Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.25 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 21386 505305 369785 2022-08-18T23:09:55Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{höger|61}}</noinclude>— Ja, du får ursäkta, men den var inte ätbar, ty jag var där själf den kvällen, och tjänsteflickan, som fick resten, hade uppkastningar hela natten. Efter den tiden aktade Julie sig att ens nämna utlandet, men hon märkte mycket väl att det var för sent. Temperaturen hade sjunkit med en grad; hon hade förnärmat dem alla; och ännu värre blef det, då fru Steiner kom till staden, och tog Julie för sig. Ty fru Steiner blef strax bemött med den största köld, och om icke alla herrar hade sökt hennes sällskap, skulle hon helt och hållet ha blifvit utesluten ur societeten. Bland damerna umgicks emellertid ingen annan förtroligt med henne än Julie Kröger, och därför lade hon också strax beslag på henne. Den gamla umgängeskretsen och moderns väninnor höllo emellertid ännu fast vid Julie och fortforo att inbjuda henne till sig, och det med en sådan ifver, att Julie märkte att det var ett försök att rädda henne ifrån det dåliga inflytandet. Det förargade henne, och hon slöt sig ännu mera till den unga frun. Hon började styra ut sig och arrangerade små middagar till sin lättsinnige fars stora glädje. Men hon hade också sina bittra stunder, då modet sjönk, såsom till exempel denna eftermiddag, då hon väntade på sin väninna. Julie hade så mycket af moderns blod i sina ådror och kände sin lilla värld så väl, att ingen min i ett ansikte, ingen hänsyftning i ett tonfall<noinclude> <references/></noinclude> arh8ngob15gj2l2of29ss9v1vtqw939 104 21387 505306 369788 2022-08-18T23:13:01Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />62</noinclude>undgick henne. Alla de hvassa pikar, som riktades emot henne, träffade; och hon tykte att den enda utvägen var att visa sig lika skarp och bitter tillbaka. Alt sedan hon var liten hade hon varit i valet och kvalet. Om hon munter och glad kastade sig om faderns hals, kände hon likasom litet samvetskval. Men om hon satt förnuftig med ett handarbete tillsammans med moderns väninnor och hörde samtalet gå från hus till hus, från sorg till sorg, från det ena onda till det andra, så led hon, därför att hon längtade bort. Efter moderns död och vistelsen i utlandet både hon blifvit något säkrare, men nya tvifvel vaknade under hennes förtroliga förhållande till fru Steiner. Det var männen, alltid männen, om hvilka hon fick höra. Afgrunder af uselhet och orenlighet öppnade sig för Julie; fastän hon ofta förstod endast hälften, fick hon dock så grundliga upplysningar, att hon till och med blygdes för sin egen far. Ty det kunde hon förstå, och hennes väninna hade också sagt det rent ut, att hennes far inte var en hårsmån bättre än de andra. Men att någon kunde skratta åt det! . . . och Lulli, som hade försökt det förskräckliga att vara gift med en sådan man, och hon, som så hjältemodigt hade häfdat renheten, att hon med sin dyrköpta erfarenhet om männens bottenlösa osedlighet likväl ständigt kretsade omkring dessa män, eller åtminstone lät dem kretsa omkring sig. Hon lade visst inte fingrarne emellan; de<noinclude> <references/></noinclude> 95blgx9nfc2ca9fpyc1bk5q7sw4ru4m 104 21388 505307 369791 2022-08-18T23:16:09Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Höger|63}}</noinclude>fingo nog besked; hon kände dem ut och in och det fingo de veta. Men de skrattade bara och kommo tillbaka. De skockade sig omkring henne, likasom om de bara hade önskat att bli riktigt illa åtgångna och få all sin uselhet framdragen. Roligt var det, det var säkert; men det gjorde Julie förvirrad. Hon längtade till Lullis atelier, medan hon satt och bäfvade för att hon skulle komma. Fru Steiner hade nämligen omskapat sin bostad till en modern atelier. Och det imponerade på alla, som fingo tillträde dit: de halfmörka rummen med plötsliga ljuseffekter, mattor, portièrer, draperier och skärmar; djärfva teckningar efter nakna modeller, fru Steiners egna målningar, hvilkas bjärta färger uppreste sig emot alla gamla auktoriteter; de omöjliga stolarne, på hvilka man icke kunde sitta; de låga divanerna; hela denna främmande omgifning omkring den vackra, frånskilda hustrun gjorde ett intryck af ytterlig förfining på gränsen till det lastbara. Här gåfves små utsökta dinéer med de egendomligaste rätter och mycket vin, cigaretter och otvunget samtal. Men dagen därpå gick det en rysning genom staden, likasom om helvetets portar hade öppnats på ett ögonblick. Mest fängslades Julie af de långa eftermiddagsstunderna, då hon och fru Lulli lågo utsträkta på divanerna med en cigarett och ett glas likör; det var då hon lärde. — Det ringde på tamburklockan, men Julie gick icke och öppnade, fastän hon var nästan säker på<noinclude> <references/></noinclude> asshyv23p3u0lqixfq4i7r6q7q1dgut 104 21389 505308 369794 2022-08-18T23:18:34Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />64</noinclude>att det var hennes väninna. Hon älskade och beundrade Lulli, men likasom denna eftermiddag var det alltid något som väntade henne, en domstol, som hon icke kunde undslippa. Då fru Steiner trädde in i rummet, som nu var nästan mörkt, vaknade de gamla genast och började ifrigt språka, likasom om de icke hade sofvit. Julie reste sig också, ehuru långsamt. — Vill ni göra oss den äran att öppna vår julbal? — frågade Kröger artigt från soffan. — Skall här bli bal? . . . {{rättelse|Charmat!|Charmant!}} . . . Du var så obeslutsam, Julie. — Julie tykte naturligtvis att staden är så fattig på kavaljerer, — sade tant Sofie. — Vi få lof att ta dem, rubb och stubb, — menade fru Steiner leende. — Ni håller således till godo med mig? — frågade Kröger. — Om jag gör det! — En gammal otäck karl, sådan som jag? — Om vi bara hade flere sådana som ni, herr, Kröger! . . . Men är du inte glad, Julie? — Jag tycker som tant Sofie. . . . — Kära du, vi få lof att ta hela menageriet och dessutom alla skogens vilda djur. Vi ransaka {{rättelse|tull,-|tull-,}} post-, telegraf- och skolvärket samt därpå alla handelsbodarne; den lilla, nätta Jessen hos Knudsen kan mycket väl gå an. — Det är dessutom gammal sed hos oss att inbjuda Knudsens folk, — inföll Kröger. — Charmant! — utbrast fru Steiner, — då får du också din vän, Julie! . . . han den långa rödhåriga. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0ex6gr2hyl5y332axjsu3q0ug975jsz 104 21390 505310 311774 2022-08-18T23:20:53Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|65}}</noinclude>— Nej, ursäkta mig, det är ditt eget svärmeri, Lulli, — inföll Julie litet skarpt. — Det var du som upptäkte honom, Julie. — Om hvem tala damerna? — frågade Kröger. — Om den stora, nya hos fru Knudsen. . . . — Om honom! bondpojken, odjuret! — utbrast Kröger och störtade upp. — Åh, det är visst bara skämt för att reta mig! — Visst inte, herr Kröger! Julie tycker att han är distinguerad. — Det har du hittat på, Lulli. — Skynda dig, Sofie! Här är så mörkt, att jag inte kan se om de göra narr af mig, — sade Kröger förargad. Men då tant Sofie, som länge hade bråkat med taklampan, slutligen fick lågan uppskrufvad, och då fru Steiner fortfarande försäkrade att både hon och Julie hyste det lifligaste intresse för herr Wold, blef han riktigt utom sig och svor på att den {{rättelse|gynnnaren|gynnaren}} aldrig skulle sätta sin fot inom hans dörr. Men då unga fru Steiner, som var van vid hans häftighet, bara skrattade, tog han sin hatt och gick ner på kontoret. Sedan lampan väl var i skick, började tant Sofie syssla med brasan och slamrade så länge med eldgaffeln och kolskyffeln, att de unga damerna icke fingo språka med hvarandra. Fru Lulli tog då Julie med sig. De skulle gå hem till henne för att revidera menageriet och se hvad som egentligen kunde gillas på en bal. Men på gatan stannade de utanför det öfversta fönstret i Knudsenska butiken, där Törres<noinclude> <references/> {{huvud|''Jakob, af Alexander L. Kielland.''||9}}</noinclude> 66eyjwqpzv68muzvtekb3vjn43to2v5 104 21391 505311 369799 2022-08-18T23:23:18Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />66</noinclude>just var upptagen af några unga damer, som smålogo. — Han är inte als så tokig, Julie! — Det var dumt af dig, Lulli, att inbilla pappa att jag . . . att han. . . . — Men kära du, din far kunde väl begripa att det var skämt, . . . eller skulle det. . . . — Fy, Lulli! I dag är du elak. Fru Steiner trykte hennes arm intill sig och drog henne med sig genom de mörka gatorna. På kvällen kom öfverläraren på besök till Kröger. Han brukade infinna sig där ett par gånger i veckan; och då de hade spelat schack och druckit ett par glas, sutto de gärna och talade allvarligt långt in på natten. Likasom Gustaf Kröger, fastän han var innehafvare af den stora affären, aldrig hade blifvit riktigt hemmastadd i staden, så var också öfverläraren Hamre en enstöring. De stötte de andra ifrån sig därigenom att de ansågo sig klokare än de. I skolan vaktade man på att öfverläraren ej skulle få utsprida farliga läror, och i det kommunala lifvet aktade man sig noga att låta Kröger vinna insteg. Då hela staden sålunda i tysthet vände sig emot dem, funno de sig väl i hvarandras sällskap; och medan de i början både i läsning och samtal värkligen höllo sig långt framom de andra, märkte de icke själfva att den lilla staden under årens lopp också fick bukt på dem och förmådde dem att kretsa i alt trängre kretsar omkring samma tankar och samma toddyglas. Kröger sade åt Hamre: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hkhs8m1a7x7y18xcapszaxs7xm6g6m3 104 21392 505312 369802 2022-08-18T23:25:31Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Ph|67}}</noinclude>— Huru långt har du kommit? Och så berättade öfverläraren om den bok för folkskolan, som han skulle skrifva. Den skulle begynna så här: „Då du träder ut på gatan, trampar du på en solid stenläggning; — hvem har lagt den? — och hvem har betalat arbetet?