Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.25 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 106 2692 505253 503734 2022-08-17T17:58:38Z Thurs 138 /* Noveller */ wikitext text/x-wiki [[Bild:Almqvist 1843.jpg|thumb|Carl Jonas Love Almqvist porträtterad 1843 i kalendern ''Nordstjernan''.]]'''Carl Jonas Love Almqvist''' (1793–1866), svensk författare. {{wikipedialänk}} ==Romaner== *[[Det går an]] (1839) == Noveller == *[[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]] (1846) ==Dikter== *[[Om bland tusen stjärnor]] ===Songes=== *[[Den lyssnande Maria]] *[[Hjärtats blomma]] *[[Häxan i konung Karls tid]] *[[Marias häpnad]] ==Verk om Almqvist== *[[C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker]] (1869) av [[Författare:Arvid Ahnfelt|Arvid Ahnfelt]] *[[Från Aftonbladet till Röda Rummet/I. Rousseauisten|Från Aftonbladet till Röda rummet: C. J. L. Almqvist]] (1905) av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Martin Mortensen]] *[[Adolfsfors/Kapitel 19|Adolfsfors – ett gammalt värmlandsbruk och dess brukspatroner]] (1920) av [[Författare:Esther Montelius|Esther Montelius]], prosaskildring av Almqvists tid som bonde i Värmland ==Extern länk== *{{Litteraturbanken|författare=AlmqvistCJL}}; där finns Almqvists bägge verk ''Jagtslottet'' och ''Gudahataren'' i faksimil av upplagan ''Fria fantasier. (Törnrosens Bok)'' från 1832. {{STANDARDSORTERING:Almqvist, Carl Jonas Love}} [[Kategori:Författare|Almqvist, Carl Jonas Love]] [[Kategori:Carl Jonas Love Almqvist|*]] syuj2rq7ajlbrgeplmvl3jg4w5vdao1 106 6089 505252 473313 2022-08-17T17:57:12Z Thurs 138 /* Verk */ wikitext text/x-wiki [[File:Wendela Hebbe.jpg|thumb|Wendela Hebbe av [[Maria Röhl]] 1842.]] '''Wendela Hebbe''', författare och journalist. Levde 1808—1899. {{wikipedialänk}} *{{Litteraturbanken|författare=HebbeW}} ==Verk== * [[Det finns så underliga ställen‎]] * [[Georgina]] i Nordstjernan 1847 * [[En kärlekshistorie‎]] ur [[På Divans-Bordet]], 1846 [[Kategori:Wendela Hebbe| ]] [[Kategori:Författare|Hebbe, Wendela]] smk9ioz30djzwuwo71g2o1n617u1ac4 10 13906 505250 503738 2022-08-17T17:44:36Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki <!-- Lägg nya korrekturlästa verk under denna rad --> 17 augusti [[På Divans-Bordet]], Romantiska skildringar <br> 5 augusti [[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]], novelette av [[Författare:Carl Jonas Love Almqvist|Carl Jonas Love Almqvist]]<br> 4 augusti [[Georg Bogislaus Stael v. Holstein]] av [[Författare:Sophie Bolander|Sophie Bolander]]<br /> 1 augusti [[Manon Lescaut]] av [[Författare:Abbé Prévost|Abbé Prévost]]<br /> 28 juli [[Beskrifning om Mälaren|Utkast til Beskrifning om Mälaren]] av [[Författare:Johan Fischerström|Johan Fischerström]]<br> 16 juli [[Tonys läroår]] av [[Författare:Agnes von Krusenstjerna|Agnes von Krusenstjerna]]<br /> 1 juli [[Kameliadamen]] av [[Författare:Alexandre Dumas den yngre|Alexandre Dumas den yngre]]<br /> 1 juni [[Den siste mohikanen]] av [[Författare:James Fenimore Cooper|James Fenimore Cooper]]<br /> 28 maj [[Upp med händerna!]] av [[Författare:Gunnar Örnulf|Gunnar Örnulf]]<br /> 1 maj [[Drottning Margot]] av [[Författare:Alexandre Dumas den äldre|Alexandre Dumas den äldre]]<br /> <small>{{höger|Fler [[Special:Nya_sidor|nya sidor]]}}</small> <noinclude> [[Kategori:Mallar]] </noinclude> 5ohkg0rlpzhknrdwasng0cr1ayqgsg9 104 98068 505223 420889 2022-08-17T14:49:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />98</noinclude>Och var jag den barnsängen så utkommin, att om jag log, så log jag att barnen vore döda, sang jag, så unte jag min mor ingen ro, och såg jag surt ut hemma, så sade de att jag ville bitas, så att jag inte själf väl visste, hvad jag skulle taga mig före. Och inte tordes jag klaga min nöd för min mormor, ty jag var rädd, att det skulle bli värre för mig, och drog det så för mig allena. Och var det mig en så svår tid, att om icke Gud då såväl som alltid har tröstat mig och hållit mig ved tålamod, så har jag rätt måst förgåtts. Och en afton heller 2 därefter, satte fru Ebba sig i min styfmors kammar ved hennes säng, och jag satt bakom henne. Sade hon åt mig: ”Si, sitter du här inne, och Cruusen står där ute. Hvi går du icke ut till honom, som du inbillar dig så mycket om?” Därpå jag svara: ”Han kan väl stå mig förutan i dag såväl som alltid, och han I inte mycke hört mig tala om honom hvarken ondt heller godt. Och är han god nog åt den honom behagar, och kan han väl få så god jungfru som jag, och jag så god man som han.” Då svara fru Ebba: ”Ja, du må inte tänka, att du ändå får så god man, som Cruusen är. Han har allt för godt sinne åt dig, ty dig är spådt, att du skall få en så ond man, att han skall slå dig hvar dag, och I sku lefva ihop som hund och katt, och därtillmed en så fattig man, och när I hafva ätit den ena biten, så sku I inte veta, hvar I få den andra, och en sådan stor eländighet skall vara med er båda, att du inte tror. Och jag vet, det läre så gå dig, efter du inte ville hafva Sparren.” Då svara jag: ”Då har det först gått an! Men<noinclude> <references/></noinclude> hphovpjdi16t2xg6u2sjsyregv7bejq 104 98070 505225 325852 2022-08-17T14:52:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|99}}</noinclude>hvad den onda spådomen vedkommer, den aktar jag inte, utan tror min Gud mycke bättre, att han ju läre gifva mig en god, dygdig, redelig och from man heller ock ingen. Och där Gud än så ville straffa mig för mina synders skull och gifva mig en man som vore någet ond, så skulle åter jag ställa mig så fromt emot honom, att han inte skulle kunna vara ond emot mig, och skall sjunga: {|style="margin: 1em auto 1em auto;" |- | <small>Kommer min man onder hem,<br> jag vet mig ingen sak,<br> tager jag honom i min famn.<br> Jag rädes ej för min bak,</small> |} och ber, att ingen ville bekymra sig därom, utan låta Gud och mig man sörja därföre. Det skall väl blifva godt och bättre än boken säger. ”Men hvad fattigdomen vedkommer, så kan jag inte säja däremot, utan det kan väl vara möjeliget, att Gud har täckts till att lägga mig det på, ty han kan lätt göra en fattig rik och en rik fattig. När honom så behagar, kan ingen ändra, utan han lagar både med rika och fattiga efter sitt sinne; men så bekymrar mig inte den fattigdomen stort. Först att vi man älska hvarannan af allt hjärta och länge och väl få behålla hvarannan, så är en liten bit brö med kärlek mycke bättre än ett stort hus med allahanda godt, när 2 inte älska hvarannan; och där då fattigdomen blir så stor och kärleken är med, så drager han väl tyngsta lasset och gör allting lätt och ljufliget. Fast det än i allt annat ginge mig aldrig så svårt, så skulle jag lell vara glad där hos, och håller det för ingen redelig kärlek emellan 2, som har lofvat till att älska hvarannan i mot och med, och låter rikedom heller fattigdom komma sig någet ondt emellan;<noinclude> <references/></noinclude> 4mild2jg3canwtyg3z9tbdknwugdccd 104 98074 505227 325856 2022-08-17T14:57:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />100</noinclude>utan har jag älskat, när han drack vin, så skall jag ock så göra, när vi inte annat hafva än vatten. ”Men så aktar jag all er Spådom intet, utan jag tror min goda Gud bättre, fast I mån säja som I gärna villa. Och såge I gärna, att jag aldrig skall få någet godt äga. Men jag förstår: är det så Guds vilja, att det skall gå mig så tungt, så vill jag gärna låta mig nöja därmed, ty den som låter sig nöja, han har allting nog. Men så vet hvarken I heller jag heller någen annan, hvad Gud har gömt åt mig. Och om jag med all flit sätter all min förtröstning till honom, som allena kan vända min lycka och olycka, hvart han vill, och jag sedan flitigt ber honom, så ger han mig väl allt godt med. ”Och om det inte så vore Guds vilja och mig inte nyttigt till att blifva rik, så sköter jag det rätt inte om och aktar denna världenes rikedom slätt inte, ty hon är så förgängelig och oviss, att råtter kunna draga bort den för mig. Heller när jag mycke har släpat mig med rikedomar, så skall jag bort och dö. Så har jag inte däraf utan omak, och en annan, den jag aldrig har tänkt, skall träta om min rikedom; men är jag inte rik, så är jag inte rädd därför. Så passar jag på ingenting, och skall ock inte annat beda Gud om, allenast han af nåd ville gifva mig hvad mig är nyttigt. Det är all min bön. Och allt annat aktar jag inte utan sörjer det I hafva sagt mig, medan jag sofver. ”Och skall jag sofva rätt roligt därföre i denna natt, ty jag vet, att Gud låter ingen svälta ihjäl; och inte sörjer jag gärna förut, ty sorgen är stor nog, när hon kommer. ”Och Gud har ännu aldrig förlåtit någen, som har hoppas på honom, hvi skulle han så förlåta mig? Ty<noinclude> <references/></noinclude> razsidsmrjfdg8g14dy7dqgy7d3jxvp 104 98077 505228 420890 2022-08-17T15:22:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|101}}</noinclude>jag har ock mitt stadiga hopp till honom; så vet jag, att han läre inte heller förskjuta mig så. ”Elaka käringar spå mig illa, dem ger jag bocken och hundana, ty jag har inte bedt dem spå mig hvarken ondt heller godt, därföre aktar jag det intet. Ty jag kan aldrig lida sådana skvallrekäringar i mina dagar, utan jag vill säja: ’hvad Gud hafver mig unnat, det kan hvarken skam själf heller hans sänningebud taga från mig och inte någon annan heller, som unnar mig ondt, utan när Gud vill, så får väl Bo skinnpäls och mera godt med’. ”Och bekymrar mig för den skull ingen elak och gläder mig ej heller någen god spådom, utan jag lefver i det fallet alldeles utan bekymmer. Och beder jag allena Gud sörja för mig både i det fall och allt annat. Ty jag vet och tror honom allena, att han kan vända min tunga lycka när och som honom täckes; det jag ock, så vida som Gud gifver mig nåd, skall jag låta mig nöja med hans vilja i lycka och olycka. Och är jag nu lika glad som jag var förrän jag hörde denna här spådomen.” Och blef hon väl vred på mig och bruka mun på mig; men jag log så smått däråt och böd godnatt och gick ut, lade mig i min säng till att sofva om natten. Och sof rätt roligt till k. 9 och tänkte icke en gång på allt det onda de spådde mig. Men om morron hälsa jag godmorron och sade: ”Än jag, som har mycke roligare sofvit för min fattigdom i natt än fru mor för sin rikedom. Och vill fru mor tro, att jag inte har låtit förhindra mig ifrån min ro, med allt det vi talte om i aftons.” Och slet jag mycken förtret den tiden, den jag inte all kan klaga; därföre jag fällte hemmelig mången<noinclude> <references/></noinclude> 96nwm0gek4vw2p0d5e6r3ogyt1i4ytr 104 98078 505229 325860 2022-08-17T15:24:58Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />102</noinclude>hjertans bitter tår, ty mig kastas mången gång före, det jag inte rådde före heller var orsak till, utan måtte sittja och höra, det jag inte gärna hörde, när den stora hopen kom. Men jag måste låss, som jag inte hörde. Det jag bet så in i mig. Och Gud vet, allt sådant gjorde mig mycke ondt i mitt hjärta; men jag kunne inte ändra det, utan lät mig inte märka som det gjorde mig ondt, utan befallte Gud alltihop, den jag väl visste att han aldra bäst har sett all min sorg och svåra vedervärtighet, som mig har händt och har varit så mycket stor alltifrån mina 2 år och intill denna här stunden och för mig mycke vedervärtiga tiden, som inte var bättre för mig än den förra, undantagandes att Gud har låtit mig nu komma till di åren, att jag själf tordes svara för mig, när det gick allt för hårdt på, och har ock gifvit mig den gåfvan, att jag kunde göra det med besked. Och när jag ville den vägen ut, så vunne de inte mycket på mig. Och om inte annat halp, så satt jag och log åt dem, så visste di inte hvad de skulle säja. Och har jag så därmed så saktelig med tålamod gått min vedervärtiga, tunga barndomsvärld igenom, och har af otålighet aldrig låtit någenting underkufva mig. Och hade jag ock nu det hoppet, att Gud inte till evig tid skulle låta mig blifva i oro, utan att han ock en gång skulle försörja mig så väl som andra på hvad sätt det ock vore, att jag inte i alla mina dagar skulle si en annan i händerna och, när jag skulle hafva någet, få vrånga och sneda ögen. Och allting var mig för godt. Och när di länge har sett surt på mig, så fick jag ändå inte. Och var det mig väl svårt, men så var jag van därved ifrån barndomen. Därföre föll det mig inte sällsamt, utan så trodde jag min Gud så väl, att han allting<noinclude> <references/></noinclude> odkj3hhfz8n6hzh883ikpnvbesg41st 104 98080 505230 420891 2022-08-17T15:30:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|103}}</noinclude>skulle laga med mig i bästa måtta. Och honom kastar jag ock all min nöd och omsorg på och skall alltid vara glad och tacka min Gud, ehvad mig kan påkomma i denna min ungdom. Och vill alltid säja: ”Ty Gud är min tröst, min hjälp och mitt beskärm, att inte ondt skall omstörta mig, ehure det ock är. Ty du äst min tillflykt och min hjälpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig. Min själ håller sig intill dig, din högra hann uppehåller mig. Och lofvat vare Herren dagelig. Gud lägger mig en börda på, men han hjälper mig ock. Vi hafve en Gud den där hjälper och Herren, Herren, den ifrån döden frälsar. Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre, mitt hopp alltifrån minom barndom. På dig hafver jag förlåtit mig alltifrån moderlifvet. Du hafver dragit mig utur min moders lif. Min berömmelse är alltid af dig. Gud, var icke långt borta ifrå mig och öfvergif mig icke, min Gud, i alla mina lifsdagar. Och låt dem icke få glädja sig öfver mig, som mig hata, utan låt din godhet och trohet bevara mig alltid, så fruktar jag mig inte för någet ondt, ehuru stort det ock är, och skall ej heller bedröfva mig däröfver!” {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> iexik40eyt7o50sukuz715lg1nl5yru 104 98085 505231 398287 2022-08-17T15:31:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>[[Fil:Suecia 1-043 ; Agneta Horns lefverne - Axel Oxenstiernas hus.png|miniatyr|stående=2.0|{{c|Axel Oxenstiernas hus. (Ur Suecia antiqua.)