och fältmarskalken friherre Henrik Horn, hvilken d. 22 mars 1677 förordnades att taga öfverkommandot på' skeppsflottan och tillika med amiralitetskollegium draga försorg, att hon snart kunde gå till sjös.1 Han tog sitt inträde i kollegiet d. 19 april och ut­ nämndes till amiralgeneral d. 2 maj. Efter det olyckliga sjö­ slaget mellan Stevn och Falsterbo d. 1 juli ansags Hom (j längre behöflig vid amiralitetet och erhöll d. 4 augusti be­ fallning att öfvertaga kommandot af finska och livländska armén.1 Ånyo stod flottan utan ledare, ty riksamiralen .Stenbock- kan alldeles lemnas ur räkningen. Men under dessa olycksår hade en duglig ledare uppväxt bland flottans egna män: Hans Wachtmeister. Major vid amiralitetet 1675 och näst- följande år amiral och amiralitetsråd, hade han deltagit i alla tre årens olyckliga sjötåg och lärt känna orsakerna till mot- gångarne. Han blef nu den sjelfskrifna befälhafvaren for 1678 och 1679 årens sjögående flottor. På honom öfvergick så. småningom amiralitetskollegiets magt och myndighet. Gre­ nom den märkliga instruktionen af Ljungby d. 6 dec. 16<9 anförtrodde konung Karl åt honom ensam, sa väl förvalt­ ningen af alla de medel, som voro anslagna till amiialitetet, som äfven särskildt det uppdraget att förestå de nya skepps- byggnaderna.1 Visserligen näst under riksamiral Stenbock, men detta blott till namnet, ty denne befattade sig icke vidare rR B,<noinclude> <references/></noinclude> dmbqjrq6qn1tovvnbjfjwexws9jv39v 505203 505201 2022-08-16T17:08:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>CHEF.</small>|11}}</noinclude>konungen ansåg nödvändigt att sätta nya personer i spetsen för hennes styrelse. Han vände sig dervid först till personer utom vapnet. Den förste af dessa t. f. chefer var riksrådet och kammarrådet friherre <i>Lorents Creutz.</i> Han nämndes redan d. 11 december 1675 till amiral och amiralitetsråd med särskildt uppdrag att utreda flottan till nästa års sjötåg; till högste befälhafvare utnämndes han den 4 april 1676,<ref>R. R.</ref> oaktadt Stenbocks dom ännu ej fallit. Hans bana lyktades snart. Den 1 juni 1676 gick han till botten med sitt amiralskepp Kronan (1). Otvifvelaktigt var Creutz en förmåga och det kan ej begäras, att han på några månader skulle bota, hvad som under ett tiotal år försummats. Ej heller kan man rättvisligen fordra, att den gamle civile embetsmannen äfven skulle vara en duglig amiral. Den andre t. f. chefen var riksrådet och fältmarskalken friherre <i>Henrik Horn,</i> hvilken d. 22 mars 1677 förordnades att taga öfverkommandot på skeppsflottan och tillika med amiralitetskollegium draga försorg, att hon snart kunde gå till sjös.<ref>R. R.</ref> Han tog sitt inträde i kollegiet d. 19 april och ut­nämndes till amiralgeneral d. 2 maj. Efter det olyckliga sjö­slaget mellan Stevn och Falsterbo d. 1 juli ansågs Horn ej längre behöflig vid amiralitetet och erhöll d. 4 augusti be­fallning att öfvertaga kommandot af finska och livländska armén.<ref>R. R.</ref> Ånyo stod flottan utan ledare, ty riksamiralen Stenbock kan alldeles lemnas ur räkningen. Men under dessa olycksår hade en duglig ledare uppväxt bland flottans egna män: <i>Hans Wachtmeister.</i> Major vid amiralitetet 1675 och nästföljande år amiral och amiralitetsråd, hade han deltagit i alla tre årens olyckliga sjötåg och lärt känna orsakerna till motgångarne. Han blef nu den sjelfskrifna befälhafvaren för 1678 och 1679 årens sjögående flottor. På honom öfvergick så småningom amiralitetskollegiets magt och myndighet. Ge­nom den märkliga instruktionen af Ljungby d. 6 dec. 1679 anförtrodde konung Karl åt honom ensam, så väl förvalt­ningen af alla de medel, som voro anslagna till amiralitetet, som äfven särskildt det uppdraget att förestå de nya skeppsbyggnaderna.