“ Från denna början skulle hela samhällslifvet förklaras för barnen, så att de gradvis skulle få lära sig alla institutioners och auktoriteters sammanhang och rot i det gemensamma hela, så att folket redan i ungdomen skalle bli medvetet om sin själfständighet och icke längre förtryckas af de gamla fördomarne att polis, rättsväsende, skatter och präster funnos till endast för att de stora skulle kanna begagna sig af dem emot de små. Men hela detta stora mellanparti af boken fick han icke riktigt färdigt, hvaremot han hade klart för sig slutet, och därmed var han mycket nöjd: „öfverst står kungen såsom en oansvarig guldknapp.“ Eller också var det Hamre, som sade åt Kröger: — Har du ännu inte valt tomten? Och sedan talade de om den stora soppkokningsanstalt, för hvilken Kröger i åratal hade sparat penningar. Han hade en fullständig plan om huru soppan i blankpolerade kopparkittlar kokhet skulle köras till skolorna klockan half tolf. Alla skolbarn skulle få äta en stor portion soppa med bröd, så att de under vintermånaderna kunde komma varma och mätta från skolan, utan att behöfva<noinclude> <references/></noinclude> lfb3x8r57egmn629cd8ur9ztgc2ax2m 104 21393 505313 369805 2022-08-18T23:27:27Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{huvud|68}}</noinclude><section begin=VII />kasta sig öfver den fattiga maten hemma. Då skulle modern få råd att hålla det bättre i hemmet och extra mat på söndagen, och sedan . . . sedan öppnades oändliga vyer för de båda, som sutto och uppgjorde planer till långt in på natten. Och då de slutligen sade godnatt, trykte de hvarandras händer med värme; de hade godt mod och voro säkra på att det slutligen skulle bli de och deras idéer, som vunno segern, och de gingo till hvila i lyckliga drömmar. Men följande dag brydde de sig aldrig om att träffa hvarandra. — {{linje|5em}} <section end=VII /><section begin=VIII /> <h2 style="text-align:center"> VIII.</h2> Hvarje morgon hade fröken Thorsen, då herr Jessen kom, hälsat honom med en blick, som huru litet han än brydde sig därom, dock förvissade honom om att han här i butiken likasom hemma hos modern var den bortskämda gunstlingen. Men dagen efter den, då Törres hade gjort sitt besök, sade fröken Thorsen godmorgon utan att se upp då Jessen kom i butiken. Och i samma sekund tykte han att det for en gnista af hemligt förstånd emellan henne och Törres, en flyktig ryckning i hans ansikte, medan han stod nere i den ofina delen af butiken och handlade med några bönder. Och ju längre det led på dagen, desto mera fick herr Jessen en känsla af att någonting var<section end=VIII /><noinclude> <references/></noinclude> ly0ai77o347mtrjj6h27gikcel38uls 3 50314 505304 503486 2022-08-18T22:47:05Z Bio2935c 11474 /* Hjälp? (fel namn) */ nytt avsnitt wikitext text/x-wiki {{c|''Det finns [[Special:Prefixindex/{{NAMESPACE}}:{{PAGENAME}}/Arkiv|'''arkiverade diskussioner''']] för den här sidan.''}} ---- == Mellanslag eller inte? == Hej Jag ser att du har "hittat" Mälaren. :-) Det var kul, men ... jag tycker inte att allt här behöver rättas enligt nutida regler. Visserligen har jag nog missat några saker, kanske många. Men på t.ex. [[Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/102]] har du tagit bort en del mellanslag som jag tror borde stå kvar. • Verket har många fotnoter, hundratals. Och alla — 100% — har ett utrymme framför som är lika stort som utrymmet mellan orden. Alltså, ett mellanslag. Kanske gör vi inte det nuförtiden, men på 1700-talet? I det här verket? Att ta bort dem blir väl ett fel? • I fotnoten har du också tagit bort ett mellanslag som tydligt måste stå kvar. Ett misstag förstås. Glad att se att det inte är bara jag som gör dem. :-) ... BIO [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.26 (CEST) :Hur du än gör får du inte den gamla typografin på fotnoterna ändå. Saken är den att om man lägger ett mellanslag före fotnoten bryts sambandet till föregående ord så att fotnoten riskerar att komma på nästa rad om ordet ligger vid en sidbrytning. Det brukar inte anses vara bra typsättning. Men om det är genomgående kommer jag inte ändra på det i fortsättningen.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 23.56 (CEST) ::Jag tror att det var några få gånger som fotnotsymbolen faktiskt <u>var</u> tryckt på nästa rad, men inte många. På nästa sida? Ingen, tror jag. ::• Men din kommentar om "bra typsättning" är intressant. Är det något som vi skall göra? Som du kanske har märkt så var jag med på Runeberg i många år. Och där var regeln att vi <u>inte</u> skulle ändra sådana saker, och istället försöka återgiva texten som den hade blivit tryckt. Är det olika här på Wikisource? Skall vi ändra typsättningen så att den ser mer modern ut? Eller spelar det ingen roll? Eller ...? ::• Om du kommer lite längre fram i verket så blir det en hel del latinska namn (på flora och fauna). I originalet står det nästan alltid som "( Släkte art )". Men <u>där</u> har jag tagit bort mellanslagen så att det blev "(Släkte art)". Alltså ... inte konsekvent jag heller. Mea culpa. Men det ser bättre ut! [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 3 augusti 2022 kl. 03.00 (CEST) :::Modernisering är inget mål i sig. Grundregeln på Wikisource är att det är text och information som ska överföras inte typografin. Mellanrum mellan ord och skiljetecken och andra tecken är exempel på sådant som vi normalt inte har överfört. Naturligtvis finns det fall där typografin är betydelsebärande och som hjälper läsaren att sortera informationen som till exempel indragna stycken eller högerställd text. Till det kan läggas att verket ska fungera oberoende av medium, skärm, telefon, olika exportalternativ samt tryckt. (Helst också uppläst, men det är vi nog inte så bra på.) :::Om man tar dina exempel: Fotnoter som hamnar på fel rad kan man kanske leva med men om ett parentesslutstecken står i början av en rad kan det vara svårt att tolka det rätt. :::--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 3 augusti 2022 kl. 13.46 (CEST) == Hjälp? (fel namn) == Hej igen Jag tycks ha blandat ihop några namn på sidor som jag skapade. :-( De här 2 sidorna: "https://sv.wikisource.org/wiki/Stockholm,_Del_1" och "https://sv.wikisource.org/wiki/Stockholm,_Del_1/Innehåll" borde ha börjat med "Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)". Är det något som är möjligt för dig att rätta (ändra namnet, alltså)? Om inte, kan du ta bort dem helt och hållet? Då kan jag skapa dem igen med rätt namn (har sparat texten)? --- [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 19 augusti 2022 kl. 00.47 (CEST) ssxokuh8f7y0l8nnav2qh47pwa484hh 104 98144 505317 325994 2022-08-19T06:53:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />136</noinclude>kom Jahan de Werth till och låg ved ett pass och het Kosmanos. Och där låge vi en dag stilla. Den 5 ginge vi därifrån och till en annan by, där vi låge i några dagar stilla. Och den 6 gick min kära man ifrån mig till Prag och lämnade mig i den byn efter sig hos regemente; och var det den första resa, han har gjort så lång väg ifrån mig. Och jag sörjde och grät mycke, medan han var borta, ty jag hade ingen till att ro mig ved mer än en utlefvat gammal bonnekäring. Den 10 kom han hem igen ifrån Prag. Den 11 ginge vi dädan och till Bösig. Den 13 ginge vi öfver bryggan ved Leitmeritz och låge tre mil ifrån Leitmeritz utmed ett gammalt borgslott het Trebnitz. Där gick min kära man den 14 ifrån mig och till generalissimus och fick då order till att gå tillbaka igen ved Leitmeritz öfver Elben och neråt Altmark i vinterkvarter. Och gick regemente den 18 öfver isen ved Leitmeritz, och där mötte mig min man; och ginge vi den natten till Aussig. Den 19 ginge vi dädan och åt Leipa. Den 21 komme vi öfver Böhmerwalden ved Sexstäderna och låge om natten ved Zittau. Och [gingo vi] Bautzen förbi och åt Görlitz igenom Lausitz och på en sida på Silesien och igenom Wendeland. Den 24 komme vi till en grefve het Renaat och droge den 26 dädan och in i Mark Brandenburg. Den 28 gick min man ifrån regemente ved Jüterbog till Berlin till att traktera med de Berlinska om sina vinterkvarter och var där allt intill ''Anno 1649.'' Den 2 januarie kom min man tillbakars igen ifrån Berlin och hinte han oss ved Kloster Jerichow. Och om afton komme rådet ifrån Tangermünde och både,<noinclude> <references/></noinclude> 5oms7mssdqz9bws3xs4qwd3x5b4z86i 104 98145 505318 325995 2022-08-19T07:02:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|137}}</noinclude>att min man ville bida i några dagar på andra sidan till dess att di finge allt ställa i order. Men deras mening var till att inte släppa oss öfver. Men min man förstog strax deras mening och ville inte bida där, utan drog den 3 öfver Tangern med regemente. Den 4 droge vi till Stendal, och blefve vi för våra personer där liggandes. Och regemente lades omkring Drömlingen i vinterkvarter. Den 7 februarie reste min man för sin egen person ifrån mig ved Stendal och till generalissimus till Nürnberg. Och fann han honom inte där, utan reste efter honom till Kassel i Hessen. Och var jag imedlertid allena i Stendal. Så vet Gud huru lång och sur den tiden var, som jag satt allena; och begynte ock nu till att bli så mycket tung, att jag inte orka någenting. Den 20 kom min man hem ifrån Kassel och har då fått åt mig bref till Erik Hansson om fritt underhåll, så länge jag skulle ligga i barnsäng där i Wismar. Den 16 marts följde min man mig ifrån Stendal. Den 20 komme vi till Dannenberg. Och har furstinnan ändtelíg villa haft mig till sig, men jag orka inte, utan jag bad hennes hofmästare, som var hos mig, att han ville göra min enskyllan, efter han väl såg min lägenhet, som inte medgaf till att mycke kläda mig. Och har jag eljest inte skulla varit så ohöflig, att jag inte har skulla akta på hennes furstliga nåd. Och gick ock min man till henne och hälsa på henne och gjorde min enskyllan. Och ginge vi den 22 öfver Elben ved Dömitz Schwerin förbi och åt Wismar. 