}}|center]] I augusti begärade min herr far lof till att draga till Lifland. Och ville jag ingalunda dit med, efter jag väl visste hvad min fred tillhörde, om jag kom dit, efter hela min vedervärtiga hop var i Riga och att min styfmor aldrig skulle vara ifrån dem, efter hon var uppfödd hos dem. Och jag väl visste, att jag har gjort dem förtret med Sparren, att jag har öfvergifvit honom. Och jag hade ingen af min mödernesläkt där, den jag kunde klaga min nöd före, om mig gick någet på. Ty visste jag väl, att det skulle falla mig allt för besvärlig och förtretelig att vara där: ty jag var nu så uttröttat af allt det larm, di har haft med mig, så att jag inte hinte till att stå ut någet nytt buller, som jag väl visste skulle komma mig på halsen, om jag droge med. Bad jag fördenskull min morfar och mormor,<noinclude> <references/></noinclude> 103lg6ugf0tiwtxiqxo3w51p2dkw6ut 104 98086 505232 325875 2022-08-17T15:35:15Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|105}}</noinclude>att de ville be, att jag skulle få lof till att bli hos dem, men inte som jag visste däraf, det de ock gjorde. Men jag låddes, som jag inte gärna ville, utan heller har följt med. Och lämnade min herr far mig inte gärna kvar, men han tordes lell inte neka min mormor. Blef jag fördenskull kvar hos min mormor, och min herr far och styfmor drogo till Lifland. Och min mormor drog till Tidön. Och min morbror Erik följde oss. Då finge vi veta, att min morbrorhustru, fru Anna Sture, var död. I september drog min morbror Erik ifrån oss och till Reval första gången till att bli gubernör. Vore vi sedan ved Tidö till den 8 november. Då droge vi till Stockholm. Och dagen därefter ginge vi till fru Ebba Leijonhufvud, och måste jag blifva kvar hos henne i några dagar. Och en afton sade hon, när jag låg: ”Nu är Cruusen kommin den 11 ifrån Finland, och tror jag visst, att I har sagt hvarannan till, efter I så lika komma i staden. Säg mig nu, om du skall hafva honom?” Och jag sade nej. Så hade hon så mycket till att säja, allt det, som ondt var, om honom, och så många namn gaf hon honom, att jag blef rätt ledsen ved, ty jag ville gärna sofva. Så svara jag på skälmeri, att hon inte skulle tala så illa om honom; när jag finge honom, om hon inte tyckte illa vara, att jag sade honom allt det? ”Ty hvem vet om icke min lycka blir så god, att jag kan få honom för någon annan, så blir er spådom om inte.” Och blef hon så ond; jag visste det väl, för därpå sade jag det. {{Tomrad}}<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>14</small>}} <references/></noinclude> fmk8jvelaqznrdddtd41m2k68drnt7m 104 98087 505233 420892 2022-08-17T15:38:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />106</noinclude>Ty svara hon mig: ”Om du ändå får honom, aldrig får du några barn med honom.” Då svara jag: ”Jo men, ingen nöd blir därom, ty vi äro båda af godt slag, som inte har fattas barn; alltså få vi båda väl barn nog, om Gud hjälper oss tillsamman. Det tviflar jag inte på.” Och hon sade: ”Om I än få barn, såg du icke huru många söner din moster fick med broren, så många får du med denna. Då har du inte af hans rikedomar.” Jag sade: ”Min moster fick 4 döttrar, mig läre Gud gifva 4 söner, och fru mor skall en gång få se dem.” Då sade hon: ”Om I än få många söner, som du säger, så blir det inte annat än morianer och dvärgar, efter I äre svarta och små både.” Då svara jag och smålog: ”Di värsta sto bära di skönaste fålarna; alltså skall min fru mor få se, hocka sköna barn jag skall få, att di inte skönare sku kunna målas.” Då svara hon och blef så bitterlig ond: ”Så hörer jag väl, att du vill ändtelíg hafva honom.” Därpå jag sade: ”Jag hör min fru mor säger så, att jag skall hafva honom. Och ber jag, att jag måtte få sofva. Jag vill icke en gång mer tala om honom i afton.” Och om andra afton kom han dit till mig och blef fägnat af henne som salt i surt öga. Ty han har inte talt ved mig, sedan han kom ifrån Finland. Och har han väl för en lång tid låtit mig märka sin mening, men jag var ett sådant kreatur, så som inte var så lätt till att vinna, utan det ville kosta någet omak, efter jag tyckte jag hade någet till att pocka på. Och försökte jag honom<noinclude> <references/></noinclude> 9hdiwe8z85bp2ab5jwvz7l1v7rg7hsq 104 98088 505234 325877 2022-08-17T15:49:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|107}}</noinclude>nog, om han skulle villa vara stadig, ty jag var rädd, att han skulle betala mig, det jag har brutit andra emot. Talte han mig nu strax den 20 november med allvare till, det jag i förstone ingalunda ville höra heller ock veta däraf; ty jag tyckte, att jag har slitit så mångt förtretligt ord för hans skull, så att jag icke därföre kunde älska honom. Gjorde jag honom i den tiden allt det största harm och förtret, som jag nånsin visste heller kunne upptänka. Och om jag inte annat kunne göra, så grina jag åt honom, ty jag mente, att han därved skulle bli förtreten och vända sitt sinne ifrån mig. Och har jag aldrig kunna lida så mycket af en, som han led af mig, ty han så hjärtelig högt älskade mig, att det halp inte, hvad jag gjorde, utan därmed jag tänkte till att vända hans hjärta ifrån mig, därtill jag bruka alla mina konster som jag visste, därmed kom jag hans sinne mer till att tänka på mig. Och efter att han såg, att jag inte var så lätt till att öfvertala, utan jag var som di obändiga hästana, som i förstone inte ville låta råda med sig, och för allt sådant begynte han dess högre till att älska mig och satte sig i sinnet, att han aldrig skulle vänna igen, förrän han själf har bragt mig så vida, att jag älskade honom igen; det som hölt mycke hårdt. Begynte han nu så saktelig till att handla med mig själf och bruka ingen annan därtill, hvarken den ena heller den andra. Och handla han så länge med mig, att innan jag själf visste ett ord däraf heller själf märkte det, så hade han hela mitt hjärta inne, att jag inte själf visste, huru jag kom därtill, utan märkte då, att Gud, som har hvar och ens hjärta i sin hand, han vänder det, hvart han vill. Så gjorde han ock mitt, det som<noinclude> <references/></noinclude> ijithd1l72hu4y6ls7r9y0fgsma0p7y 104 98089 505235 325878 2022-08-17T15:52:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />108</noinclude>var så hårdt och ostyrigt, att jag aldrig trodde att det skulle bli bundit. Det var nu helt och hållit fångit. Men så lät jag honom inte strax märka det, utan ställte mig ändå en lång tid emot honom, som jag har gjort förr. Men sedan jag har varit en så lång tid så odygdig emot honom, och jag likväl såg, att han var så stadig och lät ingenting irra sig af mig, utan så högt och af allt sitt hjärta älskade mig och utan all skrymtan och inte akta, hvad han skulle lida för min skull, och han hvarken för den ena orsaken heller den andra begärade mig utan af blotta en oskrymtat och ärlig kärlek emot min person, och att mitt sinne kom öfverens med hans, att han därföre begärade mig, och det inte var sådan torr och låpaktig<ref>Jfr ''Rietz'', a a.: »låper» = dum karl; »låpa» = bära sig tafatt åt.</ref> kärlek, som den förra min fästeman hade mot mig, — och kunde jag då si, hvad åtskillna är på en rätt kärlek heller den som är tvungen —; och när jag såg allt sådant, kunde jag inte heller längre dölja för honom, utan lät honom öfvertala mig så vida, att jag ock älska honom igen. Och bragte han mig på sistone igenom Guds milda Försyn, som alltid har haft omsorg för mig och nu igenom detta tillfälle ville hjälpa mig ifrån min barndoms vedervärtighet, och endels han igenom sin egen stadighet och den stora oskrymtade hjärtans kärleken, som han bar till mig, att jag ''Anno 1647,'' den 20 februarie, förlofvade mig med honom i Stockholm hemlig, att ingen visste däraf, i min mormors hus i vår lilla kammar. Gud låte det vara skedt i en god och lyckelig stund! {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ta2yuxzpxrvi9sadr1vpichwqnq20gp 104 98090 505236 325912 2022-08-17T15:54:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|109}}</noinclude>Då lofva vi hvarannan att ingen människa skulle skilja oss både åt, utan den grymma och obarmhärtiga döden, som ingen kärlek eller någet aktar, utan skiljer alla käre vänner åt; och dem skiljer han snarast åt, som hålla hvarannan kärast. Och må jag bekänna, att vi älskade hvarannan så af allt vårt hjärta, att inte hade vi något, som låg oss på sinnet heller oss har gått emot ifrån vår barndom, att vi icke sade för hvarannan och hölle inte hemmelig. Och vore vi så väl kontent med hvarannars sinne, att vi vore mycke glada båda två. Men huruväl jag var mycket kär åt honom, så hölt jag lell min kärlek så hemlig, att ingen rätt väl märkte den. Och min egen kammerat, som dagelig var hos mig, visste det inte. Det han ock på sin sida gjorde mig det till viljes, att han ock hölt det så, att när vi voro blant folk, visste ingen, om icke det snarare var min kammerat än jag; och hon själf visste inte, hvad hon skulle säja, ty han talte med henne och inte med mig. När hon såg på, så gaf han henne dubbelt emot mig och under tiden mig inte, men i lönndom fick jag väl det mesta och det bästa och skyllte allt på min morbror. Men jag fixera<ref>Brydde.</ref> dem båda för hvarannan. När han gaf henne någet, sade jag: ”Hvarföre gifva I inte mig ock? Men blo är aldrig så tjockt, att det är icke tunnare än vatten.” Så att en part sade: ”Vi har alla trott att det har varit Agneta Horn, men nu se vi att det är Kirstin Posse, och kan ingen reda sig ut på, hocken det är.” Ty när jag ronna, sade jag: ”Tvi du, Stina, skall<noinclude> <references/></noinclude> s51i8f3tzsaqwj3v0u0aedcv60u3ln1 104 98091 505238 325880 2022-08-17T15:56:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />110</noinclude>jag stå och ronna för din skull?” och kom henne till att ronna först och sade sedan, att jag hjälpte henne. Och när vi kom allena, loge vi så hjärtelig däråt båda, att vi har bedragit dem, ty alla såge väl att det var endera, men di visste inte hvem, allt intill pinstdagafton. Så öfvertalte han mig, att han måtte få låta tala min morfar till och skrifva min herr far till, det jag ock inte längre kunde upphålla honom med, utan efterlät honom det. Bad han fördenskull sin morbror, fältherren, tala min morfar till om mig och fick till svar af min morfar och mormor, att om det var min herr fars vilja, men i synderhet om det var min vilja, så hade han inte till att säja däremot, utan såge det gärna och ville af allt sitt hjärta önska där lycka till. Och skrefve di min herr far till därom. Men pinsdagen drog min morfar och mormor och jag till Ekebyhof, till fru Ebba, till att blifva där öfver helgen. Men mig såg hon så surt på och ville lell inte tala åt mig, utan vänta, att jag skulle fråga henne, hvad hon tyckte därom. Men om hon inte förr har fått veta det, än jag har sagt för henne, så har hon aldrig fått veta det, ty jag väl visste det, att hon inte mycket väl behaga det; därföre ville jag inte heller göra henne omak. Och efter helgen droge vi till Stockholm igen, och vore vi där till den 27 juli. Drogo vi ifrån Stockholm och till min moster på Alsike. Så följde oss min fästeman dit, ty han kunde inte länge vara, utan han var hos mig. Och när vi droge dädan till Tidön, reste han till Sätuna; och när han kom dit, blef han så hjärtelig sjuk,<noinclude> <references/></noinclude> 5igjigfam92f22z75tih4gcdimyxuz0 104 98092 505239 325881 2022-08-17T15:58:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|111}}</noinclude>att han måste låta föra sig till Stockholm. Och di första bud jag fick ifrån honom, så var det, att han var så illa sjuk, det mig hemlig mycket högt bedröfvade, fast jag inte tordes tala om det heller låta mig någet märka; utan när någen sade åt mig, om jag inte sörjde, efter han var sjuk, sade jag: ”Hvarföre det? Jag har inte behof till att sörja min ena goda. Mister jag den ena, jag får väl en annan igen.” Men i mitt hjärta mente jag väl annat, ty Gud vet, huru ondt det gjorde mig, efter jag visste att han af allt sitt hjärta älska mig. Och jag gjorde honom detsamma. Grät jag fördenskull mången hemlig tår, när andra sofve, till dess jag feck veta, att han var bättre. Men så snart han blef bättre, kom han till Tidö. Och när han kom dit, var jag någet sjuk, det som inte var honom liten sorg, men så blef jag strax bättre. Och kom min moster dit med och tog mig i sin kammar, att jag skulle ligga hos henne och inte i vår kammar, ty hon gjorde sig fåfänga tankar, som aldrig kom i vårt sinne, ty vi vore bägge för ärliga till att tänka sådant, och älska han mig alltför högt därtill. Blef han fördenskull så ond på henne och sade, att hon nu har nog rådt om mig, och skulle hon nu inte längre inbilla sig någet herrevälle öfver mig. Och begärde han inte, att hon skulle akta mig, ”ty jag hoppas”, sade han, ”att min kärste och jag inte annat skole taga oss före, när hon är i sin kammar, än det som ärliget är, och vi gärna villa låta alla se på, ty jag älskar henne allt för högt, att jag skulle villa skämma ut den, jag själf vill hafva heder af. Vet jag fördenskull inte, hvi I göra er så beskäftig öfver henne. Och kan jag inte annat tänka, än att I har själf måtta varit sådan, som I tänka oss båda<noinclude> <references/></noinclude> os1dm8uwio4fsagtmamtbneotodx4jj 104 98093 505240 325941 2022-08-17T16:01:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />112</noinclude>till, efter I äre så misstänk[sam] om en annan.” Och blef min moster så ond, men han inte mindre. Och den 18 augusti kom hans tjänare tillbaka ifrån Lifland med bref ifrån min herr far. Han svarade honom på sitt bref, att han gaf sitt samtycke därtill, att vi skulle få hvarannan, det han blef mycke glad åt. Och jag på min sida, huruväl jag inte lät mig märka, var inte mindre glad däråt. Och sade min morfar åt mig, att jag nu skulle säja min mening. Och om jag intet vill, så var det ännu tid till att vända och inte så länge dröja, som jag gjorde med Sparren. ”Men sedan är det för sent.” Därpå jag sade: ”Om min morfar vill, att jag skall säja nej, så vill jag göra det, men annars har jag inte annat tänkt än till lefva och dö med honom. Och har aldrig så vida Sparren intagit mitt sinne som denne{{korrektion| man. Om|. Men om|236}} jag visste, att det vore min morfar emot, så skulle det aldrig ske.” ”Det är inte min mening”, sade morfar, ”om du man själf vill hafva honom, att du skall säja honom nej. Ty jag sir det väl på honom, att han är en redelig och god man och inte af någet elakt sinne, att om du någet så när kan skicka dig efter hans sinne, så skall du inte hafva någen ond man af honom. Och kan jag det lätt döma däraf, efter han har varit så god emot min dotter, sin svägerska, och brorbarn, så att jag tviflar om hennes egna brö’r någen tid läre göra henne det som han har gjort emot henne. Och har han gjort dem så mycke godt, att han inte var skyldig till halft af allt det han unte henne. Och kan jag så mycke mer tänka, att han ju måtte bli god emot dig, som skall bli hans hustru, om du man rättar dig efter hans sinne. Och<noinclude> <references/></noinclude> ckd4dpyg85l826jbgnwn6nsd6p1tmx2 104 98094 505241 420893 2022-08-17T16:03:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|113}}</noinclude>när du sir han är ond, så måtte du vara from och alldeles låta honom råda.” Då log jag lite och sade: ”Jag förstår min morfar, om jag resolverar mig till att sättja honom till herre öfver mig, så måste jag ock väl resolvera mig till att dansa efter hans pipa, när det kommer så när, och gör jag mig inte bekymmer därom. Jag hoppas, att jag skall så kunna skicka mig emot honom, att han ingen orsak skall kunna få till att bli mig ond. Och ingen, som mig väl unnar, skall få den sorgen, och ingen min ovän, som har spått mig ondt, skall få den glädjen, att vi sku lefva illa ihop med hvarannan.” Då svara min morfar: ”I Jesu namn, kära barn, det är mig rätt kärt, att du har fattat den goda resolution, först att du vill hafva honom och sedan att du vill skicka dig alldeles efter hans sinn. Så önskar jag af allt mitt hjärta, att den goda Gud ville alltid gifva dig sin lycka och välsignelse därtill, att du först måtte täckas Gud och din tillkommande man, den jag väl kan se, att I nu älska hvarannan af allt ert hjärta och utan skrymtan. Och har jag inte fördenskull fråga dig, att jag icke visste och kunde se, att I älska hvarannan, utan att jag man skulle höra, hvad du ville säja. Önskar jag fördenskull, att er kärlek måtte blifva så stor och stadig intill er död. Och kan jag ock väl se andra later på dig mot denna än mot Sparren, och älska han dig ock för annan orsak än denne.” Och förlofvades vi båda med hvarannan den 20 augusti på Tidö. Gud låte det vara skedt i en god och lyckelig stund, Guds heliga namn till ära, alla våra vänner till hugna och dem, som oss äre emot, till förtret, och oss båda här i världen till timmelig hugnat och<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>15</small>}} <references/></noinclude> fcf1uehgkrg5tvbpxjsbju05r2mjdhu 104 98095 505259 325900 2022-08-18T07:16:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />114</noinclude>glädje, och att vi efter detta elända lifvet måtte få besittja den eviga glädje! Och vill jag nu säja: ”Gud hjälpe oss snart och med hugnat tillsamman, som af allt hjärta och utan skrymtan älska hvarannan!” Och var han så hjärtelig glad öfver sitt stycke, som honom var lofvadt, så om han har fått hela världen, så har det ändå inte gjort fyllelse emot den glädje, han hade öfver mig. Och alla di skönesta vore hos honom som inte aktade emot mig, så högt älska han mig. Och hade jag ock nu det hoppet, att all deras onda spådom skulle bli till inte, och att Gud nu snart skulle gifva mig glädje för all min svåra vedervärtighet, jag har stått ut. Och drog han till Stockholm och skref min herr far till och tackade honom för den gåfvan, som honom var tillsagt, hvarföre han, så länge han lefvede, skulle vara min herr far ödmjuk och tacksam; och bad nu, om det vore möjelig, efter det var så vida kommit, att han nu snart måtte få bröllop. Efter han var sinnat till att gå till armén igen och inte gärna ville draga ensammen, efter han redan har allt skicka sig därefter, ty både han ödmjukelig, att han måtte få mig med sig. Och sände sin egen tjänare ut med brefvet. Den 20 september drog min mormor ifrån Tidön och till Stockholm; och kom aldrig mer till Tidö sedan. Och när jag kom till Stockholm, begynte jag till att laga till hvad jag behöfde. Men då såg jag, att min mor var död för mig, som skulle både beställa åt mig och skaffa mig hvad jag hade behof, ty det gick mig allt mycket trögt och tungt, då så väl som alltid tillförende. Och skref han min herr far som oftast till och bad om