<ref>R. R.</ref> Visserligen näst under riksamiral Stenbock, men detta blott till namnet, ty denne befattade sig icke vidare<noinclude> <references/></noinclude> ne11ys0g4k2h9sixbxjvtasth3rg095 505212 505203 2022-08-17T05:57:43Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>CHEF.</small>|11}}</noinclude>konungen ansåg nödvändigt att sätta nya personer i spetsen för hennes styrelse. Han vände sig dervid först till personer utom vapnet. Den förste af dessa t. f. chefer var riksrådet och kammarrådet friherre <i>Lorents Creutz.</i> Han nämndes redan d. 11 december 1675 till amiral och amiralitetsråd med särskildt uppdrag att utreda flottan till nästa års sjötåg; till högste befälhafvare utnämndes han den 4 april 1676,<ref name=sid11RR>R. R.</ref> oaktadt Stenbocks dom ännu ej fallit. Hans bana lyktades snart. Den 1 juni 1676 gick han till botten med sitt amiralskepp Kronan (1). Otvifvelaktigt var Creutz en förmåga och det kan ej begäras, att han på några månader skulle bota, hvad som under ett tiotal år försummats. Ej heller kan man rättvisligen fordra, att den gamle civile embetsmannen äfven skulle vara en duglig amiral. Den andre t. f. chefen var riksrådet och fältmarskalken friherre <i>Henrik Horn,</i> hvilken d. 22 mars 1677 förordnades att taga öfverkommandot på skeppsflottan och tillika med amiralitetskollegium draga försorg, att hon snart kunde gå till sjös.<ref name=sid11RR /> Han tog sitt inträde i kollegiet d. 19 april och ut­nämndes till amiralgeneral d. 2 maj. Efter det olyckliga sjö­slaget mellan Stevn och Falsterbo d. 1 juli ansågs Horn ej längre behöflig vid amiralitetet och erhöll d. 4 augusti be­fallning att öfvertaga kommandot af finska och livländska armén.<ref name=sid11RR /> Ånyo stod flottan utan ledare, ty riksamiralen Stenbock kan alldeles lemnas ur räkningen. Men under dessa olycksår hade en duglig ledare uppväxt bland flottans egna män: <i>Hans Wachtmeister.</i> Major vid amiralitetet 1675 och nästföljande år amiral och amiralitetsråd, hade han deltagit i alla tre årens olyckliga sjötåg och lärt känna orsakerna till motgångarne. Han blef nu den sjelfskrifna befälhafvaren för 1678 och 1679 årens sjögående flottor. På honom öfvergick så småningom amiralitetskollegiets magt och myndighet. Ge­nom den märkliga instruktionen af Ljungby d. 6 dec. 1679 anförtrodde konung Karl åt honom ensam, så väl förvalt­ningen af alla de medel, som voro anslagna till amiralitetet, som äfven särskildt det uppdraget att förestå de nya skeppsbyggnaderna.<ref name=sid11RR /> Visserligen näst under riksamiral Stenbock, men detta blott till namnet, ty denne befattade sig icke vidare<noinclude> <references/></noinclude> qb4gvr2ia3z034dosezdsl8xf0tcya9 104 158146 505204 2022-08-16T17:21:10Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|12|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>med amiralitetets angelägenheter och entledigades helt och hållet 1683. {{Vänster marginalnot|''Ledamöter.''