24 [komme vi] till Wismar, och blef han där hos mig. {{Tomrad}}<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>18</small>}} <references/></noinclude> t910eehvbzdei05umu53j3ytf9hpy53 104 98146 505319 325996 2022-08-19T07:04:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />138</noinclude>Den 28 april om en söndagsmorron klockan 9 blef mitt första barn, Gustaf Cruus, född i Wismar i Jakob Grulenz hus. Och gäste vi först i Nyenhus; men efter di sade att hertig Karl skulle komma dit, bad jag, att jag måtte komma därut och i ett annat hus. Men jag kunde inte komma förrän sedan jag fick ondt; ty jag blef sjuk om natten klockan 10 och kom inte i ett annat hus, förrän om morgon klockan 6, och gossen blef född när klockan slog 9, rätt som di rörde på alla trummerna i staden till predika. Den 15 blef min son kristnat. Gud låte honom lefva och uppväxa i gudsfruktan och alla kristeliga dygder, ditt heliga namn till ära och oss sina föräldrar till hugnat och glädje och sig själf till timelig och evig välfärd! Det höre Gud för Kristi skull! Och var min man hos mig, till dess jag har gått i körka. Den 10 juni drog min man ifrån mig och till sitt regemente, och jag blef kvar i Wismar, efter di dagelig vänta, att di skulle gå hem. Och medan min man var borta, blef han så sjuk i Salzwedel, att ingen vänta honom lif; men så välsignat vare min Gud, som halp honom den gången till sin hälsa igen, mig fattig barn till tröst! Den 7 juli, medan min man var borta, feck jag bref ifrån Sverige, att den högsta Gud af sin faderliga vilje har täckts till att igenom en häftig sjukdom och i en salig stund hädan af denna onda och mödosamma världen kalla min salig kära mormor, den 23 juni, den som mig har födt upp. Gud fröjde hennes fromma själ i all evighet och<noinclude> <references/></noinclude> kbj6vnd5gq8z19db8l322e7mafbe7jm 104 98147 505320 325997 2022-08-19T07:09:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|139}}</noinclude>förläne kroppen en rolig hvila i jorden och en fröjdefull uppståndelse på den stora Herrens dag! Och var jag af allt mitt hjärta bedröfvat öfver min saliga mormors död, och öfver det att min kära man var borta ifrån mig, att jag begynte till att sörja, så att jag blef så mager och blek, att min man har så när inte känt igen mig, när han kom till mig igen. Och när min man feck di tienderna, att min mormor var död, kom han till mig i Wismar den 20 och hade nog till att göra med mig, förrän han kom mig till rätta igen. Men så efter jag feck honom hem, förgat jag all min sorg, jag hade öfver mormor, och gladde mig åt honom. Och var han hos mig allt intill i augusti. Drog han åter från mig. Och den 16 september var jag hos Erik Hansson. Där skrämde mig en markatta, så att jag blef sjuk och låg i några dagar. Den 22:dra kom min man hem till mig, och då gick jag uppe igen, men den 23 måtte jag lägga mig, och gick mig illa med 2 barn. Och var jag af allt mitt hjärta sjuk, och låg 3 vecker till sängs. Den 30 fick min man order till att gå till Stendal och föra regemente till sjön. Och gick han strax samma dagen ifrån Wismar och mötte regemente i Lüneburgerland den 3 oktober och följde så regemente till Stade, där det steg till sjöss och segla till Göteborg. Och när de vore bortgångna, kom han till mig till Wismar igen och fick där ett skepp till att segla till Sverige med. Den 10 november seglade vi ifrån Wismar och komme den 13 till Dalarön och hade ett mycke skönt vär<noinclude> <references/></noinclude> 01u01m7xbl60yr5eincj5rwzatj9dhp 104 98148 505321 325998 2022-08-19T07:09:48Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />140</noinclude>på sjön. Men så snart vi komme till lands, frös all skären igen. Och hade jag då stor orsak till att tacka min Gud, som så nådelig har hört min bön och låtit mig komma med all hugnat hem igen med min käre man; och icke allena låtit mig [komma] så rik igen utan ock rikare, än jag drog [bort], i det att Gud har gifvit mig en mycke vacker ung son, medan jag har varit ute. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1pm3xts0a0z9jwwjyfljmbciyw526vv 104 98150 505322 398289 2022-08-19T07:17:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>[[Fil:Suecia 1-136 ; Agneta Horns lefverne - Sätuna.png|miniatyr|stående=2.0|{{c|''Sätuna.'' (Ur Suecia antiqua.)}}|center]] Den 15 kom jag med min son och man till Stockholm och fann alla mina ved godt tillstånd, Gud ske lof, undantagandes min kära mormor, som var både död och begrafven. Det mig gjorde mycke ondt att jag icke en gång än har mått fått sett henne, förrän hon dödde. Den 16 var jag och hälsa på dronningen. Den 19 droge vi till Sätuna och vore där intill den 21 december. Droge vi till Tidö till min morfar och hälsa honom, efter vi inte hafva sett honom, sedan vi komme hem. Och toge vi vår lilla son med oss och vore ved Tidön intill [''Anno''] ''1650.'' Den 10 januarie droge vi hem till Sätuna igen; och blefve vi där den vinteren intill den 12 maj. Droge vi till Stockholm, när herredagen skulle stå och dronning Kristina skulle krönas. Och vore vi där allt stadigt. Den 20 augusti och om en tisdag om afton, klockan var 7, blef min andra son Jahan Cruus född i Stockholm i vår malmgål på Södermalm och blef kristnat den 28 i dronning Marias hus. Gud låte honom lefva och uppväxa i gudsfruktan och alla kristeliga dygder, ditt helga namn till ära, oss båda<noinclude> <references/></noinclude> tuelybnx6tbdld432ohkflghretakc5 104 98151 505323 326001 2022-08-19T07:19:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />142</noinclude>föräldrar till hugnat och glädje och sig själf till timelig och evig välfärd! Det höre Gud för Kristi skull! Och böd jag fru Ebba Leijonhufvud till fadder. Och när gossen var två månar gammal, kom fru Ebba till mig och fick se mina båda gossar, som vore mycke vackra, och Jahan var mycke hvit. Ty sade hon: ”Du har allt för vackra gossar,” Då svara jag: ”Min fru mor, där är nu mina morianer och dvärgar, som I sade att jag skulle få; men jag sade, att de skulle bli mycke vackra. Nu tackar jag Gud, som i allting har låtit deras spådom gått tillbakars!” Då sade hon: ”Jag må inte tro, att du har sagt det och allt annat för din man.” Då sade jag att, så visst som Gud lefver, jag aldrig har hört säjas ett ord om honom, det jag icke har sagt för honom. Och blef vi där öfver kröningen. Och sedan droge vi i december hem till Sätuna, och gjorde Gud då min lycka så god, att jag kom hem med min kära man och 2 mina söner. Gud låte dem länge lefva! Och blefve vi båda på Sätuna den vinteren intill [''Anno''] ''1651''. Den 1 februarie drog han till Västergötland till att mönstra sitt regemente. Och efter han drog så på post, fick jag inte dra med honom, utan måtte blifva hemma, det jag med mina gråtande tårar och rätt hjärtelig nödigt gjorde. Och var han borta allt intill<ref>Här är något utplånadt i mskr., troligen datum.