bröllop, ty han fick {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ifv11g1w30vcyfib7ujfdzhs2h1gihl 104 98096 505260 325901 2022-08-18T07:18:14Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|115}}</noinclude>''Anno 1648'' i februarie månat fullmakt af dronningen till att draga till Västergötland och taga mot västgötarna till häst. Och drog han ifrån Stockholm den 5 marts dit ner att mönstra sitt regemente och följde dem till Göteborg, där di skulle gå till sjöss och till Tyskland. Och han kom tillbaka igen till Stockholm till att hålla bröllop och skref fördenskull min herr far till och bad honom, om det vore möjlig, att han ville komma hem och göra bröllop heller att det måtte stå i hans frånvaran, där herr far inte hade tid till att komma; efter det nu har kommit så vida, och han nu inte hade lägenhet till att bli hemma, ty han hade allareda order till att gå med sitt folk ut till Tyskland med hertig Karl; och att han inte gärna droge sta, förrän han hade mig med sig. Och ville min herr far ingalunda, att det skulle ske i hans frånvara, och inte kunne han heller komma så snart hem. Ty stog det rätt åt: han skulle bort, och herr far var inte hemma. Så vet min Gud, huru hjärtelig bedröfvade vi vore båda, han på sin sida, som bort skulle dra, och jag på min sida, som kvar skulle bli. Ty jag har nu varit glad en tid och tyckt, att Gud nu ville hjälpa mig ifrån min barndoms svåra och mycket bedröfveliga vedervärtighet, den som har varit så utur viset stor, att hon inte är till att beskrifva. Och så gjorde det honom mycket ondt, efter jag har sagt för honom, huru allt har gått mig så tungt, allt ifrån min barndom, och han hörde, att det inte har gått mig allt som det skulle och han nu gärna ville att det skulle gå mig. Och i synderhet efter min morfar och mormor var nu så åldriga, att de ginge på grafsens brädd, och min mormor hon nu mest låg på säng, och visste vi<noinclude> <references/></noinclude> nu6s9n0jci05mrtk6iokg9991emoecy 104 98097 505261 325903 2022-08-18T07:19:47Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />116</noinclude>under tiden inte annat än hon skulle dö; och han väl visste, om hon skulle dö, att det åter skulle gå an för mig. Och sade han åt mig: ”Min kärste, det skulle mycket högt bekymra mig, om jag skulle dra ifrån er med mig och om er mormor skulle imedlertid dö, och I på nytt skulle lida förtret och kanske slita ondt för min skull; och annars mycket annat, som mig ligger på sinnet” — ty han älska mig utur viset mycket. Och gjorde jag honom detsamma igen. Och fällte jag mången hemlig hjärtans tårbad om nättren och när jag var allena, och stunnom så att han såg det med, ty jag tänkte: Om min värld nu åter i detta fallet skulle bli mig vedervärtig och jag längre skulle lita på andra, där jag nu har haft det hoppet till att en gång slippa min tunga lycka, och nu på nytt skulle falla där in igen, så skulle det bli mig utur viset svårt och mycket tyngre, än det har varit mig förr. När jag inte visste af min lycka, utan såg inte annat än bara vedervärtighet för min ögon, så hade jag inte annat till att tänka på; men nu, lyckan har litet låtit mig sett sig, att hon vill ge mig en god och from man, den både väl kunne och ville försörja mig, och nu utan all min förhoppning platt bli i mitt gamla lag igen, det gjorde mig mycke ondt. Grät jag fördenskull natt och dag, att min ögon har mått gått ut på mig, det han ock själf märkte. Ty kom det honom ändå mer till att älska mig och lofva mig, att om han för sin äras skull kunde göra det, så skulle han bida till den sista stunden; om vi än skulle vigas den ena timmen och den andra gå på skeppet och segla ut, så skulle han ändå inte dra bort, förrän han får mig med sig. Däröfver jag blef mycket glad. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kj8cf8389dw666f0563forktg6i35xc 104 98098 505262 325904 2022-08-18T07:21:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|117}}</noinclude>Sedan kom Anna Posse till mig och sade, att hon skulle vara brud 14 dagar därefter, och jag svara: ”I äre gammal nog till och annars har I länge nog varit förlofva, så att jag inte vet, hvad er fattas, att I inte länge sedan har hållit bröllop.” Och fråga hon mig, om mitt bröllop skulle stå snart, och jag sade: "Jag kan inte veta, och — — —” <small>(Här äro tyvärr några blad borta ur manuskriptet. Själfbiografien börjar åter på följande sätt:)</small> — — — nu, Gud ske lof, har gjort all deras spådom till inte, och tackar jag ock Gud därföre. Den 10 juli droge vi ifrån Stockholm till Sätuna, och kom jag med min käre man den 11 första gången till Sätuna. Gud gifve oss till lycka och låte oss med hugnat få bo här tillsamman i många goda år, ditt heliga namn till ära och oss båda till timmelig och evig välfärd! Den 14 kom min herr far och styfmor hit till oss och droge hädan den 16; och den 22 droge vi ifrån Sätuna. Gud hjälpe oss väl med all hugnat dit igen! Den 23 komme vi till Stockholm, och då var reda skeppet borta till Dalarön, som vi skulle till Tyskland på. Och ville min herr far intet gärna, att jag skulle draga ut med min man. Och när jag märkte det, begynte jag till att gråta så bitterlig, när vi komme hem, och sade åt min man, att jag aldrig tror, att han så litet håller sin lofven, som han lofva både förr och när jag om morgonen först kom till honom, att jag aldrig skulle bli efter honom, där möjelig vore. Och nu är det väl möjelig, att jag kan följa honom. Och där han ändtelig<noinclude> <references/></noinclude> q5zekczkk5od5wsj9hxahcxyykbbjml 104 98099 505263 325906 2022-08-18T07:22:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />118</noinclude>lämnade mig hemma, ”så må I försäkra er på, att I aldrig få se mig lefvandes igen utan död. Därföre, min hjärtans aldra käraste, låt mig få följa dig, så länge jag kan och får. Gud vet, huru länge vi lefva!” Och sade han: ”Min allra käraste, gråt inte så mycke, du ska få följa mig; och har jag inte tänkt till att lämna dig hemma allena. Säg din egen mening, när du kommer till herr far!” Och när vi komme till min herr far, sade han åt min man: ”Min kära son, jag sir inte gärna, att I taga min dotter med er ut, ty hon är ung. Och annars kanske bätter fram inte rätt väl vill skicka sig med henne till att resa den vägen, efter jag sir, att hon blir så mycke blek och tunn och kanske skulle fara illa. Så hade både I och jag sorg däraf.” Då sade min man: ”Jag har väl hållit henne före allt sådant, men hon vill inte låta säja sig. För min person såge jag det gärna, om herr far kan öfvertala henne. Det skall stå henne fritt till att göra, hocke hon vill. Jag tör inte säja, utan jag har mått lofva henne, att hon skall få råde däri. Så må hon svara hvad hon vill, så vill jag med.” Ty han väl visste, att jag skulle säja, att jag vill med honom, ty han ville inte heller gärna lämna mig hemma. Då sade mig herr far: ”Min dotter, säj ja, att du vill blifva hemma, efter du har fått lof till att svara, hvad du vill.” Ty han har gärna sitt, att jag har sagt, som han vill, ty han var mycket kär åt mig, efter han inte mera barn hade än mig efter min saliga fru mor, och dem han hade med denna vore alla döda, och hade så ingen mer<noinclude> <references/></noinclude> jqu158iihxdfjkp1gxf3cj0mjn33ceb 104 98100 505264 325907 2022-08-18T07:24:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|119}}</noinclude>än mig. Ty var det inte under, att jag var honom mycket kär, att han inte ville släppa mig den vägen. Och jag tacka min herr far för en sådan stor omvårdnat, som han hade om mig; men så hade jag inte ved denna tiden, som mig kunne förhindra till att följa min man. ”Ty jag är en ensam människa; och annars så tror jag inte, att det är min herr fars allvare, att jag skall bli hemma. Och han har nu en gång gifvit bort mig, och en kär och dygdig man, den jag ingalunda vill bli ifrån, utan jag har lofvat till att följa honom både den onda och den goda dagen. Och skall ock ingen mot- heller medgång heller hvad det kan vara, ondt heller godt, komma mig därtill, att jag skall vara ifrå honom, utan så länge lifvet varar och han vill hafva mig med sig, så skall jag följa honom. Och ingenting skall skilja mig ifrån honom utan allena den bittra och obarmhärtiga döden, som allt skiljer åt.” Och bad jag, min herr far inte ville tala därom åt mig. ”Annars vill jag gärna lyda min herr far i allting, men detta var en omöjelig sak. Och om min herr far har villat hafva mig hemma, har han skulla behållit mig som jag var, men nu, min kära herr far, råder jag någet lite själf däråt.” Min herr far och man log, och herr far sade: ”Så ser jag, att du nu håller ett annat manfolk kärare än mig, det som jag inte heller misshagar, och önskar, att det måtte så länge bli, och att du måtte få behålla honom. Och har jag gärna sett, att jag har kunnat öfvertala dig; men efter det är fåfängt och du har resolverat dig till att följa din man både i goda och onda dagar, så följ honom i Jesu namn! Gud gifve er mycken lycka på<noinclude> <references/></noinclude> nuvkqyxv1pcdo2lcg8i13no5tyb1lfr 104 98101 505265 325908 2022-08-18T07:26:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />120</noinclude>er resa, och låte mig lefva så länge, att jag med hugnat måtte få se er igen!” Så måtte jag mest en gång hvar dag vara hos min mormor, om det skulle vara väl gjordt. Den 12 augusti var jag på slotte och böd dronning Kristina fara väl; och gick till min herr far till aftonmåltid och böd min herr far och fru mor fara väl, som var mycket bedröfva däröfver, att vi skulle draga bort. Och klockan 8 om samma afton gick jag till min gamla morfar och mormor och böd dem med hjärtans tårar fara väl, ty jag väl vet, att jag aldrig ser min mormor mer, det hon ock sade åt mig och las en sådan välsignelse öfver oss båda. Och grät hon så mycke, när jag böd henne god natt, och sade: ”Jag ser dig aldrig mera, kära barn, utan kom ihug, [hvad jag] har så trolig lärt dig. Och kan jag inte mera säja, utan Gud välsigne och bevara er båda och låte sin ängelar ledsaga er både bort och hem igen båda två, huruväl mina gamla ögon aldrig se er mera!” Och toge vi därmed om afton klockan 9 afsked af dem, och såg jag sedan aldrig min mormor mer. Och när vi båda kommo hem i vårt hus, narras min man med mig och sade: ”Min allekäreste, huru din gamla mormor hon grät mycke! Hon grät, att du skulle dra bort. jag fruktar, att hon dör, medan du är borta, så att du aldri ser henne mer, och du gråter så lite efter henne.” Och så begynte jag så hjärtelig till att gråta, att han hade nog till att göra, förrän han kunne trösta mig. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7e43xndrhp1wzj7lmusmw46y2pqlc5i 104 98105 505266 325936 2022-08-18T07:27:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>[[Fil:Agneta Horns lefverne - Wismar.png|miniatyr|stående=2.0|{{c|''Wismar.'' (Efter Merians kopparstick.)}}|center]] Och den 13 droge vi ifrån Stockholm och till Dalarön om en söndagsmorgon, sedan vi har hållit predika. Och stege vi den 14 till skepps i Dalarön. Och finge vi vinn och seglade densamma dagen, när klockan var 11 om middagen, ut ifrån Dalarön i Jesu namn. Den högsta Gud, som mig alltid har hulpit, den beder jag ock ödmjukelig, att han ock ville denna gången för sin barmhärtighets skull se till mig och låta mig komma så rik och glad hem igen, som jag drager här ut, att jag måtte få föra min käre och dygdiga man med hälsan och lifvet hit hem igen och finna alla mina med hälsan för mig, som jag har lämnat dem här efter mig. Men för allting bevara min hjärtans allra käraste unga man, så är jag väl till freds och hafver nog. Och när jag hafver dig och honom, så frågar jag efter ingenting mer. Och allt det öfriga må du laga med som dig behagar, allenast du, Herre, ville unna mig min kära man; att jag alltid må tacka dig med glad mun och prisa och ära ditt heliga namn, som alltid så väl emot mig gjort hafver i alla mina lifsdagar. Herre, så gör ock nu<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>16</small>}} <references/></noinclude> d313nhom7umjw07euwo450s7nxipla4 104 98106 505269 325937 2022-08-18T07:29:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />122</noinclude>i detta fallet väl emot mig och låt dina heliga änglar ledsaga oss både bort och hem! Och finge vi samma afton motvär, och det blåste mycket hårdt, och vi måste lofvera. Ty blef jag så hjärtelig sjuk både af sjön och af annat, som mig gjorde sjuk, att jag inte hvarken kunne äta heller röra mig. Och lofvera vi så länge, att vi finge in södra udden på Öland; att vi komme honom förbi. Så lät min kära man skeppe segla inom udden, och kasta vi den 17 ankar ved Öland om aftonen och låge om natten för ankar. Och då lät jag värre än om vi har seglat, så att min man inte visste sig någen råd med mig, utan den 18 lät han sätta mig på slupen, och drog vi till lands till Öland, där vi vore intill den 20. Och tordes jag aldrig gå in i någen stufva, ty jag ville strax omkull. Den 20, rätt som sol gick opp, finge vi vinn; ty satte vi oss på slupen och droge strax på skeppet. Och ginge vi samma dagen till segels och hade god vinn den dagen; men den 21 finge vi en hufvuflygande storm och tvärt emot, att vi måtte lofvera intill den 23 i den stora stormen. Om aftonen sent så kasta vi ankar under landt-Rügen ved Jasmunt, och rede vi där för ankar den natten, och vädret låg ända på landet. Och var det en skräckelig stor storm den natten, att det skeppet flög, så att ingen kunde dura<ref>Slumra in för en stund. (''Rietz,'' a. a.)</ref> därpå heller rörasig; och måste di den natten kasta 2 gånger nya ankar ut, ty ett kunne inte hålla, utan skeppet drog in åt landet. Därföre måtte di kasta flera ankar ut. Och var jag så utur viset sjuk, att min kära man var rätt rädd, att jag skulle fara illa och inte så brådt kunna komma mig före igen. Efter jag var så mycket sjuk och af mig kommin,<noinclude> <references/></noinclude> 81dsjydrwtcmfwqd44sornsvvnsoo26 104 98107 505270 325938 2022-08-18T07:31:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|123}}</noinclude>ty var han mycket bekymra om mig, huru han skulle bära sig åt med mig, efter våra hästar allareda vore i Wismar. Ty sade han åt mig om morronen och fråga mig, efter vädret stillar sig, om jag hade lust till att komma på landet och åka på bonnevagn till Wismar heller om jag tyckte, att det vore mig alltför besvärliget, och heller ville vara på skeppet. Så ville han göra för min skull hocken delen jag ville, efter han såg, att jag var af allt mitt hjärta sjuk och inte, som jag var fatt, länge utan skada kunde stå ut sjön. Och därtill med var han hjärtelig rädd om mig, att jag skulle fara illa, och bad han mig, att jag rätt skull säja, som jag ville, och inte tänka det att han misshaga det. ”Ty jag väl ser, att du inte längre kan så här vara.” Och efter jag hörde, att han tillböd mig det, bad jag honom, om det inte fölle honom alltför besvärlig, att jag måtte komma på landet, fast jag skulle gå, först jag slapp skeppet. Och droge vi den 24 om afton ifrån skeppet och till landet. Och tog han intet mer än 2 drängar och jag en piga med oss till lands. Och allt det andra blef kvar på skeppet och gick till Wismar. Men vi satte oss på bonnevagnar sent om afton och komme till Bergen om natten klockan 1. Och var jag så sjuk och trött. Både af det, jag har varit på sjön sjuk, och af det, att bondevagnen har skakat mig, så var jag så öm, att jag ingenting orka röra mig, när jag kom fram. Men så akta jag allt det inte annat utan för lek. Allena jag feck vara hos min hjärtans aldra käresta man och han satt på vagnen hos mig, så kände jag inte, att det var besvärlig. Och när han fråga mig, huru jag behaga detta<noinclude> <references/></noinclude> aa76p70u9gg1kt682psh3iraafumny0 104 98108 505272 325939 2022-08-18T08:06:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />124</noinclude>lefverne, och om det icke vore bättre till att sittja i mormors hus i den lilla kammaren än så här åka på bonnevagnar, då svarade jag honom, att det behaga mig mycket bättre till att vara så här hos honom. Och om det än vore tre gånger värre och jag man, så länge jag lefde, finge vara hos honom, så tyckte mig, att allt det jag därföre stod ut, det var mig allt lek och goda dagar. ”Och vill jag, för allt det som till är, inte vara i min lilla kammar. Att jag någen mödesamhet skulle hålla så besvärlig, att jag därföre skulle bli från, fast hon än vore aldrig så stor! Och om jag inte har tänkt till att stå ut både ondt och godt med min man, så har jag aldrig dristat mig ihop med en soldat. Därföre må I inte tänka, att detta är mig besvärliget.” Därföre han så hjärtelig log och klappa mig och sade: ”Min aldra käraste, du har fattat en god resolution. Och är du mig ej heller till någet besvär utan mera till hugnat, att om jag är aldrig så trött, så kan jag lell hugna mig ved dig.” Och om den 25 morron bittiga droge vi med bonnevagnen ifrån Bergen och öfver färjan till Stralsund, dit vi komme om middagen samma dagen. Och när vi komme dit, lånte oss Forbus en gammal fönsterkaret; och måtte vi spänna där 4 par hästar före, innan di hinte fram med oss, och ingen hade lik färg den andra, att gasten väl har mått ropa på oss. Och vi ginge den 26 ifrån Stralsund och åt Ribnitz. Den 27 ginge vi genom Rostock. Den 28 vore vi inne på amt Doberan och ginge där och besåge den sköna körkan och furstarna af Mecklenburgs graf, ty där ligga en hel hop begrafvina där. Och droge vi till Kröpelin till natten. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> r8zduy8ztwhd2yyfx2fj4rnu6p4zarh 104 98109 505273 325940 2022-08-18T08:15:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|125}}</noinclude>Den 30 komme vi till Wismar, och funne min morbror Jahan Oxenstierna där för oss, som då nyss har haft bröllop med fru Margreta Brahe. Och har jag inte sett min morbror på 7 år, ty vore vi båda mycket glada, att vi finge se hvarannan, och önskade hvarannan mycken lycka på bägge sidor, att hvar måtte få behålla sin lycka en lång tid. Och så gick min man och jag hem med min morbror till aftonmåltid. Och begynte min morbror straxt till att hålla mycket af min man. Och när jag skulle gå hem om afton och steg utom porten, föll jag baklänges i en djup grop och stötte mig ett stort hål på min arm, och alla vore rädda, att jag skulle fara illa. Men så bevara mig Gud denna gången, som han alltid har gjort, att mig skadde ingenting, utan var om andra dagen lika glad och frisk. Och ginge vi till Erik Hansson till måltides. Så fick min man bref ifrån min herr far, att han ändtelíg skulle lämna mig kvar i Wismar och inte taga mig den långa vägen med sig, det jag inte ville höra af, utan följde honom, hvart det bar på. Den 7 september droge vi ifrån Wismar, och drog min morbror samma dagen till Osnabrück och vi till armén. Och böde vi hvarannan fara väl utom staden. Och vi ginge till {{korrektion|Nykloster|Neukloster|236}} om natten. Och föll min man med sin häst samma dagen, har så när brutit sitt ben af sig, men så tackar jag min Gud som bevara honom. Den 8 komme vi till Bützow. Och när min man om dagen gick i sitt stall, satte jag mig till att gråta efter honom. Och har gärna sett, att han allt för ett har kunnat suttit inne hos mig, det lell inte kunne vara. Den 9 komme vi till Sternberg. Den 10 komme vi<noinclude> <references/></noinclude> pv89a7k2pzo0qyv8zf7ptckewkwh8pn 104 98114 505275 325982 2022-08-18T08:25:26Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />126</noinclude>till Krivitz. Den 11 ginge vi därifrån och komme till Parchim, där vi låge och hvila våra hästar och väntade, att vi skulle få någen lägenhet till att få gå till armén med. Och efter där inte var någen som så hastigt gick uppåt, tog min man sitt eget folk och några officerare, som ville till armén, och gjorde där itt litet parti af och tog mig med sig. Och ginge vi den 25 ifrån Parchim i Mecklenburg och till Grabow. Och den 26 komme vi till Dömitz. Där finge vi 20 musketerare med oss och ginge den 27 öfver Elben med pråmar och Dannenberg förbi och låge i en liten fläck i Drömlingen het Bergen om natten. Och ställte min man ut sina vakter af vårt eget folk på alla vägar, att ingen skulle falla oss in om natten. Och rätt som min man har lagt sig, kom en in och sade, att det var larm. Och stege vi strax upp, ty vi vore inte afklädde. Och när han kom ut, hade di några ved vakten, som vore komna ridandes, och de mente att det var af Blinda Valentins parti. Men när min man rätt fråga därefter, så vore di öfverste Kuno Uldrik Pentz’ tjänare och ville följa oss till armén, det de ock gjorde. Och ginge vi den 28 igenom Drömlingen och komme till Salzwedel den dagen. Och ville di ingalunda hafva släppt oss in; men sedan di såg dronningens pass, komme vi in och blefve där om natten och låge i ett värdshus. Och när vi hafva ätit och ginge ifrån bolet, kom värden in och hade ett fat med valnötter och ett med äpplen och bad mig sittja ved nedersta ändan; men han satte sig i högsätet, och di bästa äpplen och nöttren åt han själf opp. Och min man stog ved skorsten och log åt mig, att jag så såg på värden; ty jag tyckte, att han var någet för näsevis, ty jag var inte van ved tocke folk. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> m0lsl0u314whgripyyhocm6e0bgqmay 104 98115 505277 325983 2022-08-18T08:58:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|127}}</noinclude>Den 29 ginge vi därifrån och komme till Gardelegen samma dagen; och låge vi där och vänta efter de vagnana, som vore beladda med lunta och allahanda gevär, som komme ifrån Dömitz och skulle till armén till generalissimus. Och det var 100 stycken forvagnar. Så komme di 4 oktober till Gardelegen. Och finge vi konvoj af 100 musketerare med en kapten och några andra officerare af armén, som ville dit uppåt. Och ginge vi med di forvagnana ifrån Gardelegen den 5 och till natten till Neu Haldensleben. Och i detsamma huset, vi gäste, var öfverste Dannenberg af sina egna ryttare ihjälslagen. Den 6 ginge vi om morgon för dag därifrån och Magdeburg förbi och till Langensalze till natten. Och när vi komme dit, måtte vi hålla så länge utanför staden, efter tullknekten var full; ty måtte min man låta slå upp låset, efter det var sent på natten. Och det var en lång damm, som vi fore på med munditionsvagnarna. Och Blinde Valentin och Svarte Nickel ginge med starka parti däromkring, och vårt parti var inte starkt, och både med vårt eget folk och alltihop till häst och fot 160 man. Och 8 dagar tillförende hafva de slagit det parti, som Gustaf Horn var med. Därföre kunde min man inte länge hålla ut för porten. Och när vi komme in, begynte den svenska tullknekten till att bruka mun. Och ville min man inte slå honom, utan tog sin käpp och slog honom midt i mun med en lort och sade: ”Efter du inte vill annars tiga, så skall jag smörja igen din lättfärdiga mun.” Och gäste vi hos en pfalzjunker om natten. Den 7 ginge vi därifrån och komme om afton till Kalbe. Och gick Blinde Valentin alla dagar ut med oss, att vår<noinclude> <references/></noinclude> hz15rzru0p6vckgp19plkk9f1t5fv4a 104 98116 505279 325984 2022-08-18T09:07:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />128</noinclude>sidevakt grant såge hans parti; men efter di såge, att min man hölt så god order, tordes di inte åt oss. Den 8 ginge vi ifrån Kalbe och öfver Saalströmmen med pråmar och Bernburg förbi och till Köthen i Anhalt, hvarest furstinnan böd min man och mig till gäst. Men jag var någet opasslig, efter jag var med barn och eljest ovan till att stå ut så stark marsch och fara illa, ty jag var nyss utflugen; därför kunne det inte annars vara, än att det icke föll mig någet besvärlig, efter jag både var ung och ovan. Och kunde jag inte komma till att akta på furstinnan den gången, utan gjorde min enskyllan<ref>Jfr »Entschuldigung».</ref> för furstens hofmästare, som var hos mig. Och min man sade, att jag, om Gud vill, en annan gång, när jag vore någet bättre till pass, gärna skulle hafva den nåden och akta på hennes furstliga nåd; men denna gången såge han väl min lägenhet, ty jag låg. Och när furstinnan det hörde, sände hon mig 3 stora korgar med frukt och en med sköna vindrufver i mitt kvarter, och lät fursten traktera oss träfflig väl ur sitt eget kök om afton med rhinskt vin och zerbsteröl. Och var hans hofmästare där nere och skulle traktera oss, men jag låg i en säng där inne och kunde inte gå till bols. Och om morron gick min man till fursten och furstinnan och hälsa på dem och tacka dem och gjorde ock min enskyllan, efter det så stog till med mig, att jag inte kunne kläda någet på mig, att jag inte efter min skyldighet kunne akta på furstinnan. Droge vi så 9 från Köthen och komme den 10 till Leipzig. Där släppte vi det gardelegenska partit. Och fann min man där bref för sig ifrån min morfar, att<noinclude> <references/></noinclude> kqd9918jzjq89v8tce2dl5sabv6y4ti 104 98136 505281 325986 2022-08-18T09:19:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|129}}</noinclude>han ville lämna mig där kvar. Men jag ville ingalunda; ty jag sade, att jag må stå ut hvad jag kan, först jag får vara hos er. Och rådde mig både furstinnan och alla, att jag skulle bli kvar, men det var inte till att tänka på, sedan till att tala om. Och när vi har varit där i några dagar, var där kapten Wingarten med 50 dragoner och en ryttmästare med 100 friryttare och ville till armén samt öfverste Platow och ryttmästar Podewils. Och vore vi alla i ett följe, Och medan vi vore i Leipzig, var jag på slottet. Så feck jag se öfverste Wanke, som satt fången för det han ville förråda kurfursten af Sachsen. Den 16 ginge vi ifrån Leipzig med det parti, som då var där och skulle till armén, och ginge till ett adelmanshof om natten. Den 17 ginge vi dädan och öfver Mulden ved Kolditz i Meissen, hvarest är en mäktig hög brygga, och till en liten stad, het Waldheim. Där låge vi om natten. Och finge vi larm om natten af Svarte Nickel. Och ryckte de strax ur byn. Och jag måtte ock ut med om natten och i kareten, det som föll mig mycke ovant; men det halp allt inte; jag måtte nu så taga till godo, som det kom. Och när de såge, att di inte kunne falla oss in, droge di af och gjorde inte mera larm af sig. Den 18 om morgon, för dag, ginge vi ifrån Waldheim. Och där ginge vi igenom en stor, stark ström, som heter Zschopauflod. Och var där så djupt vatten, att det stog rätt opp i säte på vagnen. Och min man ärna sig till att gå genaste vägen åt Prag. Men medan vi vore i vår marsch och komme till en liten stad, som het Hainichen och de utur staden hafva fört ut åt oss, att vi skulle äta middag där, kom där en boden med bref<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>16</small>}} <references/></noinclude> 8gnha1jf1ttnuh9etes8zv5z8rm00ye 104 98137 505282 325987 2022-08-18T09:22:16Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />130</noinclude>ifrån Leipzig af kommendanten och bad min man, att han ville draga till någen stad, där han kunne ligga några dagar säker, efter generalissimus har sändt en öfverstelöjtnant af Kannenberg med 400 utkommenderade hästar ifrån Prag till att afhämta mundition ifrån Leipzig; och att han inte förtrodde sig till att sända det med så ringa parti. Och efter min man hade dragoner med sig, bad han min man, att han ville bida, att de deste säkrare och vi med dem kunde komma fram utan all fara. Gick fördenskull min man 3 mil på sidan af vår väg till en liten stad het Rosswein och låg en mil ifrån Dresden, efter där var en god mur omkring och vi där kunde ligga säkrast för de kejserliga parti, som mycke starkt ginge däromkring till att akta på när munditionen skulle komma. Och komme vi dit om midnattstid. Och var en oerhördt elak väg, berg upp och berg ner, och så djup väg och elakt vär; och [hade jag] inte fått sufvit på 3 nätter och om dagen suttit och stött mig i vagnen, så att, när jag kom dit om natten, var jag så trött, att min man måtte bära mig in ur kareten, och orka inte gå till bols om afton utan lade mig strax och sofva intill klockan 11 om andra dagen, att jag icke en gång rörde mig heller vakna. Nu lät min man mycke väl hålla vakt, att ingen skulle göra oss någen skada, och lät gå den ena patruljen på den andra till alla vakterna och rundt omkring staden. Och den 19 om afton k. 11, som min man och jag har lagt oss och nyss somna och den andra patruljen gick, kom där en gammal bonde och har inte torts gå in i staden om dagen, utan gömt sig i en gammal kvarn. Och när natten kom, visste han ett hål på muren, där ville han<noinclude> <references/></noinclude> tjjj0e6vebw42j2ctobg9melqz22s1m 104 98138 505283 420894 2022-08-18T09:27:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|131}}</noinclude>in genom. Och rätt som han kom till hålet, kom vakten och feck se honom och toge honom fatt och fråga, hvadan han kom heller hvart han ville. Då svarade han, att han har sett och hört, att ett stort parti af de kejserliga skulle komma hit, ty ville han gå i staden, begäras någet folk ut till sin junker. Och var han så rädder, att han inte själf visste, hvad han sade. Så förde di honom i vårt kvarter. Och när han kom in, begynte min man till att fråga honom, om han icke var en skälm och var utsänd på kunskap. Och om han inte ville bekänna, så skulle han stöta värjan i honom. Men di finge intet annat beske af honom än ”ja, ja”. På sistone kom han då fram med ett bref, som hans junker har skrifvit, och begärdes salvaguardi, att inte Schäffers folk skulle göra honom någet. Och kurfursten var så ond, att min man har lagt sig så när Dresden, och förklaga min man för generalissimus, men det halp allt inte, ty tiden gaf inte annat med. Den 20 fick min man bref ifrån öfverstlöjtnant Schäffer, som var kommin ifrån Leipzig med mundition och bad, att min man med sitt folk ville möta honom ved Mittweida. Ginge vi fördenskull den 21 ifrån Rosswein och till Mittweida till natten. Och när vi komme dit, var inte Schäffer där för oss, utan sände bud till min man och bad, att han ville sända Wingarten till honom med sina dragoner, att han kunde komma säkert fram. Ginge vi den 22 därifrån och komme den 23 till Chemnitz. Där mötte vi Schäffers parti och låge i Chemnitz om natten. 24 ginge vi ifrån Chemnitz om morgon med krutvagnana och hela partiet, och ginge förbi kurfursten af Sachsens lusthus, som ligger strax under<noinclude> <references/></noinclude> a13bto5dbeep16zr9nw6xfrpak5q8hk 104 98139 505284 325989 2022-08-18T09:35:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />132</noinclude>Böhmerwald, där di hafva den myckna svarta stenen, och till Zschopau till natten. 25 ginge vi därifrån och komme på Böhmerwald och låge om natten i en liten fläck under Annaberg. Och var där ett träfflig högt berg, som vi skulle uppföre. Och krutvagnana skulle först upp, och jag hölt där nere i dalen. Och Schäffer sade, när den 3:e krutvagnen var uppkommin, till min man: ”Herr öfverste, han skulle låta sin fru komma upp med sin karet, ty det blir henne alltför långt till att bida; heller om någen vagn ginge sönder, så kan hon inte komma fram i natt.” Ty lät min man befalla, att jag skulle komma upp för backen; och jag gjorde så. Men som jag var kommin in i byn, och min man steg af sin häst och satte sig på bänken hos mig, kom en herr öfverstelöjtnant Klemm så hett in och sade, att han har sett 6,000 man under Annaberg, som komme till oss marscherandes; och han var så rädd, att han visste sig ingen råd. Men min man befallte till att föra fram sin häst, att han finge rida ut till Schäffer, som kommendera partiet, att han kunne få höra, om det var sant. Och i detsamma kom Schäffer själf, och har Klemm så skrämt honom, att han inte visste någen råd. Och när di då rede ut och skulle ställa troppana i order, finge de se, att det inte var annat än skog; och när de komme till aftonmåltid till oss, log jag åt Klemm och fixerade honom, för det han var så rädd. Den 26 ginge vi därifrån öfver walden<ref>Erzgebirge, som Agneta Horn kallar »Böhmerwald».</ref> Jöhstadt förbi; åte vi middag och komme af walden ved Rothenhaus och komme klockan 3 om natten till Görkau. Och var den dagen en sådan gräslig köld, att vi inte visste<noinclude> <references/></noinclude> osbr6zb66alvnzhxn49cozraqdslggq 104 98140 505285 325990 2022-08-18T10:06:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|133}}</noinclude>rättare, än vi sku ha frusi ihjäl, och sedan en oerhördt ond väg, att den inte var utan berg opp och berg ner, och så höga berg på den ena sidan och på den andra sidan skräckelig djupa dalar. Och vägen var så brant<ref>Mskr. har »espant», möjl. felskrifning.