}} Kollegiets ledamöter bestodo af amiralitetsråden och öfriga bisittare. De två “assessorer af riksens råd“, som amiralitetet skulle hafva enligt regeringsformen, kallades för amiralitetsråd och några andra funnos icke till en början. Först år 1653 nämn­des tvänne amirallöjtnanter, som icke voro riksråd, till amiralitetsråd, hvarefter år 1671 nämndes fyra militära och för första gången ett civilt amiralitetsråd. Slutligen nämndes år 1676 två amiraler och ett riksråd till amiralitetsråd. Till skilnad från de andra amiralitetsråden kallades ofta amiralerna af rikets råd för riksamiralitetsråd. Öfriga bisittare voro dels militära och dels civila. Utom amiralerna af rikets råd skulle enligt regeringsformen finnas i kollegiet “fyra vice amiraler eller de äldste, och förståndigste skepscapiteiner, deribland altid holmamiralen eller capiteinen en är“. Antalet bisittare ökades småningom, så att år 1660 funnos sju, nemligen holmamiralen, tygmästaren, en amiral, två amirallöjtnanter och två majorer. Derefter nedgick an­talet, ty vid dessas afgång tillsattes ej några nya förr än 1678. Då förordnade konungen öfverkommissarien Nils Ehrensköld att i amiralitetsrådet Jöran Gyllenstjernas ställe intaga säte och stämma i kollegiet, ehuru han icke nämndes till amiralitetsråd. Dessa bisittare hafva emellertid icke inverkat något på besluten, hvilka vanligen dikterades af riksamiralen eller i hans frånvaro af främste närvarande amiralitetsrådet. Man kan således knappast anse dem för ledamöter i kollegiet, utan hellre hålla dem för personer, som tillkallats för att meddela upplysningar. I bilagan 1 finnes en kronologiskt uppstäld förteckning öfver såväl amiralitetsråd som öfriga bisittare. {{Vänster marginalnot|<i>Kollegie-arbetet.</i>}}Förut är nämdt, att något kollegialt samarbete ej kom till stånd, då det nya kollegiet skulle börja sin verksamhet. Dertill fordrades ej mindre en lämplig instruktion, än äfven en viss rutin. Båda saknades. Sålunda hände, att den per­sonliga styrelseformen fortfarande blef den herrskande inom amiralitetet. Kollegiets verksamhet eller kollegie-arbetet sön­derfaller alltså i perioder, som kunna lämpligen benämnas<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 2d6fdsmmlaab9nc7oabe4x5dqwibz6n 104 158147 505209 2022-08-16T21:57:29Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|36|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>28. Åtskillige utsigter af Stockholm, af Professor <i>Martin,</i> såsom ifrån Mälar-sidan, ifrån nya Slagtarhuset, ifrån <i>Lundins</i> Malmgård, och ifrån Kungsholms-bron vid Glasbruket, med flere, äro i senare tider utgifne. Utom desse finnes i Grefve <i>Dahlbergs</i> Verk, Svecia Ant. et Hodierna, flere utsigter af Staden, Slottet, Kyrkor och palatser, som vid Stockholms Stads Beskrifning, behöfva att rådfrågas. Man vill här sluteligen tillägga ett utdrag af den förtekning, på Chartor uti kopparstick, som föreställa grundritningar och prospecter öfver Stockholm, författad af Bibliothekarien <i>Joh. Björnstierna<ref>Finnes in extenso, uti Upfostrings-Sällskapets Tidningar 1784, p. 723.</ref>;</i> så väl till completterande af hvad härom redan blifvit anfört; som ock, att Samlare i denna vägen, ej måtte sakna en så fullständig underrättelse härom, som möjeligen kunnat åstadkommas. 1. Stockholms Stads och en del af Malmarnes prospect, uti <i>Sturarnes</i> tid, med Inscription: <i>Tabula hæc antiqua denuo exsculpta est minori hac forma a Dionysio Padtbrugge. Stockholmiæ 1676.</i> Denna Charta af 2 ark, föreställer tillika Christjerns intåg och kröning i Stockholm. Se den här åfvanföre nämde N:o 17. 2. Prospect af Staden, finnes uti några upplagor af <i>Sebast. Munsteri Cosmographie,</i> hvarest äfven är en beskrifning om Stockholm. Uti 1550 års upplaga, är ett bref till K. <i>Gustaf I.