</ref> marts. Och satt jag om afton i min kammar allena och grät att min man var så länge borta. I detsamma kom min<noinclude> <references/></noinclude> 9boe6o63iaoh0evwrzj8ppkzpqpamh5 104 98152 505324 326002 2022-08-19T07:21:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|143}}</noinclude>piga löpandes och ropa så hastigt: ”Nu kommer herren”, och han följde henne in igenom dörren. Och öfver det att jag så hastig fick veta, blef jag så hjärtelig glad, att jag inte kunne röra mig ur rummet till att gå emot honom, utan han kom till mig och fråga, huru det stog till med mig. Men jag svara honom: ”Rätt väl och mig fattas inte, utan jag är så glad, att jag inte själf kan komma mig före.” Och begynte jag strax till att få ondt och måste jag den 21 lägga mig helt till säng. Den 22 fick min man bref ifrån min herr far, att han skulle komma till Stockholm. Och drog han den 23 ifrån mig och lämna mig sjuk efter sig ved Sätuna, det han inte gärna gjorde, om han har kunnat för sin tjänst skull, ty jag var rätt sjuk. Men sedan min man var bortdragen, blef jag så svag, att ingen såg lif i mig en hel natt mer än det lite rördes i halsegropen. Och den 26 om morgon gick det mig illa, och sedan feck jag en sådan hufvutvärk, att jag inte visste mig någen råd. Och när min man feck di buden, att jag var så svag, fick han lof till att komma hem till mig. Och låg jag en hel måna ved Sätuna till sänges. Och efter min man inte längre kunne vara hemma, lade han mig i min karet och förde mig till Stockholm, där jag ock låg en hel måna till sänges. Och sedan gick jag 1 helt år, att jag aldrig såg min hälsa; och vore vi en lång tid i Stockholm. I maj drog min herr far till Lifland till att bli generalgubernör. Om missommar blef min äldsta son Gösta<noinclude> <references/></noinclude> g865zblll1efe4imxiaiy83uvzgznqi 104 98153 505326 326003 2022-08-19T07:34:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />144</noinclude>så illa sjuk i Stockholm, att jag inte visste rättare än han skulle dö, och låg i tre vecker. Men så välsignat vare Gud, som halp honom till sin hälse igen! Och drog vi sedan till Sätuna igen och vore under tiden i Stockholm och under tiden ved Sätuna. ''Anno 1652'' den 24 januarie reste jag ifrån Sätuna med min kära man och till Västergötland till mönstring. Och jag blef på Gudhem. Och jag har lämna min yngsta son hemma ved Sätuna. Och var han frisk och väl ved hälsa, när jag drog bort, men strax därefter blef han sjuk af skälfvan. Men jag visste inte däraf, utan medan jag var ved Gudhem drömde jag, att jag hade honom på min arm och han svartna all öfver som en kol; och han föll af min arm och försvann, att jag inte visste, hvart han tog vägen, utan när jag såg ut, såg jag, hvar han satt i himmelen. Men när jag vakna, sade jag åt min man: ”Gud nåde, huru vår Jahan mår!” och sade så min dröm. Då svarade min kära man: ”Allt hvad Gud vill, allenast jag måtte få behålla dig, så vill jag gärna gifva mig till freds.” Och medan vi vore där nere, gick all snö och is bort, att vi inte kunne bruka någen släda. utan Karl Siggesson lånte oss sin vagn, och den var rätt elak. Den 20 marts droge vi ifrån Gudhem och till Sätuna och [komme] den 29 till Sätuna. Och drog min man om morgon förut och kom hem förr än jag och fann vår lilla son sjuk för oss. Och när jag kom efter, kom min man mot mig på trappan och sade åt mig, att jag inte skulle bli illa ved,<noinclude> <references/></noinclude> 1t88h7bphqw80qmkinpxzwh448832tc 104 98154 505327 326004 2022-08-19T07:36:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|145}}</noinclude>efter Jahan är litet sjuk och har fruset. Och han hoppas väl, att han skulle bli bättre. Men han såg väl, att där var inte någen mera bättring till att vänta. Och ville han inte, att jag skulle hastigt få veta det. Efter jag var med barn och inte hade lång tid igen, var han rädd, att jag däröfver skulle förfära mig, att jag skulle taga skada däraf. Men när jag kom in, såg jag väl, att han var mycket sjuk; och sände vi strax till Stockholm efter en balberare, som kom ut och laga om honom. Så blef han bättre igen, att han tog på till att komma sig före. Men det vara inte länge, utan när min man drog till Stockholm, blef gossen så sjuk på Sätuna, att jag inte visste rättare än han skulle dö. Och när min man kom hem, tog han mig och mina barn med sig, och droge vi i maj månat till Stockholm. Den 14 juni klockan emellan 12 och 1 om middagen och om en måndag blef min äldsta dotter, Brita Cruus, född i Stockholm i min herr fars hus. Gud låte henne lefva och uppväxa i gudsfruktan och alla kristeliga och jungfruliga dygder, ditt heliga namn till ära, sina föräldrar till mycken hugnat och sig själf till timelig välfärd och efter detta lifvet till evig glädje och salighet! Den 25<ref>Otydligt i mskr.</ref> kristnas hon i vårt hus. Och blef jag af den starka dimman som var den dagen, så hjärtelig sjuk af skälfvan och begynte till att frysa om morron k. 6 och intill k. 1 efter middagen och hade hettan till k. 3 om natten, att alla — — — — <ref name="n145" />1652 om hösten, att herredagen skulle stå i <ref follow="n145"> Det följande är hämtadt ur anteckningar om Lars Cruus på ett löst ark efter den tvärt afbrutna egentliga själfbiografien.</ref><noinclude> <references/> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>19</small>}}</noinclude> 1ej48a4i6dgwk3srlcysmsvokjeq4cg 104 98155 505328 326005 2022-08-19T07:37:26Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />146</noinclude>Stockholm, reste han ifrån sina goss och hit till Stockholm, så länge herredagen skulle stå. [''Anno''] ''1653'' om våren skulle han dra till Västergötland för sitt regementes skull, men föll så i en häftig sjukdom, att han intet orkade draga dit. Måste så ställa sin resa in. [''Anno''] ''1654'' var han allt stadigt ved hofvet i Uppsala och på den herredagen, när dronning Kirstin dankade af, och följde sedan kungen till Stockholm. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hdfnv45y7e61akeca6otnj1ymeonzp5 104 98157 505329 326010 2022-08-19T07:38:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>[[Fil:Agneta Horns lefverne - Warschau.png|miniatyr|stående=2.0|center|{{c|''Warschau.'' Kopparstick efter teckn. af Erik Dahlberg.}}]] [''Anno''] ''1655'' den 2 januarie fick han order af kungen, att han skulle med några kompani möta kongen i Göteborg i februarie månat. Reste fördenskull ifrån Sätuna den 21 och kom till Göteborg den 29 och blef där, till kongens order kom dit, att han skulle möta honom i Skara, det han ock gjorde och följde så kungen med någet rytteri några mil. Och drog så tillbak, till dess att mönstringen var öfverståndin. Och efter kongens befallning vårdade han en stor hop med ryttare, hvilka Sinclair sedan fick till sitt regemente. Och sedan han hade allt förrättat, drog han ifrån Västergötland och upp till Stockholm, hvarest han ankom den 8 marts. Och när han hade beställt här i krigsrätt, hvad han hade till att beställa om regementes utredning, hade han strax ärnat sig ner åt igen till att föra regementet till sjöss. Men för herredagens skull kunde han inte komma bort ifrån Stockholm förrän den 20 juni och mötte regemente den 24 vid Stegeborg, och den 29 mönstra regemente till sjöss. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9vpz178i2qebb5s6awg6xf5ws3zv0du 104 153255 505291 494856 2022-08-18T12:36:16Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 137 )|}}</noinclude>soners mull, som ej så präktigt kunde brännas eller sättas i hög; blefvo sedan hederligare, med många slängor och ritningar utsirade, särdeleles när kunskap om christna läran inträngde sig i norden. Gud vet, hvem som lärdt nordiska folket ett skrifsätt, som här allenast finnes och på intet annat ställe i hela verlden, om icke ''Oden'' gjort det <ref>Han kallas i Eddan, ''Runhofdi?'' I Norrska konunga-sagan, skrifven omkring år 1130, säges uttryckeligen: at han förde in Runaskrift och Ritande; om ''Oden'' således icke just är Runors upfinnare, så har han åtminstone infört deras bruk i våra orter.</ref>. De af våre djupvittre Antiquarier, som påstådt, at Munkar lärdt oss skrifva Runor, i anseende til några Runors likhet med motsvarande bokstäfver i latinska alphabetet, och at Runor således icke annat äro än illa formerade romerska bokstäfver, torde misstaga sig. Skrifkonsten har sannerligen varit känd innan några Munkar hitkommo. Deröfver lämna våra sagor och gamla krönikor ojäfaktige bevis. Om våra Runor skulle leda deras uprinnelse från Munkarne, hvarföre lärde desse mästare oss<noinclude> {{huvud||I 5|icke}} <references/></noinclude> 7wvajmlrqp8l9tvhdx8e3nivdb3jdve 104 153282 505292 494940 2022-08-18T12:38:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 138 )|}}</noinclude>icke mer än 16 bokstäfver, då romerska alphabetet var likväl mycket rikare? Hvarföre skulle de nordiske folkslagen begynna sit alphabet med F, då Romarne började sit med A <ref>På gamla Runstafvar börjas äfven Dagräkningen med F, V, D, o. s. v.</ref>? Nej, våra Runor äro icke med christendomen hitkomne. De voro i djupa hedendomen kände. Man förlåter mig, at jag efter noga undersökning, tager detta för afgjort. Men deraf följer icke, at skrifkonsten i de äldste tider var almän. Tvärtom är bevisligt, at ''Oden'' och Drottarne bevarade bruket af Runor inom sig såsom en hemlighet, och just derföre ansåg menigheten hela Runekunskapen såsom troldom. De kunde icke begripa möjligheten, at genom några få tecken kunna tolka så många särskildta ord <ref>Ordet ''Runa'' betyder en hemlighet: emedan allenast någre få innehaft konsten at skrifva. Alt efter som christendomen tiltagit, har Runornas hedniska bruk blifvit minskad.</ref>. Någre Fornifrare gå visserligen för långt i högaktning för Runstenarne, när de på dem trodt sig finna bevis om<noinclude> {{huvud|||krigs-}} <references/></noinclude> owg003tr8w10w33847swlez6qtqsvcd 104 153283 505293 494941 2022-08-18T12:43:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 139 )|}}</noinclude>krigståg ifrån norden, innan Sodom och Gomorra förstördes; men så tyckes åter de af våre Antiqvarier icke hafva tilräckelige skäl, som påstå, at alla Runstenar äro yngre än cristendomen eller 9:de århundrade; at alla stenar som med en kors-figur äro tecknade, måste vara af christne förfärdigade <ref>Om det än kunde bevisas, at korstecknet aldrig blifvit brukat af hedningar, så kan det likväl vara troligt, at efterkommande låtit ingräfva kors på sine förfäders runstenar.</ref>; at ingen Runsten kan upvisas som bör hållas för hednisk. Det är icke stället här at undersöka så invicklade ämnen <ref>Åtskillige af de i ''Göranssons'' Bautil uptecknade Runstenar, torde få lof at hänföras til hedendomen. Någre af de i <i>O. Graus</i> Västmanl. beskrifning afritade stenar, kunna anses såsom samma tid tilhörige.