</ref> och inte bredare än hjulen kunde knappt gå på, och där nedan stora villande strömmana, så att jag mången gång tänkte, att jag skulle aldrig komma med lifve fram. Den 27 om morron ginge vi ifrån Görkau på 2 mil när Elbogen och ginge till Saaz till natten. Och där låge vi två nätter stilla. Och den 29 ginge vi därifrån och har skulla gått till en liten stad, het Laun, som låg inte mer än 3 mil ifrån Prag. Men när vi komme en mil ifrån Saaz, red en ryttmästare, en pommer<ref>Pomrare.</ref>, och taltes ved utmed min vagn och fixera mig och fråga, huru det skulle taga lag, om jag skulle rida unnan för fienden, om ock icke sa’len skulle bli mig alltför trång. Och rätt som di skämta med mig, kom Schäffer ridandes och hade en boden med sig, som bragt honom di båden att generalissimus var uppbrutin ifrån Prag och var gången till Leitmeritz och att Piccolomini låg i Laun, dit vi har skulla lega om natten, med 22,000 man. Och om vi har gått fram, så har vi kommit till herredages. Frågafördenskull Schäffer min man till rådes, huru han skulle bära sig åt, efter han ingen order hade till att gå utan till Prag. Då svara min man att: ”Partiet är er befallt, och jag är inte annat än en volontär. Och villa I dra den vägen fram, så vill jag taga min hustru och sättja henne på min häst och söka mig med mitt folk en säkrare väg.” Då sade Schäffer, att han ville gå den vägen åt Brüx. Och efter vi har gått öfver Egern vid Saaz och<noinclude> <references/></noinclude> 2famgnr93gqgpz9uobg6l8xeewzivmx 104 98141 505287 420906 2022-08-18T10:14:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />134</noinclude>kunde inte komma till Brüx, utan vi åter skulle gå tillbaka igen öfver Egern, torde di inte längre dröja, efter di vore rädda, att de kejserliga skulle få kunskap af oss och sedan hinna oss, efter vi hade de svåra krutvagnana med oss, som inte vore till att marschera fort med. Ginge di fördenskull tvärt igenom Egerströmmen, en mil ofvan Saaz, både med krutvagnar och allt. Och föll där en så strid ström, men så slät, att ingen kunde märka, att där föll någen ström, ty han var så djup, att han stog i sa’len på den största häst, som där var. Och förde strömmen min karet med sig ett mycke långt stycke, och låg han mest på sida, att alla vore rädda, att det skulle gå kull. Och när vi komme öfver, ledde di fram min häst och satte mig på och försökte, om det skulle tränga, om jag skulle få rum i sa’len. Och rätt som vi ginge ifrån Egerströmmen, så gick solen ner, och k. ett om natten komme vi till Brüx. Och fjorton dagar tillförende hafva di kejserliga varit i staden och plundrat ut allt det där var, så att vi icke finge där en bit brö. Den 30 om morgon k. 3 ginge vi dädan och komme den 31 om natten k. 12 till Elben hart mot Leitmeritz. Och drog min man med mig öfver Elben till Leitmeritz. Och Schäffer, som förde partiet, blef hos krutvagnana. Och komme vi k. 1 i staden om natten, och gäste vi i det huset, som salig Banéren har legat i. Och när jag kom dit, var jag så hjärtelig trött, att jag inte kunde röra mig; ty jag var ovan till att så fälas<ref>Färdas.</ref>, ty jag har i tu dygn inte varit mer än 3 timmar ur vagnen. Så kom kommendanten<ref>Han hette Christoph Wachsmann.</ref> strax till min man, och traktera han oss<noinclude> <references/></noinclude> tplrezfky3lo3pka9yl8vlq4zhg246a 505288 505287 2022-08-18T10:16:16Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />134</noinclude>kunde inte komma till Brüx, utan vi åter skulle gå tillbaka igen öfver Egern, torde di inte längre dröja, efter di vore rädda, att de kejserliga skulle få kunskap af oss och sedan hinna oss, efter vi hade de svåra krutvagnana med oss, som inte vore till att marschera fort med. Ginge di fördenskull tvärt igenom Egerströmmen, en mil ofvan Saaz, både med krutvagnar och allt. Och föll där en så strid ström, men så slät, att ingen kunde märka, att där föll någen ström, ty han var så djup, att han stog i sa’len på den största häst, som där var. Och förde strömmen min karet med sig ett mycke långt stycke, och låg han mest på sida, att alla vore rädda, att det skulle gå kull. Och när vi komme öfver, ledde di fram min häst och satte mig på och försökte, om det skulle tränga, om jag skulle få rum i sa’len. Och rätt som vi ginge ifrån Egerströmmen, så gick solen ner, och k. ett om natten komme vi till Brüx. Och fjorton dagar tillförende hafva di kejserliga varit i staden och plundrat ut allt det där var, så att vi icke finge där en bit brö. Den 30 om morgon k. 3 ginge vi dädan och komme den 31 om natten k. 12 till Elben hart mot Leitmeritz. Och drog min man med mig öfver Elben till Leitmeritz. Och Schäffer, som förde partiet, blef hos krutvagnana. Och komme vi k. 1 i staden om natten, och gäste vi i det huset, som salig Banéren har legat i. Och när jag kom dit, var jag så hjärtelig trött, att jag inte kunde röra mig; ty jag var ovan till att så fälas<ref>Färdas.</ref>, ty jag har i tu dygn inte varit mer än 3 timmar ur vagnen. Så kom kommendanten<ref>Han hette Christoph Wachsmann.</ref> strax till min man, och traktera<noinclude> <references/></noinclude> tvptoea5eu77z01ldon2yjoumnlscjm 104 98143 505289 325993 2022-08-18T10:30:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|135}}</noinclude>han oss träffelig väl den afton. Men jag har heller sett, att jag har fått ligga i min säng. Och när generalissimus fick veta, att min man var med det parti, gaf han honom order till att föra parti ifrå Leitmeritz och till Kuttenberg och att han skulle lämna alla krutvagnana efter sig i Leitmeritz och man med bara parti gå fort, det han ock gjorde. Den 1 november fick min man den order, och ginge vi dädan mot afton och 1 mil därifrån. Där låge vi om natten. Den 2 november ginge vi Melnik förbi och låge på ett stort grefveligt hus om natten strax under Melnik. Och hade vi samma dagen larm. Den tredje ginge vi dädan och öfver bägge passen ved Brandeis och om natten till Planjan. Den 4 ginge vi dädan och Kolin förbi till Kuttenberg, och där funne vi generalissimus för oss med armén. Och när min man har varit inne och hälsa generalissimus ifrån Sverige, gick han till sitt regemente, som låg {{bråk|1|2}} mil därifrån. Där låge vi så länge, att armén bröt upp därifrån. Den 9 gick min kära man med sitt regemente på högvakt. Den 18 gick generalissimus ifrå Kuttenberg för sin egen person med några generalspersoner till Prag, och armén låg än då kvar. Den 28 ginge vi med armén ifrån Kuttenberg och öfver bryggan, som var gjord öfver Elben ved Kolin. Och den första december ginge vi dädan och låge vid Rozdalowitz. Den andra ginge vi dädan och till Jung-Bunzlau; och komme vi med vårt regemente till att ligga i en by. Den var helt öde. Den 3 bröt vårt [regemente] opp och till ett hof, som<noinclude> <references/></noinclude> k9emsyn59coq9l3hya71kfak34pbmh7 108 144502 505249 505015 2022-08-17T17:42:29Z Thurs 138 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman= |Titel=[[På Divans-Bordet]], <br><small>Romantiska skildringar af<br>[[Författare:Carl Jonas Love Almqvist|Almqvist]], [[Författare:August Blanche|Blanche]], [[Författare:Julius Axel Kiellman-Göranson|Kjellman Göranson]] och [[Författare:Wendela Hebbe|Vendela Hebbe]]</small>. |År=1846 |Oversattare= |Utgivare=Stockholm. L:s Gust. Rylander |Källa=https://archive.org/details/pa-divansbordet1846 |Bild=[[File:På Divans-Bordet.djvu|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1-6=omslag 7-9=titel 11=1 116-123=omslag /> |Anmärkningar=Denna elektroniska utgåva av På Divans-Bordet 1846 digitaliserades 2021 av Upsala Universitetsbibliotek (Se http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-373966) {{libris post|2006451}} [[På Divans-Bordet|Titel och innehåll]] <h3 align=center>INNEHÅLL.</h3> {{{!}} align=center style="text-align:right" {{!}}- {{!}}{{!}}{{!}}{{!}}{{!}}<small>Sid.</small> {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Almqvist, C. J. L.{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]]{{!}}{{!}}1. {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Blanche, Aug.{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Den broderade plånboken]]{{!}}{{!}}37. {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Kjellman Göranson{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Marie Anne]]{{!}}{{!}}53. {{!}}- {{!}}{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Den hvita rosen]]{{!}}{{!}}73. {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Hebbe, Vendela{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[En kärlekshistorie]]{{!}}{{!}}79. {{!}}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Korrekturlästa index]] tittx38p4uixzqnftwydb57srlxi65f 104 144534 505245 473394 2022-08-17T17:34:56Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude>{{c|[[File:På Divans-Bordet baksida.jpg|400px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> m35hjnimraz76ikbec98b0e4dzbge00 104 144535 505246 473393 2022-08-17T17:35:29Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude>{{c|[[File:På Divans-Borde framsida.jpg|400px]]}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bcvqkjlwlyyyzubo4b3ttg2c3jc1vhf 104 144536 505247 504642 2022-08-17T17:39:21Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude>{{c| {{st|PÅ}} <br> {{st|'''{{sp|Divans-Bordet}},'''|200}} <br> {{st|ROMANTISKA SKILDRINGAR|150}}<br> {{sc|af}} <br> <i>ALMQVIST; BLANCHE, <br>KJELLMAN GÖRANSON och VENDELA HEBBE.</i> {{linje|5em}} '''{{sp|STOCKHOLM}}.''' <br> {{st|''L:s Gust. Rylander,''}} <br> <small>Bazar’n å Norrbro.</small> }} {|width=100% |- |align=left| {{c|<small>CALMAR<br> <small>A. F. WÅHLIN.</small></small>}} |width=75%| |align=right| {{c|<small>YSTAD<br> <small>J. C. HINTZE.</small></small>}} |} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4nsdwpp0egv6xa1qvujxuq1fmpzwew1 104 144537 505248 473373 2022-08-17T17:41:15Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude> {{c|'''PÅ'''<br> '''{{st|DIVANSBORDET.|150}}'''}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 56u9ufozqwaj7bf6m2ola5t7wbppbd3 104 148279 505244 482712 2022-08-17T17:34:20Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>105</u>}}</noinclude>axel ... de fira ett hemkomstöl ... nej, darra icke så ... det är ju brukligt när någon varit borta ...” ”Ja, det är brukligt ... tack skall du ha, Sven! ... han har då icke kommit ensam?” Sven teg. ”Jag visste det nog, Sven; men jag har icke velat oroa dig dermed. I morgon skall du tala om allt för mig ... i qväll är jag så trött, men i morgon, hör du Sven, i morgon?” Med ett undergifvet leende lade hon sin hand på Svens hufvud till afsked och gick in till sig. Sven fann henne lugnare och förståndigare än han vågat hoppas, och lemnade derföre stugan med lättare hjerta än han dit inträdt, och tog vägen hemåt. Han hade knappt hunnit utom gårdsporten, förrän Ellen åter gick ut i stugan, hon smög sig spejande fram till fönstret. Oaktadt det var temligen mörkt upptäckte hon snart Svens försvinnande gestalt på strandvägen. Hon såg att han flera gånger stannade och vände sig om, troligen för att lyssna om allt förblef tyst. Ändtligen försvann han alldeles bland träden. Ellen aflyftade helt sakta dörrklinkan och gick ut. Guldkantade moln flögo snabbt på himlen och månan gled fram ur skogen. Ellen tog vägen mot Stjernestad. En fuktig vind susade genom de höga nakna alleerna och tunga vattendroppar nedföllo på hennes hufvud. Hon hade hunnit till trädgårdsporten och öppnade densamma; breda ljusränder föllo från de höghvälfda fönstren öfver Gullriset och Georginerna på terrassen. Vestibulerna voro upplysta och den guldsmidda betjeningen hvimlade mellan pelarna. Ellen blandade sig obemärkt med en mängd åskådare från godset, som stodo packade vid de öppna salongsdörrarna. Det var en dimma för hennes ögon. Musiken stormade ... vaxljusen flämtade i kronor och kandelabrar, juveler gnistrade, siden och gazer fladdrade ... parfymer doftade, camelier och myrten ... hvem sväfvar der, helt nära förbi henne ... han i ordensdrägten, med det svarta håret och blixtrande mörka ögonen? ... och hvem är hon i ljusblåa sidenklädningen och med gula eternellerna i det blonda håret? se huru ömt de blicka på hvarandra ... de förlora takten ... förvilla sig ... nu stanna de midtför de öppna salongsdörrarna ... en sekund mötas Ellens ögon af Albins ... han märker henne ...<noinclude> <references/></noinclude> o7m5kiysodhj4071puz9sfg9zh4zok8 104 148280 505243 482688 2022-08-17T17:31:49Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>104</u>}}</noinclude>slöjan öfver sina yppiga axlar, och åter bytt denna ut mot den smaragdfärgade sammetsroben som var hennes galadrägt, och nu sednast iklädt sig den brokiga guld- och purpurfransade höstklädningen. Unga Grefven hade hemkommit till Stjernestad och redan rastat der omkring två veckor, utan att Ellen ännu sett en skymt af honom. Hvarje morgon hade hon med klappande hjerta satt sig vid det lilla gårdsfönstret, samt sedan, när aftonen kom, gått till vattenfallet, der gräset längesen var gulnadt och löfven längesen fallit af, och hvarje natt hade hon tillbragt i en bedragen väntans smärtfulla tankar. Dessa sista åtta dagar hade äfven Sven uteblifvit, han som hittills så troget delat och äfven mildrat hennes bekymmer. Hvad skulle hon tänka härom? En afton satt hon åter vid gårdsfönstret försänkt i qvalfulla tankar. För första gången knotade hon i sitt hjerta öfver Albin och anklagade honom för hans köld och glömska. Tårar, bittra, ymniga, rullade ned på hennes kinder. Hon blickade på den mörka jorden, som nu var så tom och liflös. Det tycktes henne tungt att lefva. Hon såg på kyrkan, den fredliga inhägnaden, der var så lugnt och qvalfritt, och det syntes henne lättare att dö. Nu inträdde Sven. Han helsade och gick fram, satte sig på brädsoffan bredvid henne, och, såsom förra gången, tog hennes händer i sina. ”Du gråter igen, Ellen!” sade han med öm deltagande röst; ”men du skall icke kosta några tårar på honom mera ... Gud vet om han förtjenar det!” ”Jag vet,” hviskade Ellen, ”de äro alla trolösa!” ”Alla?” eftersade Sven och såg tveksamt på henne. ”Albin är trolös ... far är trolös ... ju innerligare man håller af, ju hårdare stötes man tillbaka!” ”Ja, det händer,” sade Sven svårmodigt... ”men mig har du icke hållit af så innerligt, jag stöter dig icke heller ifrån mig ... jag ville gerna dö för att hjelpa dig ... men se der bortom skogen hur fönstren glimma på Stjernestad!” Ellen spratt till. ”Jag ser,” sade hon bäfvande ... ”men jag vet icke ... dina ord förskräcka mig ... hvarför glimma fönstren så i qväll?” ”Se icke på fönstren, Ellen ... lägg ditt hufvud mot min<noinclude> <references/></noinclude> c8h1tslz9z23kvmtne6if6y350e7qeg 104 148281 505242 482734 2022-08-17T17:25:50Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="RalphE" />{{c|<u>103</u>}}</noinclude>Sven, du skall bjuda till att vända dina tankar åt ett annat håll; du som kan hålla af en så af hjertans grund, du skall lätt bli afhållen igen ...” ”Hålla af ... hvad hjelper det?” afbröt Sven hastigt, och mot sin vilja med någon bitterhet; ”om en hölle af så att en med glädje ville utgjuta sitt rödaste hjerteblod, så gagnade det till intet: ju innerligare man håller af, ju hårdare blir man tillbakastött ... men det lönar icke att tala om.” Ellen undrade öfver sig sjelf, och kunde icke begripa, hvad som föregick med henne. Var icke Sven både god och vacker och så huld mot henne. Man tänkte aldrig på sig sjelf eller på hvad han led, blott på huru han skulle kunna trösta och glädja henne; och ändå, ändå! ... hur kom det sig att hans kärlek föreföll henne så motbjudande, ja, nästan besvärade och förtörnade henne? Och Albin deremot, huru annorlunda! En sådan outsäglig fröjd som genombäfvade henne då hans blick mötte hennes, eller hans röst träffade hennes öra, en sådan längtan när hon var skild från honom; och han, hvad gjorde väl han för att behaga henne ... var han icke nyckfull, pockande, stundom liknöjd, lemnade han henne icke så sorglöst der under granarne vid vattenfallet, utan att sedan skänka henne en enda helsning, som visade att hon var ihågkommen! Huru förklara detta! Ett år hade förflutit på detta sätt, och Sven medförde en dag den underrättelsen, att den unga grefven återväntades hem. Sven anlitade all sin sjelfbeherrskning, för att ståndaktigt kunna bära Ellens glädje vid emottagandet af detta budskap, och han svigtade icke, men ett förteg han, nemligen att grefven icke väntades ensam. {{linje|4em}} {{c|<big>VIII.<br><b><i>Hemkomstölet</i>.