</i><noinclude> {{huvud|||ifrån}} <references/></noinclude> b2690786kwbhatht6k9j73ij9elufio 104 158148 505210 2022-08-17T03:45:00Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|37}}</noinclude>ifrån <i>Munsterus,</i> dat. <i>Basel</i> d. 17 Mart. 1550, hvaruti han beklagar, att han ej kunnat införa i sitt verk, en sådan ritning öfver Stockholms Stad, som han åstundat, emedan han alt ifrån år 1546, då Konungen hedrade honom med sin skrifvelse, ifrån Calmare Slott, ej kunnat få något bud, med ritning ifrån Stockholm. 3. <i>Stockholmia.</i> Charta in folio, som föreställer prospecter ifrån 2:ne sidor af Staden, utgifven af <i>Hieronymus Scholeus</i> och hörer till <i>Georg Brauns</i> Urbium præcipuarum totius mundi Lib. IV. Col. Arg. 1581. På andra sidan är en beskrifning om Staden på Latin. 4. <i>Stockholm.</i> Prosp. ifrån Norra sidan af Staden, in 8:o, hörer till <i>Pet. Bertii</i> Comment. Rer. Germanicarum. Sid. 678. 5. <i>Stockholm.</i> Prosp. ifrân Norra sidan, i litet format, hörer till <i>Gottfrieds Invent. Sveciæ.</i> Francf. am M. 1632, in fol. p. 3. Äfven Prosp. från Söder, p. 99. Tyckes vara copierad af den här ofvanföre under N:o 18 nämde Perspectiv-Charta 6. <i>Stockholm.</i> Prosp. ifrån Norra sidan, som lärer bliſvit gjord, till det stora verket: <i>Theat. Europeum.</i> På några aftryck af denna lilla Charta äro Auctors namn, <i>Math. Merian</i> och årtalet 1646 graverade. Sjelfva plåten kom år 1777 ifrån Tyskland hit till Sverige. Är förmodeligen densamma som här frammanföre under N:o 18, omständeligare blifvit beskrifven. 7. En annan upplaga utgifven i Amsterdam, af förrut nämde <i>Sigism. v. Vogels</i> Charta, hos <i>Hugo Allardt;</i> dedicerad till Borgmästare<noinclude> {{huvud||C 3|och}} <references/></noinclude> alxtnqhfbc35ik3qiw17mmq2ukjoyo9 104 158149 505211 2022-08-17T05:17:56Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|38|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>och Råd i Stockholm; med en beskrifning om Staden på Latin och Svenska, under Chartan. 8. Prosp. af Staden i liten form och hörer till <i>Mart. Zeilleri Descriptio Regn. Sv. & Gothiæ.</i> Amst. 1656. 12:o. p. 130. 9. Stockholms Prosp. i liten form, graverad af <i>Vogel</i> och hörer till <i>Der getreuen Reisgefert.</i> Nürnberg 1686. 10. <i>Stockholmia orientem versus.</i> Prosp. af Staden och Malmarne, graverad af <i>Wilh. Swidde</i> 1693. Finnes i Gr. <i>Dahlbergs</i> Sv. Ant. et Hod., är 1 ½ aln lång. 11. <i>Stockholmia Metropolis Regni Sveciæ et Sedes Regia, qua parte occidentem Spectat,</i> graverad af <i>A. Perelle.</i> Äfven i Gr. <i>Dahlbergs</i> verk. 12. <i>Holmia. Georg Balth. Probst, excudit Aug. Vindel.</i> Prosp. ifrån Nordvästra sidan af Staden. 1 ¾ aln lång. 13. <i>Plan de Stockholm par Fredr. de Witt.</i> à Amst. 4 ark. 14. Accurate Carte der Upländischen Scheeren &c. von <i>Joh. B. Homann,</i> in fol. innehåller en liten grundritning öfver Stockholm. Desse prospecter äro gjorde efter K. <i>Carl Gustafs</i> begrafnings-procession. 15. <i>Holmia</i> af <i>Math. Seutter.</i> Copierad efter nyssnämde <i>Homans</i> Charta. 16. <i>De Koninklijke Hooft-Stad Stockholm.</i> Grundritning af Staden in folio, gjord i Hol-<noinclude> {{huvud|||land,}} <references/></noinclude> 0hnjkxrmhcas7pmb9wp1gpetmxexrle 104 158151 505216 2022-08-17T09:17:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|169}}</noinclude>tång (eldtång) och en 2,5 fot lång, tvågrenig gaffel, utan tvifvel båda använda såsom köksredskap; ett slags halster, nästan i form af en grepe med tre böjda klor och ett vinkelrätt åt sidan böjdt skaft; ett par glasbägare, af egendomlig form (en dylik fanns i den ofvan beskrifna Borregrafven); en jernsax; ett stort skifferbryne, m. fl. saker. Det ena svärdsfästet är