</ref>. Våre äldste Runstenar intyga den Svenska Granitens beständighet, som utan förvittring uthärdat så många mansåldrar. Först bruktes Gråsten eller Granit, sedan nyttjades Sandsten, men när Gothland aldeles kom under Svenskt herrskap, blefvo kalkstenar derifrån häm-<noinclude> {{huvud|||tade,}} <references/></noinclude> 7fxtiw6zt72a6ndag7dbf7aip87yigd 104 153284 505294 494948 2022-08-18T14:43:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 140 )|}}</noinclude>tade, såsom blötare och til uthuggning tjänligare. Våre förfäder upreste gärna sine Runstenar vid almänna vägar och stigar, nästan såsom vi upsätta våre milstenar. Det är troligt, at större delen af våra Runstenar <ref>Öfver 1500 Runstenar torde ännu finnas i Sverige. <i>Lichenes crustacei & leprosi</i> göra deras läsning så besvärlig.</ref> tilkommit i den tiden, som hvarken kan kallas hednisk eller christen. Denna tid påstod öfver 400 år. De af våre förfäder som antagit christendomen glömde icke, at på Runstenarne låta inrista gudelige talesätt <ref>Til exempel: <i>Gud hjelpe hans ande — Krist hjelpen — Gud hjelpe själen och Guds moder,</i> o. s. v. Endast på 2:ne Runstenar har jag funnit denna almänna förbön: <i>Gud hjelpe alle cristnes ande.</i> På en Runsten, jag mins ej hvaräst, läses denna upriktiga önskan: <i>Gud hjelpe hans ande och själ bättre än han gjorde til.</i></ref>. Runstenars flyttning och inläggning i kyrko-murar, vid templens väggar och pelare, har utan tvifvel skedt til de dödas desto större heder. Om jag med dessa anförde gamla märkvärdigheter kunnat behaga våre Fornälskare, skall det vara mig kärt.<noinclude> {{huvud|||Flere}} <references/></noinclude> lxe8vy335mt2mqxuvqgqg6pmkftxwg9 104 153285 505295 494967 2022-08-18T14:46:02Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 141 )|}}</noinclude>Flere minnes-märken gifvas dessutom kring Mälaren, som torde reta deras vettgirighet. Til exempel: den vid Sigtuna och sjön Skarfven varande ''Nyckelstenen,'' der inbilningen ser nycklar vara uthuggne, til hogkomst deraf (som traditionen förmäler) at då Sigtuna förstördes och stadsportarne bortfördes, hafva nycklarne här bredevid fallit i sjön <ref>Stenen står afritad i Gr. {{sc|Dahlbergs}} <i>Sv. Ant. & Hod.</i></ref> — <i>Hvita-stenen,</i> som förvaras vid Johannisbergs Kongsgård i Västmanland, är en stor, hvit, klotrund sten, der bokstäfver varit ristade, hvilka nu beklageligen äro utnötte — Om ''Biskopsstenarne'' är ofvanföre nämdt <ref>Sidan 82.</ref> — ''Gimpelstenarne'' äro icke annat än ett stort stenröse, ut på stora Granfjärden, emellan Aggarön och Fagerön — De på åtskillige ställen vid Mälaren förekommande ''Stenrösen'' eller stenrör, äro hoplagde skilnadsmärken — Den vid västra sidan af Stäkes-färga uprättade <i>Marmor-stoden,</i> restes år 1774, til skiljemärke emellan Stockholms och Upsala-län. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||Det}} <references/></noinclude> p57z20kib2ckp4abhzrc62npfedhk7h 104 157798 505301 503296 2022-08-18T19:57:33Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>Det vore förmätit att tro, att denna Beskrifning om Stockholm, skulle äga någon rätt, att äfven dela det beskydd, som utgör Hufvudstadens sällhet och lycka; men ämnet är dock för mig en anledning, att derom i djupaste underdånighet anhålla. Under Högstsalig Konung GUSTAF III:s Regeringstid, hafver jag, inför Thronen, haft den nåden ådagalägga den trohet och flit, som undersåtelig lydnad och skyldighet, i anförtrodde gjöromål fordrat. Under en sedermera erhållen ledighet, har jag sökt uppoffra idoghet och möda, förmodeligen till någon allmän nytta. Ett vedermäle deraf är detta Arbete, som vid EDERS MAJ:TS fötter nedlägges, såsom en underdånig redovisning för den tid, under Nådigst förund tjenstfrihet, derpå använd blifvit. Den Kongeliga Nåd och uppmuntran, som lifvar och hägnar Vitterheten, skall göra äfven tillkommande Tidehvarf skattskyldige, då de af vördnad och pligt, helga EDERS KONGL. MAJ:TS och Dess Stora Förfäders Namn åt odödligheten. I underdånigste förtröstan till EDERS KONGL. MAJ:TS huldhet och nåd, är jag till dödsstunden <center><big><b>Stormägtigste Allernådigste <br> {{sp|{{sc|Konung}}}} <br> Eders Kongl. Maj:ts</b></big></center> {{ph|<small>underdånigste tropligtigste <br> tjenare och undersåte</small> <br> {{sp|{{sc|Johan Elers.}}}}|3}} <br> <br> <br><noinclude> <references/></noinclude> 7pwxrj8eit97wz36pxgh5drzt2ueufq 104 157799 505300 503297 2022-08-18T19:56:24Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><center> {{m|{{sc|Till}}}} <br> {{st|{{sp|Öfver-Ståthållaren}} <br> och {{sp|Landshöfdingen}}, samt <br> Commendeuren af K. M. <br> Nordstjerne-Orden, <br> {{sp|Högvälborne Grefven}}, <br> {{st|{{sc|Herr SAMUEL af UGGLAS}}}}}} <br> {{m|så ock}} <br> Herrar {{sp|{{sc|Borgmästare}}}} och {{sp|{{sc|Råd}}}} <br> {{m|samt}} <br> {{sc|Borgerskapet}} i {{sc|Stockholm}}. </center> <br> <br> <br><noinclude> <references/></noinclude> 7f5xjuzium8nw0tsvgm6nsl20tpi1ad 104 157802 505298 503300 2022-08-18T19:52:54Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>varacktigare bebyggande; och derföre blifvit af Öfverheten hedrade; af medborgare älskade; äger den Högädle Magistraten, en borgen och försäkran, om den belöning, som den sanna förtjensten altid åtföljer. I nit och vördnad för Konungen, i kärlek och tillgifvenhet för Fosterlandet, hafver Stockholms Stads Borgerskap, grundat sin rätt till framtidens högacktning. Uti dess redebogenhet och villige tjenst hafver Hufvud-Staden ägt sitt försvar, och i en stor Konungs tacksamhet, äger Borgerskapet ett ärofullt minnesmärke af ådagalagd medborgerlig dygd och trohet. Dessa ämnen skola låna prydnad, åt detta arbete; och då det tillägnas, Herr Grefven och Öfverståthållaren, samt Stadens Magistrat och Borgerskap, torde det ej mindre, böra anses såsom en erlagd skuld; än hvad det i sjelfva verket är, som ett offer af den vördnad, högacktning och förbindelse, hvarmed jag oaflåteligen är <center><i>Högvelborne Herr Grefvens, Öfver-Ståthållarens <br> Landshöfdingens och Commendeurens</i> <br> {{m|samt}} <br> <i>Högädle Magistratens och det Högtärade <br> Borgerskapets</i></center> {{ph|<small>ödmjukaste tjenare</small> <br> {{sp|{{sc|Johan Elers}}}}.|3}} {{tomrad}} {{tomrad}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5j664fbfnbronk0h3bagw2mphpde1ng 505299 505298 2022-08-18T19:54:48Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>varacktigare bebyggande; och derföre blifvit af Öfverheten hedrade; af medborgare älskade; äger den Högädle Magistraten, en borgen och försäkran, om den belöning, som den sanna förtjensten altid åtföljer. I nit och vördnad för Konungen, i kärlek och tillgifvenhet för Fosterlandet, hafver Stockholms Stads Borgerskap, grundat sin rätt till framtidens högacktning. Uti dess redebogenhet och villige tjenst hafver Hufvud-Staden ägt sitt försvar, och i en stor Konungs tacksamhet, äger Borgerskapet ett ärofullt minnesmärke af ådagalagd medborgerlig dygd och trohet. Dessa ämnen skola låna prydnad, åt detta arbete; och då det tillägnas, Herr Grefven och Öfverståthållaren, samt Stadens Magistrat och Borgerskap, torde det ej mindre, böra anses såsom en erlagd skuld; än hvad det i sjelfva verket är, som ett offer af den vördnad, högacktning och förbindelse, hvarmed jag oaflåteligen är <center><i>Högvelborne Herr Grefvens, Öfver-Ståthållarens <br> Landshöfdingens och Commendeurens</i> <br> {{m|samt}} <br> <i>Högädle Magistratens och det Högtärade <br> Borgerskapets</i></center> {{ph|<small>ödmjukaste tjenare</small> <br> {{sp|{{sc|Johan Elers}}}}.|3}} <br> <br> <br><noinclude> <references/></noinclude> bptthpbjp2q6lougz7zf09jbyt5dyrm 104 158168 505296 2022-08-18T18:30:50Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|74}}</noinclude>kommer och är nyfiken, sticker handen dit och fastnar; ty hon har den arten, att hon utbreder fingrarne, när hon skall rycka sig lös. Så går det med småtjufwar; huru länge de bruka handen, så stadnar den slutligen i handklöfwarne. En sådan nöt innehåller ofta hela stopet med saft. Twättar man hufwudet dermed, och lägger sig sedan att sofwa några timmar i solhettan, får man ett skönt, swart och krusigt hår, tillika med en förryckt hjerna. En främmande Quartermästare, som mera älskade luggen än förståndet, har proberat saken, och har ännu alla märken af sitt försök både inom och utom hufwudet. Stackars tok! månne han war slugare än fruntimmer, hwilka för ett smalt lifs skull snöra sig förderfwade, och utsätta sig för faran att dö i barnsbörd, blott för att kunna lefwa lika en upp- och nedwänd sockertopp. {{sp|Pompelmoser}} är äfwen en skön och läskande frukt, gröngula och stora som kålhufwuden. Twå sådana har jag intagit bland mina naturalier, såsom modell af Jungfrurnas bröst på Java. {{sp|Ananas}}, den ljufligaste föda härstädes, wäxer ungefär som wåra grankottar, dock mycket större. Den smakar som wällusten; har och samma påföljder, ty den skadar helsan. {{sp|Peppar}} wäxer här öfwerflödigt. Holländarne hafwa ensamme slagit under sig denna handeln, både på Java och de kringgränsande öar. Stora Magasiner deraf uppbrännas ofta, på det warans öfwerflöd icke måtte bringe den i wanpris. — Jag kommer härwid ihåg fabeln om hunden på hötappen.