</b></big>}} {{högertext|<small>”Lad ængstes, lad græde, lad vente hvo vil! <br> Alt er den ikke hjemme, min hu staaer til. <br> {{em|20}}{{sc|Herz.</small>}}||1em}} Fyra serskilda gånger hade den vexlande naturen omklädt sig, sedan Albin tog farväl af Ellen i skogen. Den hade aflagt sin hvita vinterdrägt och i stället hängt den ljusgröna flors-<noinclude> <references/></noinclude> 7wdw4mvjmora9a9grt1fyxt78bsjxpj 505251 505242 2022-08-17T17:52:59Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>103</u>}}</noinclude>Sven, du skall bjuda till att vända dina tankar åt ett annat håll; du som kan hålla af en så af hjertans grund, du skall lätt bli afhållen igen ...” ”Hålla af ... hvad hjelper det?” afbröt Sven hastigt, och mot sin vilja med någon bitterhet; ”om en hölle af så att en med glädje ville utgjuta sitt rödaste hjerteblod, så gagnade det till intet: ju innerligare man håller af, ju hårdare blir man tillbakastött ... men det lönar icke att tala om.” Ellen undrade öfver sig sjelf, och kunde icke begripa, hvad som föregick med henne. Var icke Sven både god och vacker och så huld mot henne. Man tänkte aldrig på sig sjelf eller på hvad han led, blott på huru han skulle kunna trösta och glädja henne; och ändå, ändå! ... hur kom det sig att hans kärlek föreföll henne så motbjudande, ja, nästan besvärade och förtörnade henne? Och Albin deremot, huru annorlunda! En sådan outsäglig fröjd som genombäfvade henne då hans blick mötte hennes, eller hans röst träffade hennes öra, en sådan längtan när hon var skild från honom; och han, hvad gjorde väl han för att behaga henne ... var han icke nyckfull, pockande, stundom liknöjd, lemnade han henne icke så sorglöst der under granarne vid vattenfallet, utan att sedan skänka henne en enda helsning, som visade att hon var ihågkommen! Huru förklara detta! Ett år hade förflutit på detta sätt, och Sven medförde en dag den underrättelsen, att den unga grefven återväntades hem. Sven anlitade all sin sjelfbeherrskning, för att ståndaktigt kunna bära Ellens glädje vid emottagandet af detta budskap, och han svigtade icke, men ett förteg han, nemligen att grefven icke väntades ensam. {{linje|4em}} {{c|<big>VIII.<br><b><i>Hemkomstölet</i>.</b></big>}} {{högertext|<small>”Lad ængstes, lad græde, lad vente hvo vil! <br> Alt er den ikke hjemme, min hu staaer til. <br> {{em|20}}{{sc|Herz.</small>}}||1em}} Fyra serskilda gånger hade den vexlande naturen omklädt sig, sedan Albin tog farväl af Ellen i skogen. Den hade aflagt sin hvita vinterdrägt och i stället hängt den ljusgröna flors-<noinclude> <references/></noinclude> 58bzms9kzavdt6olyabw634ertgii1d 104 151676 505280 490628 2022-08-18T09:10:07Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''IV. 15.''|301}}</noinclude>þa (<ref>39</ref>fek han skiæmðær döðhæ. ſtyrðhi þa goðhær laghmaðþ''ær''.<ref>40</ref> wæſtrægötllandi. oc lanz höffhengiær.<ref>41</ref> oc waru þa allir tryggir landi ſinu. ¶. Ælliufti war. Swerkir. kononger+?) garabli. han war cornube sun .i. öftregötllanSi. hans hafte fwen myrdi han+3) iule otto. fum han fkuldi till kyrkyu fare. oc han &er+4$) iorseSher i. alwaftrum. oc han byriespi fyrft C('3oc elfti han pet clofter. föm gud leti fial nu+9) hans pat nyute. 4. Tolfte war (47Ereker kononger. han war vfini swa brat af 'Saghum takin. han giershi .e go Söme meöen han liffshi. oc gu$ gaff hanum per go$e lön fore. . Nu er han$8) sial i. ro. me gwShi oc hans heng- lum.4?) oc ben hans hwiles .i. wpfalum. oc hawir per teeth oc oppenba- ret margh fagher iertingni mes gudz naghum. . 4. Prettandi war. karll (S9kononger. swarkirf sun gamble. nöt fins go8- pe faSpurf till. nams. han ftyrshi sweriki me fpekth oc go$wilie. oc han dicantibus g) eft qccifus. WVndecimo loco regnauit fwercherus fenior filius i kornubi de ofgocia quem garcifer fuus interfecit in nocte natalis domini cum ad matutinas effet iturus. et fepulturam hubuit in cenobio monachorum guod . dicitur alwaftrum qui ipfum primus fundauit Duodecimo loco regnarit fan- ctus ericus hb) Decimotércio loco regnauit karolus filius fwerkeri fenioris qui interfecit magnum regem et occifus fuit in vifingxöö et Jfolebat XIIIIS &Q. flogho bönder honom i hel i gaafa- 8 q Ellopte etc. geafa £0) D. Litt. & hie non, ut I, not. 6. c. p. 39. perperam dicitur, est omissa, sed termi- Patio er consueto modo est abbreviata. ät) Lege höffbengier. Loco nuper cit. male legitur höfthengier. 42) Q. om. kononger. 43) Q. add. a. 44) Q. wardh. 45) Q. thet fama klofter etc. &/ Rec. man. in marg. adrot. a communita- te electus. 46) Q. om. nu. 47) Q. fanctus ericus konung. han war fla- ghin i en firitdh svidh opfala oc ther lig- ger han. oc gudh hafwer giort margh godh iertekne fore hans fkuld. oc han wan förft finland til erifindoom Y Threttande etc. 48) Pro hans. Cfr. not. 10. pag. 296. 49) Pro enghum. Litt. k est deleta. 50) Q. gambla konung fwerkers fon. han Jirrdhe etc. ' h) Rec, man. in marg. adnot. uxor besti eri- ei fuit eriftina Glia Ingonis junioris regia<noinclude> <references/></noinclude> 3fdyeo4qyw4iu306f27bqonvlsb9lm0 104 153202 505222 494496 2022-08-17T14:35:06Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 134 )|}}</noinclude>''Yttergrans'' socken, under Ekala-Bro — i ''Öfvergrans'' socken, på Varpsunds udde — i ''Botkyrke''-socken och Hunhammars borg — under ''Eskilstunas'' stadskyrkas norra dörr — vid ''Steninge'' herregård, i en stenbro - - äro alle enligt deras innehåll, upreste efter män, som med Prins <i>Ingvar Vidfarne</i> varit följaktige til de öster ut från Sverige belägne länder. Månge runstenar <ref>De fleste finnas väster från Sigtuna, och flere innom en krets, i Håbo- Trögd- och Åsunda-härader, samt Väster-Rekarne i Södermanland, hvilket <i>N. R. Brocman</i> anmärkt. Han utgaf år 1762 <i>Ingvar Vidfarnes</i> saga, skrifven af <i>Odder Munk</i> omkring år 1190. — Denne ''Ingvar'' har varit K. ''Olof'' Skottkonungs systerson.</ref> i de kring Mälaren liggande provincer, omtala denne ''Ingvars'' färd. Runstenarne i ''Vekholms'' socken och Amnö-gärde — i ''Tillinge'' socken, Urlanda bro — i ''Ry''-socken på Granhammar-säteris ägor — i ''Danmarks'' socken och Vedyxe-gärde — i ''Odensala''-socken och Dråpsta-gärde — vid ''Eds'' kyrkostig — vid <i>Söder-Telje</i> - - äro upreste efter betydande män, som farit til Grekeland, Asien, o. s. v. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||Run-}} <references/></noinclude> dumns7zm04r0skf0obx70ai4wlfc2xo 104 153222 505224 494691 2022-08-17T14:50:29Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 135 )|}}</noinclude>Runstenarne vid Saltängsbron i ''Lundby''-socken i Västmanland, och i ''Tunbo''-sockens kyrkodörr, äro uprättade efter folk som farit västra vägen til England, Lombardiet, o. s. v. Runstenarne i ''Kulla''-socken, Gryta-gärde — i ''Danmarks'' sockens kyrkodörr — i ''Balingsta''-socken, Måsta-gärde — i ''By''-socken, Torsättra-gärde — i ''Vekholms'' vapenhus-dörr — vid ''Gryta''-kyrka i en hage — i ''Nääs'' kyrkomur — i sacristi-dörren til ''Sigtuna'' stadskyrka — vid ''Turinge'' östra kyrkogafvel -- äro upreste til deras åminnelse, som hemma i norden uträttat berömliga gärningar. Runstenen i ''Näs''-socken, vid Väster-Stäkes färgestad, har ett fruntimer låtit rista öfver sig sjelf, då hon skulle göra en pelegrimsresa til Jerusalem <ref>Rune-ristningen är efter uttolkning denna: ”Isgeruna Hardes dotter lät rista Runor åt sig sjelf. Hon vil fara öster och ut til Jerusalem. ''Fair'' riste runorna” — En annan Run-ristning finnes dessutom på Stäkes ön, som allenast til en del kan läsas.</ref>. Jag vil icke besvära hvarken läsaren eller mig sjelf med flere Runstenars<noinclude> {{huvud||I 4|fram-}} <references/></noinclude> q9snxa26026ekgg7m67qtd131s9yco2 104 153223 505226 494692 2022-08-17T14:53:41Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 136 )|}}</noinclude>framletande vid Mälaren. Desse, så väl som alle andre ännu i riket öfrige Runhällar, kunna bevisa, huru angelägen man var fordom, at bibehålla åminnelsen af berömlige mäns gärningar. De vitna om våre gamle Svears och Göthers långväga resor, at de besökt Grekeland, Asien, kringseglat Medelhafvet o. s. v. Våre äldste förfäders seglation skedde väl först i Mälaren <ref>Vid ''Kongshamn,'' tre fjerdedels mil från Upsala, var Upsala-konungars flotta stationerad.</ref>, men de lärde sig snart känna öster- och västersjöns strander, och sedan göra försök til aflägsnare hamnar. Vårdstenar, Runstenar <ref><i>Bauta-steinar,</i> Böta-stenar, åminnelsestenar, Grekernas ''Bäthyler,'' af ''baud,'' blod; emedan de af närmaste blodsförvanter merendels uprestes.</ref>, hafva alt sedan ''Odens'' tid blifvit hos oss upreste; i början enfaldige och släta utan påskrift <ref>Sådane Vårdstenar, utan någon skrift, kunna beses i ''Biörksta''-socken och i ''Kongsåra''-socken. De finnes til myckenhet i ''Tortuna''-socken. I Skåne och ''Göinge''-härad träffas äfven många sådane stenar, utan särdeles påskrift.</ref>, brukade öfver sådane per-<noinclude> {{huvud|||soners}} <references/></noinclude> 9vba9j3bo8afspicx1uutee8gtr8834 4 157148 505219 504300 2022-08-17T12:17:44Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2022-08-17T09:55:36Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |ReferenceTooltips || data-sort-value="Infinity" | Standard || data-sort-value="Infinity" | Standard |- |hocr || 26 || 11 |- |ocr || 34 || 11 |- |proofread-editnext || 25 || 9 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: ReferenceTooltips,default,default hocr,26,11 ocr,34,11 proofread-editnext,25,9 --> ice7yqk9u9ahxqfbqunxfcfxzryh6l9 104 158151 505258 505216 2022-08-18T07:03:52Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|169}}</noinclude>tång (eldtång) och en 2,5 fot lång, tvågrenig gaffel, utan tvifvel båda använda såsom köksredskap; ett slags halster, nästan i form af en grepe med tre böjda klor och ett vinkelrätt åt sidan böjdt skaft; ett par glasbägare, af egendomlig form (en dylik fanns i den ofvan beskrifna Borregrafven); en jernsax; ett stort skifferbryne, m. fl. saker. Det ena svärdsfästet är ovanligt praktfullt utstyrdt: det är förfärdigadt af rikt förgyld och silfverbelagd brons, betäckt med sirater och dessutom prydt med infattade granater och med niello. Äfven svärdsslidan har haft vackra beslag af rikt förgyld brons. Hjelmen, tyvärr sönderbruten, har varit af jernplåt, beklädd med brons, och har haft kam af brons. På hjelmens bronsbeklädnad ses bildliga framställningar, bland hvilka åtminstone ett par gånger upprepas bilden af en ryttare med sköld på venstra armen och med långt spjut; framför och bakom ryttarens hufvud flyga två fåglar, och en orm ringlar sig framför hästen. Nästan alla vapnen träffades jemte glasbägarna nära aktern; utan tvifvel hade äfven den döde här haft sin plats. Grytan och de öfriga köksredskapen lågo deremot i båtens främre hälft, till sammans med ben af ett ovanligt stort antal husdjur. Längs styrbords sida lågo nämligen tre hästar efter hvarandra och en tam galt; de två hästarna närmast fören hade hufvudena nere vid båtens midtlinie och benen sträckta upp mot relingen, den tredjes framben voro vända inåt båten (bakbenen hade upprifvits vid grafvens törsta påträffande). Hästarnas hofvar voro beslagna med broddar, närmast liknande dem som än i dag begagnas åt oxar; hästskor hade nämligen ännu ej kommit i bruk här i Sverige. Den främsta hästen hade en brodd i högra framfoten och två i den venstra, en i högra bakfoten och två i den venstra; de andra två hästarna hade blott en brodd i hvar hof. På babords sida låg längst fram i fören en gumse och bredvid honom en ganska stor hund. Dernäst kom, med hufvudet invid gumsen, ett stort nötkreatur, hvars kropp låg utsträckt längs babords sida, med benen vända inåt båten. Djurets skalle var af jordmassan fullständigt krossad, och könet har derför ej kunnat bestämmas. Invid frambenen låg en hund och framför bakbenen ännu en hund. Dessa två hundar hade varit bundna i ett gemensamt jernkoppel, hvaraf förrostade bitar här och der syntes. Bakom nötkreaturet låg ett får och strax innanför detta lemningarna af en ung sugga. Derpå följde slutligen benen af en gås. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sjji1x09dzd1vmt9sfj1x98yuzekffi 104 158154 505220 2022-08-17T13:23:29Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|15}}</noinclude><b><i>åren 1651—1652.</i></b> Vid Rynings afgång voro riksråden Åke Ulfsparre och Herman Fleming amiralitetsråd. Den senare hade dertill utnämnts d. 29 januari 1650 och var då holmamiral. Han öfvertog nu ledningen inom amiralitetskollegium och utvecklade en mycket liflig verksamhet. Men sedan han 1653 blifvit president i kammarkollegium, tog detta embete hans tid så i anspråk, att han ej fick någon tid öfrig för amiralitetet. <b><i>Riksrådet och amiralen Åke Ulfsparres period åren 1653—1656.</i></b> Han hade åren 1640—1645 varit riksamiralens bi­träde eller “assistent“ och sedan landshöfding på Gotland. Den 17 juni 1648 blef han utnämnd till riksråd och amiralitetsråd. Efter Herman Fleming öfvertog Ulfsparre 1653 amiralitetets ärenden och ledde dem med nit och skicklighet till i januari 1657. Han föll då i en sjukdom, som slutade med döden d. 27 juli samma år. Denna tid började man, som ofvan är nämdt, utnämna andra än riksråd till amiralitetsråd. Detta var förhållandet med majoren vid amiralitetet friherre Sten Bjelke och ami­rallöjtnanten Gustaf Wrangel. Den förre utnämndes i febru­ari 1653 till amirallöjtnant och amiralitetsråd, men afgick redan i juli 1655 efter att egnat blott obetydligt af sina krafter åt amiralitetet. Icke desto mindre blef han i juli 1657 riks­råd och amiral och är äfven såsom sådan uppförd i amiralitetsstaterna åren 1658—1660, ehuru han ej gjorde någon tjenst vid amiralitetet. Gustaf Wrangel utnämndes till amiralitetsråd d. 5 april 1653. Han blef en af kollegiets flitigaste ledamöter och sak­nade ej heller förmåga. Han afskedades af konung Karl Gustaf d. 20 juni 1659.<ref>Se afd. 43 Sjötåg.</ref> Mycket litet spåras i denna tids handlingar någon verk­samhet af riksamiralen Gabriel Oxenstjerna. Gustaf Wrangel skref d. 24 jan. 1656 till Oxenstjerna, som då vistades på Rosersberg med anledning af hustruns nyligen timade död, och bad om ursäkt för att han måste besvära honom med underskrift af några bref. Som likväl amiral Ulfsparre vän­tades om några dagar till Stockholm, så skulle riksamiralen icke vidare behöfva besväras med några underskrifter, utan “må kunna hafva någon respiration under sin svåra sorg“.<ref>A. K. reg.</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8qmnzaoe0fewtjc4eic14c55g5tvzac 104 158155 505221 2022-08-17T13:40:32Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|16|<small>1. AMIRALITETS-KOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude><b><i>Riksrådet och amiralen friherre Klas Bjelkenstjernas pe­riod åren 1657-1660.</i></b> Han hade d. 18 juli 1654 befordrats till amiral oeh amiralitetsråd och ledde efter Åke Ulfsparre amiralitetets ärenden åren 1657—1660. Då han i juli 1657 gick med flottan från Stockholm, bestämdes att de vigtigare brefven skulle underskrifvas af de riksråd, som voro qvar i hufvudstaden.<ref>A. K. prot. {{bråk|13|7}} 1657.</ref> Holmamiralen Richard Clerk skötte de löpande göromålen i Stockholm, emedan Bjelkenstjerna hade med flottan sitt hufvudqvarter i Landskrona. På anmodan af ko­nung Karl Gustaf tjenstgjorde kammarpresidenten Herman Fleming i amiralitetskollegium från augusti 1658 till de­cember 1659.<ref>A. K. reg.</ref> <b><i>Riksamiralen grefve Karl Gustaf Wrangels period åren 1660—1664.</i></b> Ehuru utnämnd till riksamiral 1657, fick Wrangel likväl ej, som förut är omtaladt, förr än i oktober 1660 till­fälle att öfvertaga ledningen af amiralitetet. Derefter utöfvade han denna med stort nit, så länge han innehade embetet eller till den 13 maj 1664. Han var visserligen i Pommern från oktober 1661 till juli 1663, men först Bjelkenstjerna och efter dennes död d. 30 juli 1662 riksrådet och amiralen grefve Nils Brahe ledde verket under Wrangels tillsyn och efter hans anvisningar, hvarom den lifliga korrespondensen dem emellan bär vittne.<ref>A. K. reg. och A. K. ank. handl.