ovanligt praktfullt utstyrdt: det är förfärdigadt af rikt förgyld och silfverbelagd brons, betäckt med sirater och dessutom prydt med infattade granater och med niello. Äfven svärdsslidan har haft vackra beslag af rikt förgyld brons. Hjelmen, tyvärr sönderbruten, har varit af jernplåt, beklädd med brons, och har haft kam af brons. På hjelmens bronsbeklädnad ses bildliga framställningar, bland hvilka åtminstone ett par gånger upprepas bilden af en ryttare med sköld på venstra armen och med långt spjut; framför och bakom ryttarens hufvud flyga två fåglar, och en orm ringlar sig framför hästen. Nästan alla vapnen träffades jemte glasbägarna nära aktern; utan tvifvel hade äfven den döde här haft sin plats. Grytan och de öfriga köksredskapen lågo deremot i båtens främre hälft, till sammans med ben af ett ovanligt stort antal husdjur. Längs styrbords sida lågo nämligen tre hästar efter hvarandra och en tamgalt; de två hästarna närmast fören hade hufvudena nere vid båtens midtlinie och benen sträckta upp mot relingen, den tredjes framben voro vända inåt båten (bakbenen hade upprifvits vid grafvens törsta påträffande). Hästarnas hofvar voro beslagna med broddar, närmast liknande dem som än i dag begagnas åt oxar; hästskor hade nämligen ännu ej kommit i bruk här i Sverige. Den främsta hästen hade en brodd i högra framfoten och två i den venstra, en i högra bakfoten och två i den venstra; de andra två hästarna hade blott en brodd i hvar hof. På babords sida låg längst fram i fören en gumse och bredvid honom en ganska stor hund. Dernäst kom, med hufvudet invid gumsen, ett stort nötkreatur, hvars kropp låg utsträckt längs babords sida, med benen vända inåt båten. Djurets skalle var af jordmassan fullständigt krossad, och könet har derför ej kunnat bestämmas. Invid frambenen låg en hund och framför bakbenen ännu en hund. Dessa två hundar hade varit bundna i ett gemensamt jernkoppel, hvaraf förrostade bitar här och der syntes. Bakom nötkreaturet låg ett får och strax innanför detta lemningarna af en ung sugga. Derpå följde slutligen benen af en gås. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> enk58vvxbmwiolz3kk5t3mp7jcuvu9x 104 158152 505217 2022-08-17T10:14:45Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|13}}</noinclude>efter de personer, hvilka under perioden haft den hufvudsakliga ledningen och ansvaret. <b><i>Riksamiralen friherre Karl Gyllenhjelms period åren 1634—1635.</i></b> Under kollegiets tvänne första år vistades riksami­ralen i Stockholm och arbetade tillsammans med de båda riksamiralitetsråden Klas Fleming och Erik Ryning. Men så kom den ofvan nämda “examen“, som kollegiet undergick in­för rådet den 29—31 mars 1636, hvarvid en del af riksami­ralens egenmäktiga åtgärder kritiserades. Gyllenhjelm slog {{rättelse|sid|sig}} derefter till ro på landet, såsom förut är meddeladt. <b><i>Riksrådet och amiralen Klas Flemings period åren 1636—1644.</i></b> Fleming hade redan från år 1620 varit riksamira­lens närmaste man<ref>A. Z.: flottans hist. sid 31.</ref> och blef 1634 det sjelfskrifna 1:a amiralitetsråd. Samma år blef han äfven öfverståthållare i Stock­holm. Han hade således med riksrådsembetet tre ansvarsfulla embeten att sköta. Fråga uppstod också i rådet d. 31 mars 1636 att befria honom från åtminstone ett af dessa, “men från Holmen kan han ingalunda mistas“.<ref>Rådsprot.</ref> I 16:e punkten af 1634 års regeringsform förbjudes pre­sident i kollegium att “bruka någon magt och myndighet, som presidentskapet vidhänger“, när han är borta från hufvudstaden, utan då skulle presidentskapet utöfvas af den äldste i kollegiet.