<noinclude> <references/></noinclude> 2dqluwaujt9g9nf4i759fk0ho5gkzdl 505297 505296 2022-08-18T18:31:23Z Belteshassar 7194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|74}}</noinclude>kommer och är nyfiken, sticker handen dit och fastnar; ty hon har den arten, att hon utbreder fingrarne, när hon skall rycka sig lös. Så går det med småtjufwar; huru länge de bruka handen, så stadnar den slutligen i handklöfwarne. En sådan nöt innehåller ofta hela stopet med saft. Twättar man hufwudet dermed, och lägger sig sedan att sofwa några timmar i solhettan, får man ett skönt, swart och krusigt hår, tillika med en förryckt hjerna. En främmande Quartermästare, som mera älskade luggen än förståndet, har proberat saken, och har ännu alla märken af sitt försök både inom och utom hufwudet. Stackars tok! månne han war slugare än fruntimmer, hwilka för ett smalt lifs skull snöra sig förderfwade, och utsätta sig för faran att dö i barnsbörd, blott för att kunna lefwa lika en upp- och nedwänd sockertopp. {{sp|Pompelmoser}} är äfwen en skön och läskande frukt, gröngula och stora som kålhufwuden. Twå sådana har jag intagit bland mina naturalier, såsom modell af Jungfrurnas bröst på Java. {{sp|Ananas}}, den ljufligaste föda härstädes, wäxer ungefär som wåra grankottar, dock mycket större. Den smakar som wällusten; har och samma påföljder, ty den skadar helsan. {{sp|Peppar}} wäxer här öfwerflödigt. Holländarne hafwa ensamme slagit under sig denna handeln, både på Java och de kringgränsande öar. Stora Magasiner deraf uppbrännas ofta, på det warans öfwerflöd icke måtte bringe den i wanpris. — Jag kommer härwid ihåg fabeln om hunden på hötappen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pv2jkgbwb9tagq7rbggzfnvplisqv73 0 158169 505302 2022-08-18T20:22:34Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '<pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" prev="[[Stockholm, Del 1|Titel]]" next="[[Stockholm, Del 1/Innehåll|Innehåll]]" /> <div class=layout2 > <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" from=5 to=13 /> </div> [[Kategori:Stockholm (Elers)]]' wikitext text/x-wiki <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" prev="[[Stockholm, Del 1|Titel]]" next="[[Stockholm, Del 1/Innehåll|Innehåll]]" /> <div class=layout2 > <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" from=5 to=13 /> </div> [[Kategori:Stockholm (Elers)]] g2uqm7a79ugxzjjtdlyx9r1e8e078pe 0 158170 505303 2022-08-18T20:45:45Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '<pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" prev="[[Stockholm, Del 1 (Elers_1800)/Dedi|Dedikationer & K. M. Privilegium]]" next="[[Stockholm, Del 1 (Elers_1800)/Inledning|Inledning]]" /> <div class=layout2 > <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" from=14 to=14 /> </div> [[Kategori:Stockholm (Elers)]]' wikitext text/x-wiki <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" prev="[[Stockholm, Del 1 (Elers_1800)/Dedi|Dedikationer & K. M. Privilegium]]" next="[[Stockholm, Del 1 (Elers_1800)/Inledning|Inledning]]" /> <div class=layout2 > <pages index="Stockholm,_Del_1_(Elers_1800).pdf" from=14 to=14 /> </div> [[Kategori:Stockholm (Elers)]] kavkao4yyzv0nwzjui5v808zfcdaavp 104 158171 505309 2022-08-18T23:20:06Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|41}}</noinclude><h3 align="center" style="border:none;">II. CAPITLET.</h3> <h3 align="center" style="border:none;"><i>Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande.</i></h3> {{c|§. 1.}} Att Stockholms Stad i sin början varit ringa och obetydelig; kan af hvad redan derom förmält är, äfven lätteligen slutas, af dess inskränkte utrymme, som i anseende till längden, sträckte sig innom Strömmarne, och till bredden innom Murarne; hvilka åtföljde Östra och Västra långgatorne; och utgör den nu så kallade inre delen, eller den först bebyggde och bebodde gamla Staden. Af denna trånga plats, intog Slottet med dess befästning, By-Kyrkan, samt Murar och Torn, till Stadens försvar, en betydelig del. <i>Peringsköld</i> i dess började Beskrifning om Stockholm, talar derom sålunda: "Stockholms Stads första fundation, hafver allena varit på Sandåsen; det är emellan Ö. och Västra långgatan, intill Järntorget, och på Norra sidan till Slottet och Stora Kyrkobrinken; men emellan Kyrkobrinken och Norreport, hafver länge en öppen plats varit och en hop Träbodar, intill K. <i>Carl Knutssons</i> tider, som af Historien befinnes; men alt det som nedan om Ö. och V. långgatorne finnes byggdt, neder till stranden, det är alt tillkommit, sedan första Staden intagen, bebyggd och med murar befäst var. Sedan den delen begynte att byggas, som var utom murarne, kallades de Husen, Ö. eller V. om mu-<noinclude> {{huvud||C 5|ren,}} <references/></noinclude> a0bykrfsnyvfp44adm9jqevofxsb27g 104 158172 505314 2022-08-19T02:01:50Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|42|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>ren, som på Ö. eller V. sidan vore tillkomne; hvilket af många sådane Husbref och 2:ne Stockholms Storkyrko-bref, på en prebenda, dersammastädes funderad, år 1428 nogsamt intages." Med tiden utvidgades tillbyggnaden utom muren, så mycket, att den indeltes i trenne stora qvarter; hvilka i anseende till det älldsta af Staden, fingo namn af det Ö. S. och Västra. I <i>Sturarnes</i> tid hade de blifvit så tillbyggde, att hvardera i det närmaste ägde en lika folkmängd, med det älldsta, som kallades qvarteret det inre, eller innom muren, och utgjorde då hela gamla Stadens rymd<ref>Murberg I, c. p. 54.</ref>. Att på <i>Aquefits</i> åsen, som efter <i>Peringskölds</i> tanke varit skogvuxen, förr än Staden funderades; allaredan i Hedendomen, varit åtskillige Ättebackar och gamla begrafningsplatser, samt Monumenter med rune-ritningar; förmenar han kunna bestyrkas, af några än befinteliga Runstenars qvarlefvor, hvilka blifvit lagde till grundvalar under gamla Hus. Det första Runstens-fragment, skall finnas i Kåkbrinken, uti grundvalen under ett gammalt Stenhus; det andra vid Kornhamn, uti stenhusmuren, gent emot Södre port: som fordom legat nederst vid grunden; men då Huset å nyo uppmurades, blifvit uppflyttadt; ‫ det tredje uti Gråmunkeholms Kyrka, der inre kyrkodören, innan för Våkenhuset fordom varit, på Norra sidan. <i>Dijkman</i> den älldre, som endast sedt 2:ne af desse Runstenar; den ena inemot Söder<noinclude> {{huvud|||Qvarn,}} <references/></noinclude> p541dyop6u96yyu7x6akq1mxv3kng73 505315 505314 2022-08-19T04:43:46Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|42|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>ren, som på Ö. eller V. sidan vore tillkomne; hvilket af många sådane Husbref och 2:ne Stockholms Storkyrko-bref, på en prebenda, dersammastädes funderad, år 1428 nogsamt intages." Med tiden utvidgades tillbyggnaden utom muren, så mycket, att den indeltes i trenne stora qvarter; hvilka i anseende till det älldsta af Staden, fingo namn af det Ö. S. och Västra. I <i>Sturarnes</i> tid hade de blifvit så tillbyggde, att hvardera i det närmaste ägde en lika folkmängd, med det älldsta, som kallades qvarteret det inre, eller innom muren, och utgjorde då hela gamla Stadens rymd<ref>Murberg I, c. p. 54.</ref>. Att på <i>Agnefits</i> åsen, som efter <i>Peringskölds</i> tanke varit skogvuxen, förr än Staden funderades; allaredan i Hedendomen, varit åtskillige Ättebackar och gamla begrafningsplatser, samt Monumenter med rune-ritningar; förmenar han kunna bestyrkas, af några än befinteliga Runstenars qvarlefvor, hvilka blifvit lagde till grundvalar under gamla Hus. Det första Runstens-fragment, skall finnas i Kåkbrinken, uti grundvalen under ett gammalt Stenhus; det andra vid Kornhamn, uti stenhusmuren, gent emot Södre port: som fordom legat nederst vid grunden; men då Huset å nyo uppmurades, blifvit uppflyttadt; ‫ det tredje uti Gråmunkeholms Kyrka, der inre kyrkodören, innan för Våkenhuset fordom varit, på Norra sidan. <i>Dijkman</i> den älldre, som endast sedt 2:ne af desse Runstenar; den ena inemot Söder<noinclude> {{huvud|||Qvarn,}} <references/></noinclude> gobv5zvhv5shx3nawn5fyer55q0516q 104 158173 505316 2022-08-19T05:28:47Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|43}}</noinclude>Qvarn, när man kommer från Järntorget, uti ett hus-hörn inmurad; förmäler att densamma af <i>Buræo</i> i hans tid, blifvit aftagen, och den andra uti ett stenhus-hörn, der som Prästgatan och Kåkbrinken mötas: den förra något läslig, den sednare intet; men med ormslingor mycket sammanritad. Han tyckes ock vara af den tanken, att desse minnesmärken, äro älldre än Staden, och att de på Holmen blifvit uppreste, innan den blifvit bebodd<ref>Dijkmans anmärk. öfver Runstenarne. Stockh. 1723. 4.o, p. 105.</ref>. Uti <i>Monumenta Sveo Gothica hoctenus Exsculpta,</i> 8:o, finnes i trä skuren under N:o 42, stenen i Klostret i Stockholm och N:o 43 den vid Söderport. Stockholm har som alla gamla Städer, blifvit i början byggd, utan någon utstakad ordentelig plan; äfven som Husen, efter hvarje Tomtägares godtycko, råd och förmögenhet blifvit uppförde; allmänneligen af trä; utan alt tvång af någon författning; som af långt senare tiders påbud, inhämtas: angående Trähusens nedrifvande inne i Staden, och Stenhus uppbyggande i stället. Detta synes ock kunna bestyrkas, af de stora och svåra vådeldar, som ofta öfvergådt Staden, hvarom Häfderne förmäla; såsom att 1297 d. 17 Apr. största delen af Staden, med Rådhuset afbrunnit; år 1330 Dominica Rogate, Slott och Stad; 1407, andra Söndagen efter Påsk, Stad och {{rättelse|Rådhns|Rådhus}}, då 400 Personer skola omkommit; 1419 in Crast. Corporis Christi, Slott och Stad, med Stadens privilegier; 1445 d. 5<noinclude> {{huvud|||Apr.