</ref> Den 16 december 1660 utnämnde förmyndareregeringen tvänne för sjövapnet främmande män till amiraler och amiralitetsråd. De voro riksrådet och öfversten vid gardet grefve Nils Brahe och riksrådet friherre Klas Stjernsköld. Ingen­dera visade sig vara någon vinst för flottan. Brahe, som var blott tjugusju år gammal, bevistade visserligen ganska flitigt kollegiets sammanträden, men något resultat af hans arbete har ej kunnat spåras.<ref>Han var icke någon hufvudperson inom kollegiet och än mindre riksviceamiral, såsom uppgifves af P. O. Bäckström: flottans hist. sid. 132.</ref> Samma var förhållandet med Stjern­sköld, hvilken förut användts i civila befattningar såsom landshöfding och generalkrigskommissarie. Emellertid funnos nu och ända till Bjelkenstjernas död 1662 samtidigt tre ami­raler af rikets råd i amiralitetskollegium, eller en mera än regeringsformen medgaf. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cszlh18udqr0q7e4ylvdqaza64i023o 104 158156 505237 2022-08-17T15:55:53Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|17}}</noinclude><b><i>Rikssamiralen grefve Gustaf Otto Stenbocks period åren 1664—1675.</i></b> Huru Wrangel blef riksmarsk och fältmarskalken G. O. Stenbock efter honom riksamiral, är förut berättadt. Den 9 juni 1664 fördes den nye riksamiralen af riksråd och amiraler ut till Skeppsholmen för att högtidligt föreställas sina underordnade, hvaröfver ett särskildt protokoll uppsattes.<ref name="s17">A. K. prot.</ref> Om hans ingång var lysande, så blef hans utgång det så mycket mindre. Ty Stenbock mägtade ej sätta sig in i de pligter, som det för honom främmande embetet ålade honom och förstod ej det stora ansvar, han dermed ådrog sig. Han trodde sig sjelf vara nog, biträdd af de båda för flottan förut främmande riksamiralitetsråden Brahe och Stjernsköld. Derför kallades ej mera någon amirallöjtnant till kollegiets sam­manträden, såsom föreskrefs i regeringsformen och endast undantagsvis efterskickades holmamiralen. Han, den ende fackmannen, förbjöds uttryckligen d. 22 sept. 1664 att gifva vare sig skriftliga eller muntliga befallningar på kollegiets vägnar, utan sådant egde blott riksamiralen eller någon af riksamiralitetsråden att gifva.<ref>A. K. reg.</ref> Också lade sig nu så små­ningom en domning öfver hela amiralitetet och en dådlöshetens period inträdde, beroende visserligen till en del på bristande penningemedel, men förnämligast på bristande för­utseende, kraft och förmåga. Protokollen tala ett tydligt språk. Kollegiets samman­träden gingo ned i antal och föga uträttades under dem. På riksamiralen Wrangels tid sammanträdde kollegiet omkring åttio dagar om året, men redan 1664 blott femtiosex dagar och 1668 blott tretton dagar.<ref name="s17" /> Visserligen beslöt man år 1670 att sammanträda hvarje måndag, onsdag och fredag,<ref>A. K. prot. {{bråk|13|9}} 1670.</ref> men beslutet uppbringade ej sammanträdena till högre antal, än i medeltal fyratio om året, således ej ens en dag i veckan. Vid ett studium af protokollen finner man flera goda an­satser, men utförandet mägtade man icke åstadkomma. Pro­tokollet d. 22 juli 1668 innehåller t. ex.: “Då vardt diskurreradt att vilja företaga mantalsrullan att genomse till den ända att göra sig kunnig, hvad för officerare kongl. maj:t vid hvarjehanda händelser kan hafva att betjena sig af, om der någon orkeslös befinnes, så att densamme icke förmår<noinclude> <references/> {{sidfot|||2}}</noinclude> ph627otkxzkh301b6mmbqedyak4az9j 104 158157 505254 2022-08-17T19:38:28Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|39}}</noinclude>land, efter <i>Wijkmans</i> Charta; men utan åratal eller Graveurens namn. 17. <i>Stockholm.</i> Prospect ifrån Södra sidan. Hörer till <i>Beschreibung des Königreich Schweden.</i> 2 Theil. Regensb. 1708. 8:o. p. 5. 18. <i>Accurater Grundriss und Prosp. der K. Schw. R. und Haupt-Stadt Stockholm &c.</i> von <i>Joh. B. Homann in Nürnberg.</i> Grundritning in fol. efter <i>Wijkmans</i> Charta. De vid vänstra sidan graverade Dalkarl och Dalqvinnor, äro copierade af 3:ne vackra Kopparstycken, som <i>Bernh. Picart</i> graverat i Paris 1706, med bifogade Fransyska och Sv. verser. Till denna hörer äfven följande Charta. 19. <i>Prospect des K. Schv. Haupt- und Residentz-Stadt Stockholm,</i> m. m. in fol. Prospecten är ifrån Norra sidan och de serskildt åfvanföre aftagne Palats äro: <i>1 Königl. Schloss. 2 Konigl. Palatz</i> (Wrangelske Huset på Riddarholmen). <i>3 Ritterhaus. 4 Carlberg gegen Mittag. 5 Carlberg gegen Mitternacht. 6 Jacobsdahl</i> (nu Ulrichsdal). <i>7 Drottningholm. 8 Arsenal. 9 Gr. Pipers Palats. 10 Gr. Gyllenstiernas Palats. 11 S. Catharinæ K. 12 Banco.</i> Alla dessa äro gjorde efter Grefve <i>Dahlbergs</i> verk. 20. Prospect af Stockholms Stad i liten form, jämte deviser, hörande till frögdebetygelsen vid K. <i>Fredrichs</i> hemkomst ifrån Hessen 1731. Utgifven af Inrättaren af det då nyligen upprättade Address-Contoir, <i>Alb. Giese.</i> Graverad af <i>G. Bjurman.</i> 21. <i>Charta öfver Kungsholmen, in fol. min.,</i> hörer till <i>O. Gödings</i> Kungsholms Minne. Stockholm 1754. 4:o. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud||C 4|22.}} <references/></noinclude> ahstcj3z526va9r598j3xwy552c4bw9 104 158158 505255 2022-08-17T20:12:23Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|40|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>22. Prosp. af Stockholm ifrån Mälaren, graverad omkring 1770, in 8:o. 23. <i>Charta öfver S. Jacobi och Johannis Församling i Stockholm.</i> Grundritning in 4:o obl. med utsatte namn på de förnämste ställen. Hörer till <i>S. Jacobs Minne</i> af <i>Fr. Wittingh.</i> 1771. 4:o. 24. Härtill kan ock läggas en sedermera funnen liten Perspectiv-Charta uti Historisch- Politisch- und Geogr. Beschreibung dess Königreichs Schweden; Frankf. und Leipzig 1708. 8:o. 2 Del. med öfverskrift: <i>Stockholm.</i> Man hade önskat, att vid detta Verk, hafva kunnat bifoga, de Plan-Chartor öfver Stockholm, som finnas; för att utmärka Stadens tillväxt i särskilte Tidehvarf; äfven som flere dess ypperlige utsigter, dess Kyrkor, Pallats och andra märkvärdigheter i Kopparstick, ostridigt varit denna Beskrifning till prydnad och upplysning; men som sådant fordradt en ansenlig kostnad; mycket deraf redan finnes uti Grefve <i>Dahlbergs</i> Verk, och bokens format, dessutom icke gerna medgifvit, att vidhäſta stora plancher och gravurer; så torde föregående förteckning derå, tills vidare, någorlunda få ersätta denna saknad. En större Plan-Charta öfver Stockholm, af <i>Akrel,</i> är under arbete. {{linje|5em}}<noinclude> {{huvud|||II. CA-}} <references/></noinclude> 5cbc4pw993nq9tbw2el7of2yik8jz58 0 158159 505256 2022-08-18T05:37:19Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '<pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" next="[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Dedi|Dedikationer & K. M. Privilegium]]" /> <div class=layout2 > <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" from=3 to=3 /> {| |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Dedi|Dedikationer och K. M. Privilegium]] || {{em|5}} |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Innehåll|Innehåll]] |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Inledning|Inledning]] |- |colspan="...' wikitext text/x-wiki <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" next="[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Dedi|Dedikationer & K. M. Privilegium]]" /> <div class=layout2 > <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" from=3 to=3 /> {| |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Dedi|Dedikationer och K. M. Privilegium]] || {{em|5}} |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Innehåll|Innehåll]] |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Inledning|Inledning]] |- |colspan="2"| {{sp|Första Afdelningen,|0.25}} om Stockholm innom broarne |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 1. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 101|Capitlet, om Stockholms Stads första anläggning]] || 1-40. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 2. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 102|Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande]] || 41-68. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 3. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 103|Om Stadens bebyggande i sednare tider]] || 68-86. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 4. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 104|Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allm. Brunnarne inne i Staden]] || 86-112. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 5. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 105|Om Kyrkorne]] || 113-166. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 6. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 106|Om de i Stockholm, till Svenska Konungars äreminnen, uppreste Bildstoder]] || 167-179. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 7. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 107|Om de i Staden varande Publike Hus och allmänne inrättningar]] || 179-261. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 8. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 108|Om någre i Staden varande enskildte Hus, m. m.]] || 261-272. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 9. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 109|Om Stadens storlek, Folkmängden och Husens antal]] || 272-285. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 10. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 110|Om Kröningar, Riksdagar och högtideliga Intåg i Stockholm]] || 285-304. |- |colspan="2"| {{sp|Andra Afdelningen|0.25}} |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 1. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 201|Capitlet, om Kongl. Slottet]] || 305-354. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 2. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 202|Om Stockholms Stads Försvars-verk]] || 354-365. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" | 3. || [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 203|Om de af Stockholms Stad uthärdade belägringar och anfall]] || 366-378. |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Register|Register]] |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Rättelser|Rättelser]] |} </div> [[Kategori:Stockholm (Elers)]] [[Kategori:Stockholm]] [[Kategori:1800-talets verk]] [[Kategori:Johan Elers]] fwyhrq0w4ls57bd7476v2ru8huhvomt 104 158160 505257 2022-08-18T06:54:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|170|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Bland de särdeles vigtiga fynden i de andra grafvarna nämner jag här endast ett praktfullt betsel med beslag af förgyld brons, prydda med röd och gul <i>emalj.</i> Äfven i dessa grafvar träffades ben af flera djur. Särskildt var en graf rikt utrustad med sådana. I denna lågo nämligen tre hästar (med broddade hofvar), ett helt större nötkreatur och den afhuggna »steken» af ett ungnöt, fyra hundar, två får, en galt, en tam gås och en tam anka, samt en jagtfalk, en berguf och en trana. Äfven de tre sistnämnda torde böra betraktas som husdjur. I en annan graf hittades, 5 fot från båtens akter och 5 fot från den här jordades hufvud, en stor sten, som låg nere på båtens botten. Man tänker härvid ovilkorligen på den ofvan anförda berättelsen om Gisle, som med en stor sten »fäste» det skepp, i hvilket Thorgrim Thorstensson begrofs. {{tre stjärnor}} Äfven i Norge har man flera gånger funnit grafvar, som inneslutit lemningar af obrända lik, jordade eller »högsatta i skepp.» En sådan graf anträffades år 1853 vid Hof i Dönnes socken, Nordlands amt, uti en grafhög af 6 fots höjd<ref>Fyndet förvaras i Bergens Museum. Det är beskrifvet i Nicolaysen’s <i>Norske fornlevninger</i> sid. 681, 682. och i Lorauge’s <i>Samlinger af norske oldsager i Bergens Museum</i> sid. 192, 193.</ref>. Emedan fyndet gjordes under anläggning af en källare i högen, har man emellertid tyvärr icke tillräckligt noggrann kännedom om grafvens innehåll. Att ett fartyg varit insatt i högen, visade sig emellertid dels af funna klinknaglar, dels deraf att det på två sidor i högen fanns synliga märken efter fartyget; men emedan man i början icke hade lagt märke dertill, blefvo under gräfningen fartygets båda ändar förstörda, så att längden ej kunde bestämmas. Man antog dock, att det varit så stort som en nordfarjægt. Fartyget stod omedelbart på gruset, samt var understödt af och täckt med fin sand. I högen träffades två menniskoskelett. Det ena, som antogs vara manligt, synes hafva haft sin plats i akterstäfven, och bredvid detsamma funnos dels ben af en hund, dels en »jernskål» (sköldbuckla?). Det andra skelettet, som antogs vara af en qvinna, skulle hafva träffats utanför fartygets akter och hafva varit sittande; det understöddes blott af vanliga gråstenar och var<noinclude> <references/></noinclude> o5is45vsownf3a9ptw8fr6qcr6j0bui 104 158161 505267 2022-08-18T07:27:44Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|171}}</noinclude>för öfrigt betäckt med samma slags fina sand, hvaraf högen bestod. Vid dess hufvud hittades en oval spännbuckla af brons, vid bröstet låg ett »likarmadt» bronsspänne af samma slag som fig. 566 i <i>Sv. forns.,</i> vid ansigtet en jernsax, en bronsnål med ring upptill, en »väfgrind» af hvalben, en väfsked af ben, en böjd knif, hvars blad varit inhöljdt i tyg, en »jernskål» (gryta?), m. m. Ur högen upptogos dessutom ännu en oval spännbuckla, 4 glasperlor, ett förgyldt bronsbeslag med »irska» ornament, en stekpanna af jern, 2 sländtrissor, m. m. Vid Tunnol (Tönnel) i Bjugn prestegjeld, Söndre Trondhjems amt, genomgräfde adjunkt Karl Rygh år 1872 en rund grafhög, som låg nere vid sjöstranden. Högen, som höll 54 fot i genomskärning, bestod af sand, som var omgifven af en stenmur af temligen stor utsträckning. I en rad, ungefär efter midten, träffades klinknaglar i någorlunda regelmässig ordning och i en längd af omkring 8 fot. Något mer än 6 fot norr om denna rad sträckte sig en annan dylik. Mellan båda hittades en vågskål af brons samt två vigter af bly, allt liggande i ett mycket väl bevaradt bronsfodral. Vid den andra raden nitnaglar låg ett menniskoskelett med hufvudet mot vester; det var omgifvet af sten. En armring af silfver, af en enkel ten med smala, hopsnodda ändar, omgaf det ena lårbenshufvudet; då armbenen voro förtärda, har väl ringen under gräfningen, eller måhända derförut, glidit ned och dervid fått nämnda läge. Den är så trång, att ingen hand har kunnat gå igenom den; den är väl derför hopsnodd på sjelfva handleden. I närheten träffades en sköldbuckla af jern och något längre mot öster några stycken trä, som det synes af ek, temligen tjocka och med märken af tillhuggning; de hafva sannolikt hört till stäfven af en köl. Tillika upptogs här en märla af jern, lik fästet för ett vanligt båtroder. De i grafven funna föremålen äro af former välkända från den yngre jernåldern. Adjunkt Rygh slutar beskrifningen af fyndet med den anmärkningen, att det synes vara otvifvelaktigt, att liket varit nedlagdt i en af högen täckt båt, af hvilken de regelbundet liggande klinknaglarna äro lemningar<ref>Fyndet, som förvaras i Throndhjems Museum, är beskrifvet af K. Rygh i <i>Årsberetning for 1872 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 36 och 61.