<ref>Emil Hildebrand: Sve­riges regeringsformer.</ref> Till följd af riksamiralens nästan ständiga frånvaro blef alltså Fleming till flottans stora båtnad ledare inom administrationen år 1636 och fortsatte dermed ända tills han stupade på sin post ombord på flottan utanför Kiel den 26 juli 1644. Understundom, särdeles åren 1640, 1642 och 1643, biträddes han flitigt af riksamiralitetsrådet Erik Ryning. Betecknande är rådets bref den 24 juli 1638 till riks­amiralen Gyllenhjelm, hvari han anmodas att resa till Stock­holm, emedan Klas Fleming fått tillstånd att för sitt bröllop resa fjorton dagar på landet och amiral Ryning var till sjös. Det heter der: “I veten väl, att inga bref eller ärenden kunna expedieras med mindre någon af riksens råd utur amiraralitetscollegio här för handen är“.<ref>R. R.</ref> <b><i>Riksrådet och amiralen Erik Rynings period åren 1645-1650.</i></b> Det 2:a amiralitetsrådet år 1634 var riksrådet och<noinclude> <references/></noinclude> pybzgui3tz5n0s1wd2i8sol17caccmk 104 158153 505218 2022-08-17T10:30:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|14|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>amiralen Erik Ryning.<ref>A. Z.: flottans hist. sid 32.</ref> Äfven han var en duglig man och an­vändes flera gånger såsom öfverbefälhafvare på transportflottorna till Tyskland. Sedan flottan blifvit på våren 1644 färdigrustad och Fleming utsedd till befälhafvare, ansågs Ryning vara mindte behöflig vid amiralitetet och förordnades d. 30 april till generalguvernör öfver Livland. Han hade likväl knappt hunnit öfver till Riga, förr än han på grund af Flemings död återkallades den 12 augusti till Stockholm för att återtaga sitt amiralitetsrådsembete.<ref>R. R.</ref> Han återkom i november 1644 och öfvertog ledningen inom amiralitetet, härvid biträdd från år 1648 af riksrådet och amiralen Åke Ulfsparre. Då Ryning var ute med flottan 1645 skref kommissarien R. Leuhusen på Skeppsholmen till honom och frågade, hvart han under Rynings frånvaro skulle lemna bref, som ankommo till kollegiet. Härpå svarade amiralen, att han förmodade det Leuhusen kunde i riksamiralens frånvaro “utverka den resolution, som vederbör, antingen ur kansliet eller de andra collegierna“.<ref>A. K. reg. {{bråk|31|5}} 1645.</ref> I allmänhet afgjordes dock ärendena af Ry­ning efter skriftvexling med Leuhusen. Gyllenhjelm och Ryning drogo icke ense.<ref>Se rådsprot. {{bråk|16|8}} 1641.</ref> Derför skref Ryning ofta i amiralitetets ärenden till rikskanslern Axel Oxenstjerna i stället för till riksamiralen.<ref>A. K. reg. 1645.</ref> En fullständig konflikt utbröt mellan kollegiet och riksamiralen år 1647. Denne hade under sin vistelse på landet den 26 maj befordrat sin fänrik Isak Zakrisson Palmqvist till löjtnant. Den 4 juni skref kollegiet till riksamiralen, att kollegiet ej borde förbigås vid sådana utnämningar och att Palmqvist, som blott varit två resor till sjös och då såsom adelsbuss, icke kunnat förvärfva “en tiondel“ af den erfarenhet, som en löjtnant borde hafva.<ref>A. K. reg. </ref> Emellertid kunde utnämningen icke göras om intet, men Palmqvist erhöll sitt afsked d. 2 januari 1651, så­ledes icke ett år efter Gyllenhjelms död. Denna död inträffade d. 17 mars 1650. Ryning kunde med skäl göra anspråk på att befordras till riksamiral, men när så ej skedde, ingaf han till drottningen i november samma år sin afskedsansökan, hvilken beviljades. <b><i>Riksrådet och amiralen friherre Herman Flemings period</i></b><noinclude> <references/></noinclude> bp58411eceur24n8e8rvkaq0lfx1g0c