}} <references/></noinclude> hmy52gpj76m1hgqjyuxm0roh1kvah9p 104 158174 505325 2022-08-19T07:29:45Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|172|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>På Valsneset, i nyssnämnda Bjugn prestegjeld, undersökte doktor Ingvald Undset år 1873 en rund grafhög, hvilken äfven inneslutit en båt. Högen, af 150 fots omkrets och 8 fots höjd, bestod uteslutande af sand; kring foten hade den ett 1{{bråk|1|2}} fot djupt dike. Mot midten träffades tydliga lemningar af en båt. Träet var visserligen alldeles förruttnadt, men de mörka strimmorna efter hvarje särskildt bord kunde följas i den hvita sanden, och i dessa strimmor lågo klinknaglar på regelbundna afstånd från hvarandra. Med den största försigtighet blottades lemningarna af båten för att så vidt möjligt få upplysning om dennas storlek och form; att bevara något af den kunde ej komma i fråga, emedan allt var uppruttnadt. Båten visade sig hafva varit 20—22 fot lång och 6—8 fot bred. Det var 7{{bråk|1|2}} tum mellan klinknaglarna, och dessa voro 1{{bråk|1|4}} tum långa; på flera ställen funnos tvärs öfver borden gående rader af några större nitnaglar, 2{{bråk|1|2}} tum långa, hvilka väl gått genom spanten. Båten har stått i riktningen Ö.—V., parallelt med den närbelägna strandbrädden; då ett jernbeslag, måhända fäste för rodret (?), hittades vid östra ändan, har väl fören vändt mot vester, ut mot sjön. Af bordens fall öfver hvarandra in mot midten kunde man se, att båten varit omhvälfd. <i>Under</i> båten hittades i en i marken uppkastad fördjupning några obrända menniskoben; resten hade väl förtärts af tiden<ref>Fyndet är beskrifvet af Undset i <i>Årsberetning for 1874 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 8, 9; jfr <i>Årsberetning for 1874,</i> sid. 47.</ref>. Liknande fynd gjordes af doktor Undset år 1874 i icke mindre än tre bredvid hvarandra liggande grafhögar på den till gården Selnes hörande lilla ön Snotra i Åfjordens prestegjeld, Söndre Throndhjems amt. Två af dessa högar voro aflånga (»långhögar») och den tredje rund; alla tre bestodo af hvit sand<ref>Dessa fynd, som förvaras i Throndhjems Museum, äro beskrifna af Undset i <i>Årsberetning for 1874 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 16, 17; jfr sid. 48, 49.</ref>. Den ena långhögen mätte längd från Ö. till V. 50 fot; bredden var 20 fot och höjden 4 fot. Omkring 5 fot från den vestra ändan stötte man på lemningarna af en båt. Den var naturligtvis alldeles uppruttnad, men i den hvita sanden aftecknade sig de mörka strimmorna efter träet tydligt, så att båtens storlek och ställning kunde iakttagas. I strimmorna lågo klinknaglar, 1{{bråk|1|4}} tum långa,<noinclude> <references/></noinclude> dc6fhkxu59gasffylvle5xcpeklmnvg 104 158175 505330 2022-08-19T08:01:37Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|173}}</noinclude>med regelbundna afstånd, 7{{bråk|1|2}} tum från hvarandra, således alldeles så som i den nyss beskrifna högen på Valsneset. I kölplankan och på de ställen, der spanten suttit, funnos större nitnaglar af 2{{bråk|1|4}} tums längd. Omkring nitarna hade stycken af träet, genomträngda af jernrost, någorlunda bibehållit sig; träet är, så vidt man nu kunde se, furu. Båtens längd har varit omkring 24 fot. Den var stäld i högens vestra del, så att den andra stäfven blott kom något öster om midten. Orsaken härtill kunde lätt ses, enär fjällgrunden här i högens östra del steg så starkt uppåt, att det blott var ett tunnt sandlager ofvanpå berget. Vid den stäf, som vände mot öster, såg det ut, som om båten vid högsättningen var mycket skadad eller gått sönder; lemningarna af det ruttna träet lågo här horizontalt utbredda öfver högens botten. Borden synas således här hafva varit lossnade från stäfven; möjligen kan dock trycket af den stora sandmassan här vid högens midt hafva åstadkommit detta. I den vestra delen af båten låg ett skelett utsträckt, med hufvudet i vester. Icke långt från hufvudet låg en jernring med lemning af ett jernstycke, som gripit om ringen; möjligen en del af ett betsel. Den andra långhögen höll i längd från NO. till SV. 58 fot, i bredd 26 fot och i höjd 4 fot. Vid midten träffades också här lemningar af en båt, som varit omkring 22 fot lång. Man fann här, liksom i den förra högen, en mängd klinknaglar med vidsittande bitar af trä; dessutom låg i denna hög ett beslag af jern. I båten, ungefär vid midten, låg ett skelett med hufvudet mot nordost. Den runda högen mätte 144 fot omkrets och 6 fot höjd. Äfven här funnos lemningar af en båt; klinknaglarna voro, liksom i den först omtalade långhögen, af två storlekar. Båten hade stått i riktning Ö. till V. och varit ungefär 24 fot lång. Midt i båten låg ett skelett, med hufvudet i öster. Vid den östra stäfven låg alldeles invid båtens sida en 7 tum lång hålcelt af jern, med 3 tums bred egg och holken öppen i sidan; den är alldeles lik de celter, som hittats i norska fynd från den yngre jernåldern. I en på ön Snotra, nära de nu beskrifna högarna, belägen stor långhög, som utgräfdes år 1864, fann man lemningar af ett obrändt lik samt åskilliga klinknaglar, »hvilka lågo så som om en båt hade varit hvälfd öfver liket». Vid sidan af hufvudet stod<noinclude> <references/></noinclude> emvcgl4plo557k3uw8s56p3pnfnr8mw 104 158176 505331 2022-08-19T08:34:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Datum i fotnot 2 osäkert. proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|24|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>åren 1677—1679 vid flottan i Kalmarsund och handlade alldeles sjelfständigt med förbigående af amiralitetskollegium i Stockholm. Detta, der amiral Hans Hansson Clerck var hufvudpersonen, klagade deröfver hos konungen.<ref>A. K. reg. {{bråk|12|12}} 1677.</ref> Men detta båtade föga. Ännu en framgång för amiral Wachtmeister var, att konungen icke, såsom fallet varit under de tvänne nästföregående åren, utsåg rikskammarråd att utreda 1678 års flotta, utan förordnade dertill den Wachtmeister tillgifne öfverkommissarien vid amiralitetet Erik Ehrensköld. Denne, som var en duglig man, erhöll dispositionen af amiralitetsmedlen, likväl “under kammarkollegiets order och godtfinnande“. Äfven skulle han “under sin titul“ hafva säte och stämma i amiralitetskollegium.<ref>A. K. prot. {{bråk|8|3}} 1678.</ref> I november 1678 var Wachtmeister tillika med Ehren­sköld hos konungen i Ljungby högqvarter och “remonstrerade örlogsflottans närvarande tillstånd“.<ref>A. K. ank. handl.; Bref fr. Wachtmeister {{bråk|16|11}} 1678.</ref> Följden blef tvänne bref till amiralitetskollegium med befallning i det ena, att assi­stera Wachtmeister i Kalmar med allt, hvad han anhåller om, och i det andra, att “cooperera“ med Wachtmeister och Ehren­sköld i hvad som hörer till flottans ekiperande och hvarom beslutats, då de sist voro hos konungen.<ref>R. R. {{bråk|2|12}} och {{bråk|25|12}} 1678.</ref> Detta oaktadt fortforo slitningarne mellan amiral Wacht­meister och amiralitetskollegium. Så hade kollegiet låtit hugga ekevirke i Småland för skeppsbyggnaden på Skeppsholmen, men kunde ej förmå Wachtmeister att skicka det till Stock­holm. Efter anmälan härom till konungen, skref denne den 31 maj 1679 till Wachtmeister, att han skulle skicka till Stockholm af det ekevirke, som fans i Kalmar, “så mycket som mistas kan“.<ref>R. R.</ref> Men något virke hördes ej af och efter flera påminnelser af kollegiet svarade Wachtmeister den 12 sept. 1679, att han icke kunde skicka något ekevirke, eme­dan han inrättat ett nytt skeppsvarf i Kalmar, som var i behof af allt virke som fans.<ref>A. K. ank. handl.</ref> Häröfver klagade kollegiet hos konungen,<ref>A. K. reg. {{bråk|13|9}} 1679.</ref> men det ledde ej till någon påföljd, hvad virket beträffar. I stället insåg konungen nödvändigheten att införa enhet i förvaltningen af amiralitetet. Han utfärdade då sin<noinclude> <references/></noinclude> qfayq0o444l5o6tt2prfvj94msmabx6 104 158177 505332 2022-08-19T10:41:42Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOLLEGIE-ARBETET.</small>|25}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>instruktion d. 6 december 1679 för amiral Hans Wachtmeister, som bekläddes med nästan en diktators magt och myndighet.<ref>Se ofvan sid. 7.</ref> Förhållandet till den från försvaret af rikets vestra gräns återvändande riksamiralen Stenbock måste nu ordnas. Det bäska piller, som den för Wachtmeister utfärdade instruktionen måste blifva för riksamiralen, sökte Wachtmeister att så myc­ket som möjligt insockra. Han skref d. 10 januari 1680 från Stockholm till riksamiralen: — — — “skolandes derhos min skyldighetspligt städse syfta det målet och intill dödsstunden med all ödmjuk tjenst gå Eders höggrefliga excellens till­ handa, uti hvilkens höga gunst jag mig ock alldeles innesluter“. — — “Dessutom alligeras här en copia af H. K. Maj:ts allernådigste mig gifna instruction till att hafva dis­position öfver det nya inrättande skeppsbyggeriet, hvarmed H. K. M:t dock intet annat intenderar, än att jag samma mig uppdragna commission efter Eders höggrefliga excellens order och, efter plägad communication, godtfinnande drifva och utföra skall, hvarefter jag mig ock skyldigt skall hafva att regulera“.