</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> o3kt83ps135jr3qlazxid0cf01r650k 505268 505267 2022-08-18T07:28:43Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|171}}</noinclude>för öfrigt betäckt med samma slags fina sand, hvaraf högen bestod. Vid dess hufvud hittades en oval spännbuckla af brons, vid bröstet låg ett »likarmadt» bronsspänne af samma slag som fig. 566 i <i>Sv. forns.,</i> vid ansigtet en jernsax, en bronsnål med ring upptill, en »väfgrind» af hvalben, en väfsked af ben, en böjd knif, hvars blad varit inhöljdt i tyg, en »jernskål» (gryta?), m. m. Ur högen upptogos dessutom ännu en oval spännbuckla, 4 glasperlor, ett förgyldt bronsbeslag med »irska» ornament, en stekpanna af jern, 2 sländtrissor, m. m. Vid Tunnol (Tönnel) i Bjugn prestegjeld, Söndre Trondhjems amt, genomgräfde adjunkt Karl Rygh år 1872 en rund grafhög, som låg nere vid sjöstranden. Högen, som höll 54 fot i genomskärning, bestod af sand, som var omgifven af en stenmur af temligen stor utsträckning. I en rad, ungefär efter midten, träffades klinknaglar i någorlunda regelmässig ordning och i en längd af omkring 8 fot. Något mer än 6 fot norr om denna rad sträckte sig en annan dylik. Mellan båda hittades en vågskål af brons samt två vigter af bly, allt liggande i ett mycket väl bevaradt bronsfodral. Vid den andra raden nitnaglar låg ett menniskoskelett med hufvudet mot vester; det var omgifvet af sten. En armring af silfver, af en enkel ten med smala, hopsnodda ändar, omgaf det ena lårbenshufvudet; då armbenen voro förtärda, har väl ringen under gräfningen, eller måhända derförut, glidit ned och dervid fått nämnda läge. Den är så trång, att ingen hand har kunnat gå igenom den; den är väl derför hopsnodd på sjelfva handleden. I närheten träffades en sköldbuckla af jern och något längre mot öster några stycken trä, som det synes af ek, temligen tjocka och med märken af tillhuggning; de hafva sannolikt hört till stäfven af en köl. Tillika upptogs här en märla af jern, lik fästet för ett vanligt båtroder. De i grafven funna föremålen äro af former välkända från den yngre jernåldern. Adjunkt Rygh slutar beskrifningen af fyndet med den anmärkningen, att det synes vara otvifvelaktigt, att liket varit nedlagdt i en af högen täckt båt, af hvilken de regelbundet liggande klinknaglarna äro lemningar<ref>Fyndet, som förvaras i Throndhjems Museum, är beskrifvet af K. Rygh i <i>Årsberetning for 1872 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 36 och 61.</ref>. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qqwih2no1458qzw2481u1y1pm97zdbt 104 158162 505271 2022-08-18T08:00:41Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|18|<small>1. AMIRALITETS-KOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>högstbemälde kongl. maj:t att göra den tjenst, som vederbör, då i sådant fall en sådan göra entledigad från kongl. maj:ts tjenst och honom med annat vilkor förse, hvar med denna discours för denna gång stannade.“ Dertill kommer att Stenbock hade tillvällat sig ensam beslutanderätt. Byggmästaren vid Medelpads varf Pieter Croon hade ingifvit till kollegiet en begäran om löneförhöjning, men fick härpå till svar ett af Brahe och Stjernsköld undertecknadt bref, af innehåll, att derom kunde icke nu be­slutas, emedan riksamiralen var frånvarande.<ref>A. K. reg. {{bråk|27|8}} 1669.</ref> En månad derefter skref riksamiralen ensam till Croon och beviljade honom en till 500 daler ökad lön om året.<ref>A. K. reg. {{bråk|24|9}} 1669.</ref> Tiden gick och 1672 blef konung Karl myndig. Sedan han satt sig något in i förvaltningsmaskineriet, fann han snart huru grundlags-stridigt amiralitetskollegiet arbetade. Till detta skref han derför d. 10 dec. 1674: “Såsom i förra tider alltid har varit brukligt, att utom rikets råd några capabla män hafva varit brukade såsom amiralitetsråd och haft i collegio session och votum, såsom uti andra våra collegier ännu sker, hafva Wi funnit godt att styrka amiralitetscollegium med flera bisittare i så måtto, att Wi amiralen Claes Uggla, amiralen Hans Vilhelmsson Clerck med bibehållande af sitt förra embete, amirallöjtnanten Johan Bär, amirallöjtnanten Hans Hansson Clerck och sekreteraren Gudmund Ehrencrantz till amiralitetsråd förordna och dem autorisera tillika med Eder att bevista och collegialiter öfverlägga och afhandla alla saker, rådslag och afhandlingar, som vid Vårt amiralitet förefalla.“<ref>R. R.</ref> Amiral Klas Uggla var den tappre sjöhjelten. Han del­tog flitigt i kollegiets sammanträden och gjorde vid flera till­fällen sina åsigter med kraft gällande.<ref>A.K.prot.</ref> Holmamiralen Hans Vilhelmsson Clerck var gammal och hade i fyratiotvå år tjenat vid amiralitetet. Sitt holmamiralsembete skulle han fortfafarande behålla. Amirallöjtnant Johan Bär hade icke särskildt utmärkt sig under sin långa tjenstetid. Amirallöjtnant Hans Hansson Clerck, son till holmamiralen och blott trettio­fem år gammal, var en duglig och skicklig man, som sedan blef en stödjepelare i kollegiet. Sekreteraren i<noinclude> <references/></noinclude> f61kicbbjppjjd2qio03ba0wmt8krpa 104 158163 505274 2022-08-18T08:20:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|19}}</noinclude>amiralitetskollegium Gudmund Spak Ehrencrantz blef det första civila amiralitetsrådet. Riksamiralen K. G. Wrangel hade visser­ligen {{rättelse|förelsagit|föreslagit}} i rådet år 1661, att ett civilt amiralitetsrådsembete skulle inrättas, men riksdrotsen förklarade att “ami­ralerna böra föra consilierna“.<ref>Rådsprot. {{bråk|2|4}} 1661.</ref> Ehrencrantz var en duglig och rutinerad embetsman, som visade sig vara af god nytta under diskussionerna i kollegiet, om han än icke särdeles in­verkade på besluten.<ref>A. K. prot.</ref> Man kan förstå med hvilka känslor herrar Stenbock, Brahe ock Stjernsköld skulle upptaga dessa nykomlingar i sin slutna krets. Men konungens befallning måste åtlydas. Amiralerne Uggla och Bär voro frånvarande från hufvudstaden. Till dem sändes bref att infinna sig i kollegiet tjugondedag jul för att börja den nya tjenstgöringen.<ref>A. K. reg. {{bråk|16|12}} 1674.</ref> De båda amiralerne Clerck och sekreteraren Ehrencrantz anmodades deremot genast att inställa sig i kollegiets plenisal d. 16 december. De mottogos då högtidligt af riksamiralen, som höll till dem ett helsningstal, “önskandes dem alla tre till deras charger mycken lycka och välsignelse, att det måtte lända Guds namn till ära, H. K. maj:ts och kronans tjenst till befrämjande och dem till godt namn, ära och beröm“. Derefter “anmodades de att sätta sig på de dertill förordnade stolar vid rådskammarbordet.“<ref>A. K. prot. {{bråk|16|12}} 1674.</ref> Denna nya tillförsel af krafter i kollegiet hade en öfverraskande verkan. Det kom lif i spelet och man märker genast af protokollen, att en frisk bris håller på att fylla de förut så slappa seglen. Antalet sammanträden sprang genast upp, så att år 1675 utgjorde de tvåhundraelfva. Amiral Klas Uggla och amirallöjtnanten Hans Hansson Clerck tillförde diskus­sionerna en förut saknad sakkunskap. De yttrade sig ofta och med frimodighet. Den härvid alldeles ovane riksamiralen tappade hufvudet och saknade förmåga att bibehålla ledningen vid sammanträdena. Han förklarade sig vara gammal och svag, ville vara från alltsammans och önskade få komma i ro på sitt gods. Och redan ett halft år efter förändringen hade han så förlorat sin prestige, att då kan d. 15 juni 1675 föreslog notarius publikus Gustaf Prosperius till erhållande af den lediga notarietjensten i kollegiet, förslaget icke<noinclude> <references/></noinclude> tq5ktc2xsw4v4s3c8h3tdo2cusr6ed4 104 158164 505276 2022-08-18T08:32:43Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|20|<small>1. AMIRALITETS-KOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>understöddes af någon, utan förföll. Sju dagar derefter antogs en annan till tjensten.<ref>A. K. prot.</ref> Dessutom låg amiralitetskollegium denna tid i ständig delo med kammarkollegium, särdeles med det mägtiga rikskammarrådet Lorents Creutz, för att utfå hvad staten anvi­sade. Kommissarien Johan Palmström, som skickades nästan dagligen dit att påminna om penningar, bemöttes af Creutz på ett hårdt och skymfligt sätt. Slutligen infunno sig amiralitetsråden Stjernsköld, Uggla och Hans Hansson Clerck i kammarkollegium för att klaga öfver att amiralitetet ej fick sina anvisade medel, men de båda senare understöddes föga af Stjernsköld, som under besöket talade i tysthet med Creutz. Häröfver beklagade sig sedan Clerck i amiralitetskollegium.<ref>A. K. prot. {{bråk|6|3}} 1675.</ref> Emellertid gick sommaren och hösten 1675, hvarpå följde Stenbocks till sina följder så olycksdigra expedition i oktober månad. Stenbock stäldes under åtal och d. 11 december 1675 befaldes riksrådet och kammarrådet Lorents Creutz att skynda till Stockholm för att äfven mottaga ett amiralitetsrådsembete. En för förhållandena inom amiralitetet ganska beteck­nande förklaring afgaf amiralitetsrådet Stjernsköld på sin sot­säng. Han hade icke haft en frisk dag, allt sedan han kom tillbaka från expeditionen i oktober 1675 och afled d. 3 maj 1676 på sin gård Biby. Kort förut nedskref han följande: “Emedan det så vida kommet är, att amiralitetet skall stå till svars för dispositionen öfver holmarbetet och flottans sena utrustande i förlidne år 1675, så hafver jag, som nu på min sotesäng ligger och dagligen förväntar Herrens nådiga förloss­ning, detta sålunda considererat, att i fall de gode herrar uti collegio kanske skulle vilja skjuta skulden på mig, som från­varande är och holmarbetet under händer haft hafver, att lemna denna skrift till min undskyllan och förklaring, först att nu på det sista var mitt inrådande alltid ogilladt, så att jag var nästan som utur deras consilio utesluten och sedan som amiralitetsrådet Hans Hansson Clerck sig holmväsendet så mycket antog, kan han intet neka, att jag mig icke hafver befattat med ekipagien eller timmerverket. Dessförutom är allom nog kunnigt, hurusom jag hafver varit på åtskilliga år tillbaka förordnad på mönstring och andra commissioner, så<noinclude> <references/></noinclude> bpn1isr5j49l6b7pqs546vbwqnnj4ec 104 158165 505278 2022-08-18T09:01:56Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|21}}</noinclude>att jag intet hafver varit stadigt hemma, utan herr Clerck allena derför svara, sedan han till commando kom och sig sådant påtog.“<ref>R. A. afd. amiralitetskoll.; Kommissonsrättens handlingar.</ref> <b><i>Riksrådet och amiralen friherre Lorents Creutz period år 1676.</i></b> Förstärkningen af kollegiets arbetskrafter i december 1674 kom för sent och kunde icke afvända katastrofen. Efter denna uppsökte konungen en kraftig man utom vapnet för att få skeppsflottan i tid utredd och sjöklar. Hans val föll på ofvannämnde friherre Lorents Creutz. Enligt en för ho­nom d. 11 december 1675 utfärdad instruktion skulle han vidtaga sådana åtgärder för flottans reparation, utredning och proviantering samt för sjöfolkets anskaffande och beklädnad, att flottan kunde vid första islossning gå till sjös. “Om Creutz vid öfverläggning inom amiralitetskollegium skulle förspörja, att en eller flera icke vilja samtycka till hvad han pröfvar lända till kongl. maj:ts tjenst, då skall han sådant tillkännagifva konungen, hvilken skall finna råd att sådant corrigera“.<ref>R. R. {{bråk|11|12}} 1675.</ref> Creutz tog sitt inträde i amiralitetskollegium d. 7 januari 1676.<ref>A. K. prot.</ref> I protokollet för den 14 i samma månad heter det: “Hans {{rättelse|ecxellens|excellens}} riksamiralen föredrog till påminnelse, att så­som kongl. maj:t hafver gifvit Hans excellens herr Lorents Creutz en särdeles instruktion, ty skulle collegium gerna se att få utaf den en copia till collegii efterrättelse, hvar uppå Hans excellens [Creutz] icke ett ord svarade“. Antagligen var det blott finkänslighet, som afhöll Creutz från att fram­visa sin instruktion. Hans tjenstgöring vid amiralitetet skulle ej blifva lång. Den 1 juni 1676 omkom han med sitt amiralskepp Kronan (1), liksom amiralen och amiralitetsrådet Klas Uggla några timmar derefter med sitt skepp Svärdet (1). Den 13 i samma månad entledigades amiralen och amiralitetsrådet Johan Bär för oskickligt manövrerande i slaget d. 26 maj mellan Born­holm och Rügen. <b><i>Amiralen friherre Hans Wachtmeisters period åren 1677—1680.</i></b> I stället för de år 1676 sålunda afgångna amiralitetsråden Stjernsköld, Creutz, Uggla och Bär utnämndes samma<noinclude> <references/></noinclude> chym7w219uxlmq947idmrhzyplm4b1e 104 158166 505286 2022-08-18T10:07:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|22|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>år fyra andra, nemligen Gustaf Horn, Hans Wachtmeister, Klas Rålamb och Erik Sjöblad. Amirallöjtnanten friherre Gustaf Horn var son till sedemera amiralgeneralen friherre Henrik Horn och utnämndes till amiralitetsråd d. 2 juni 1676. Han utmärkte sig ej särskildt. Friherre Hans Wachtmeister utnämndes till amiral och amiralitetsråd d. 6 juli 1676. Född 1641, blef han 1669 anstäld hos den då ännu omyndige konungen såsom kammarherre och vann hans förtroende. Vid amiralitetet utnämndes han i augusti 1675 till major, d. 4 april 1676 till amirallöjtnant och tre månader derefter till amiral. Han jäfvade icke sin konungs förtroende. Med Wachtmeister inkom ändtligen i amiralitetet den kraft och förmåga, som saknats allt sedan Klas Larsson Flemings dagar. Riksrådet och öfverståthållaren Klas Rålamb nämndes d. 7 juli 1676 till amiralitetsråd. Han blef det första riksamiralitetsrådet, som ej tillika var amiral. Han afgick redan d. 17 januari 1677, utan att hafva uträttat något särdeles.<ref>A. K. prot. {{bråk|27|2}} 1677.</ref> Slutligen utnämndes amirallöjtnanten friherre Erik Sjö­blad d. 27 sept. 1676 till amiral och amiralitetsråd. Han var då blott tjugunio år. Redan som yngling hade han gått i engelsk örlogstjenst och blef kapten vid svenska amiralitetet 1666. Han var således en af de få högättade vid sjöstaten, som börjat sin bana till sjös. Så länge kriget varade tjenstgjorde han föga i kollegiet, emedan han var under större delen frånvarande från Stockholm, tjenstgörande på flottan i Göteborg eller Kalmarsund. Af alla dessa fyra amiralitetsråd tjenstgjorde i kollegiet år 1676 blott Gustaf Horn och Klas Rålamb. De kunde icke ersätta förlusten af Creutz och Uggla. Ledningen af amiralitetets ärenden drogs af omständigheternas magt från ett vanmägtigt kollegium till den unge kraftige konungen. Han var ej heller sen att sjelf fatta tyglarna. Hans Wachtmeister blef nu den förmedlande länken mellan konungen och kolle­giet. Den 29 sept. 1676 skref konungen till Wachtmeister, att han skulle bege sig till konungen i Syllinge högqvarter i Halland för afgörande af några amiralitetsärenden.<ref>R. R.</ref> Två månader derefter uppdrog kollegiet åt amiralerna Hans<noinclude> <references/></noinclude> 494xig4ezfib3pa43titmv6ze2ue9jd 104 158167 505290 2022-08-18T10:30:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|23}}</noinclude>Wachtmeister och Hans Hansson Clerck att jemte öfverkommissarien Erik Ehrensköld resa till konungen för att afge relation om flottans tillstånd.<ref>A. K. reg. {{bråk|29|11}} 1676.</ref> Man kan ej undgå att tänka sig detta som ett förflyttadt amiralitetskollegium med konungen som president. Wachtmeisters blifvande magt och myndighet var således redan vid början af år 1677 ganska väl förberedd och han började känna sig fast i sadeln. Grefve Nils Brahe hade klandrat en utnämning till kommendör, som amiralitetskollegium beslutat vid ett sammanträde, der han ej var närva­rande. Detta gaf amiral Wachtmeister anledning att yttra till protokollet d. 3 maj 1677: “Han ville protestera mot grefve Nils Brahe, sägandes honom böra komma i collegio och icke blifva hemma sittandes och rata, hvad de andra göra och gjort hafva, hvilket han icke kan tåla efter derutinnan verserar kongl. maj:ts och kronans tjenst och intresse, särdeles efter kongl. maj:t hafver befalt honom advertera sig, hvad och huru verket här vid staten blifver skött och handteradt“.<ref name="s23-2">A. K. protokoll.</ref> Den högättade förmannen fick finna sig i detta svar, men upphörde så småningom att bevista sammanträdena och afgick alldeles i september 1677. Riksrådet och amiralgeneralen Henrik Horns korta kom­mando öfver flottan april—juli 1677 befordrade än mer Wachtmeisters utsigter, ty derefter upphörde konungen att vända sig till utom amiralitetet stående för att erhålla öfverbefälhafvare. Den disposition af amiralitetets medel, som vintern 1676 varit Lorents Creutz anförtrodd för flottans tidiga utlöpande, hade d. 5 januari 1677 öfverlemnats till rikskammarrådet grefve Göran Gyllenstjerna, hvilken då utnämndes till amiralitetsråd. Han skulle hafva minst trettio stora och små skepp färdiga att gå till sjös, så snart skären blifvit rena.<ref>R. R. {{bråk|5|1}} 1677.</ref> Hans verksam­het i amiralitetskollegium kan anses afslutad med augusti 1677.<ref name="s23-2" /> Ungefär samtidigt afgick Henrik Horn. Riksamiralen Stenbock, som blifvit restituerad i sitt embete d. 9 november 1677, hade af konungen erhållit uppdrag att försvara rikets gräns mot Norge och begifvit sig till Göteborg.<ref>R. R. {{bråk|19|11}} 1677.</ref> Intet verk­ligt hinder fans således för Wachtmeister att intaga den le­dande ställning inom amiralitetet, hvartill hans lynne, håg och förmåga kallade honom. Han tillbragte större delen af<noinclude> <references/></noinclude> odrxyu6h5d3a44k30exjaorrr8l9eyp