<ref>A. K. reg.; Hans Wachtmeisters reg.</ref> Stenbock kom tillbaka till Stockholm i mars 1680 och deltog i tolf af kollegiets 223 sammanträden detta år, sista gången d. 1 september. Han var numera blott en dekoration i kollegiet. Af kollegiets ledamöter hade den gamle holmamiralen Hans Wilhelmsson Clerk aflidit den 1 nov. 1679 samt amirallöjtnant Gustaf Horn och amiralitetsrådet Gudmund Ehrencrantz afskedats (“reducerats“) med samma års utgång.<ref>R. R. {{bråk|16|1}} och {{bråk|15|2}} 1680 samt A. K. reg. {{bråk|10|5}} s. år.</ref> Återstod således blott Wachtmeisters duglige motståndare amiral Hans Hansson Clerk. Han utnämndes till landshöfding i Vesterbotten den 7 januari 1680. Sedan amiral Wachtmeister sålunda gjort rent hus och sjelf blifvit utnämnd till amiral-generallöjtnant, utgjordes kol­legiet år 1680, utom honom, af hans närmaste man på flot­tan i Kalmarsund amiral Erik Sjöblad och hans ekonomiska biträde öfverkommissarien Erik Ehrensköld. {{ymn|<i>Kommissarie.</i>}}Med anledning af den oreda, som vid amiralitetskollegiets “examen“ inför rådet år 1636 befans råda i kollegiets akter och handlingar, beslöt rådet, att i kollegiet skulle vara en<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> dgfmtsdnsj8knguxzl681147mx1cjx9 104 158178 505333 2022-08-19T11:09:57Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|26|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>sekreterare och commisarius, “hvars commission skulle sträcka sig öfver capiteinerna och andra gemena“.<ref>Rådsprot. {{bråk|30|3}} 1636.</ref> Vid samma tillfälle utsågs härtill Reinhold Leuhusen. Han tjenstgjorde då i hofrätten och hade uppsatts på förslag till assessor, men ansågs ej kunna befordras dertill, emedan han var calvinist.<ref>D:o {{bråk|9|10}} 1635.</ref> Leuhusens fullmagt är utfärdad d. 29 april 1636. I egen­skap af “amiralitetscollegio commisarius och sekreterare“ hade han att ansvara för att afgående bref, fullmagter och instruk­tioner blefvo behörigen “stiliserade“ samt att alla protokoll, registratur, diarier och “extrakter“ så af utgående som in­kommande bref och handlingar blefvo uti rigtighet hållna och inga akter förrycktes. Han skulle ock sitta i amiralitetsrätten. I öfrigt skulle han rätta sig efter den instruktion, som för honom skulle utfärdas af kollegiet, gåendes alltid riksamiralen och collegio med godt bistånd och lydno till­handa.<ref>R. R. {{bråk|29|4}} 1636.</ref> Instruktion för honom utfärdade kollegiet dagen derpå. Enligt denna skulle kommissarien äfven föra rullor öfver allt folket, upptagande kommenderingar och arbete, så på skepp som varf samt vid aflöning lemna bokhållaren ut­räkningar å hvad en hvar tillkom. För detta ändamål skulle alla amiraler, kaptener och skrifvare göra månatligen redo för kommissarien hvar för sitt folk.<ref>A. K. reg. {{bråk|30|4}} 1636.</ref> Såsom sekreterare kontrasignerade han ock kollegiets utgående skrifvelser. Leuhusen var en duglig, arbetsam och redlig man; der­till i ekonomiskt hänseende fullkomligt oberoende. Han afgick från kollegiet år 1650 såsom underståthållare på Stock­holms slott. Tjensten återbesattes ej genast. År 1650 funnos både sekreterare och bokhållare, hvilka öfvertogo kommissariens göromål. Kommissarietjensten återkom ej heller med sådana göromål, som tillhört Leuhusen. Den återupptogs år 1667 för att bringa reda och ordning i redogörelse- och upphandlingsdetaljerna. Den 27 juli nämnda år utfärdade rådet full­magt för notarien i amiralitetskollegium Johan Lang (Palm­ström) att vara kommissarie i kollegiet. Han skulle i sådan egenskap:<br> {{em|2}}tillse att penningarne enligt kammarkollegiets stat och anordningar rigtigt utgingo och användes;<noinclude> <references/></noinclude> cmoq4xm6nplh6zpl9cqd1cbzjmtm8hw 104 158179 505334 2022-08-19T11:44:41Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOMMISSARIE.</small>|27}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>{{em|2}}drifva på att alla redogörelser med verifikationer blefvo i tid inlemmade till amiralitetskollegium; och<br> {{em|2}}verkställa upphandling af behöfliga byggnadsmaterialier, proviant, kommis och kläde. I öfrigt skulle han rätta sig efter den för honom af amiralitetskollegium utfärdade instruk­tion.<ref>R. R. {{bråk|27|7}} 1667.</ref> Enligt denna skulle han:<br> {{em|2}}granska och kontrollera hvarje månad regements- och kompaniskrifvarnes rullor samt hvarje qvartal de öfriga skrifvarnes räkningar;<br> {{em|2}}granska alla aflöningsuträkningar innan de öfverlemnas till kassören; och<br> {{em|2}}skaffa frakter för köpmansgods, när kronans farkoster skickades på sina resor.<ref>A. K. reg. {{bråk|19|12}} 1667.</ref> Under hans tillsyn voro kamre­raren, kassören och proviantmästaren.<ref>A. K reg. {{bråk|23|12}} 1668.</ref> Omvexlande med sekreteraren eller bokhållaren kontrasignerade kommissarien kollegiets utgående skrifvelser. Johan Lang (adlad Palmström 1674) utnämndes den 24 maj 1675 till assessor i amiralitetsrätten.<ref name="s27-4">R. R.</ref> Kollegiet beslöt då, att kommissarietjensten skulle bestridas af än den ene och än den andre af de båda assessorerna i nämnde rätt,<ref>A. K. prot. {{bråk|15|6}} 1675.</ref> men detta gick icke alls. Efter hemställan af kollegiet utnämn­des kassören i kollegiet Nils Holm d. 17 sept. 1675 till kom­missarie.<ref name="s27-4" /> Han uteslöts emellertid ur 1678 års stat och fick dermed afgå.<ref>A. K. reg. {{bråk|23|5}} 1678.</ref> Det hade gått särdeles långsamt med provianteringen af 1675 års flotta. Derför utnämnde konungen den 5 april 1676 faktorn i Skåne, Halland och Blekinge Johan Striedbeck till kommissarie vid amiralitetet med hufvudsaklig uppgift att bestyra om flottans proviantering, så i Stockholm som i Skåne, när hon kom dit.<ref name="s27-4" /> Han uppfördes på staten med samma lön som kommissarien Holm.<ref>R. R. {{bråk|23|6}} 1676.</ref> Striedbeck var egent­ligen en leverantör i stor skala med god kredit och godt an­seende. Han gjorde flottan stora tjenster under krigsåren. Efter freden tjenstgjorde han i kollegiet och hade år 1680 hela upphandlingsdetaljen. {{ymn|<i>Bokhållare.</i><br><i>(Kamrerare.)</i>}}Bokhållaren var hufvudman för redovisningen och hade att upprätta hufvudboken. Till honom skulle alla<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> rf1ikowkh47lsen8mywer7500yvt4og 104 158180 505335 2022-08-19T11:45:37Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'redogörelser och rullor i,domnas; han skullo ock fösa inncntorium M- ver allt som fans på. skeppsflottan.1 Då amiralitetskollegium inrättades var Mans Persson bok- bållare vid amiralitetet. Med skäl ansågs lian vara orsak till redogörelseverkets '‘slätta tillstånd* vid annrahtetet, bvil- ket anmärktes vid kollegiets “examen* 1636 infor rad et- Han fick likväl stanna qvar ännu nagra ar men 16*- ut- nämndes Johan Mikaelsson till amiralitetsbokhal... proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|28|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>redogörelser och rullor i,domnas; han skullo ock fösa inncntorium M- ver allt som fans på. skeppsflottan.1 Då amiralitetskollegium inrättades var Mans Persson bok- bållare vid amiralitetet. Med skäl ansågs lian vara orsak till redogörelseverkets '‘slätta tillstånd* vid annrahtetet, bvil- ket anmärktes vid kollegiets “examen* 1636 infor rad et- Han fick likväl stanna qvar ännu nagra ar men 16*- ut- nämndes Johan Mikaelsson till amiralitetsbokhallare Mans Persson hade då ännu ej afslutat 1638 års hufvudbok hvil- ket enligt hans eget intyg skedde forst d. 26 april 16.:.' Kollegiets för Johan Mikaelsson d. 30 mars 164- utfär­ dade fullmagt innehöll ungefär samma bestämmelser, som gälde för Måns Persson, men med förbud för bokhållaren att handhafva någon uppbörd eller upphandla något för amirali­ tet.4 Den 8 ang. 1650 anmälde amiral Herman Pleming i kollegiet, att drottningen resolverat det bokhållaren Johan Mikaelsson skulle afskedas och amiralitetskassören Lars Jo­ hansson i stället blifva bokhållare.5 Drottningens fullmagt för Lars Johansson innehåller, att han skall i tid infordra oförfalskade räkningar öfver amiralitetets alla uppbörder och “i rättan tid“ afsluta bok, som inlemnas till räkningekammaren.1 Lars Johansson utnämndes af konung Karl Gustaf den 13 jan. 1655 till den vigtiga kamrerartjensten i kungl. ränte­ kammaren. På samma gång utsågs drottning Kristinas bok­ hållare Tomas Tomasson till amiralitetsbokhållare.7 Denna titel började man numera anse vara för ringa, hvarför den utbyttes i 1663 års amiralitetsstat mot kamrerare. Till följe häraf erhöll Tomasson d. 7 april 1663 fullmagt att vara kam­ rerare. Denna är af samma innehåll, som Lars Johanssons bokhållarfullmagt.3 Han fick sina skyldigheter närmare be­ stämda genom kollegiets arbetsordning cl. 23 december 1668. Enligt, denna tillhörde honom: att gifva till kollegiet (grefve Kils Brahe) hvarje månad besked öfver hvad som influtit och hvad som resterade a de af kammarkollegium meddelade assignationerna; att annotera. hvarje assignation, så snart, kommissarien bekommit någon sådan; 1 Salvius förslag till instruktion. - Bådsprot. 29|3 163G. :l Anteck- nadtåImfvudbokeniS.K.A. *A.K.reg. “A.K.prot. 0B.B.21s 1650. 7 A. K. reg. 7|2 1655. 8 B. B. 7|4 1663.<noinclude> <references/></noinclude> fjmto5yhunrv1ldseeidu47awoy20qr